Pestens tid
med en överraskande bild, en slumpartad och en med planering och gediget utförande.
December månad och efter nästan ett år av spridning av ett i vissa fall dödligt virus kan det vara dags att sammanfatta året utifrån mitt perspektiv. Som småkrypsfotograf har jag aldrig haft mycket folk omkring mig utan det har ofta varit ensamma promenader i närområdets natur. Det vardagliga livet har naturligtvis inneburit begränsade möjligheter till samvaro med barn och barnbarn och resor har inte varit att rekommendera men med natur i närområdet har i alla fall krypfotandet kunnat fortgå. Det har varit befriande att fritt kunna ströva runt i naturen och märka att naturen inte verkar bry sig om Covid eller annat elände. Det har varit precis som vanligt.
Mina "jaktmarker" är dels runt mitt hem vilket innebär promenader på en halvtimma-timma och i Romelanda som ligger norr om Kungälv och här har jag letat även i år. En nackdel är att man ofta hittar samma arter som tidigare år. Jag har sökt igenom områdena i 8 år men eftersom mitt intresse är just fotograferandet och inte letandet efter nya arter så löser jag problemet med att försöka ta en bättre bild än åren innan av samma "vanliga" art.
Om jag fått en ganska bra bild på t. ex. ormhalsslända förra året så kanske jag får en bättre bild i år?
Och det tyckte jag att jag fick! Småkryp är ganska dåliga på att ta regi så mycket hänger på slumpen (och en del på förberedelse).
Men några nya arter blev det också, en del rena överraskningar, någon slumpartad och någon med både planering och och gediget genomförande...
Min första stora överraskning fick jag i Romelanda i början på Maj vid ett besök på ett ställe med diverse timmerstockar. På en stock av Lärk sprang tre Rödhjon (Pyrrhidium sanguineum) omkring. Två hanar som försökte charma en hona med klent resultat...Arten är ganska sällsynt i dessa trakter så jag hade aldrig sett den tidigare. De var otroligt snabba och jag förstod att skulle det bli några skarpa bilder så var det säkrast att fotografera dem i min "studio" under kontrollerbara (nåja) förhållanden.
Rödhjon gör verkligen skäl för sitt namn, rödaste rött!
När min upphetsning lagt sig något så rotade jag vidare och hittade en videantennmal (Adela cuprella), som satt i , just det Vide. Flygande insekter är inget jag brukar fotografera i någon större utsträckning eftersom det är betydligt svårare än krypande kryp (som bara flyger ibland) men ibland är de lugna och då får man passa på.
Ett fynd som kom efter lite tänkande var harrisbärfis (Piezodorus lituratus). Den arten hade jag alltid velat fotografera eftersom jag tycker den är väldigt läckert färgad. Den förekommer mest söderut i landet men även längs Bohuskusten enligt litteraturen. Jag kollade utbredningskartor och fann att den hittats några mil söder om mig och några mil norr om. Den måste väl även ha landat här i Hisings Kärra tänkte jag och gav mig ut och kollade igenom några ginstbuskar i slutet på Maj. Ojoj, där var den för första gången under de år jag kollat igenom dessa buskar! Harrisbärfisen ändrar färg under året från ganska ljus på våren till utfärgad senare på sommaren.
Bilden visar en tidig individ som just skall flyga iväg.
Det betyder att jag behövde följa arten under sommaren för att få med färgvarianterna och förhoppningsvis även få lite bilder på larverna. Bärfisar har 5 stadier så det blir några bilder att ta men det är samtidigt intressant att följa utvecklingen. Jag tyckte det var säkrast att samla in larver och följa utvecklingen på nära håll, dvs hemma. Några dagar kan man ha dem i "fångenskap" bara de får mat.
Första nymfen fann jag i slutet på Juni och denna är en dag gammal. Jag lyckades få bilder på hela utvecklingen med hjälp av olika nymfer och till slut fick jag bild på den färdigutvecklade helt nyömsade bärfisen.
Det var bara att vänta några timmar till den nyömsade hade fått sin rätta färg.
De harrisbärfisar jag såg på sensommaren hade alla sin mörkare färg.
Slumpartat blev det en gång när min fru och hennes syster skulle ut till kärnabergen utanför Kungälv och plocka blåbär. Kanske, men inte troligt, skulle de stöta på en blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata) så mitt råd till frun var att leta efter denna fis...Vid hemkomst meddelades att de inte letat fisar utan plockat blåbär, punkt slut.
Blåbären rensades och på kvällen lämnade jag TV-tittandet och gick ut i köket. På en vit list på väggen satt något litet som rörde sig. Fram med plastburk och så petades den lille ner från väggen. Visst var det en larv av blåbärsbärfis och den var i 5:e stadiet så snart skulle den var vuxen. Ut och plocka blåbärsris så att den hade något att äta.
Redan larverna av blåbärsbärfis har ett typiskt utseende med de spetsiga hörnen på halsskölden.
Dagen efter kastade den av sig larvskinnet och blev "vuxen". Jag hittade verkligen krypet i grevens tid!
Under natten färgade den ut.
Utöver dessa bilder har det självklart blivit massor av andra bilder för fotografera bör man annars är det för ledsamt!
(Det är väl ett macroobjektiv du använder? Någon särskild teknik?)
Hälsningar Lena
Hälsn!
Goa bilder därtill.
Daniel
/Ulla