Att fotografera det som ögat inte kan registrera, och allt annat.

En av fotosidans lataste bloggare...

...måste vara jag. Det erkänns men nu var det dags igen för ett inlägg. Ni som läst här tidigare vet att mitt intresse ligger på krypnivå och oftast betyder det att senhösten och vintern är en dyster tid. Insekter och andra småkryp har gått och lagt sig och ibland ligger snön djup över mina jaktmarker. Men en del motiv kan letas upp och sållas fram, till exempel de som lever i markförna. Hur gör man enklast för att hitta dem och vad kan man stöta på för intressant?

Jag brukar göra på enklast möjliga sätt dvs gå ut i skogen och plocka en bärkasse full med det som ligger på marken, blad, löv, barr, mossa med mera. Tömma ut bôset på diskbänken och leta igenom det. Det finns anordningar som insektssamlare använder som nästan sorterar fram småkrypen automatiskt men jag tycker det är mer sport att sortera manuellt och spännande är det.

Resultatet rån högen ovan blev ganska magert, ett kvalster och en hoppstjärt.

Vilka småkryp kan man hitta under vintermånader bland markförnan?

Ett litet urval av det jag hittat:

Juvenila lockespindlar.

Hoppstjärtar i massor, ungefär 20 olika arter

Klokrypare

Små blixtsnabba steklar som bara går att fotografera när de tar paus och putsar sig...

Millimeterstora spindlar finns det gott om

Penselfotingar och andra mångfotingar

Små vivlar dyker upp ibland

Jag fick en övervintrande getingdrottning en gång

De flesta krypen är mycket små, från en mm till en centimeter så att hantera dem under fotograferandet kan vara lite krävande och en fin akvarellpensel är till stor hjälp för att plocka upp och placera krypen där de gör sig bäst. Jag brukar försöka placera dem på material som kommit med hem i bärpåsen och eftersom mitt mål är att få en så bra bild som möjligt på själva krypet så placerar jag dem i en glasslåda (som jag tidigare berättat om) och använder en utskriven bakgrund i olika färg. Alltid blixt. Objektivet är nästan uteslutande Canons MP-E65 som går upp till 5X förstoring.

Om man bara har tillgång till objektiv som går ner till skala 1-1 så är en bra lösning att skaffa sig en försättslins av märket Raynox, t. ex. M250 för att få lite större förstoring.

Eller varför inte backa lite, krypet behöver inte fylla ut hela sensorn. Lite miljö kan vara snyggt och visar hur små motiven verkligen är.

Om ni skulle pröva på metoden och kanske inte sett småkryp tidigare så betänk att vissa är riktigt små och det kan vara svårt att avgöra vad det är man ser bland bôset. En lupp eller förstoringsglas kan vara till hjälp.

Ett exempel på storlek...

Skärpedjupet är naturligtvis minimalt och vid förstoringar större än 1-1 kan man heller inte blända ner mycket innan difraktionen fördärvar skärpan. Jag har testat mig fram för att komma till en acceptabel skärpa dvs bilden blir skarp nog men inte knivskarp. Alltså en kompromiss mellan skärpedjup och skärpa. Kommit fram till ungefär dessa värden på MP-E65. Bländare 16 är användbart vid 2X, 11-13 vid 3X, 8-10 vid 4X och 7,1 vid 5X. Vill man ha knivskärpa så får man blända upp 2 steg. Ungefärliga värden.

Inlagt 2017-12-14 16:28 | Läst 8401 ggr. | Permalink
Fantastiska bilder, vilken skärpa! Det är mycket små djur man inte känner till! Det kanske är tur det..
Hälsn!
Svar från Kjell Nilsson 2017-12-15 16:55
Tack för kommentaren Jan och visst är det som du skriver många smådjur som man inte haft en aning om tidigare. När jag började plåta kryp för några år sedan så visste jag inte att det fanns hoppstjärtar och allt smått med vingar var bladlöss och inte som det så småingom visade sig stövsländor...