Cerambycidae...
...det vill säga Långhorningar är en intressant grupp skalbaggar som oftast ståtar med långa antenner, därav namnet långhorning. Några arter är riktigt vackra och alla har en intressant och spännande utveckling till vuxna individer. Äggen läggs t.ex. i träd och en del arter lägger i stjälkar av växter, t. ex. som tistelbocken (Agapanthia villosoviridescens) i tistlar.
Äggen utvecklas till larver som förpuppas och utvecklingen sker sålunda i det fördolda och kan ta flera år. Skalbaggarna kläcks under vår och sommar och lever sedan som vuxna under en tid. Arterna kläcks lite olika tid och det bör bli många naturexkursioner om man vill hålla koll på olika arter. Många arter syns ofta i blommor så det är bra att börja med tidigt blommande arter, hagtorn och rönn blommar tidigt och besöks av många långhorningar. Sedan blommar olvon, hundkäx och kirskål och i alla, och i många fler, kan man hitta långhorningar.
Storleken på långhorningar variera rätt mycket mellan arterna, det finns riktigt små som dvärggrenbock (Grammoptera ruficornis) och stora som myskbock (Aromia moschata) som med sin färg dessutom är ganska pampig. Det finns än större men de saknar jag bild på...
Dvärggrenbock, en ganska liten, 3-7 mm lång långhorning. En bild som leder in mig på hur man fotograferar insekter? Jag brukar dels ta en bild uppifrån för då kan man alltid få hjälp med artbestämning. Men jag vill även ta några bilder som inte är så "artaktiga" för att få lite roligare bilder.
Myskbock, en glänsande, stor och skimrande långhorning fotograferad på en stubbe i det bästa fotoljuset, soldis. Det är inte ofta det är soldis så jag passade på. Den blir ungefär 3 cm lång.
Det är ganska lätt att se skillnad på könen speciellt om man har dem tillsammans. Hanen lite mindre och slankare och med längre antenner.
Ett par av fläckig blombock med hanen till höger i bild. Arten blir upp till 20 mm lång.
Långhorningar finns över i stort sett hela Sverige men med en klar övervikt till de mellersta och södra delarna av landet. Vissa arter sprider sig så sakta norröver.
En av arterna som är på spridning är tistelbock, (Agapanthia vilosoviridescens), som när jag började intressera mig för insekter bara fanns längst söderut i Skåne, Blekinge osv. Plötsligt dök de upp i södra Göteborg så kanske skulle jag kunna hitta den. Min vän Freddy tog mig med på en promenad i Hisings Backa och fixade två individer som jag kunde fotografera. Jag tyckte det var fantastiskt att han hitta dem. Senare det året hittade jag själv ett ex hemma i mitt radhusområde och dagar senare hittade jag arten i Romelanda några mil norr om Göteborg. Så den spred sig fort.
Nu är den så vanlig här att jag inte tar artbilder på den längre utan försöker få till lite kul flygbilder! Arten förekommer huvudsakligen i tistlar och nässlor.
Det som jag tycker skiljer ut långhorningar från andra skalbaggar är att de verkar ha medvetenhet och attityd. De tycks väldigt medvetna om omgivningen...
...som den här lövträdlöparen (Rhagium mordax). Tycker det är lite Robert De Niro över den...Are you talking to me!
Okej, man ska inte förmänskliga djur men jag kunde inte låta bli!
De små blombockarna kan vara lite knepiga att skilja åt men som grupp känner man lätt igen dem. Kan förkomma ganska talrikt och ofta olika arter på samma blommor. Överst i bild ängsblombockar, (Stenurella melanura), med honan som den lite färgstarkare till vänster. Under syns fläckhornad blombock (Stictoleptura maculicornis) som lätt känns igen med sin fläckiga antenner och två smalblombockar (Alosterna tabacicolor) på rölleka.
Här är, till skillnad från de små, tre färgstarka långhorningar som också blir lite större.
Blåbock, (Gaurotes virginea), och lövgetingbock (Clytus arietis) överst i bild. Under syns rödhalsad kulhalsbock (Dinoptera collaris).
Två av de minsta arterna finns i min omedelbara närhet, svarthårig kvistbock, (Pogonocherus hispidus), och lövdvärgbock, (Tetrops praecustus). Vår samfällighet har ett litet kompostområde och där finns de. Svarthårig kvistbock håller till i en gammal apel år efter år och lövdvärgbocken i ett par askträd. Just att den finns i ask är intressant för det finns en ovanlig art som ser nästa exakt likadan ut, askdvärgbock och var gång hoppas jag på den...men eftersom jag inte kan skilja dem åt så bestämmer jag alltid att det jag hittar är den mycket vanligare lövdvärgbocken... de blir bara 3-6mm långa så det är knepigt för en lekman att arta dem.
Lövdvärgbock och svarthårig kvistbock. Kvistbocken är väl kamouflerad och även bådas ringa storlek gör det svårt att hitta dem. Så bankning som metod och med ett vitt paraply under är rekommenderad!
Efter ett par år bland långhorningar har man oftast sett de "vanliga" men ibland blir det överaskningar och nya arter framför kameran som exempelvis rödhjon, (Pyrrhidium sanguineum) i år. Andra spännande arter har varit videsmalbock, (Oberea oculata) som jag turligt nog sett två olika år och mindre aspvedbock, (Saperda populnea). När man stöter på nya arter så börjar jag som sagt alltid med en artbild uppifrån men vill de posera så får man ta chansen!
Videsmalbocken var en riktig posör, bjöd på artbild, porträtt, uppvärmning av motorerna och en nästa flygbild!
Även mindre aspvedbock ställde upp. Understa bilden visar hur den gick sakta fram och gnagde i ytskiktet på kvisten. Jag trodde att den bara åt det gôttaste men har läst att de gnager en remsa i kvisten och sedan lägger äggen däri så kanske var den ingen gourmet utan tänkte säkra artens fortlevnad.
Det finns över hundra arter i Sverige, här en liten kavalkad av ganska vanliga arter.
Från uppe till vänster, randig skulderbock, gråbandad getingbock, kortvingad granbock, fyrbandad blombock, strimmig barkbock, fläckig splintbock och underst ett par ängsblombockar som parar sig.
Jag nämnde att soldis var det bästa ljuset att fotografera i men det är ganska opålitligt så jag använder oftast glasslåda och blixt. Ställer mig i skugga så att bara blixten påverkar bilden. Bra att ha är silvertape, gladpack och ett stativ för att få en bekväm höjd. Häftmassa är också bra att ha om man behöver fästa någon pinne eller annat i burken. Allt går ledigt ner i en mindre ryggsäck.
Att kunna kontrollera ljuset gör stor skillnad oavsett vilket som är rätt eller riktig...
Jag slutar på samma sätt som biskop Brask...det är en fotosnubbe, ingen entomolog som bloggat det här så det kan förekomma fel i texten...
Vill ni ha full koll på krypen så blir det att skaffa https://www.nationalnyckeln.se/ och denna del berättar allt om långhorningar,
Mina bilder på flickr: https://www.flickr.com/photos/146668414@N02/
Nu får det va färdigtjôtat om långhorningar, nu drar vi...
Sten
Så en hel del av bilderna i bloggen är mer än 1:1.