Att stå framför kameran...

Ja, att stå framför kameran är ju faktiskt något alla fotografer borde prova på! Och det har jag verkligen fått känna på idag. Hade fått en inbjudan till The Studio i Göteborg, och en av mina bästa vänner hängde på. Så fruktansvärt kul att få bli stylade, sminkade och fotade, och tjejen som fotade oss var väldigt bra på att få oss att posera, något man inte direkt hade fixat själv! Det är jobbigt nog bara att befinna sig framför en kamera! Men fotografen var proffsig och själva fotningen gick snabbt! Rent tekniskt tycker jag att vissa av bilderna var något överexponerade, men i stort sett var de ok! Modellen är ju liksom som hon är... :)

Några av dessa bilder ska jag definitivt greja med i min photoshop-kurs. Mörka ner en aning, kanske göra någon till sv/v.

Va, ska jag visa exempel på bilder??

Ja, men ok då... helt oredigerat!

Första fotningen, lite spänt...

Börjar kännas kul, detta...

Grensle över en stol, nu börjar man bli varm i kläderna...

Ganska läcker effekt med spegeln.

Sådär, nu kan ingen säga att jag inte vet hur det är att stå framför en kamera! En rolig och nyttig erfarenhet, och jag lärde mig hur viktigt det är med en fotograf som är proffsig och får modellen att slappna av och posera... En väldigt rolig dag och en riktig egoboost!

En dos kulturhistoria

Ja, det får man väl säga att vi fick oss idag, denna dag som äldsta dottern längtat efter, väntat på och knappt kunnat bärga sig. Dagen då hon skulle få En Alldeles Egen Fiol. I sin kalender har hon räknat ner dagarna till den 19 september, dagen då vi bokat besök på Nilsson Fiolmakeri i Malmö. Ett härligt ställe där hantverkskunnandet och atmosfären verkligen satt i väggarna.

"Fatta hur COOLT det är, en EGEN fiol" har hon gått och tjatat här hemma. Och fast hennes mamma kanske inte hade önskat att hon skulle spela just fiol den där dagen för 4½ år sedan när vi var på Öppet Hus på Kulturskolan, måste jag nu tycka att det faktiskt är hur coolt som helst när hon kör slingan från "Fairytale"!

Faktiskt ingen fiol utan en 5-strängad kontrabas!

Hmm, vilken lät bäst egentligen... Vi är tacksamma att fiollärare Mats följde med som kunnigt smakråd!

Efter första urvalet...

Många på rad

Ett riktigt kulturhantverk. N Nilsson Fiolbyggare AB hade 120-årsjubileum 2008! (Bilden fotad av yngsta dottern!)

Vad vore livet utan musik... ♪♫♫♪♪

Bodybalance är inte som poweryoga!

Så har höstens första träningspass avklarats. Är så lyckligt lottad att min arbetsplats sponsrar träning terminsvis mot ett mindre löneavdrag. Platser i olika träningspass lottas ut, och jag har haft turen att komma med på bodybalance under hösten. Tidigare har jag gått på poweryoga under fyra terminer, och det är verkligen min grej. Tyvärr fanns det inte med i utbudet denna höst, därför anmälde jag mig till bodybalance istället. Har aldrig gått på det tidigare, och försökte att inte ha så höga förväntningar.

Men åååhh vad jag saknar yogan. Känslan när man kommer in i salen, rullar ut sin matta och sätter sig, eller lägger sig på rygg och bara låter allt annat runtomkring försvinna, likaså gör alla runtomkring. Man koncentrerar sig bara på sig själv, kroppslåsen och andningen. Mjuk indisk musik lite lågt i bakgrunden. Levande ljus, rökelse och den lilla buddhafiguren. En ledare som lotsar en igenom passet med mjuk, behaglig röst. Går runt och hjälper till, om man så önskar.

Inget av detta fanns idag. Salen var som en styrketräningslokal, betongväggar, ingen mysfaktor alls. Hög snabb musik när man kom in, och alla pratade glatt med varann... visst, jättetrevligt, men lite av meningen med passet - den mentala träningen - försvinner ju. En ledare - pigg och glad, jättetrevlig och duktig tjej, men hon försökte överrösta den fortfarande höga musiken i sitt headset. Ingen fokus alls på den mentala biten, att tänka "inåt", lyssna på andningen och fokusera... Säkert var det ett helt vanligt bodybalancepass. Lite tai-chi, lite yoga och lite pilates. Men inte riktigt min grej... Ändå kul att testa på, och jag kommer helt klart att gå resten av terminen.

Men jag ska tjata på vår personalavdelning... vill ha tillbaka poweryogan!!

Med näsan i gräsmattan

En daggig glittrande gräsmatta, en plastad filt, en bönpåse som stöd för kameran och en uppåtgående sol, ibland är det allt jag begär...

Undrar vad för ett kryp som åstadkommit detta virrvarr av nät, någon som vet? En sorts spindel antagligen! Vackert var det med all dagg i alla fall!

Var tvungen att sticka in macrot i berberishäcken igen! Har lärt mig att det finns något som kallas kromatisk abberation, som tyvärr mitt objektiv ställer till ibland, skulle tro att det är det som ger den lila kanten här! Men tycker att bilden blev ok ändå...

Härligt med en solig lördag, hoppas på en solig söndag också! :)

Jag måste bli bättre på att använda stativ!

Jag är verkligen dålig på att använda stativ. Fattar inte varför det ska vara så motigt att släpa med det ut... Fast jag inser ju att skärpan blir tusen gånger bättre när man har kameran på stativet, ändå känns det så begränsande, liksom!

I morse var jag just på väg att köra till jobbet när jag fick syn på ett spindelnät i vår berberishäck, alldeles daggigt och glittrande i motljuset. Var ju tvungen att ila in efter kameran och fota detta - kom en kvart för sent till jobbet men det fick det ju vara värt! :)) Men hade jag med stativet då? Såklart inte! Hur kan jag då inbilla mig att skärpan ska bli annat än sisådär...

Härmed lovar jag att till helgen pallra mig ur den goa sängvärmen lite tidigare än vanligt, och fota samma motiv MED stativ! Förutsatt att jag hittar ett nät, solen skiner och det är vindstilla förstås!

Och så var jag förstås tvungen att sticka näsan i gräset imorse också... : ))