Alltså, det där med självporträtt....

...är det inte ganska fjantigt egentligen?

Sätta sig där framför kameran och försöka anlägga någon lämplig min...

Men faktum är ju att alla stora fotografer någon gång fotat sig själv, vissa många gånger... Så så jag har ju faktiskt en sak gemensamt med dessa, hihi...

Hmm... lite löjligt och ovant känns det ju, detta...

Men vad gör man inte när omgivningen skriker NEEEJJ och flyr, eller sätter upp händerna i ansiktet när man kommer med kameran...

För det är ju så HIMLA ROLIGT detta med porträttredigering!

Jag är ju nybörjare på detta, tar mer än gärna emot tips och råd, ris och ros, åsikter och synpunkter. Jag vet att jag nog dragit lite väl häftigt i vissa reglage, dessutom finns det tyvärr utfrätta delar på alla bilder och jag har inte fotat i raw så det går inte att fixa tyvärr...

Nu återstår det pirriga, att våga publicera... Okay, here we go... :)

Fotosidan blir vad vi gör den till...

Ja nu debatteras det här i bloggen igen... Många har åsikter kring FS, mest negativa tyvärr... Avhopp sker, och det är väl helt naturligt att man väljer att gå vidare. De som lämnar gör det av sina egna anledningar och det ska jag inte spekulera i, bara konstatera att FS lever vidare ändå.. :)

Visst har även jag varit fruktansvärt trött på FS i perioder, den jargong jag ibland sett här, de självutnämnda stora besserwissrar som finns här, helt utan självrannsakan och empati. Och då brukar jag reagera med att skriva av mig i ett blogginlägg... ;) Har även pausat härifrån i kortare perioder, men sedan alltid blivit sugen på att logga in igen.. :)

Det klagas på uteblivna kommentarer, eller kommentarer utan konstruktiv kritik. Hm, jag har väl inte varit med så länge att jag kan säga "det var bättre förr" men vad jag hört här, så fick man lättare kommentarer förr, av någon anledning. Men faktum är ju, att ju fler kommentarer man skriver, desto fler får man. Och alla sorters positiva kommentarer är ju glädjande, det visar ju faktiskt att någon har fastnat för min bild och valt att skriva några ord. Negativa kommentarer börjar bli vanligare tyvärr... Måste väl anses vara ett tecken i tiden då jag upplever att hela klimatet på internet blivit hårdare. Det är så lätt att slänga ur sig några obetänksamma ord gömd bakom sin skärm... Tur att man inte har nicknames här i alla fall, utan framträder med egna namn!

Det klagas på bloggarna, att de är för tekniska / att de inte handlar om foto / att några spammar / att bloggarna håller på att ta över FS... Hm, det går ju faktiskt fint att välja vilka man vill läsa, och helt enkelt strunta i resten! :)

Det klagas på Galleriet, och några har tagit steget att plocka bort sina bilder därifrån. Tufft gjort tycker jag, och detta måste ju respekteras. Gör man detta har man säkert en god anledning! Likväl kan jag tycka det är lite synd, för många ser säkert bilderna i Galleriet som härlig inspiration, och strävar efter att själv komma med. Men jag anser att det är ett stort lotteri om man kommer med eller inte, och det finns måånga fler vackra bilder utanför Galleriet än vad det finns däri!

Ja, det klagas mycket, men man får inte glömma att det ju faktiskt är medlemmarna, du och jag, som gör FS till vad den är! Personligen har FS för mig från början varit ett sätt att utvecklas, få tips och råd och ovärderlig kritik! Numera är det mest "ett sätt att umgås", en kommunikationskanal med alla härliga människor man lärt känna här. Men kommentarer är förstås fortfarande väldigt roligt och lärorikt, både att ge och få. :)

En gammal bild jag rotat fram som illustration... Det gäller verkligen att hitta sina egna pärlor i detta myller av bilder, pooler och bloggar! Läsa var man vill, kommentera var man vill, och strunta i resten.. :)

Ett halleluja-moment för en fotograf...

Eller jag kanske skulle kalla detta inlägg för "En fotorunda som inte blev som jag tänkt mig". För den blev faktiskt väldigt mycket bättre! Stack ner till stranden med kameran igår sent på eftermiddagen, och jag bytte ställe från mitt "gamla vanliga" till en annan strand någon km längre söderut. Vilket visade sig vara ett lyckokast! Så bra att jag faktiskt åkte dit idag igen...

Min tanke var - eftersom det såg ut att bli en vacker solnedgång - att plocka fram mina gråfilter och köra lite långa slutartider. Macrot satt på kameran när jag packade min fotoryggsäck och jag iddes inte byta objektiv hemma, tänkte dessutom att jag kan ju börja med lite macrofotografering så länge tillräckligt ljus finns kvar. Och TACK och lov att jag tog macrot med... :)

Såhär såg det ut när jag kom ner. De stora snö- och isvallarna till vänster visade sig vara fulla av droppande istappar. Ni förstår att en macrofotograf fick ett halleluja-moment... :)

Nästa lyckokänsla fick jag när jag tittade närmare på strandkanten allra närmast havet. Små tunna tunna skärvor av is, som tornade upp sig allteftersom vågorna rullade in. Stod en stund helt stilla och bara lyssnade på det läckra prasslande ljudet. :)

Här ligger jag platt på mage och försöker sätta skärpan på en våg av is...

Så sjönk solen ännu mera vilket gav en läcker färg åt allt... Det var dags att gå loss med macrot på riktigt! :)

Önskar alla en fin vecka! :)

Tulpanfrossa...

Lite lek i PS. Skriv gärna vilket collage du gillar bäst, och varför!

Funderar på om det finns några "regler" - skrivna eller oskrivna - när det gäller sådana här collage? Ska stora bilden vara överst eller nederst, till höger eller vänster, för att det ska bli mest harmoniskt? Mellanrum mellan bilderna eller inte? Antar att det är en fråga om tycke och smak, som alltid när det gäller bilder! :)

Ser också att jag inte la skuggvärdena på minnet, skuggan är olik på alla tre bilderna. Oproffsigt värre! :)

När allting ändras på en millisekund...

Ja tänk som det kan bli... Här tjatar man på sina gamla föräldrar att gå försiktigt i ishalkan... Och så är det 13-åriga dottern som råkar illa ut! I onsdags kväll hade hon som vanligt varit på sin jiujitsu-träning, blev avsläppt i änden av vår gata, var jätteglad eftersom hon graderats till BRUNT bälte och skulle skynda sig hem... *pang* en isfläck. Höger ben av på fyra ställen. Komplicerat brott, sa ortopederna som opererat henne i tre timmar. Men de har lovat att det ska bli bra, men hon kommer att få jobba för att få tillbaka samma rörlighet i vristen... 6-7 veckors gips. Och vi är fortfarande kvar på Barnavdelning 62, sal 8... Många turer har det varit, ett mer än normalt värkande ben gjorde att vi fick åka ner till akutens gipsrum igår, och gulliga dr Maria muttrade en hel del över op-personal som spänner ett op-förband hårt över såret när de borde veta att benet sedan svullnar... Loss med förbandet och på med ett nytt, och nytt gips på det, och efter det har inget morfin längre behövts!

Nu har humöret börjat vända uppåt och idag har det övats kryck-teknik med härlig beslutsamhet och ett underbart jäklaranamma-uttryck i ansiktet! Vi vill ha ett besök till av sjukgymnasten innan hemgång, och eftersom det är söndag idag väntar vi tills imorgon. Hem till en lite annorlunda vardag...

Ja, ett inlägg helt utan fotoanknytning och bilder blev det denna gång. Men nu har jag full fokus på min goa dotter. Ens övriga problem känns lite futtiga när något sådant här händer... Men det ska bli bra!

Önskar alla en go vecka! :)