Macroabstinens, och lite allmänna fotofunderingar...

Macroabstinens hade jag igår. Något så fruktansvärt! Var tvungen att åka ner en sväng till stranden, fast varken ljusförhållanden eller väder var det rätta. Men kom hem med enbart kassa bilder...

Jag vet inte, men jag känner mig så väldigt självkritisk ibland. När man har en riktigt kompetent kamera, som min D90, är det liksom inte försvarbart att få dåliga bilder känns det som. Då är det ju MITT och inte kamerans fel, liksom... Nä jag vet att man verkligen inte ska lägga ribban så högt och att fotande ska vara KUL och avkopplande, men i alla fall... Och tro inte att jag ångrar att jag köpte den, aldrig!! Det skadar väl inte att öka kraven på sig själv några snäpp.. :)

Nåväl, jag bjuder på några av gårdagens bilder fast jag själv INTE är nöjd.  

Tycker själv att det blev halvdana bilder och vet att jag kan väldigt mycket bättre. Men det var en skön strandpromenad!

Music for the Royal Fireworks

 Music for the Royal Fireworks är en svit komponerad av Georg Friedrich Händel 1749 på uppdrag av kung Georg II av Storbritanninen till fyrverkeriet i Green Park i London. Anledningen var att fira slutet på Österrikiska tronföljdskriget och fredsfördraget i Aix-la-Chapelle 1748. (Wikipedia)

Traditionsenligt framförs detta stycke i Norre Katts park i Halmstad sista helgen i augusti, och i år firade man 30-årsjubileum. Så många år har ju inte vi varit och tittat, men ganska många... Är makalöst mäktigt med fyrverkeriet till musiken. Såklart var kameran med, dessutom stativet faktiskt! :) Tycker nog att jag lyckades bättre i år än förra året. :) Roligt att se att man faktiskt utvecklas i sitt fotande!

Många bilder blev det här, men jag har svårt att välja bort någon. Och på minneskortet blev det betydligt fler, var bara att sitta och knäppa hela tiden. Riktigt mäktigt!

Liten på jorden

Det skadar inte att ruskas om ibland. Att stanna upp och få sig några rejäla tankeställare. Just detta var vi med om i onsdags... Jag och flera kollegor hade i onsdags förmånen att tillbringa en hel dag tillsammans med Malin Sävstam. Julen 2004 åkte hon med familjen, bästa väninnan och dennas familj till Thailand... Tio personer åkte iväg tillsammans och fyra kom hem. Ofattbart att man bara överlever detta, och dessutom nu föreläser om det, och om vad som är viktigt i livet...

Minns fortfarande när katastrofen hänt och man här hemma såg på tv och läste tidningarna om detta fruktansvärda, att man till slut knappt kunde ta in mer och då kunde gå ifrån tv:n eller lägga undan tidningen. Medans man i onsdags när Malin berättade, inte hade en chans att värja sig. Rakt och ärligt berättade hon om katastrofen och de första dygnen, samt livet därefter... Många var vi som fick en tår i ögat. Men det var även en berättelse med humor, värme och hopp...

 Kanske var det ödet som gjorde att vi hade utsikt över ett stormigt vrålande hav, hade kameran med och gick ut en sväng på lunchen... När naturens krafter sätter in har människan inget att sätta emot!

Något som särskilt fastnade hos mig var när Malin pratade om att livet kan vara som att åka vattenrutchbana... man hänger knappt med i svängarna och när man lyckats staga upp sig kommer nästa sväng... Svisch där slutade minsta barnet på fritids... Svisch där började den stora redan på högstadiet... Medan man själv i tankar och planering är någon helt annanstans. Istället för just här och nu i denna stund...

"Är detta viktigt just nu?" är en bra fråga att ställa sig... Ofta blir svaret nej. Och tänk så många gånger man säger "Jag ska bara..."

En tankeväckande och omskakande dag. Hoppas att jag kan hålla fast vid mitt beslut att försöka säga "Jag ska bara..." lite mer sällan! Men att falla tillbaka i gamla vanor och rutiner är ju så lätt... Men jag ska försöka! Och nu ska jag ta mig an Malins bok, i små portioner...

Ha en fin helg!

Ska man verkligen lyssna på alla goda råd och tips?

Såklart man ska! Men om man sedan ska rätta sig efter dessa, det är ju en annan sak! Jag menar, om man rättar sig för mycket efter vad andra tycker och tänker, är ju risken stor att man utarmar sitt eget fotande.

Det har ju också att göra med i vilken fas man är. Om man är nybliven systemkameraägare gör man nog rätt i att lyssna ordentligt! I synnerhet när det gäller den tekniska biten. Jag kan erkänna att jag fuskade lite med det där tekniska i början... Tänkte att jag fotar på känsla, det blir nog bra... Men man MÅSTE faktiskt ha koll på bländare och slutartid, veta vad ISO är och hur man använder exponeringskompensationen. Visst blir det fortfarande fel ibland, men det finns inga genvägar. Är bara att nöta detta och träna på tills det sitter!

När det så gäller ens egna unika fotografiska språk... För visst strävar vi väl alla dit? Att någon ska tänka "Åh, det är en typisk Ulrika-bild"... Haha, det känns i nuläget som att det aldrig kommer att hända, jag är ganska spretig i mitt fotande fortfarande och trivs bra med det! Men kanske en dag...

För att komma dit måste man tro på sitt eget fotande. Att man verkligen har den där fotoblicken och känslan. Och hålla fast vid det, oavsett vad andra tycker. Att hitta sin egen väg, och inte avvika från den. Att lyssna på goda råd, tips och kommentarer här på FS också såklart! Men när det gäller att ta till sig av dessa, eller låta bli, där väljer man ju själv.

För det viktigaste är... för vems skull fotar du? Din egen eller andras? :)

Min fotografiska stig är kringelikrokig... snart kanske den blir rak! :)

Önskar alla en fin kommande vecka! :)

Att fota kattungar - ett Mission Impossible! :)

Grannens kattungar har blivit stora nog att flytta hemifrån. Och innan dess var det dags att ta lite söta bilder som minne... Vilken pärs! Både fotograf och assistenter var helt slut efteråt, men roligt hade vi! :)

Tyckte det var en bra idé att rada upp alla fyra i soffan till att börja med.

Visst, de satt ju stilla i en millisekund... Nästa "bra" idé var att släppa ut dem på gräset. Sist de varit ute hade de ju varit så försiktiga, det var nästan läskigt att trampa på gräset. Så det går säkert bra... Trodde vi ja!

Tjohooo, jag sticker!!

Efter att ha jagat ifatt och burit in katterna lät vi helt enkelt dem leka på den fina röda mattan en stund. Borde bli fina bilder med fyra mörka katter mot det röda... Problemet var ju att få alla fyra på samma bild! :)

Kollar läget uppifrån fåtöljen.

Nästa idé som vi var tvungna att testa... Låta katterna posera fint i den gamla korgen. Visst funkade det... i fem sekunder! :)

Nä, nu försvinner jag!

Sedan var det matdags. Rå köttfärs, mums!

Efter maten blir man trött. Och en sak är säker, fota sovande katter, det är INTE svårt alls! :)

 
ZZZzzzz.....

Syrran tyckte det såg mysigt ut och la sig bredvid.

Puh! Men roligt var det! :) Beundrar alla djurfotografer som måste ha ett ofantligt tålamod!