Svalbard - Alkehornet

Torsdag 11 sept Vaknade och kände mig lite "låg" och det var en känsla som satt i hela dagen. Som alltid när något roligt går mot sitt slut. Detta var ju början på den sista hela dagen på denna helt underbart fantastiska resa! Ville ju att det skulle vara mycket längre... Men nu närmade sig verkligen slutet hur ogärna vi än ville det!

Men - det var ju lite roliga aktiviteter kvar! Som att göra en kort zodiaktur efter frukost, och stiga iland på Alkehornet, den välkända fågelklippan strax utanför Longyearbyen. Och på tal om Longyearbyen, hade upptäckt att det var täckning på mobilen nu. Men jag kunde faktiskt motstå frestelsen att kolla vad som hänt i världen... ville ju stanna kvar i denna underbara polarbubbla så länge som det bara var möjligt! Den välkända silhuetten av Alkehornet. Här är det fullt av fåglar på sommaren. Och väldigt grönt på marken tack vare all fågelspillning. Till och med små rosa blommor fanns det och detta var en av få gånger jag saknat mitt macro under resan.. Det dröjde inte länge förrän vi fick syn på polarräven. Innan min Svalbardsresa hade jag föreställt mig att fotografera polarräv i snö och vackert motljus. Sådär så den fina pälsen riktigt framhävs. Så blev det ju inte riktigt... Men är hyfsat nöjd med denna bild ändå! :) Annars är svalbardsrenen omöjlig att undvika på Alkehornet. Vi fick en hane och två honor som poserade fint för oss. Fast egentligen var de mest intresserade av att beta! Denna ren höll som synes på att feja hornen och basthuden hängde i långa slamsor. Läcker röd färg på hornen tycker jag! Japp, dessa renar går ständigt runt med ett litet leende... Visst är de söta! Vackert ljus på andra sidan Isfjorden. För andra gången under denna resa fick vi samsas med M/S Quest och dess passagerare. Inte så svårt alls på dessa vidsträckta ytor... Här ser vi en grupp från Quest. Och - snacka om att världen är liten! I just denna grupp fanns det två välkända ansikten! Eller inte alls så konstigt kanske när det är ett välbesökt resmål för just naturfotografer... Kul var det iallafall! :) 

Denna bild höll jag på att krångla med ett tag. Låg i en sluttning och stativ var omöjligt. Ville ha med både fallet och hela klippan i bakgrunden och tycker faktiskt att jag fick till det. Och ibland vill man ju inte ha med människor i bilderna men här tycker jag nog att det är en fördel. Saknade macrot här som sagt. Kanske tur att det inte var med. Då hade jag legat kvar här läääänge.... :) Sankt värre. Tur att rejäla stövlarna var på för man trampade djupt ner i vätan här och där! Fina renar mot fin bakgrund. Men man kan ju inte ha hur många sådana bilder som helst... ...så jag övergick till att fotografera fotografer. Vilket alltid är kul! Förresten så sattes det nytt rekord i "stativben som pekar in i bilden" just här på Alkehornet. På var och varannan av mina bilder kommer det en fotograf på väg in i bilden med sitt stativ.. *morr* :) Ja jag sa ju det... Visst kan man beskära... men lite kul var det! :) Och medan renarna fridfullt betade vidare var det dags för oss att äntra zodiakerna för att ta oss tillbaka till Origo. Nästa anhalt var Barentsburg, och det kommer i nästa inlägg!    

Svalbard - En vandring på Ossian Sarsfjellet

Onsdag 10 sept Efter lunch var det dags att sätta i zodiakerna och göra en kort tur bort till en strand där vi skulle gå iland och göra en "promenad" upp på fjället. "Det är lite brant i början" fick vi höra. Och sedan skulle det gå lättare. Jojo..... Skulle jag nog inte riktigt hålla med om nej!! Det blev närmast en jäkla bergsbestigning och jag förbannade min opererade höft och dåliga kondition flera gånger om! Var faktiskt riktigt sur när vi väl kom upp på toppen. Här har vi skickat iväg björnvakterna och står och väntar på klartecken att börja "promenaden" bergsbestigningen! Japp bara att bita ihop och börja vandringen då! Här ser det ju lätt ut men när vi skulle gå på en brant slipprig lerig stig full med lösa stenar var det ju inte så kul. Funderade på att jag är så skraj för att ramla och slå min opererade höft ur led och hur lång tid kan det tänkas ta för ambulanshelikoptern att hämta mig och hur ont kommer jag att ha under tiden... Men det var bara att traska på! Kunde ju inte splittra gruppen, då hade ena björnvakten fått lämna för att följa mig tillbaka och det funkar ju inte... Här har vi kommit upp till första stoppet och kaffet åkte fram. Och efter en stunds paus på en sten med kaffemuggen i handen kunde jag bara konstatera, att om jag blivit förvarnad om hur jobbigt detta faktiskt var, då hade jag garanterat aldrig följt med. Och då hade jag ju ångrat ihjäl mig. För det var verkligen fantastiskt där uppe! Kongsfjorden Kongsbreen uppe till vänster. Så gick vi lite nedåt, och så uppåt igen... Uppe på högsta toppen där någon byggt ett litet monument. Även här blev jag sittande på en sten och bara njöt av utsikten. Dessutom behövde jag vila. Hm, dags att börja träna på allvar kanske... ;) Är tacksam att jag slapp bära mitt stativ. Undrar just varför jag tog med det egentligen... Vi var verkligen högt upp. Origo ser ut som en liten leksaksbåt långt där nere. Så var det dags att vandra neråt igen. Och nu var jag glad att jag släpat med stativet. Det är nämligen helt perfekt att fälla ut ett ben och använda det som vandringsstav när det bär utför! :) Bara en bild till på Origo! Men just här kände jag faktiskt en stor lättnad! Stigen planade ut, det var lätt att gå igen och ingen ambulanshelikopter hade behövt leta upp mig... :)

Nej såå farligt var det faktiskt inte! Skulle nog rentav kunna tänka mig att klättra upp där igen om jag får chansen. :)

Svalbard - Ryggfenan på en val. Och Lillehöökbreen.

Onsdag 10 sept Vaknade i ottan igen, av att Anders väckte oss.. "Vikval utanför båten". Eller om det var vitval. Och ja, jag var ute och fotade. Vet att jag tittade på displayen och var hyfsat nöjd med att få med ett "streck" och en ryggfena på en av mina bilder. Har dock ingen aning om var de bilderna tagit vägen... Jaja, med drygt 3500 bilder med sig hem är det kanske inte så konstigt att man klantar till det någon gång och sjabblar bort några. Vilket jag tydligen gjort!

Iallafall - på förmiddagen blev det äntligen tid till den utlovade "basic fotokursen" ute på däck. Lite väl sent in på resan kanske men det hade ju hänt så mycket hela tiden så det hade varit svårt att hitta tiden. Dessutom var ju de flesta av oss rätt så erfarna och drivna fotografer. Men några ville gärna ha kurs och så blev det! Jag smög runt och lyssnade med halva örat medan Anders berättade om fördelarna med grå- och polfilter och förhållandet mellan bländare och slutare, och försökte verka osynlig och inte störa medans jag lekte med kameran.. :)   Miljön utanför båten var ju inte fel heller! Dessa underbara kristallklara vatten med spegelyta... Får ju fluffa till det lite också! :) Plötsligt fick vi syn på en fullriggare som kom glidande in i fjorden! En närmast surrealistisk upplevelse! Fråga mig inte varför jag inte sprang ner i hytten och hämtade telet. Hade bara mitt 28-75 ute på däck här. Ångrar mig lite nu. Men en vacker och mäktig syn var det.

Vet inte om jag blivit totalt attackerad av polarbacillen vid det här laget... Slarva bort bilder, strunta i att hämta telet och dessutom inte riktigt ha koll på var vi befann oss här. Mina anteckningar är aningen oklara. Men jag har skrivit något om Lillehööksbreen så jag tror vi är inne i den viken! Om någon av mina resekompisar läser detta får ni gärna protestera om jag har fel! :)

På eftermiddagen blev det bergsbestigning och det berättar jag om i nästa inlägg!

Svalbard – Monacobreen, ett grafiskt drömlandskap

Måndag 9, tisdag 10 sept

Svalbard

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit ordet ”fantastiskt” i min resedagbok… ett fantastiskt fantasieggande och fullständigt fascinerande landskap. Ogästvänligt, oberäkneligt, otillgängligt och oförlåtande. Hårda och taggiga spretar de karga bergen mot den grå skyn.

Men så… några minuter senare skiftar landskapet och blir plötsligt vänligt och vackert. Den fina pastellpaletten har målat himmel, land och hav i mjuka penseldrag. Ljuset är varmt och välkomnande. De taggiga bergen har förvandlats och har nu runda vackra former, vars toppar bäddas in i de fluffigaste moln.

Känner redan nu att när jag om bara några dagar måste lämna detta land, då lämnar jag även en liten del av mitt hjärta här… Detta magiska mäktiga land kommer för resten av mitt liv att kalla mig tillbaka.

Ja det passar bra att inleda detta inlägg med dessa rader, som jag efter att vi lämnat Monacobreen bakom oss, skrev för en inlämningsuppgift vi fick under resan ... För det var ju så, att varje gång vi besökt en ny vik där en vacker glaciär mynnade ut, tänkte jag att nu kan vi väl inte se något vackrare. Men så fel jag hade! Nu får bilderna tala för sig själva och jag är väldigt glad att vi kom fram till Monacobreen vid 20-tiden på kvällen. Det dunkla ljuset gjorde platsen extra magisk.

Vi var tacksamma för den lätta nysnön som fallit över bergen! Tänkte att jag måste ta en "referensbild", folk kommer inte att tro att landskapet verkligen ser ut så här! Som att världen nästan förvandlats till svart-vitt. Spetsiga toppar inbäddade i fluffiga moln.. :) Strax efter 24:00 har jag gått ut på däck igen, och fångar en del av besättningen som ska ut på egna äventyr... Hörde för övrigt talas om en förlovning som skett just här. Kan man välja en vackrare och mer romantisk plats? Skulle inte tro det! :)

Under natten låg vi för ankar här inne i fjorden, och efter frukost begav vi oss ut med zodiakerna. Inte alls lika magiskt som igår kväll men visst är det vackert! En säl kollar in oss. Har sin egna labb i munnen. Och är nyfiken :) Så var det åter dags att bege oss mot Origo för en god lunch!

Vill någon klicka upp bilderna i större format får jag rekommendera min andra blogg som finns HÄR. Eftersom jag kopierar över HTML-koden därifrån och hit blir det något knas med just den funktionen..

Svalbard - En total överraskning!

Nej detta är egentligen inte en del i min resedagbok! Men det var ju den traditionella Vårgårda Naturfotofestival i helgen. Som vanligt körde jag och Camilla (och i år även Lena och Eva, kul kul) dit tillsammans. Missa förresten inte Camillas underbara bilder HÄR! Var ju nyfiken och kunde inte låta bli att direkt fråga Camilla - "Är det någon som ringt dig?" "Nej, dig då?" sa hon. Nej det var det ju inte. Det var nämligen så, att förra året när Camilla vann bildtävlingen (jaaa tjohooo!!) hade hon blivit uppringd först, för att hon säkert skulle vara på plats vid prisutdelningen.

Där satt vi alltså helt lugnt på prisutdelningen i godan ro, när först bilden för tredje pris dök upp på duken. Och jag höll på att få en smärre chock och nästan ramla av stolen... Det var en av mina Svalbardsbilder som jag haft med här i bloggen tidigare, nämligen denna: Fantastiskt kul! Är väldigt glad och hedrad!!

Jury var inspirerande Göran Ekström som även var en av föredragshållarna. Se hans webbsida HÄR.

De övriga vinnande bilderna kan ses HÄR. Otroliga bilder! Och jag som är så lättrörd får alltid en tår i ögat när det är dags för prisutdelningen i ungdomsklassen. De får otroliga vinster! Tänk att gå på en naturfotoutbildning på gymnasiet, fotografera med en lånad kamera från skolan och vinna en egen Nikon D7100 med ett objektiv! Fantastiskt! Tidningen FOTO har ett trevligt reportage från hela helgen HÄR.

Stort TACK till Vårgårda Fotoklubb, och alla andra som bidrog till att denna helgen blev suverän!! Som vanligt!! :)