När allting ändras på en millisekund...
Ja tänk som det kan bli... Här tjatar man på sina gamla föräldrar att gå försiktigt i ishalkan... Och så är det 13-åriga dottern som råkar illa ut! I onsdags kväll hade hon som vanligt varit på sin jiujitsu-träning, blev avsläppt i änden av vår gata, var jätteglad eftersom hon graderats till BRUNT bälte och skulle skynda sig hem... *pang* en isfläck. Höger ben av på fyra ställen. Komplicerat brott, sa ortopederna som opererat henne i tre timmar. Men de har lovat att det ska bli bra, men hon kommer att få jobba för att få tillbaka samma rörlighet i vristen... 6-7 veckors gips. Och vi är fortfarande kvar på Barnavdelning 62, sal 8... Många turer har det varit, ett mer än normalt värkande ben gjorde att vi fick åka ner till akutens gipsrum igår, och gulliga dr Maria muttrade en hel del över op-personal som spänner ett op-förband hårt över såret när de borde veta att benet sedan svullnar... Loss med förbandet och på med ett nytt, och nytt gips på det, och efter det har inget morfin längre behövts!
Nu har humöret börjat vända uppåt och idag har det övats kryck-teknik med härlig beslutsamhet och ett underbart jäklaranamma-uttryck i ansiktet! Vi vill ha ett besök till av sjukgymnasten innan hemgång, och eftersom det är söndag idag väntar vi tills imorgon. Hem till en lite annorlunda vardag...
Ja, ett inlägg helt utan fotoanknytning och bilder blev det denna gång. Men nu har jag full fokus på min goa dotter. Ens övriga problem känns lite futtiga när något sådant här händer... Men det ska bli bra!
Önskar alla en go vecka! :)
Hoppas du själv kan samla kraft litegrann, det är inte helt enkelt att "vara bredvid" heller...! Men du får väl njuta av alla vackra bilder på fs!
Funderar bara på en sak, den där beslutsamheten...kan hon ha fått den nånstans ifrån tro...??? *s*
Sköt om er bägge, och gratta dottern till det bruna bältet, det är ju kanon ju!
Kram!
Det bruna bältet finns här bredvid henne. :))
Kram!
Naturligtvis önskar jag henne god bättring, men jag tror nästan det är ännu viktigare att önska hennes mamma att förmå ta alltsammans med fattning och gott humör :-)
Gillar särskilt dina sista rader :))
Vilken otur hon hade, men du verkar vara en mamma som är mån om sitt barn.
Läser man dina ord så byggs det upp en bild hur du genomgått detta
med ditt barn som måste haft så ont, och du gör det från ditt hjärta.
Tack för dina fina rader! :)