Klara, färdiga, gå! En liten bildkvalkad från en loppis.

Allt  är färdigt,uppställt och berett. Vakterna på plats, repen spända. Kiaby IF:s årliga loppis är på väg att öppna. Folk har kommit från när och fjärran, klubben har jobbat i ett alltmer stigande tempo för att få allt klart i tid.Nu är dagen inne.

Alla väntar på signalen och på att repen skall sänkas.Alla är diciplinerade och väntar snällt bakom repen men spänningen  är påtaglig.Sorlet har tystnat.

  Blir det aldrig dags? Det fingras på repen, de första stegen förebereds.

Äntligen!   Nu bär det av, först till kvarn får mala.

a

Ahhh en tjock-TV, precis vad som behövdes. Billig var den också.

 Någon skall få ett riktigt stort djur.

 Bilderna är från 2012.Idag var det dags igen men då var jag inte på plats.

Dagen fick ett så oväntat slut.

En av årets varmaste dagar började med sol som bara flödade över det lilla torpet i skogen.Klarblå sensommarhimmel.Ingen vind. Värmen bestämde takten och dagen avverkades i stillhet. Vi hade tänkt oss en middag på verandan framåt kvällningen. Stora verandan vid lilla nybyggda boden. Verandan med utsikt över ängen. Currygryta med ris, lite gott vin, frukt som efterrätt. Så skulle det bli.Kvällen var bestämd.Planen lagd. God mat, sen fötterna på stolen mittemot, värmen från dagen fortfarande kvar i luften.Filosofera lite över tingens obeständighet. Begrunda att ännu en sommar närmade sig sitt slut.

Första tecknet på att något annat var i görningen var trollsländorna. Spanandes efter byte dök de upp i ögonhöjd, tog sina tvära svängar,försvann. De var många. Som patrullerande hajar dök de upp.Luften blev full av liv,intensiteten  påtaglig. Att ens försöka fånga något på bild i denna värme kändes övermäktigt. Kameran fick vila i knät. Dock hade vi alla fyra rätat på ryggarna i våra stolar, följde dem med blicken, deltog i jakten.

Det som trollsländorna  upptäckt blev nu också klart för oss. Myrsvärmardag. Myrorna hade skaffat sig vingar, bestämt att detta var dagen då de skulle träffas. Skaffa sig en partner, dansa sin dans, så små, så sköra men otaliga i antal. De var överallt. Verandan och lilla boden var deras mål, deras mötesplats. Luften fylldes av ljudet från hundratusentals vingar. För oss fyra var det bara att retirera. Stod man stilla blev man långsamt men obönhörligt övertäckt. Kryllad på, av små mjuka fötter och vingar. Här kunde människan i all sin synbara överlägsenhet inte göra annat än ge upp.

Den stundande middagen flyttades från verandan in i det lilla torpet. Förr brukades här jorden, det fanns en lagård, några uthus.Kvar är bara torpet i kanten av en liten äng, omgiven av skog, skog och åter skog. Hit hittar numera bara hjortar och vildsvin. Samt en fransman från Bretagne och min kusin. Detta har de gjort till sin plats på jorden. Ingen el finns och vattnet tas upp från jordens kalla mitt med en grön pump. Här vajar den bretagnska flaggan sida vid sida med den svenska.Hänger flaggorna där är de hemma.

Efter middagen musik på lilla verandan. En batteridriven cd-spelare spred irländsk folkmusik ut  över ängen. Kanske spetsade en hjort öronen.Kanske gillade han vad han hörde. Vem vet.Långt borta hördes åskan, blixtar lyste upp avlägsna platser. På andra sidan gårdsplanen låg boden med verandan, där skulle vi suttit, där dansade myrorna fortfarande. I mörkret.Allt var stilla och allt var  fyllt av liv.