Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

.xmp-fil från konverteringen av raw-fil

Produkter
(logga in för att koppla)

Canalog

Aktiv medlem
En fotokompis frågade mig nyligen:

”När man har fotat i RAW och behandlat bilder i Camera RAW och sedan sparat den i jpg så får man en fil med samma filnamn som har filändelsen .xmp i mappen. Vad innehåller den och skall man spara den?”

Jag svarade honom så här: ”ja den ska du spara - den är ju inte stor!
- Den innehåller alla metadata (ungefär ”receptet”) för konverteringen från raw t jpeg...om den finns kvar är det lätt att konvertera råfilen igen till en jpeg med samma resultat som första gången.
(och kanske om man bara har den konverterade jpegbilden och xmp-filen kan man återfå en förlorad råfil...(tror jag...men är alltså inte säker på det sista jag skrev!))”

Hur är det med det...kan man alltså ”åter-konvertera” en jpeg och få tillbaka råfilen om man har både .xmp-filen och jpeg-filen?? Eller har jag fel?
/B
 
raw är raw.
tiff är tiff (tar normalt större plats än rawfiler).
De kan man importera till LR.
I katalogen sparas alla ändringar man gör till rawfilen o dess samlade bild visas på skärmen eller vid export.
xmp är en textfil som innehåller de inställningar du har gjort i LR som LR skapar om du ber om det.
Vill du så kan du öppna xmpfilen o ändra värden själv.
tex så står det Exposure och kanske värdet 3, då har du dragit i exposurereglaget +3 steg.
XMP i sig är ett standardiserat sätt att skriva textfiler med indrag och taggar osv, ett regelverk över HUR informationen skall skrivas i en xmpfil helt enkelt.

Så om du importerar en fil med namnet x och du samtidigt har en xmp med namnet x så kommer de ändringar som står i x appliceras på den importerade filen oavsett vad originalfilen har för format.

När du skapar en tiff så konverteras data, det mesta behålls, men inte allt.... för om allt behölls så skulle det vara en rawfil....
Däremot så kan man komprimera tiff med icke förstörande komprimering men det kan man med alla filer, tex med zip- eller tar-format.
Jpg är ett format som är frekvenskomprimerat.
 
raw är raw.
tiff är tiff (tar normalt större plats än rawfiler).
De kan man importera till LR.
I katalogen sparas alla ändringar man gör till rawfilen o dess samlade bild visas på skärmen eller vid export.
xmp är en textfil som innehåller de inställningar du har gjort i LR som LR skapar om du ber om det.
Vill du så kan du öppna xmpfilen o ändra värden själv.
tex så står det Exposure och kanske värdet 3, då har du dragit i exposurereglaget +3 steg.
XMP i sig är ett standardiserat sätt att skriva textfiler med indrag och taggar osv, ett regelverk över HUR informationen skall skrivas i en xmpfil helt enkelt.

Så om du importerar en fil med namnet x och du samtidigt har en xmp med namnet x så kommer de ändringar som står i x appliceras på den importerade filen oavsett vad originalfilen har för format.

När du skapar en tiff så konverteras data, det mesta behålls, men inte allt.... för om allt behölls så skulle det vara en rawfil....
Däremot så kan man komprimera tiff med icke förstörande komprimering men det kan man med alla filer, tex med zip- eller tar-format.
Jpg är ett format som är frekvenskomprimerat.
OK - då har jag lärt mig nåt idag också.

Även om mitt ursprungliga antagande var fel, så har väl detta liten praktisk betydelse. Påverkar det mitt första svar till fotokompisen; dvs att .xmp-filen är värd att spara? ...kanske är det praktiskt, men på intet sätt kritiskt eftersom det normala väl är att man sparar i synnerhet råfilen, konverteringen till jpeg eller tiff kan alltid göras på nytt från råfilen om även om .xmp-filen har raderats. Eller hur?
/B
 
konverteringen till jpeg eller tiff kan alltid göras på nytt från råfilen om även om .xmp-filen har raderats. Eller hur?
/B

Inte helt korrekt.

Som sagts så innehåller xmp-filen alla redigeringar som gjorts av bilden..

Om man enbart använder ett program som Lightroom så sparas redigeringarna alltid i databasen. Det finns en option att använda sig av xmp i Lightroom och då kommer informationen att sparas i både databasen och i xmp-filer. Då kan man alltså radera xmp-filen utan att förlora något eftersom LR har informationen i sin databas.

Om man däremot jobbar med ett program som inte har någon databas utan enbart förlitar sig på xmp-filen så kommer en radering av xmp-filen leda till att man tappar alla redigeringar och måste då göra om dem från början!

En anledning att använda xmp när man jobbar med t ex Lightroom kan vara att man vill att även andra program skall kunna läsa vilka redigeringar som gjorts - och då är alltså xmp ett gemensamt format.

Mitt råd till dig är att tala om för kompisen att låta xmp-filerna vara kvar!
 
Största fördelen med xmp för mig är att den är en slags backup.
OM, o gud förbjude, min katalog blir korrupt så går den att rekonstruera OM alla redigeringar är sparade i xmp-filer.
LR kan alltså vid start av en ny katalog ta filen+ dess xmp o lägga på alla redigeringar.
Visst historik o lite annat försvinner men resultatet är detsamma.
PS snapshots sparas i en xmp. Annars är det ju bara "originalfilens" redigeringar som sparas i xmp. Inga virtuella kopiors, VC, redigeringar. Men snapshots från VC sparas. DS
God jul
 
Största fördelen med xmp för mig är att den är en slags backup.
OM, o gud förbjude, min katalog blir korrupt så går den att rekonstruera OM alla redigeringar är sparade i xmp-filer.
LR kan alltså vid start av en ny katalog ta filen+ dess xmp o lägga på alla redigeringar.
Visst historik o lite annat försvinner men resultatet är detsamma.
PS snapshots sparas i en xmp. Annars är det ju bara "originalfilens" redigeringar som sparas i xmp. Inga virtuella kopiors, VC, redigeringar. Men snapshots från VC sparas. DS
God jul

Hej igen Erik

Men om man som jag (via dubbelklick på bilden i Adobe Bridge) öppnar Cr2 rawfilen i Photoshop (jag har ännu inte lyckats lära mig Lr Classic), så öppnas den ju automatiskt först i CameraRaw, där jag gör de första justeringarna/bildbehandlingarna.

Därefter tar jag upp den i Ps, beskär, skärper den, ev brusreducerar och till slut sparar den som TiFF eller jpeg.

Om jag då går tillbaka till originalfilen, Cr2 och på nytt via Bridge öppnar den i Ps, så finns där ju de första justeringarna kvar i CameraRaw, eller hur. I en .xmp, väl? Om jag vill kasta dessa primära justeringar så måste jag gå in på ett särskilt ställe och radera dessa, för då kan jag riktigt börja om från början med originalbilden. Därför brukar jag spara ett ”kvasi-original” i TIFF, för att inte behöva gå ända tillbaka till den ursprungliga råfilen för att göra om bildbehandlingen.

Visst, detta arbetssätt tar mera lagringskapacitet i anspråk (säkert mycket mera än om man bildbehandlar i Lr Classic) men diskutrymme är ingen trång sektor för mig...trots att jag dels alltid sparar alla råfiler, men också alla de TIFF:ar ("kvasi-originalen") som jag har gjort vid bildbehandlingen i Photoshop. Jag tar nog jämförelsevis få bilder när jag är ute och fotar, planerar och förbereder mina fotosessioner kanske mer än de flesta digitalfotografer. Det har jag också nytta av vid analogfoto med film.

Men åter till xmp - det var därför jag trodde/undra de om man kan återfå Cr2 råfilen med hj a Tiffen och xmp-filen.

Nåväl - visst har det väl hänt att jag oavsiktligt råkat radera den ursprungliga Cr2 råfilen, men jag har inte försökt ”rekonstruera” en råfil från Tiffen och xmp, inte ännu i vart fall.

Det är ändå intressant att ta del av dina och andras kunskaper på området, och kanske kan det tyckas att jag jobbar på ett ”onödigt krångligt sätt” men det funkar för mig och jag tycker att har bra koll på alla stegen i bildbehandligen!

Jag önskar dig också en God Jul!
mvh
/B

PS: Vad är ”VC” ??
 
Senast ändrad:
Egentligen är det enkelt.

Kastar man bort negativet finns inte originalet kvar. Det går då aldrig att ta fram nya kopior även om du besitter receptet/instruktioner på hur du gjorde.
De bästa framkallarna behåller en oberörd rå-fil men skapar ett instruktion om vad som gjorts i en extern fil och/eller i databas.
Den kan också skapa ”virtuella” kopior av rå-filen eller det tidigare receptet som kan vara en helt ny framkallning eller tolkning av rå-bilden/originalet.
Om framkallaren sparar detta som historik kan du dessutom backa i dina steg och ordning för att se Vad som gjorts.
Du kan givetsvis när som helst exportera ut en jpeg, TIFF, png, dng etc från det steg du vill.
Men finns det ingen rå-fil kvar för att den ha kastats så är originalet borta för alltid.

Ibland hör jag hur många kastar bort originalet för att de sparar dng-filen men de går då miste om så mycket.
Se bara på möjligheterna som DxO i deras senaste PhotoLab 4 erbjuder där man kan signalbehandla och brusreducera en bild direkt från rå-filens pixelmatris/Bayer-data.

Hade man kastat bort originalet och behållit en jpg eller för den skull en dng eller TIFF hade man aldrig kunnat få fram än så fint brusreducerad bild igen.

TL;DR
Kasta aldrig en rå-fil.
Kasta aldrig en sidofil.
Kasta aldrig ett recept.
Kasta aldrig en XML.
Kasta aldrig en XMP.
:)
 
Egentligen är det enkelt.

Kastar man bort negativet finns inte originalet kvar. Det går då aldrig att ta fram nya kopior även om du besitter receptet/instruktioner på hur du gjorde.
De bästa framkallarna behåller en oberörd rå-fil men skapar ett instruktion om vad som gjorts i en extern fil och/eller i databas.
Den kan också skapa ”virtuella” kopior av rå-filen eller det tidigare receptet som kan vara en helt ny framkallning eller tolkning av rå-bilden/originalet.
Om framkallaren sparar detta som historik kan du dessutom backa i dina steg och ordning för att se Vad som gjorts.
Du kan givetsvis när som helst exportera ut en jpeg, TIFF, png, dng etc från det steg du vill.
Men finns det ingen rå-fil kvar för att den ha kastats så är originalet borta för alltid.

Ibland hör jag hur många kastar bort originalet för att de sparar dng-filen men de går då miste om så mycket.
Se bara på möjligheterna som DxO i deras senaste PhotoLab 4 erbjuder där man kan signalbehandla och brusreducera en bild direkt från rå-filens pixelmatris/Bayer-data.

Hade man kastat bort originalet och behållit en jpg eller för den skull en dng eller TIFF hade man aldrig kunnat få fram än så fint brusreducerad bild igen.

TL;DR
Kasta aldrig en rå-fil.
Kasta aldrig en sidofil.
Kasta aldrig ett recept.
Kasta aldrig en XML.
Kasta aldrig en XMP.
:)
Visst, jag håller med dig, men trots allt händer det ju ibland att ett minneskort pajar eller att en raw-fil korrumperas/skadas i datorn.

"Hade man kastat bort originalet och behållit en jpg eller för den skull en dng eller TIFF hade man aldrig kunnat få fram än så fint brusreducerad bild igen." skriver du -

En DNG-fil är väl också en raw-fil om den är fotad med appen Lightroom CC med en iPhone 6,7 eller 8?

Om man har kvar en TIFF-fil i datorn eftersom råfilen av någon anledning har gått förlorad, så är ju en TIFF i alla fall bättre än en Jpeg eftersom TIFF-filen ju är en oförstörande komprimering till skillnad från Jpeg.

Slutligen, jag sparar alltid mina Cr2 och DNG råfiler, lägger dom på lösa hårddiskar men är mindre noga med TIFF- resp. Jpeg-filer. XML och XMP behöver jag aldrig radera eftersom dom i oftast är jämförelsevis små.
/B
 
Om man med RAW menar opåverkad Bayer-data som sparats från sensorn direkt - då är inte DNG en RAW-fil.
DNG är en processad fil som är pixelbaserad och inte längre är i formen av Bayermosaik

Inte ens Apples senaste ProRAW är i Bayermosaik utan har läst ut från sensorn, omvandlats från mosaik till pixeldata och sparats i formen DNG. Visserligen med högt bitdjup vitpunktsvärden etc.
Men RAW som fortfarande innehållandes Bayer-data är den inte.

Detta är synd för det är titt som tätt man läser om de som fotar i RAW, gör om till DNG och sedan kastar sina rawfiler.
Bra att du sparar dina! :)
 
Hela den här diskussionen visar hur sårbart hela konceptet med sidecar-filer är. När det gäller RAW-filer så är det som det är för där vill man ju oftast inte skriva in metadata i RAW-filerna (även om man även kan det med vissa verktygs hjälp.

Risken är just att sidecar-filerna försvinner på vägen när folk som inte förstår vad som ligger i den inte kopierar med dem vid filflytter eller tar bort dem helt enkelt. Det är ju inte bara viktigt att ha kvar dem för att de innehåller redigeringsdata utan även XMP-metadatataggar. Alla RAW-konverterare har ju heller inte monolitiska metadatadatabaser där de lagrar att redigeringsmetadata utan de har just sidecar-filer som exv. DxO Photolab. Samma sak gäller för dessa som för XMP-sidecars.

Fördelen med DNG är att den typen av filer innehåller både RAW-datat konverterat till någon form av TIF-derivat samt även en den inbäddade JPEG (i valfri storlek) som man valt att spara med som helt enkelt är den färdigredigerade JPEG-filen. Med passande verktyg kan dessa JPEG:s kopieras ut om man så vill det. Då har man alltså både data som motsvarar RAW-datat och den färdiga bilden i samma fil. Om man inte bryr sig om filstorleken så kan även authenticitets neurotiker eller andra för vilka bilders äkthet är väldigt viktig även baka in den ursprungliga RAW-filen i samma DNG-fil.

Jag har föreslagit det som ett sätt att få slut på följetongen av allt fuskande i naturfototävlingar både i Sverige och globalt. Det är många stora minnesinstitutioner som standardiserat på DNG, eftersom det filformatet just har de egenskaper det har. Stadsmuseet i Stockholm är bara ett exempel och i USA tror jag även Library of Congress gjort detsamma. En del kameratillverkare spara inte i något eget RAW-format utan just i DNG även om de stora tillverkarna fortsätter låsa in sina användare med just sådana. Stadsmuseet gör alltså just detta att de kastar bort RAW-filerna efter att ha skapat DNG av dem. DNG kan vara ett fantastiskt bra RAW-format i automatiserade bildfilflöden som är RAW-filsdatabaserade. Så har jag själv gjort under en period och det bekymrar mig inte det minsta - tvärtom.

Lyckligtvis finns det möjlighet att spara in motsvarande XMP-metadata i JPEG, TIF och DNG, vilket är ett måste om man lägger ut bilder på Internet och de börjar åka runt där. Det är även ett bra och effektivt sätt i de fall mottagande Internet-webbar även de använder exv. XMP-inbäddad ITPC-metadata för då kan bildtexter, copyright och copyright-villkor enkelt läsas och visas även i mottagande system. DAM-systemen exv. har inga problem med sidecars utan det är den mänskliga hanteringen som gör att det kan bli problem med detta.
 
Senast ändrad:
Om man med RAW menar opåverkad Bayer-data som sparats från sensorn direkt - då är inte DNG en RAW-fil.
DNG är en processad fil som är pixelbaserad och inte längre är i formen av Bayermosaik

DNG-filer är antingen i bayermosaikform eller i demosaikerad form, sk linear-DNG. Du behöver väl inte skriva felaktigheter som du enkelt kan googla fram lite kunskap kring!
 
OK - då har jag lärt mig nåt idag också.

Även om mitt ursprungliga antagande var fel, så har väl detta liten praktisk betydelse. Påverkar det mitt första svar till fotokompisen; dvs att .xmp-filen är värd att spara? ...kanske är det praktiskt, men på intet sätt kritiskt eftersom det normala väl är att man sparar i synnerhet råfilen, konverteringen till jpeg eller tiff kan alltid göras på nytt från råfilen om även om .xmp-filen har raderats. Eller hur?
/B
.XMP filen i sig har inget med RAW-filen att göra. XMP-filen är bara värd att spara om du förväntas öppna RAW-filen för att åter spara till ett att format med exakt samma utgång som den första bilden (i detta fall JPEGen). Om du kastar XMP-filen kommer RAWfilen åter öppnas med alla reglagen ställda på default. Inget fel i det men om man inte kommer ihåg inställningarna i huvudet kan det vara svåra att återskapa.
 
Egentligen är det enkelt.

Kastar man bort negativet finns inte originalet kvar. Det går då aldrig att ta fram nya kopior även om du besitter receptet/instruktioner på hur du gjorde.
De bästa framkallarna behåller en oberörd rå-fil men skapar ett instruktion om vad som gjorts i en extern fil och/eller i databas.
Den kan också skapa ”virtuella” kopior av rå-filen eller det tidigare receptet som kan vara en helt ny framkallning eller tolkning av rå-bilden/originalet.
Om framkallaren sparar detta som historik kan du dessutom backa i dina steg och ordning för att se Vad som gjorts.
Du kan givetsvis när som helst exportera ut en jpeg, TIFF, png, dng etc från det steg du vill.
Men finns det ingen rå-fil kvar för att den ha kastats så är originalet borta för alltid.

Ibland hör jag hur många kastar bort originalet för att de sparar dng-filen men de går då miste om så mycket.
Se bara på möjligheterna som DxO i deras senaste PhotoLab 4 erbjuder där man kan signalbehandla och brusreducera en bild direkt från rå-filens pixelmatris/Bayer-data.

Hade man kastat bort originalet och behållit en jpg eller för den skull en dng eller TIFF hade man aldrig kunnat få fram än så fint brusreducerad bild igen.

TL;DR
Kasta aldrig en rå-fil.
Kasta aldrig en sidofil.
Kasta aldrig ett recept.
Kasta aldrig en XML.
Kasta aldrig en XMP.
:)
Fast XMP är inget negativ... Det är ju bara en lapp där du skrev ner vilken inställning du hade på förstoringsapparaten och vilket papper du hade till kopian. Negativet påverkas inte av att du slänger den lappen...
Så just XMP filen har bara med upprepning att göra - att få samma resultat andra gången man öppnar filen.
Det enda som händerom du kastar XMP-filen är att reglagen står på defaultvärde när du åter öppnar raw-filen.
 
Vilket var en del av den ursprungliga frågan och anledningen till att jag nämnde vikten av att spara sidofiler för metadata, framkallningsrecept et al.


Fast XMP är inget negativ... Det är ju bara en lapp där du skrev ner vilken inställning du hade på förstoringsapparaten och vilket papper du hade till kopian. Negativet påverkas inte av att du slänger den lappen...
Så just XMP filen har bara med upprepning att göra - att få samma resultat andra gången man öppnar filen.
Det enda som händerom du kastar XMP-filen är att reglagen står på defaultvärde när du åter öppnar raw-filen.
 
Ibland hör jag hur många kastar bort originalet för att de sparar dng-filen men de går då miste om så mycket.
Nej de går inte miste om mycket. Om jag sparar mina NEF eller konverterar de till DNG är mer en akademisk fråga. liiiite info försvinner men ingen bilddata.
Men det finns en större skillnad. För NEF så kan jag använda Nikons rawkonverterare, det kan jag inte med DNG.
Personligen har jag aldrig ens installerat Nikons rawkonverterare så det spelar mig ingen roll.
 
Men åter till xmp - det var därför jag trodde/undra de om man kan återfå Cr2 råfilen med hj a Tiffen och xmp-filen.

PS: Vad är ”VC” ??
Nej du kan inte återskapa raw. Men det har du säkert redan förstått på övriga svar även om de inte svarat så rakt.

VC - Virtual Copy, alltså Virtuell Kopia på svenska.
(Jag kör inte svensk version av PS/LR. Det blir lättare att förstå videos på nätet som visar hur man gör vissa saker i främst PS när menyer/verktyg/funktioner får samma namn.)

Och när det gäller Bridge så har den ingen katalog, eller databas som en del kallar det, som LR. Och då måste Bridge använda sig av xmp-filerna istället. Sen finns ju ACR som ett filter i PS, same same but diffferent. Men då får du inga xmp-filer till Bridge.
 
Senast ändrad:
Hela den här diskussionen visar hur sårbart hela konceptet med sidecar-filer är. När det gäller RAW-filer så är det som det är för där vill man ju oftast inte skriva in metadata i RAW-filerna (även om man även kan det med vissa verktygs hjälp.
Fast metadata i RAW skriver ju kameran in - du kan ju trycka in både upphovsrättsman med mera redan i kameran och de lagars I RAW-filen - där kan du även få GPS-data, exponeringsdat med mera.
Det är "framkallningsinställningarna" från programmet man "framkallar" med som sparas i en separat fil. En inte obetydlig skillnad.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar