Vilken är din favoritsensor?

[Makten]

Apropå den nu stängda tråden om Canons eventuella misslyckanden och den delvis intressanta men infekterade diskussionen som följde (som vi INTE diskuterar här!), tänkte jag starta en tråd av en närbesläktad, men förhoppningsvis trevligare art. Nämligen, den "enkla" frågeställningen:

– Vilken av alla kameror du testat har givit dig mest tillfredsställande tekniskt resultat, som härrör från sensorns egenskaper?

Det finns viss risk att även denna tråd ballar ur, så jag ber er försöka tala utifrån er egen erfarenhet istället för att daska siffror i huvudet på varandra. Själva poängen är nämligen som jag ser det att siffror inte behöver säga särskilt mycket. Det beror helt på vad man är ute efter och på vilket sätt man fotograferar.

------------

Jag börjar! Som en del av er vet är jag en bildkvalitetsnörd av rang. Men mitt nörderi har på senare år minskat och förhoppningsvis mognat. Jag skriver aldrig ut bilder, utan tittar bara på dem på min skärm, men det gör mig inte mindre kräsen. Jag vet exakt vad bra DR, låg brus och dittelidutten kan göra för en bild, även i smått format. Så min favoritsensor kan nog vara "en aning" förvånande. Det är nämligen den i....

Sony RX100

Ja, ni läste rätt. Hur mycket jag än älskat systemkameror och stora sensorer så har jag faktiskt aldrig fått så fina färger som ur den enkla RX100:an. Jag skämtar inte.
Varje gång jag använder kameran svär jag över dess värdelösa användargränssnitt, skärmen som inte går att fälla ut, den söliga uppstarttiden och det synnerligen lynniga objektivet som kan ge allt från Holga-oskärpa till knivskärpa utan att man förstår när och varför det ena eller andra uppstår.

Men sen kommer jag hem, konverterar råfilerna till DNG (eftersom jag inte tänker betala för att uppgradera från PS CS5) och öppnar dem i ACR. Och tappar hakan. Gång på gång.

Gång på gång funderar jag också på att uppgradera till en liknande kamera med vinklingsbar skärm och bättre handskvänlighet. Men jag vågar inte, för jag tror inte att det finns en bättre sensor. Det är faktiskt en hel del som skrivit om hur RX100 MkII och MkIII har låtit Sony falla för samma iver som så många andra och prioritera lågt brus framför färgseparation. Utan att gå in på detaljerna kring detta så är jag benägen att tro dem. Ty den näst trevligaste sensorn jag fotat med satt i den uråldriga reliken Leica M8. Samma där: Magiska färger men då förstås med hysteriskt brus.

----------------

Egentligen vill jag ha en fullformatskamera, och det har jag i form av Sony a7. Men hur jag än bär mig åt får jag inte samma magiska färger ur den. Och därtill får jag inte särskilt mycket större DR heller, egendomligt nog. Däremot är förstås skärpan oöverträffad eftersom den stora sensorn gör vilket objektiv som helst rättvisa i jämförelse med en 1-tumssensor som den i RX100.

Men varken skärpa eller brus är så viktigt för mig längre. Istället vill jag ha bildfiler som "samarbetar" och som kan fås att se bra ut i webformat (ca 1500x2500 pixlar). Det gör RX100 bättre än alla andra kameror jag haft, om man ser till helheten. Visst, ibland blir det oanvändbart på grund av högt brus, men det är faktiskt väldigt sällan.

Exempelbilder för den som önskar: https://www.flickr.com/photos/makten/sets/72157633290416122/

----------------

Vilken är din favoritsensor, och varför?

 

[Lawson]

Apropå den nu stängda tråden om Canons eventuella misslyckanden och den delvis intressanta men infekterade diskussionen som följde (som vi INTE diskuterar här!), tänkte jag starta en tråd av en närbesläktad, men förhoppningsvis trevligare art. Nämligen, den "enkla" frågeställningen:

– Vilken av alla kameror du testat har givit dig mest tillfredsställande tekniskt resultat, som härrör från sensorns egenskaper?

Det finns viss risk att även denna tråd ballar ur, så jag ber er försöka tala utifrån er egen erfarenhet istället för att daska siffror i huvudet på varandra. Själva poängen är nämligen som jag ser det att siffror inte behöver säga särskilt mycket. Det beror helt på vad man är ute efter och på vilket sätt man fotograferar.

------------

Jag börjar! Som en del av er vet är jag en bildkvalitetsnörd av rang. Men mitt nörderi har på senare år minskat och förhoppningsvis mognat. Jag skriver aldrig ut bilder, utan tittar bara på dem på min skärm, men det gör mig inte mindre kräsen. Jag vet exakt vad bra DR, låg brus och dittelidutten kan göra för en bild, även i smått format. Så min favoritsensor kan nog vara "en aning" förvånande. Det är nämligen den i....

Sony RX100

Ja, ni läste rätt. Hur mycket jag än älskat systemkameror och stora sensorer så har jag faktiskt aldrig fått så fina färger som ur den enkla RX100:an. Jag skämtar inte.
Varje gång jag använder kameran svär jag över dess värdelösa användargränssnitt, skärmen som inte går att fälla ut, den söliga uppstarttiden och det synnerligen lynniga objektivet som kan ge allt från Holga-oskärpa till knivskärpa utan att man förstår när och varför det ena eller andra uppstår.

Men sen kommer jag hem, konverterar råfilerna till DNG (eftersom jag inte tänker betala för att uppgradera från PS CS5) och öppnar dem i ACR. Och tappar hakan. Gång på gång.

Gång på gång funderar jag också på att uppgradera till en liknande kamera med vinklingsbar skärm och bättre handskvänlighet. Men jag vågar inte, för jag tror inte att det finns en bättre sensor. Det är faktiskt en hel del som skrivit om hur RX100 MkII och MkIII har låtit Sony falla för samma iver som så många andra och prioritera lågt brus framför färgseparation. Utan att gå in på detaljerna kring detta så är jag benägen att tro dem. Ty den näst trevligaste sensorn jag fotat med satt i den uråldriga reliken Leica M8. Samma där: Magiska färger men då förstås med hysteriskt brus.

----------------

Egentligen vill jag ha en fullformatskamera, och det har jag i form av Sony a7. Men hur jag än bär mig åt får jag inte samma magiska färger ur den. Och därtill får jag inte särskilt mycket större DR heller, egendomligt nog. Däremot är förstås skärpan oöverträffad eftersom den stora sensorn gör vilket objektiv som helst rättvisa i jämförelse med en 1-tumssensor som den i RX100.

Men varken skärpa eller brus är så viktigt för mig längre. Istället vill jag ha bildfiler som "samarbetar" och som kan fås att se bra ut i webformat (ca 1500x2500 pixlar). Det gör RX100 bättre än alla andra kameror jag haft, om man ser till helheten. Visst, ibland blir det oanvändbart på grund av högt brus, men det är faktiskt väldigt sällan.

Exempelbilder för den som önskar: https://www.flickr.com/photos/makten/sets/72157633290416122/

----------------

Vilken är din favoritsensor, och varför?

Var det inte det ,Mikael försökte säga i sitt senaste inlägg?
Kör med din RX 100, för det mesta kommer ingen att märka någon skillnad.

Micke.

 

[ErlandH]

Kör med din RX 100, för det mesta kommer ingen att märka någon skillnad.

Fast Martin märker ju skillnad, och tycker att RX100 ser bäst ut.

 

[Makten]

Var det inte det ,Mikael försökte säga i sitt senaste inlägg?

Vad han sa diskuterar vi inte här. Det här är en ny tråd. Vilken sensor tycker du är bäst, och varför?

Kör med din RX 100, för det mesta kommer ingen att märka någon skillnad.

Nä, precis. Det är klart att andra som tittar på mina bilder inte kan se vilken som är tagen med vilken kamera. Men är det inte rätt märkligt (och kanske talande) att jag som ÄR kräsen säger mig föredra en förhållandevis liten kompaktkamerasensor? Du tror väl inte att jag kommit till den slutsatsen för att provocera någon? ;-) Givetvis vill jag ha bäst resultat ur den "bästa" kameran jag har. Men nu är det inte så, och det ledde mig in på detta ämne som jag tycker är högintressant.

Jag skulle förmodligen inte själv kunna avgöra vilka av mina bilder som var tagna med vilken kamera, om jag berövades mitt minne. Men om man är såpass intresserad som jag är så lär man sig vad man gillar och vad som fungerar för det man vill uppnå. Jag kan nämna otaliga objektiv som andra människor avskyr, som jag älskar, och vice versa.

Om det inte syns, så känns det i alla fall.

 

[grummel]

Min favoritsensor är den som sitter i Ricoh GRIII digital. Inte på grund av att den tekniska prestandan är bäst på något plan alls – lång ifrån – utan att jag gillar känslan och färgerna som den skapar.

 

[nINEsERO]

Den senaste.

 

[Kalli]

Den som sitter i min Olympus E-M5. Den är inte 3:2 som nästan alla sensorer i systemkameror och jag hade råd med kameran (jag har inte råd med en Pentax 645z och en ny dator för att redigera bilderna).

 

[Makten]

Min favoritsensor är den som sitter i Ricoh GRIII digital. Inte på grund av att den tekniska prestandan är bäst på något plan alls – lång ifrån – utan att jag gillar känslan och färgerna som den skapar.

Det är sånt här som passar tråden! Kan du försöka sätt fingret på vad det är, om än bara lite vagt? Du behöver inte försöka jämföra med något annat (om du inte vill förstås).

Den som sitter i min Olympus E-M5. Den är inte 3:2 som nästan alla sensorer i systemkameror och jag hade råd med kameran (jag har inte råd med en Pentax 645z och en ny dator för att redigera bilderna).

Börja nu inte ifrågasätta dig själv, men för min del gillade jag inte alls sensorn i E-M5. Vad som dock förvånade mig var den makalösa brusfriheten vid höga ISO, och en mycket välfungerande bildstabilisering. Men färgerna kom jag aldrig riktigt överens med.

Däremot har jag fortfarande en stark dragning till m4:3-systemet just på grund av sensorns sidförhållande och att man byggt systemet från grunden spegellöst. Objektiv som Olympus 12/2 och Panasonic 25/1,4 är man inte bortskämd med ens på FF.

 

[jannel]

Omd em1

Har aldrig varit nöjdare med annan kamera än denna. Jag har även en full-formatare i form av en Canon EOS 5D mkII med bättre dynamik, men ändå tycker jag att OMD EM1 är bättre.

 

[gtk80]

Den i Fuji X100S trots att jag kommer från "fullformat" kameror så som 5D Mark II och III samt Nikon Df, det är nåt mycket speciellt med fujin jag inte riktigt kan förklara som gjort att jag lämnat dessa större sensorer för APS-C och dess intressanta färger/känsla.

På andra plats kommer nog sensorn i Olympus PEN E-P5 som också levererar, men kan dock till stor del bero på Voigtländer 25/0.95 linsen jag hade till den m4/3 kameran.. saknar den lite, men fujin duger gott och väl idag

På tredjeplats sensorn i Nikon Df..

 

[Grevture]

Vilken är din favoritsensor, och varför?

Det där är en lurig fråga ... Och jag som testar kameror kanske borde hålla klaffen och inte framstå som partisk, men tänkte ge ett svar i alla fall

En av flera saker som gör frågan svår att besvara är ju att det mest korrekta svaret ofta är ett ganska tråkigt sådant: Det beror på.

Det beror på vad jag fotograferar, och varför. Det beror på vilken kamera eller vilka kameror jag har tillgång till (en kamera i handen är bättre än tio hemma i ett skåp). Och dessutom förändras svaret gradvis över tid, nya sensorer tillkommer och man börjar glömma bort gamla sensorer som inte längre känns lika kul att använda ...

Men om jag säger så här, jag har en favoritsensor i den meningen att det finns en sensor som gjorde mig glad första dagen jag använde den och som fortfarande, drygt sju år senare, fortsätter att göra mig glad när jag använder den. Och om sanningen skall fram finns den i två varianter, en nyare variant som dök upp två år efter den första. Jag gillar bägge.

Jag pratar om D3-sensorn, och dess yngre syskon D3s-sensorn.

Det är definitivt inte de bästa sensorerna sett till tekniska prestanda, det är jag helt klar över. De hade en del brister redan när de var nya och numera är det ett antal egenskaper där de har uppenbara tekniska brister jämfört med modernare sensorer.

De är till exempel ganska mediokra på basiso. Omfånget är lite sisådär med moderna mått mätt. Upplösningen är måttlig och till saken hör att de ger mindre detaljteckning och detaljrikedom än till och med många samtida 12-megapixelssensorer. På basiso ger till exempel den gamla aps-c-sensorn på 12 megapixel som satt i D300, D90 och ett antal andra kameror bättre detaljteckning. Gamla ursprungliga Eos 5D som rent av har en ännu äldre sensor (ja ungdomar, det fanns sensorer redan i början på 2000-talet ger krispigare och mer detaljerade 12-megapixelsbilder på basiso.

Inte heller färgteckningen på låga iso är så imponerande jämfört med nyare kameror.

Nej, det är från iso 1600 och uppåt de här sensorerna börjar visa vad de går för. Om nu detaljåtergivningen är medioker på låga iso så bibehålls den ovanligt väl när du ökar iso. Samma med färgteckningen. Till och med besvärliga hudtoner bibehålls förvånansvärt högt upp i iso-skalan. Ser vi på D3s så står den sig faktiskt förvånansvärt bra i omfånget iso 6400 - 25600 även jämfört med dagens bästa högiso-kameror.

Men det som verkligen fått mig att gilla de här sensorerna, det är hur lättjobbade råfilerna är. Det krävs inget omfattande jobb att få ok bilder även i de mest bedrövliga ljusförhållanden. Svagt ljus, blinkande lysrörsljus, bisarrt färgat scenljus, motljus rätt in i objektivet ... Det är enkelt att få till ok bilder oavsett. Det är bara att dra lite i reglagen, plus 25 där, minus 30 där, på med lite skärpa och lite reducering av luminansbruset ... Och du får en användbar bild. Några sekunders jobb och du kan gå vidare till nästa bild.

Jag har tagit lite över en halv miljon bilder vid de här laget med de här sensorerna. Och jag fortsätter använda dem på event, för sport och till allt möjligt än idag. Inte för att de är bäst, utan för att de är så lättjobbade och så ytterst sällan ger oanvändbara resultat.

 

[LGNLGN]

bättre än den borde vara

Har aldrig haft bättre kamera och sensor än den som sitter i min D800 men den kamera och sensor som imponerar ändå mer på mig är den som sitter i den "kamera" som alltid är med

Min Samsung mobiltelefon. Ja, jag vet. Liite off men det är så....

Linsen har ju en diameter som en tändsticka och den lilla sensorn trängs tillsammans med allt annat på mobilen. Om ljuset är bra och motivet har bra kontrast levererar den bilder som fortfarande får mig att häpna. Skärpa, skärpedjup och färger

 

[ja-foto]

Sensorn i 1ds mkII tycker jag har nåt som tilltalar mig.
I färg upp till iso 800 och sedan i svartvitt på högre iso.

 

[Fredrik AVT]

Av de jag själv använt en del och inte bara testat är nog mina favoriter för färgåtergivning sensorerna i 1Ds (den första) och Olympus E-1.

För dynamiskt omfång är nog min favorit sensorn i Sony A900/A850.

Sedan är det bara att konstatera att sensorn i E-1 med få pixlar och gammal teknik knappt ens klarade ISO 400 i råformat, men det skulle säkert blivit lite bättre med en modern råkonverterare.

 

[grummel]

Det är sånt här som passar tråden! Kan du försöka sätt fingret på vad det är, om än bara lite vagt? Du behöver inte försöka jämföra med något annat (om du inte vill förstås). .

Väldigt svårt att säga varför. Men färgbilderna får alltid ett litet lila flimmer i sig. Lång ifrån samma färger som Nikon och Canon jag annars fotar med. Kanske inte lika sterilt exakta färger som N & C men känslan gillar jag.

bara en liten s kurva och så behövs inte mer för mig.

lägger upp några exempel på färgbilder:
http://troyenekvist.weebly.com/uploads/5/2/1/4/5214625/5762276_orig.jpg
http://troyenekvist.weebly.com/uploads/5/2/1/4/5214625/9822209_orig.jpg
http://troyenekvist.weebly.com/uploads/5/2/1/4/5214625/6263384_orig.jpg

När det gäller svartvita bilder tror jag att det dåliga dynamiska omfånget gör att bilderna blir väldigt angenäma (självklart en personlig smak). Här är ett exempel på ett par svartvit bilder.
http://troyenekvist.weebly.com/uploads/5/2/1/4/5214625/5633024_orig.jpg
http://troyenekvist.weebly.com/uploads/5/2/1/4/5214625/8716475_orig.jpg

Självklart mycket svårt att se skillnader när jag inte har bilder att jämföra från samma ställe med annan kamera.

 

[hbengtsson]

Intressant tråd! Det talas ofta om brus, DR och upplösning men sällan om mer subtila karaktärer i sensorn (eller objektiv heller för den delen)

Jag har ägt en hel del kameror genom åren och min sensorlista top 5 ser ut enligt följande

1. Fuji X100 - första modellen innan X-trans filtret. Ger med de flesta konverterare osedvanligt trevliga "analoga" färger rakt ur kameran, distinkt skärpa och råfiler med mjuk kontrast som svarar fint på efterarbetet. Och gluggen som sitter på kameran har många fina egenskaper - framförallt motljus hanteras väldigt mjukt och fint och faktiskt lite oförutsägbart. Sen är kameran i sig väldigt speciell och många gånger hopplös att hantera. Men allt detta är charmen antar jag - ungefär som din Sony. En del hävdar att endast JPG räcker men det håller jag inte alls med om. Den stora potentialen ligger (som alltid) i rådatat.

2. Konika Minolta 5D och 7D - detta var mina första kameror och de har alltid levererat (har 7Dn kvar). Med Minoltas gamla fina optik från 80-talet så är färgupplevelsen total! Med dagens mått mätt är förstås sensorn stenålder i fråga om upplösning och brusprestanda, men håller man sig på dagsljus-ISO och inte skall printa stort så!

3. Canon 5D (även kallad "Classic"). Tunnt AA filter och ett osedvanligt "trevligt" färgfilter ger balanserade dagsljusfiler rakt ur kameran som tål mycket uppskärpning. I knivigare ljus märker man att sensorn har några år på nacken.

4. Canon 1Ds Mark 3 - nära en delad tredjeplats med 5D egentligen. Använder två st idag som mina huvudkameror för porträtt och bröllop. I princip samma fina varma färgåtergivning som 5D. I övrigt överlägsen 5D på alla punkter. Men urprungs "femman" har nått särskilt speciellt i filerna, som är svårt att sätta fingret på. Trots lägre upplösning och 12 bit

5. Canon 1D Mark IV - jag vet inte vad det är med dessa filer men det är "tryck" i dom redan när man läser in dom i råkonverteraren. Färger och kontraster svarar direkt. Svårt att beskriva. Men filerna känns helt enkelt "klara" tidigare. Har Canons "gamla" färgpalett som sedan ändrade lite karaktär i takt med allt tunnare färgfilter. I övrigt en suverän allrounder, funkar både som kulspruta på sport, till events och porträtt. Sensorn är fortfarande förhållandevis lågbrusig och klarar skugglättning bättre än nyare modeller som ex. 5D Mark 3.





Fuji X100 - skulle egentligen ta en bild på ESB men fångades av Fujins återgivning av gatubeysningen. Har ingen aning om effekten men gissar på gas. Ett typexempel på hur objektivet i Fujin renderar motljus.

 

[Janne Ar]

Den sensor jag har valt är den som sitter i det kamerahus som valts mot bakgrund av en rad olika samverkande faktorer som (utan rangordning) systemutbud, pris, IBIS, storlek, vikt etc.
Jag har en Olympus E-M1 och vet att det finns sensorer som sannolikt sopar banan med min, men kameror med dessa sensorer är inget alternativ för mig.
För mig är min kamera mer än en sensor...

 

[ROOL]

Har erfarenhet av Olympus OM-D M5, Olympus OM-D M1 samt RX100 som används nästan till 100% vid vanlig resefotografering.

Sensorerna från Olympus ger renare, mer detaljrika bilder än de från RX100.

Men när det kommer till färgåtergivningen så är det RX100 som är i topp.

Lite frustrerad måste jag tillstå att jag de flesta ***** kommer från Sonyn. Eftersom RX100 alltid är i fickan så används den mest. Men även vid de tillfällen när en Olympus är med, så är det oftast Sonyn som producerar BILDEN med "bästa" färger.

Jag är inte övertygad om att bästa färger betyder naturliga färger.

När man visar bilderna för nära och kära så är det alltid så att bilden med bästa färgåtergivningen vinner de flestas röster. Även jag har överseende med tekniska brister om jag gillar färgåtergivningen.

Så priset för bästa kompromissen av sensor för mina behov går till RX100.

 

[iSolen.se]

Svårt val. D800-sensorn har sina fördelar nämnda i förra tråden men avgörande för många situationer är helt enkelt den stora upplösningen. Väger nog ändå åt sensorn i D4. Aldrig några överraskningar, snabbt, lätthanterat och ISO-egenskaperna mycket bra.

Det där med karaktär, har fotat lite med Canon och tycker färger och kurvor, ...känslan i bilden påverkas mer av vilken raw-konverterare man använder än vilken kamera man råkar använda.

Efter redigering blir det bäst med D4. förrutom upplösningen då.

 

[gorred]

Lite svårt att hålla isär sensorn från övriga parametrar vad gäller kamerorna. Den bästa sensorn jag känner till sitter i min Olympus E-M1, men det är mycket för att det är den bästa kameran för mig. Brus och dynamiskt omfång fullt tillräckliga och jag har aldrig haft problem med färgerna - fotar i RAW och då blir ju alltid slutresultatet en produkt av "framkallningen" i Lightroom.