Annons

Vilken är din favoritsensor?

Produkter
(logga in för att koppla)
Sådana här trådar är intressanta och lärorika men det skulle var kul och se fler egna exempel, där man tycker att det egna valet av sensor är lyckad, eller att man svär över tillkortakommanden över en viss sensor. Då blir frågan mer konkret.

/Ulf
 
Sony RX100

..............Hur mycket jag än älskat systemkameror och stora sensorer så har jag faktiskt aldrig fått så fina färger som ur den enkla RX100:an. Jag skämtar inte. Varje gång jag använder kameran svär jag över dess värdelösa användargränssnitt, skärmen som inte går att fälla ut, den söliga uppstarttiden och det synnerligen lynniga objektivet som kan ge allt från Holga-oskärpa till knivskärpa utan att man förstår när och varför det ena eller andra uppstår.

Men sen kommer jag hem, konverterar råfilerna till DNG (eftersom jag inte tänker betala för att uppgradera från PS CS5) och öppnar dem i ACR. Och tappar hakan. Gång på gång.

Gång på gång funderar jag också på att uppgradera till en liknande kamera med vinklingsbar skärm och bättre handskvänlighet. Men jag vågar inte, för jag tror inte att det finns en bättre sensor. Det är faktiskt en hel del som skrivit om hur RX100 MkII och MkIII har låtit Sony falla för samma iver som så många andra och prioritera lågt brus framför färgseparation. Utan att gå in på detaljerna kring detta så är jag benägen att tro dem. Ty den näst trevligaste sensorn jag fotat med satt i den uråldriga reliken Leica M8. Samma där: Magiska färger men då förstås med hysteriskt brus............................


....................Egentligen vill jag ha en fullformatskamera, och det har jag i form av Sony a7. Men hur jag än bär mig åt får jag inte samma magiska färger ur den. Och därtill får jag inte särskilt mycket större DR heller, egendomligt nog. Däremot är förstås skärpan oöverträffad eftersom den stora sensorn gör vilket objektiv som helst rättvisa i jämförelse med en 1-tumssensor som den i RX100.


Vilken är din favoritsensor, och varför?

Din Leica M8 hade väl en CCD-sensor kanske men det lär väl inte din kompakt ha. Den sensor jag själv aldrig glömmer är den i Sony A350. Den har 14 MP (jag kommer aldrig skrota den) och hade hög upplösning när den kom och blev utskälld för det trots att den inte hade sämre övriga prestanda än A300 som hade 10 MP. För på den tiden var det en ryggmärgsreflex att fördöma fler pixlar för de bara måste ju ge försämrade brusprestanda.

Jag har läst upprörda Sony-användare som inte kunnat ta in att senare modeller som A550 och A580 inte kunde mäta sig med vare sig färger eller renheten i bilderna från A350, så länge man höll sig till ISO 100. Den är enastånde.

Det finns också en hel del skrivet om Minolta-glas och Minolta-färger och jag och fler med mig tycker ofta de är betydligt mer trevligare och levande än de lite blekare färger man ofta får ur en Nikon med orginalobjektiven. Nikon-killen Jon van der Vandt vittnade om stor förvåning när han köpte en A350 med ett gammal t Minolta-glas och jämförde resultaten ur den med hans D300 på Sony-siten Dyxum. D300:an var på rep och han köpte A350:an också för att den kunde spara i Widescreen-format. Jämförelsen utföll inte till den dubbelt så dyra Nikon kamerans fördel och han var helt förbluffad.

Men idag tror jag trots allt att min röst faller på sensorn i A7r. Just för den enastående detaljeringen, tonomfånget och dess relativa okänsligt för brus på högre ISO (en A350 mår ju inte riktigt bra ens på ISO 400) och färgerna. Jag har svårt att se att det ska bli så mycket bättre. Jag vill även tillägga (trots att det säkert är som att svära i kyrkan bland Sony/Minolta-vänner att jag helt klart föredrar de lite mer jordiga färgerna jag får med mina fantastiska gamla manuella Pentax SMC-M - objektiv. Mycket skarpa och med färger som man bara njuter av. Jag tycker faktiskt att de är bättre för min smak. Så det handlar inte bara om sensor utan kombon glas och sensor.
 
Kul diskussion och kul att se så mycket exempel i olika riktningar där människor har olika preferenser.

Det finns ett par saker jag tror man bör hålla i minnet när man fördjupar sig i sådana här diskussioner:

1) Det finns inte två människor på denna planet som har exakt samma färgseende. De flesta av oss har ganska likartat färgseende, men inte exakt samma. Utöver rent biologiskt, genetiskt betingande skillnader har vi även kulturella skillnader. Bildskärmstillverkare upptäckte snabbt att människor i Europa och USA har lite olika preferenser hur "bra färger" skall se ut, och jämför man sedan med vad som generellt anses som bra färger i Asien blir skillnaden ännu lite större. Sedan kan man se skillnader mellan olika subgrupper inom de här stora grupperingarna. Som att aktiva e-sportare (dataspelare) kan ha en lite annan uppfattning om "bra färger" än foto- och videomänniskor. Och att stillbildsfotografer ibland tycks se världen lite annorlunda än till exempel videofilmare. Osv, osv. Min poäng är att "bra färger" är ett ganska subjektivt begrepp. Vad som är bra färger för mig behöver inte vara bra färger för dig. Alla yrkesfotografer råkar förr eller senare på kunder som vill ha färger på ett sätt som fotografen själv kanske tycker är för blekt eller för överdrivet, men i det fallet är de ju kunden som har rätt att få bilder på "sitt" sätt.

2) Foto är till hela sin natur en subjektiv verksamhet. Vi skulle ju kunna starta en tråd om "vad är en bra bild" och för att uttrycka de försiktigt: Sannolikheten är hög att det skulle kunna dyka upp en hel del lite olika uppfattningar :) Och ser vi då på färger och färgteckning så har vi ju människor som föredrar svartvit fotografi. Eller IR-fotografi. Jag själv har ju fotograferat sedan filmtiden och mitt färgseende är präglat av mångårigt Kodachrome-missbruk. Andra var (och är) till exempel Velvia-junkies. Någonstans tidigt i min fotoutveckling lärde jag mig tycka om ett visst sätt att återge verkligheten, och även om jag givetvis utvecklats sedan dess (t.ex. större midjemått, långsynthet) fortsätter det att prägla mitt färgseende.

Visst kan vi mäta och jämföra färger rent tekniskt (med colorimetrar, spektrofotometrar osv) men där handlar det trots allt ofta om hur bra till exempel en sensor återger färgerna enligt någon vald standard - och valet är standard är ... Just, det, i alla fall delvis subjektivt.

Ta sedan en faktor som flera andra redan nämnt, att objektiv påverkar färgteckningen. För runt tio år sedan hade jag en diskussion om gamla objektiv och digitalkameror med Lasse Pettersson på Nikon. Han berättade att när utvecklare på Nikon redan tidigt på 1990-talet började titta på digitalteknik så insåg de en sak: Hittills hade variationerna i färgteckning i film varit så stora (och då talar vi variationer inom en viss filmtyp - alltså inkonsekvenser från tillverkningen) att man inte funderat så jättemycket över att olika objektiv gav lite olika färgrespons. Det försvann ändå i de mycket större skillnaderna mellan olika filmbatchar (för att nu inte tala om olika filmtyper). Men sensorer är mycket mer enhetliga och konsekventa i sitt uppträdande (sensorer av en viss modell alltså) och plötsligt syntes skillnaderna mellan olika objektiv ganska tydligt. Så från sisådär 1998 och framåt har de (Nikon) försökt hålla en mer konsekvent färgrespons från sina objektiv. Troligen har de flesta kamera- och objektivtillverkare gått igenom ungefär samma sak.

Vad jag far efter är vi nog aldrig kommer nå någon enighet om att någon viss sensor skulle ge "bäst färger". Det är ett val vi alla måste göra var och en för oss själva, vad vi föredrar. Det jag verkligen uppskattat i den här tråden hittills är just att se hur många olika uppfattningar det finns och att många är på det klara med att det är en subjektiv uppfattning.
 
Bra inlägg :)

Det jag gillar med tråden är att den fått mig att ifrågasätta varför jag föredrar en viss kamera (sensor) framför en annan, och faktiskt undersöka vad det är jag gillar.

Det jag inte gillar med tråden är att den fått mig att studera nedladdade Raw-filer från Dpreview - och den hittills enda kamera (sensor) jag hittat som utan särskild färgprofil tecknar hudtoner och vitt riktigt bra samtidigt är PhaseOne IQ 180 ;-)
 
Inte min favoritsensor direkt men en som imponerat på mig nyligen. Det är den som sitter i iPhone 6 och 6+.
Tidigare har jag bara rynkat på näsan åt mobilkameror och sällan använt dem till annat än att fotografera av whiteboarden för att dokumentera ett möte.
Fast sedan ett par månader har jag en iPhone 6+ och har tänkt om. Nu kan man inte skilja vad som är mjukvara och vad som är sensor i den här typen av kamera.
Fast resultatet är imponerande. Plötsligt kan jag i bra ljus ta bilder med en mobil där jag åtminstone i dagsljus inte kan se skillnad på om bilden är tagen med mobilen, en 5dMKIII eller Hasselblad 5D .
Detta så länge jag håller mig till A4-utskrifter. Jag undrar vad en iPhone 6+ kan prestera om jag får tillgång till raw-filen och köra den genom en bra raw-konverterare. Förmodligen bättre detaljupplösning eftersom den har alldeles för kraftig brusreducering.

Jag tror vi håller på med för mycket pixel-peepande rent generellt och gärna söker skillnader i 100% in-zoomning utan att tänka på vad det betyder. Med 20 Mp eller mer talar vi om en utskriftsstorlek som vi kan tapetsera köksväggen hemma med. Det enda ärliga sättet jag funnit är att prova kameror är genom att göra testprintar på en professionell inkjet. Skillnaden mellan en mobilkamera och en avancerad dSLR eller mellanformatare är idag förvånansvärt liten i de storlekar folk oftast beställer. I 10X15 cm är de obefintliga så länge fotografen har gjort rätt.

Sedan bör man hålla isär om man talar om JPG ur kameran eller raw-filer när man talar om sensorer.
 
Jag är lite nyfiken på hur mycket dynamiskt omfång det går att klämma ur en såpass liten sensor. Går det att få till hyfsade motljusbilder med det? Hur återger den kontrastrika motiv med solbelysta ytor och skuggor?
 
Mobiltelefon

Håller med Mats.

Tappade nästan hakan när kompisen återvände efter morgonpromenaden och visade den här bilden som togs med en Sony telefon som har något år på nacken.
 

Bilagor

  • kaas (1 av 1).jpg
    kaas (1 av 1).jpg
    109.7 KB · Visningar: 113
Håller med Mats.

Tappade nästan hakan när kompisen återvände efter morgonpromenaden och visade den här bilden som togs med en Sony telefon som har något år på nacken.

Jag tycker det är svårt att på något sätt bedöma sensorns karaktär med den bild du bifogade.Men visst om du menade att en mobilkamera även av äldre modell duger för att visa upp bilder på ex fb så förstår jag din poäng.
 
Det jag inte gillar med tråden är att den fått mig att studera nedladdade Raw-filer från Dpreview - och den hittills enda kamera (sensor) jag hittat som utan särskild färgprofil tecknar hudtoner och vitt riktigt bra samtidigt är PhaseOne IQ 180 ;-)
Det finns alltid en färgprofil, det går aldrig att få fram en bild utan en färgprofil. Sedan kanske profilen inte syns för användaren. Men PhaseOne lägger ner mycket arbete på sina profiler, åtminstone till sina egna bakstycken. De har en person, som mer eller mindre bara sysslar med att göra och bearbeta profiler.

Stefan
 
CCD sensorn i Leica M9 är min favorit för färgerna samt upplösningen pga avsaknad av AA filter, sedan hjälper ju objektiven till också. På bas ISO med bra ljus är det man får direkt ur kameran fantastiskt bra.

Jag är också väldigt nöjd med de nya Sony sensorerna, i A7R som jag hade tidigare och i Nikon D810 som jag har nu, både vad gäller dynamiskt omfång och kvaliteten vid högre ISO.
 
Skrev ut en bild av ett nymålat rött hus, tagit med KM5D och grannen tyckte det var så fint så hon fick bilden, det röda var verkligen starkt och mustigt, så en del skulle nog tycka att det röda var för starkt förmodar jag. Martins inlägg om hur vi olika upplever färger skapar säkert diskussioner bland bilbehandlare hos fotoklubbar och andra fotosajter.


KM5D kunde leverera lite extra om solen sken på motivet från lite lägre höjd eller hur man kan uttrycka sig. så hur ljuset faller betyder mycket, vet inte om det går att skapa med bildbehandling.


//Bengt.
 
Det finns alltid en färgprofil, det går aldrig att få fram en bild utan en färgprofil. Sedan kanske profilen inte syns för användaren. Men PhaseOne lägger ner mycket arbete på sina profiler, åtminstone till sina egna bakstycken. De har en person, som mer eller mindre bara sysslar med att göra och bearbeta profiler.

Stefan

Tack för förtydligandet, och ursäkta min okunnighet! :)

Vad jag menade var den kamera jag får färger jag gillar ur utan att behöva gå in och göra selektiv färgjustering.

Kollade länge och väl i Aperture innan jag blev nyfiken på hur råframkallaren påverkar kedjan (eftersom jag själv sitter på en död trädgren och funderar på vart jag ska ta vägen), och rev hem demoversioner på CaptureOne Pro och Lightroom 5. Det visade sig mycket riktigt kunna dra iväg färgmässigt ganska ordentligt beroende på kombination av kamera och mjukvara.

Har inte mer än gjort ett nedslag, men några snabba (på gränsen till förhastade) intryck, enbart baserade på dagljus, bas-ISO:
  • Fujifilm X-T1 verkar se trevligast ut i CaptureOne.
  • Olympus E-M1 i Aperture.
  • Sony NEX-6 och Pentax K-3 i Lightroom.
  • Min egen Sony A7 imponerar inte i någon råframkallare, inte ens CaptureOne - trots officiellt samarbete med Sony.

Allt detta subjektivt och snabbt kollat utifrån RAW-filer från Dpreviews studiojämförelse - dvs avfotograferade printar av hudtoner. Och avser enbart dessa hudtoner i förhållande till vitt/neutral grå. Ej upplösning, ISO-prestanda eller något annat.

Noterar också att olika kameror och råframkallare verkar svara olika på glödljus och dagljus. Någonstans där blev jag lätt snurrig av alla variabler och avbröt experimentet för nu! ;)
 
Senast ändrad:
Noterar också att olika kameror och råframkallare verkar svara olika på glödljus och dagljus. Någonstans där blev jag lätt snurrig av alla variabler och avbröt experimentet för nu ;)

Ytterligare ett par aspekter av det hela som jag helt glömde ta upp i mitt förra (långa) inlägg - man kan ju som du är inne på lätt hamna i en situation där man gillar sensor A i för hudtoner glödlampsljus och framkallat i ACR, men föredrar sensor B när man fotograferar grönska i dagsljus och framkallar i Capture One. Och då talar jag bara färger. Blandar man in detaljteckning, bruskaraktär på högre iso m m så blir det till slut så komplext att man inte var man skall börja och sluta :)

Men för mig finns det ändå en sensor (nåja två då) som jag föredrar "mest och oftast" eftersom de ger mig en bra totalupplevelse av mina bilder i de flesta situationer med minsta möjliga arbetsinsats i efterbearbetningen. Jag misstänker att det är någonstans där de flesta hittar sin favoritsensor: Den som är den bästa kompromissen för den fotografering man oftast håller på med.
 
Det finns alltid en färgprofil, det går aldrig att få fram en bild utan en färgprofil. Sedan kanske profilen inte syns för användaren. Men PhaseOne lägger ner mycket arbete på sina profiler, åtminstone till sina egna bakstycken. De har en person, som mer eller mindre bara sysslar med att göra och bearbeta profiler.

Stefan

Det kan jag tänka mig. Men även sensorn med tillhörande färgfilter/CFA och kamerans bildprocessorer ger ju råfilen en viss "karaktär" till att börja med. Kan tänka mig att PhaseOne tex har optimerat sina filter så hudtoner kan återges med de bästa förutsättningarna.

Men profiler och olika råkonverterare gör förstås väldigt mycket med filerna (oavsett kamera), inget snack.
 
Jag skrev tidigare att Sonys 16MP nog är min favoritsensor (och många kameratillverkares eftersom den sitter i så många olika kameror), men vid närmare eftertanke funderar jag på om inte egentligen sensorn i EOS 5D (den första alltså) var viktigare. Det var den första småbildssensorn som satt i en kamera som gick att köpa för då relativt överkomliga summor pengar, och den presterade mycket bra i dåligt ljus och hade ett svagt AA-filter som gav krispiga bilder.

Den kameran skulle räcka till mycket också idag i många situationer, även om det förstås kommit bättre sensorer och kameror :)

Ett exempel där jag tycker det är fina hudtoner och bra detaljering. Stor bild finns på https://www.flickr.com/photos/aferiksson/16264427861/sizes/o/ om ni vill pixelpeepa.
.
 

Bilagor

  • Felix_2005-11-05_640px.jpg
    Felix_2005-11-05_640px.jpg
    285.5 KB · Visningar: 36
Skrev ut en bild av ett nymålat rött hus, tagit med KM5D och grannen tyckte det var så fint så hon fick bilden, det röda var verkligen starkt och mustigt, så en del skulle nog tycka att det röda var för starkt förmodar jag. Martins inlägg om hur vi olika upplever färger skapar säkert diskussioner bland bilbehandlare hos fotoklubbar och andra fotosajter.


KM5D kunde leverera lite extra om solen sken på motivet från lite lägre höjd eller hur man kan uttrycka sig. så hur ljuset faller betyder mycket, vet inte om det går att skapa med bildbehandling.


//Bengt.

Konica Minolta 5D och 7D har samma 6 MP CCD. Jag gillade min 7D också. Just återgivningen av rött har ju annars flera kameror problem med. Canon omvittnat tidigare men även min Sony A350 med sin 14 MP CCD. Där fick man parera färgmättnaden i JPEG:arna med färgmättnadsinställningen och skruva ner om det var myckte rött i motiven som exv. när jag var ute på Rödlöga ute i Stockholms skärgård där många hus har den färgen.

Håller också med andra som skrivit om mobilkamerorna. Min frus Samsung med 13 MP tycker jag är mycket bra. Moderna mobiler har ju väldigt smidiga efterbehandlingsprogram som låter användaren göra mycket kul med bilderna. Samsung 5:a är säkert ännu bättre med ännu lite högre upplösning.

Har man sedan någon hyfsat ny skrivare med WIFI-direct så skriver man ju dessutom ut trådlöst direkt från fåntratten för de som gillar utskrifter och det är ju bara hur smidigt som helst. Nu börjar faktiskt saker bli så bra att t.o.m folk som är så totalt teknikointresserade som min fru fixar detta galant.
 
Jag skrev tidigare att Sonys 16MP nog är min favoritsensor (och många kameratillverkares eftersom den sitter i så många olika kameror), men vid närmare eftertanke funderar jag på om inte egentligen sensorn i EOS 5D (den första alltså) var viktigare. Det var den första småbildssensorn som satt i en kamera som gick att köpa för då relativt överkomliga summor pengar, och den presterade mycket bra i dåligt ljus och hade ett svagt AA-filter som gav krispiga bilder.

Den kameran skulle räcka till mycket också idag i många situationer, även om det förstås kommit bättre sensorer och kameror :)

Ett exempel där jag tycker det är fina hudtoner och bra detaljering. Stor bild finns på https://www.flickr.com/photos/aferiksson/16264427861/sizes/o/ om ni vill pixelpeepa.
.

Bra exempel och jag håller med om detaljerna och hudton. Jag pixelpeepar inte direkt men man vill gärna ha en bildfild som är stor nog för att kunna bilda sig en uppfattning.
 
Ytterligare ett par aspekter av det hela som jag helt glömde ta upp i mitt förra (långa) inlägg - man kan ju som du är inne på lätt hamna i en situation där man gillar sensor A i för hudtoner glödlampsljus och framkallat i ACR, men föredrar sensor B när man fotograferar grönska i dagsljus och framkallar i Capture One. Och då talar jag bara färger. Blandar man in detaljteckning, bruskaraktär på högre iso m m så blir det till slut så komplext att man inte var man skall börja och sluta :)

Men för mig finns det ändå en sensor (nåja två då) som jag föredrar "mest och oftast" eftersom de ger mig en bra totalupplevelse av mina bilder i de flesta situationer med minsta möjliga arbetsinsats i efterbearbetningen. Jag misstänker att det är någonstans där de flesta hittar sin favoritsensor: Den som är den bästa kompromissen för den fotografering man oftast håller på med.

Pratar vi bra resultat med liten insats ur RAW så måste man ju även RAW-konverterarna. Jag har ju kört Lightroom (ofrivilligt) sedan version 1.0. Första versionerna var verkligen inte bra. Preview-renderingen med Sony RAW ARW rätt dålig. Trivdes inget vidare med det. Från version 3 ett stort lyft som blivit allt bättre fram till version 5.x som gäller nu.

Men i jämförelse med DxO Optics Pro 10 så är Lightroom väldigt ineffektivt. Man kan få väldigt bra resultat ur LR med mina RAW men det är alltid till en större arbetsinsats. Man kommer betydligt snabbare fram till ett bra resultat eller nära ett sådant med DxO än med Lightroom och det är nog många som lägger onödigt mycket tid på sin RAW-hantering som kanske skulle fundera över det.

Har man enstaka bilder man sitter och filar på så är väl det fine men har man hundratals så är det inte lika kul kanske.
 
Det är nog mest en fråga om smak och vana vilken råkonverterare som är bäst i såna här sammanhang, men den diskussionen tycker jag inte har med ämnet att göra (jag som person alltså - inte som moderator) :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar