Kul diskussion och kul att se så mycket exempel i olika riktningar där människor har olika preferenser.
Det finns ett par saker jag tror man bör hålla i minnet när man fördjupar sig i sådana här diskussioner:
1) Det finns inte två människor på denna planet som har exakt samma färgseende. De flesta av oss har ganska
likartat färgseende, men inte exakt samma. Utöver rent biologiskt, genetiskt betingande skillnader har vi även kulturella skillnader. Bildskärmstillverkare upptäckte snabbt att människor i Europa och USA har lite olika preferenser hur "bra färger" skall se ut, och jämför man sedan med vad som generellt anses som bra färger i Asien blir skillnaden ännu lite större. Sedan kan man se skillnader mellan olika subgrupper inom de här stora grupperingarna. Som att aktiva e-sportare (dataspelare) kan ha en lite annan uppfattning om "bra färger" än foto- och videomänniskor. Och att stillbildsfotografer ibland tycks se världen lite annorlunda än till exempel videofilmare. Osv, osv. Min poäng är att "bra färger" är ett ganska subjektivt begrepp. Vad som är bra färger för mig behöver inte vara bra färger för dig. Alla yrkesfotografer råkar förr eller senare på kunder som vill ha färger på ett sätt som fotografen själv kanske tycker är för blekt eller för överdrivet, men i det fallet är de ju kunden som har rätt att få bilder på "sitt" sätt.
2) Foto är till hela sin natur en subjektiv verksamhet. Vi skulle ju kunna starta en tråd om "vad är en bra bild" och för att uttrycka de försiktigt: Sannolikheten är hög att det skulle kunna dyka upp en hel del lite olika uppfattningar
Och ser vi då på färger och färgteckning så har vi ju människor som föredrar svartvit fotografi. Eller IR-fotografi. Jag själv har ju fotograferat sedan filmtiden och mitt färgseende är präglat av mångårigt Kodachrome-missbruk. Andra var (och är) till exempel Velvia-junkies. Någonstans tidigt i min fotoutveckling lärde jag mig tycka om ett visst sätt att återge verkligheten, och även om jag givetvis utvecklats sedan dess (t.ex. större midjemått, långsynthet) fortsätter det att prägla mitt färgseende.
Visst kan vi mäta och jämföra färger rent tekniskt (med colorimetrar, spektrofotometrar osv) men där handlar det trots allt ofta om hur bra till exempel en sensor återger färgerna enligt någon vald standard - och valet är standard är ... Just, det, i alla fall delvis subjektivt.
Ta sedan en faktor som flera andra redan nämnt, att objektiv påverkar färgteckningen. För runt tio år sedan hade jag en diskussion om gamla objektiv och digitalkameror med Lasse Pettersson på Nikon. Han berättade att när utvecklare på Nikon redan tidigt på 1990-talet började titta på digitalteknik så insåg de en sak: Hittills hade variationerna i färgteckning i film varit så stora (och då talar vi variationer inom en viss filmtyp - alltså inkonsekvenser från tillverkningen) att man inte funderat så jättemycket över att olika objektiv gav lite olika färgrespons. Det försvann ändå i de mycket större skillnaderna mellan olika filmbatchar (för att nu inte tala om olika filmtyper). Men sensorer är mycket mer enhetliga och konsekventa i sitt uppträdande (sensorer av en viss modell alltså) och plötsligt syntes skillnaderna mellan olika objektiv ganska tydligt. Så från sisådär 1998 och framåt har de (Nikon) försökt hålla en mer konsekvent färgrespons från sina objektiv. Troligen har de flesta kamera- och objektivtillverkare gått igenom ungefär samma sak.
Vad jag far efter är vi nog aldrig kommer nå någon enighet om att någon viss sensor skulle ge "bäst färger". Det är ett val vi alla måste göra var och en för oss själva, vad vi föredrar. Det jag verkligen uppskattat i den här tråden hittills är just att se hur många olika uppfattningar det finns och att många är på det klara med att det är en subjektiv uppfattning.