Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vilken är din favoritsensor?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag säger nog Sonys 16 megapixel som sitter i en herrans massa kameror. Den har några år på nacken nu, men har fortfarande en mycket bra kombination av lågt brus och hög DR. Det är ju för övrigt samma sensorteknologi som i D800/d810 fast större i dessa förstås.
 
– Vilken av alla kameror du testat har givit dig mest tillfredsställande tekniskt resultat, som härrör från sensorns egenskaper?

De (digitala) kameror jag har testat är Nikon D700, D600, D7000, D7100, D5100, D5000, D3200, J3 och Canon 500D samt diverse kompaktkameror som jag tänker lämna därhän.

Av dem så var det nog D600 (lånekamera från Wikimedia Sveriges teknikpool) som gav bäst resultat, framförallt i dåligt ljus, men jag tycker nog att min egen D7100 inte kommer långt efter. På basiso märkte jag ingen skillnad alls. Skillnaden var att D600 gav mindre brus och något klarare färger när ISO började gå upp.

Därefter så tycker jag nästan att det är jämt skägg mellan D700 (som jag iofs bara har provat i dagsljus), D5100, D3200 och 500D. När det gäller D7000 och D5000 så tyckte jag att det gick att ana att de är lite äldre, lite mer brus och en aning sämre färger. J3 är klart sämre, men så är den också klart mindre än de övriga.

På det hela taget så tyckte jag att skillnaden mellan DX och FX var ganska liten. Skillnaden mellan DX och CX (Nikon1) är mycket mer märkbar.

Sedan ska det kanske tilläggas att jag nästan uteslutande fotar i JPEG, så det är inte bara sensorn som sådan utan även grafikprocessorns förmåga att skapa duglig JPEG spelar in.
 
Ganska enkelt.

Foveon i Sigmas Merill-serie.

Den sensorn har tre lager som registerar alla färger i varje pixel. Resultatet är skarpare och kontrastrikare än hos Bayer-sensorer.
 
Jag har Sonys 16-sensor i min NEX5N och även i min Ricoh GR där jag gillar den bättre. Något sämre ISO men bättre DR gör den till min favorit, speciellt för skymningsbilder.

Trots vissa problem med RAW-konverteringen håller jag sensorn i min Fujifilm X-T1 som nummer ett. Färger, ISO,DR är helt enkelt märkbart bättre än vad jag haft tidigare. Högst personligt dock;)

/Stephan
 
För min del får jag primärt säga sensorn i D800 som öppnade helt nya möjligheter för mig att skapa den typ av bilder jag ville. Gör gärna stora printar men delbeskär också ganska mycket vid behov. DR och detaljering är mycket bra.

Färgerna är i grunden ganska neutrala vilket tilltalar mig då jag kan styra mättnad o dyl med enl mitt tycke bättre utgångspunkt än om kameran lämnar för "färgrikt".

Sekundärt väljer Sony A7R som i grunden har samma sensor som D800, men är mer transportabel och lämnar liknande resultat. Kombinerat med ett Sony/Zeiss FE 55/1.8 ZE är det ett fantastiskt combo och jag kan använda mina mindre gluggar (oavsett märke) via adapter på den. MF är piece of a cake med de möjligheter EVF:s förstorade sökarbild ger+focuspeaking.

Sedan har jag länge funderat på att likt TS skaffa en RX100 efter att ha provat den och blivit mycket glad över resultaten. Sensorn i den känns mycket tilltalande och kameran är ju löjligt enkel att alltid ha med sig.

Slutligen vill jag slå ett slag för sensorn i D3s när det gäller mer actionbetonade bilder och lågljus. Jag plåtar inte sådant ofta numera, men den kameran/sensorn ligger mig varmt om hjärtat.

Summering: Måste jag välja en sensor så blir det den som sitter i D800 och i A7R. Och jag är glad att jag fick prova båda kamerorna. Det ledde till att allt annat såldes och just de införskaffades.

Sedan har jag av och till sneglat på Fujis X-Pro 1 med 35/1.4. Var nära att skaffa den i stället för A7R när det begav sig men jag ville ha fler pixlar p g a den typ av fotografering jag numera helst sysslar med.

Slutligen har jag en gammal NEX-7 som "ta med kamera". Sensorn duger bra, men kommer inte riktigt upp i klass med de som jag nämnt tidigare. Men den är alltså inte dålig på något vis i mina ögon utan används ofta.

//Lennart
 
Jag har Sonys 16-sensor i min NEX5N och även i min Ricoh GR där jag gillar den bättre. Något sämre ISO men bättre DR gör den till min favorit, speciellt för skymningsbilder.

Trots vissa problem med RAW-konverteringen håller jag sensorn i min Fujifilm X-T1 som nummer ett. Färger, ISO,DR är helt enkelt märkbart bättre än vad jag haft tidigare. Högst personligt dock;)

/Stephan

Det är väl samma sensor i X-T1 (om än med annat färgfilter)?
 
Svartvitt: Hasselblad H3DII-31
Färg: Nikon D3x (gärna med hjälp av en X-rite colorchecker passport)

För att jag gillar resultatet. En helt subjektiv smaksak.
 
Jag har inte testat så jättemånga olika sensorer.

Men av de jag haft så tycker jag absolut bäst om bilderna från den jag har idag, en Fuji X-E1.
Sensorer/kameror jag haft är:
Pentax Optio 555
Canon 20D
Canon Ixus 700
Canon 5Dmk2
Canon S100 (tror jag det var...någon av S1xx iallafall)
och nu då Fuji X-E1.

Det jag främst tycker Fujin gör bättre än de andra är just färger samt även DR. Kameran lämnar på många andra sätt en del i övrigt att önska men bildfilerna är så sköna att jag helt enkelt accepterar alla egenheterna.
 
Jag kom att tänka på den "gamla goda tiden" då man valde film efter situation.
Med digitaltekniken har man ju stora möjligheter till olika inställningar, men inte helt. Kanske bytbara sensorer vore en lösning, en rad olika kameror vore inte lika tilltalande.
Någon personlig favoritsensor kan jag nu inte peka ut, utan får försöka göra det bästa utifrån det jag har.
 
Tveklöst D700! Nu har jag D800. Fantastiskt kamera med fantastiskt bildkvalitet, men raw-filerna är svårjobbade! Använder ibland vsco presets och en filmsimulering som utgångspunkt och då fungerar det bättre med D800s bildfiler.

(Sensorer/kameror jag testat: D70, D200, D700, D800, Canon S110, iphone4/5, Nikon A, Panasonic GF 5)
 
Sony 16 Mpix monterad i Nikon D7000.

Hade samma sensor i NEX-6 men tyckte färgresponsen var lite annorlunda, och jag föredrog nog D7000.

Har idag Fujifilm X100 som jag tycker svarar jättefint "analogt" som nämnts tidigare i tråden, och är en solklar kandidat. Dock många brukarmässiga nackdelar när det kommer till AF mm, och helhetspaketet har ingen chans mot Sony A7 med FE55, som är betydlig mer allround. Men för långsamma bilder på bas-ISO tar jag gärna Fujin. Sonyns färger reagerar på ett mindre förlåtande sätt när man börjar dra i reglarna i Aperture. Men på högre ISO är A7:n å andra sidan bisarrt bra.

Allt oerhört subjektivt och egentligen aldrig bekräftat med A/B-tester etc. Mest en känsla.

Edit: Glad över att diskussionen än så länge är ganska sansad. Jag har länge haft åsikten att sensorerna blev "tillräckligt" bra ungefär i höjd med Nikon D3. Måste man leta efter skillnader i 100% är det inte mycket till skillnad, typ ;) <-obs, smiley!
 
Har inte så stor erfarenhet av olika märken av sensorer, men har alltid gillat Canons färger (fast jag har defekt färgseende ;)). Skulle jag ranka egenskaper för sensorer och kameran så önskas i turodning, god detaljåtergivning (där funkar FF 5D3 bäst för mig), lågt brus vid höga ISO-tal och bibehållen detaljnivå för största flexibilitet och självklart att färgerna är okay, men också att RAW-filen är lättjobbad och där tycker jag CR2 funkar bra.

Det har talats mycket om dynamiskt omfång och där ligger Canon lite efter, självklart uppskattas stort omfång med det är inget jag lider av med dom två stegen till NicSonFji. Vid behov tas alltid minst två shots eller fler och det gör ju även NicSonFji-ägarna ;)

Ett knep förutom att läsa tabeller är att titta vad andra fotar med sina kameror och det finns ju fantasiska bilder tagna med samtliga märken, upplever därmed inte sensorn som ett hinder.

/Ulf
 
Men på högre ISO är A7:n å andra sidan bisarrt bra.
Jag vet inte om jag håller med om det. Efter att ha använt D700 under många år så tycker jag att den var bättre, åtminstone mellan ISO 1600 och 3200. Sen började den visa bandning som ju är svår att dölja. A7 å andra sidan brusar skapligt redan från ISO 400 och framför allt blir färgbruset hysteriskt när man börjar närma sig 3200.
Detta kan förstås ha att göra med mitt lite udda råkonverteringsflöde (DNG -> ACR), men det borde å andra sidan snarare visa sensorns rätta jag, utan att döljas av "trollerier".

Fast färgerna är klart trevligare ur a7 än D700. Vilket det också förstås kan beror på att jag mestadels använder andra objektiv:) I slutändan är det nog en bra kompromiss. Vill man ha superlågt brus så måste man tyvärr offra färgriktighet genom att göra större överlapp mellan R, G och B i CFA:n.

------------

Tillägg: Apropå det så var det verkligen synd att Nikon inte fixade till JPG-renderingen i D700 och D3. Färgerna var där väldigt trevliga och diafilmsliknande, men någon skärpa och upplösning existerade inte. Det såg ut som att man interpolerat upp en 4-megapixelbild! Helt hysteriskt grötigt:-/

Förresten kan man nog ifrågasätta tillverkarnas respektive ISO-tal och dessas äkthet. Jag upplever att jag behöver använda högre ISO med a7 än med D700 under liknande förhållanden och samma bländare och slutartider. Gissningsvis ett stegs skillnad i alla fall.
 
Gjorde faktiskt, mest på kul, ett litet test med de två sensorer jag har tillgång till idag. Som alltså sitter i Fujifilm X100 respektive Sony A7.

Bild 1, Importerad RAW utan justeringar. AWB. Ska det vara rättvist ur vardagssynpunkt ska det vara så som kamerorna faktiskt används - med AWB.

Bild 2, Vitbalans satt till 5500k i Aperture.

Bild 3, Vitbalans med pipett på täcket.

Bild 4, Vitbalans dragen för hand "efter behag". Snabbjustering. Som jag skulle ha gjort på riktigt.

Bild 5, Vitbalans som Bild 4 men efterbelyst ungefär som jag hade gjort på riktigt.

I just det här scenariot känns det som att båda startar ungefär lika mycket fel, men från varsitt håll.

Varken brännvidd eller sensorstorlek matchar, så det är ganska lätt att se vilken som är vilken.

Tycker Sony-sensorn har en "grå slöja" över sig som inte riktigt vill försvinna. Men i ärlighetens namn, när bilderna väl är körda genom Aperture så är skillnaderna så små att det kan kvitta.

Riktigt intressant blir det när jag tar fram Dodge och Burn-verktygen. Då blir Sonyn gråare i bakgrunden och varmare i förgrunden, medan Fujin behåller färgerna bättre.

Ungefär så ;-)

Reservation för att Lightroom säkert beter sig helt annorlunda :)
 

Bilagor

  • Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.26.51.jpg
    Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.26.51.jpg
    27.4 KB · Visningar: 42
  • Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.33.19.jpg
    Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.33.19.jpg
    27.9 KB · Visningar: 38
  • Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.34.42.jpg
    Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.34.42.jpg
    27.5 KB · Visningar: 37
  • Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.54.42.jpg
    Skärmavbild 2015-01-11 kl. 11.54.42.jpg
    27.6 KB · Visningar: 36
  • Skärmavbild 2015-01-11 kl. 12.13.53.jpg
    Skärmavbild 2015-01-11 kl. 12.13.53.jpg
    28.1 KB · Visningar: 45
Jag vet inte om jag håller med om det. Efter att ha använt D700 under många år så tycker jag att den var bättre, åtminstone mellan ISO 1600 och 3200. Sen började den visa bandning som ju är svår att dölja. A7 å andra sidan brusar skapligt redan från ISO 400 och framför allt blir färgbruset hysteriskt när man börjar närma sig 3200.

Jag jämför här ffa med X100 som är helt avhängd från ISO1600.

Återigen reservation för att även jag använder en ganska udda råframkallare :)
 
Förresten kan man nog ifrågasätta tillverkarnas respektive ISO-tal och dessas äkthet. Jag upplever att jag behöver använda högre ISO med a7 än med D700 under liknande förhållanden och samma bländare och slutartider. Gissningsvis ett stegs skillnad i alla fall.

D700:s verkliga värden är i alla fall 1 steg bättre än A7 på basiso 100. Men därefter är skillnaderna knappt märkbara om man får tro på DXO.

A7 och A7R har närmast identiska värden vad gäller uppmätt iso.

Jämför man DxO:s nuffror på A7R och Nikon D800 är graferna närmast identiska vilket jag också upplevt.
Knappst konstigt då sensorn är densamma i grunden.

Nu har jag ingen A7 utan en A7R och känner inte igen det brus du beskriver trots att jag använder en del udda gluggar med adapter på den.

Mina gamla filer från D3 som torde ligga D700 närmast vidimerar dock din åsikt att det finns en viss skillnad i verkligt iso jämfört med A7/A7R på basiso. Färgerna dock neutralare från Nikonkameran och
A7R:s "trevligare" från början, men går att bearbeta till helt lika om jag jämför A7R och D800 istället.

Om du skalar ned en A7-fil till D700-storlek borde väl skillnaden i brus reduceras till 0 även vid basiso?

//Lennart
 

Bilagor

  • jfrA7D700.JPG
    jfrA7D700.JPG
    44.9 KB · Visningar: 41
  • jfrA7RD800.JPG
    jfrA7RD800.JPG
    44.5 KB · Visningar: 38
Nästan valfri CCD-sensor, som är fri från vobbling och gele. Sony HVR-Z1 är inte modernaste, men ger bättre resultat för filmning än alla CMOS-sensorer jag provat.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.