Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vem skall ha betalt för bilden?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag tycker att staten borde införa en bildskatt. Alla som äger en kamera, eller har fotografiskt minne, beläggs med en schablonskatt. Om man äger fler än ett av ovan nämnda, eller en kamera som kan väcka avundsjuka, så indexregleras skatten uppåt.

Jag håller förvisso med dig om att staten är den enda instans som på ett effektivt och rättvist sätt kan lösa detta problemet, men jag tror att det behövs en lite mer sofistikerad lösning än en schablonskatt. En schablonskatt skulle ju, t.ex. även tas ut även av landskapsfotografer som inte har en enda människa med i bilden.

Med dagens teknik är det möjligt att förse alla kameror med 3G-kort som, i realtid, laddar upp alla bilder till ett nytt statligt verk, (BildLeverantörernas Upphovsrättsverk i Fotografiska Frågor, BLUFF). En lag som tvingar alla som äger en kamera att registrera kameran skulle garantera att inga oregistrerade bilder tas. BLUFF kan sedan, med hjälp av passregister och ansiktsigenkänningsprogramvara identifiera personerna på bilden, påföra kameraägaren en avgift för varje bild och betala ut det som blir över efter administrativa kostnader och spritfester till de fotograferade.

En sådana databas skulle också vara mycket värdefull för polisiära och militära myndigheter, så genom att även skicka kopior till FRA så kan vi göra två flugor på smällen genom att samtidigt göra vårt land tryggt mot terrorism, organiserad brottslighet och ungdomsfylla.
 
Betr: Ex:vis fotomodeller.

Tack hr Mannbro. Du tänker konstruktivt och har funnit positiva bieffekter till båtnad för polis och militärväsende.

Redan i dag finns personer som får betalt för att figurera på fotografiska alster. Jag tänker på sköna mannekänger och fotomodeller. Jag missunnar dem inte deras gager men vill råda bot mot den skriande orättvisa som råder då en människas utseende skall avgöra om honorar skall utgå eller ej. Här tarvas en rättvisare fördelning av honoraren.
 
Men en modern lagstiftning på detta område kan givetvis inte begränsas till individens rätt till sin egen bild utan måste också gälla privat egendom. Vi vill ju inte ha det som i Sovjet, eller hur?

Alltså äger var och en rätten till avbildningar av sin egendom och ska få skälig ersättning när desa bilder tas och används.

När det gäller fast egendom är de praktiska problemen ganska små, även om det ibland kan vara svårt att avgöra vilken skog som är avbildad. Även när det gäller motorfordon går det relativt enkelt att identifiera rättighetsägare, dock bör lagstiftningen utvidgas så att t ex bilar har registreringsskylt inte bara fram och bak, utan även på sidorna och taket.

Angående annan lös egendom (möbler, kläder, blomkrukor, tuggummin osv) bör ett system liknande det som gäller motorfordon införas. All lös egendom förses alltså med en tydlig registreringsskylt. Att ge varje förmål ett eget nummer för identifiering, registrering och ersättning är av praktiska skäl problematiskt, enär antalet sådana nummer skulle bli stort. Dock torde ett system som bygger på ägarens personnummer bli praktiskt genomförbart. Föremålen får då ett nummer som utgörs av ägarens personnummer plus en löpande sexsiffrig kod. För egendom av mer tillfällig art, exempelvis kvällstidningar, snittblommor och kanelbullar, räcker det med ägarens personnummer.

För egendom som förvaras i ägarens varaktiga bostad -- eller är under omedelbar transport till respektive från densamma -- är synlig registreringsskylt inte nödvändig.
 
Angående annan lös egendom (möbler, kläder, blomkrukor, tuggummin osv) bör ett system liknande det som gäller motorfordon införas. All lös egendom förses alltså med en tydlig registreringsskylt. Att ge varje förmål ett eget nummer för identifiering, registrering och ersättning är av praktiska skäl problematiskt, enär antalet sådana nummer skulle bli stort.

Mycket bra tänkt. Nu börjar vi närma oss ett vattentätt system. Låt mig dock föreslå att vi även i detta avseende använder oss av modern teknik. RFID, små etiketter som innehåller ett chip som, med hjälp av radiosignaler, kan spåras skulle göra detta väldigt enkelt. En riktad radiosignal kan sändas ut från kameran i samma riktning och med samma täckning (genom att kopplas till objektivets zoom) som objektivets bildvinkel, och därmed identifiera alla föremål som riskerar att komma med i bild.

Återigen ett system som skulle hjälpa polisiära myndigheter. Genom en centralt lagrad databas av alla personers egendom skulle vi på ett enkelt sätt kunna fånga skattesmitare (genom att kalkylera värdet av personens samlade egendomar och jämföra med personens deklarerade inkomst) och tjuvar. RFID-scanners kan upprättas på ställen där människor rör sig ofta, och vid påträffande av egendom som är rapporterad som stulen kan myndigheterna omedelbart larmas och personen kan gripas på platsen.

Tyvärr finns det bakåtsträvare som inte inser sitt bästa och kommer med konspirationsteorier om hur dessa uppgifter kommer att missbrukas samt påståenden om att den personliga integriteten är hotad, men om vi inte kan lita på att våra myndigheter kan hantera denna information på ett riktigt sätt, vem kan vi då lita på?


Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.
 
Ja, i en inte alltför avlägsen framtid är givetvis ett RFID-baserat system liknande det du beskriver den bästa lösningen. Då kan man redan i bildens exif-information se vilka förmål som avbildats och vilka personer som äger rättigheterna till dessa.

Kompletterar man med obligatorisk wifi/3G-uppkoppling i alla kameror kan man bygga ett system med automatisk och omedelbar debitering av rättighetsavgifter redan vid fototillfället, något liknande Stockholms trängselskatter alltså.
 
Betr: Tångräkor.

Strålande Herr Huledal. Där har du ett par fina lösningar. Min fru hamnade helt ofrivilligt på bild i dag, i arla morgonstund, då hon intet ont anande, fångade tångräkor vid stenpiren och då en japanes tog bilder av soluppgången. Hon har ännu ej erhållit så mycket som en yen och frågan är om hon någonsin får det. Med dina förslag till lösningar skulle dylika svindlerier omöjliggöras.

Ps: Tångräkorna använder hon som agn vid fiske. Hon ber mig framföra sina varmaste hälsningar. Ds.
 
Senast ändrad:
Har kollat på BLFs webb

....att professor Brüstatyssens föräldrar sorgligen avlidit och att upphovsrätten därmed övergått till sonen för en tid om 50 år efter den senast avlidna förälderns tragiska frånfälle.....
Det är väl 70 år efter upphovsrättsmannens (nej, förresten, de är ju två, och upphovsrättspersonerna blir väl den korrekta termen för mor och far?) död som gäller?
 
Ärligt talat förstår jag inte varför alla bilder som tas skulle behöva laddas upp till en myndighet, eftersom myndigheten ändå borde ha rätt att lyssna på all datakommunikation (inklusive den som sker internt i kameran). Än så länge finns dock ett stort hinder för att det här ska kunna få fullt genomslag på alla bilder som tas, och det är alla de bakåtsträvare som envisas med att fotografera med silverbaserad film och sedan inte göra annat med bilderna än att förstora dem på lika silverbaserat (och miljöovänligt) papper, eller visa dem med en diaprojektor.

Detta problem är förstås svårt att råda bot på, men jag tror att något i stil med våra gamla kära tevepejlare skulle kunna lösa det. Det går att lära hundar (och svin) att leta tryffel, och dessa hundar kan säkert också lära sig att leta silverbaserade fotografier. De analogterrorister som hittas av hundarna åläggs lämpligen en särskild skatt p.g.a. sitt tilltag, samtidigt som pejlaren skannar bilderna och ser till att förövaren debiteras lämpliga avgifter beroende på antalet bilder som hittas.

En lagändring som denna kan komma att ställa vissa invanda situationer på ända. Tidigare var det inte helt ovanligt att påstådda fäder förnekade alla former av släktskap med sina eventuella avkommor. Nu kan vi komma att få en situation när någon ny dokasåpakändis (förskräckligt ord) blivit tillräckligt känd; plötsligt dyker där upp ett 50-tal medelålders män och vill bevisa sitt faderskap. En sådan situation kommer att göra att arbetssituationen för SKL (som handhar sådana undersökningar) blir totalt ohållbar. Följaktligen bör man nog ha med en klausul om att lagen träder i kraft endast för medborgare efter ett visst datum. De som föds efter detta datum torde vara så pass fotografiskt väldokumenterade av privata eller bevakningskameror, så att faderskapet ändå är fastslaget.
 
Svårare blir det när det gäller husdjur. Borde djurets ägare ha del i upphovsrätten? Kanske inte ändå. Vore intressant att höra era välgrundade synpunkter i frågan.

Jag missade den här delen av originalfrågeställningen, men ser svaret som självklart: Djurägaren har endast upphovsrätt i de fall djurägaren bevisligen har eller har haft ett köttsligt förhållande med djurets föräldrar. Att själva befruktningen gjorts av ett annat djur (än djurägaren) ska nog snarast jämförats med provrörsbefruktning eller kloning.

I just denna fråga får vi nog dock begära särskilt undantag av EU, då inte alla medlemsländer tillåter tidelag.
 
Kan man inte göra en liknande lösning som finns inom musiken?
Fotografen komponerar ju bilden och är därför kompositör av verket. Den porträtterade kan ju då jämföras med artisten.
Artister som spelar in kompositörens musik betalar ju en avgift till NCB (Nordic Copyright Bureau). Därefter bevakar STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå) hur mycket verket används och betalar ut en ersättning till artist och kompositör.

Vi skapar en sådan organisation, kalla den GIRIG (Grönköpings IndrivningsRörelse I Gälds-å upphovsrättsfrågor) och dess dotterrörelse BUK (BildUpphovsrättsägarnas Kassa).

Artisten (den porträtterade) betalar alltså in några hundralappar till BUK varje gång han/hon blir plåtad. GIRIG sköter sedan bevakningen och betalar ut några kronor till kompositör och artist varje gång bilden används. Ju attraktivare artist och kompositör, desto mer inkomst av verket. Går det riktigt bra kan man t.o.m. få tillbaka hela det belopp man betalat in.

Självklart drivs GIRIG och BUK helt utan vinstintresse (*), precis som STIM och NCB.

Kan det vara en lösning?

/Arne

*= Man driver inte verksamheten i syfte att ge vinst, men uppstår sådan tas den gärna emot av alla intressenter.

He, he, fyndigt! Girig/Buk borde även kontrolleras av ett, för ändmålet, särskilt tillskapat departement med vidhängande minister, statssekreterare, tjänstemän, dörrvakter och säkerhetspersonal.

En myndighet med en välavlönad generaldirektör kan utlokaliseras till någon avfolkningsbygd. För att stimulera näringen där kan man tänka sig att alla som vill hävda sin upphovsrätt måste infinna sig personligen på myndigheten.

Det skulle gynna resandet och eftersom ingen kan vara säker på att få tillträde redan första dagen växer marknaden för både hotell och campingplatser kring den lilla orten. Förslagna ortsbor slår mynt av de tillresandes behov av fritidsaktiviteter, dryckjom och föda. Kanske kan de även erbjuda bilder som minne av vistelsen. Bilder som i sin tur kräver en ny resa till bildmyndigheten, en resa som genererar... ja, hjulen börjar snurra allt fortare och finanskriser, sysselsättningsproblem, deflation och avfolkningsbekymmer är plötsligt lösta.

Allt tack vare din lysande idé om Girig/Buk! Att ingen tänkt på det tidigare!?
 
Är helt enig med de som håller stenhårt på upphovsrätten vad det än gäller. Musik, konst, foto osv. Fotografen skall självklart ha exklusiv rätt till sin bild men jag vill gå ett steg längre. Utgörs motivet av en eller flera mänskliga varelser skall självfallet de vara med och dela på honoraret. Om en fotograf tar en bild av ex:vis professor Brüztatyssen så skall fotografen ha upphovsrätten till bilden och professor Brüztayssen upphovsrätten till sin egen fysionomi varför honoraret lämpligen delas lika dem emellan. Detta bör regleras i lag snarast möjligt och lagen bör ha en retroaktiv verkan på minst tre år.
Svårare blir det när det gäller husdjur. Borde djurets ägare ha del i upphovsrätten? Kanske inte ändå. Vore intressant att höra era välgrundade synpunkter i frågan.

Självklart är det så här, - om professor Brüztatyssen är iklädd endast hög hatt, ingenting annat för övrigt, då och endast då, skall han ha hela honoraret, fotografen går lottlös!
När det gäller husdjur, mycket svårare, från fall till fall, fråga först djuret i huset, djuret har alltid vetorätt.
 
Än så länge finns dock ett stort hinder för att det här ska kunna få fullt genomslag på alla bilder som tas, och det är alla de bakåtsträvare som envisas med att fotografera med silverbaserad film och sedan inte göra annat med bilderna än att förstora dem på lika silverbaserat (och miljöovänligt) papper, eller visa dem med en diaprojektor.

Den långsiktiga lösningen är naturligtvis att, efter en respittid på ett par år då man utan straff kan lämna in sin analoga utrustning för destruktion alternativt om utrustningen används i yrkesverksamhet skaffa en licens, förbjuda den typen av kränkande och okontrollerbar utrustning. Om man inte är terrorist så har man ju inget att frukta, utan kan lika gärna använda sådan utrustning som är statligt godkänd. Vi pratar ju om mer än bara upphovsrätt nu, vi pratar ju om kriget mot terrorismen. Den fotograf som sätter användandet av en viss typ av fotografisk utrustning före skyddandet av oskyldiga mot terrorism för sitt höga nöjes skull är ett odjur och en best som inte hör hemma i ett civiliserat rättssamhälle!
 
Den långsiktiga lösningen är naturligtvis att, efter en respittid på ett par år då man utan straff kan lämna in sin analoga utrustning för destruktion alternativt om utrustningen används i yrkesverksamhet skaffa en licens, förbjuda den typen av kränkande och okontrollerbar utrustning. Om man inte är terrorist så har man ju inget att frukta, utan kan lika gärna använda sådan utrustning som är statligt godkänd. Vi pratar ju om mer än bara upphovsrätt nu, vi pratar ju om kriget mot terrorismen. Den fotograf som sätter användandet av en viss typ av fotografisk utrustning före skyddandet av oskyldiga mot terrorism för sitt höga nöjes skull är ett odjur och en best som inte hör hemma i ett civiliserat rättssamhälle!

Teoretiskt sett är det en utmärkt lösning, men om vi jämför med t.ex. skjutvapen har det visat sig att de som innehar illegala skjutvapen och tänkt sig använda sig av dem, inte är så pigga på att lämna in dem vid dessa amnestitillfällen. Metoden har dock den fördelen att myndigheterna skulle kunna fånga upp och oskadliggöra de kameror som fortfarande används av vanliga privatpersoner som kanske inte var medvetna om att de gjort fel.

/afe
 
Teoretiskt sett är det en utmärkt lösning, men om vi jämför med t.ex. skjutvapen har det visat sig att de som innehar illegala skjutvapen och tänkt sig använda sig av dem, inte är så pigga på att lämna in dem vid dessa amnestitillfällen. Metoden har dock den fördelen att myndigheterna skulle kunna fånga upp och oskadliggöra de kameror som fortfarande används av vanliga privatpersoner som kanske inte var medvetna om att de gjort fel.

/afe

Jo, förvisso är det så att denna typen av lagar inte stoppar kriminella, de bryr ju sig inte om lagarna, men det viktiga är ju ändå att inte vanligt hederligt folk springer omkring med olagliga vapen eller oregistrerade kameror. Genom att begränsa innehavet endast till kriminella så minskas spridandet rejält.

Men förvisso, jag håller med, licenskrav på själva kamerautrustningen är inte tillräckligt. Även inköp av film bör naturligtvis begränsas till de som har licens på sin utrustning. Förvisso kan det hävdas att det trots allt alltid kommer att finnas en svart marknad av kamerautrustning, film och framkallningskemi, men det viktigaste är ju faktiskt att samhället sätter ner foten och gör en klar markering att oregistrerat kamerainnehav inte tolereras i ett civiliserat samhälle!
 
Jag har följt denna tråd ett tag nu och tycker det börjar gå för långt.

Tycker den är oseriös och tar upp många helt ovidkommande punkter som bara är ordbajs. Det börjar balla ur helt enkelt.

Ni har missat en av de viktigaste grundläggande delarna i denna fråga. Husdjur har redan diskuterats, men varför har Bakteriefloran glömts bort? Det finns miljontals bakterier på människans hud, och miljarder ute i luft, jord och vatten. Personligen skulle jag kanske anse att de bakterier som finns på ens egen kropp kan klassas som ens husdjur, och därför gå under det regelverket. Man skulle kunna ta det ett steg längre och räkna med bakterierna i ens omedelbara närhet, men vart går gränsen? Och vad händer med resterande bakterier? Det här är otroligt viktigt.
 
Jag har följt denna tråd ett tag nu och tycker det börjar gå för långt.

Tycker den är oseriös och tar upp många helt ovidkommande punkter som bara är ordbajs. Det börjar balla ur helt enkelt.

Ni har missat en av de viktigaste grundläggande delarna i denna fråga. Husdjur har redan diskuterats, men varför har Bakteriefloran glömts bort? Det finns miljontals bakterier på människans hud, och miljarder ute i luft, jord och vatten. Personligen skulle jag kanske anse att de bakterier som finns på ens egen kropp kan klassas som ens husdjur, och därför gå under det regelverket. Man skulle kunna ta det ett steg längre och räkna med bakterierna i ens omedelbara närhet, men vart går gränsen? Och vad händer med resterande bakterier? Det här är otroligt viktigt.

Välkommen till debatten, Viktor! Jag tycker du är lite väl hård i dina ord. I den mån bakterierna avbildas tillräckligt väl för att kunna identifieras så håller jag med om ditt resonemang, men jag tycker ändå att de (förvisso kanske lite vid sidan om, men ändå tangerande originalfrågeställningen) är relevanta.

Om du menar att terroristhotet är en bagatell, så är du en del av terroristerna. Kom då inte till mig och gråt om du hamnar på Guantanamo. You're either with us or against us!
 
Välkommen till debatten, Viktor! Jag tycker du är lite väl hård i dina ord. I den mån bakterierna avbildas tillräckligt väl för att kunna identifieras så håller jag med om ditt resonemang, men jag tycker ändå att de (förvisso kanske lite vid sidan om, men ändå tangerande originalfrågeställningen) är relevanta.

Om du menar att terroristhotet är en bagatell, så är du en del av terroristerna. Kom då inte till mig och gråt om du hamnar på Guantanamo. You're either with us or against us!

Jag menar på att en biolog enkelt skulle kunna identifiera bakterierna i en bild. Ber dock om ursäkt om jag gör frågan mer komplicerad. Vid t ex vimmelfoto eller pornografi så bäddar det för komplikationer i frågan vems bakterier som egentligen figurerar på bilden.
Men jag står fortfarande 100% på bakteriernas och naturens sida! Tvinga mig inte att gå mot dig Oscar!
 
Hmm... nya kameror har ju ansiktsigenkänning, så då behövs det bara en utskriftsfunktion så man får underlaget för fördelningen av pengarna?

Har kameran trådlös kommunikation också så kan listan skickas direkt till rätt myndighet så slipper man portot.
 
Jag menar på att en biolog enkelt skulle kunna identifiera bakterierna i en bild. Ber dock om ursäkt om jag gör frågan mer komplicerad. Vid t ex vimmelfoto eller pornografi så bäddar det för komplikationer i frågan vems bakterier som egentligen figurerar på bilden.
Men jag står fortfarande 100% på bakteriernas och naturens sida! Tvinga mig inte att gå mot dig Oscar!

Det här väcker en annan viktig fråga, tänk om bakterien, personen, husdjuret eller kvalstret inte VILL ha någon ersättning, vederbörande kanske inte vill att andra kvalster etc i omgivningen ska känna till att det var där, och inte på det där viktiga mötet, kvalstret befann sig vid tillfället när bilderna togs?

Vi måste stå upp för integriteten, oavsett om det gäller en vänsterprasslande hustru eller ett otäckt virus, vi är väl alla lika inför pixlarna?
 
Enkelt. Man upprättar ett NixPix-register där man kan registrera att man inte vill vara med på bild. Kamerans ansiktsigenkänning kunde då automatiskt pixelera ansiktet så ingen kan känna igen en.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar