Annons

Vem får kalla sig för fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Re: Re: Vem får kalla sig för fotograf?

cmgo skrev:
...
Oftast är en hobby utövare mera nogran än en sk. ykesman
...
Oftast tycker jag man jämför äpplen och päron när man säger det... dom utför inte samma jobb totalt sett och man jämför bara den lilla del av helheten som råkar överlappa.
 
Titeln är viktig därför att den beskriver i vilken roll man kommunicerar med andra, framför allt okända, människor.
Vad som gör den här tråden rörig och som resulterar i en masa ömma, trampade tår är att man inte skiljer, eller ser skillnaden, mellan yrke, roll och kompetens.

Yrke kan man enklast se som det man ängnar sin mesta tid åt eller får den större delen av sin inkomst från. Normalt sammanfaller dessa, men inte nödvändigtvis, därför skriver jag "eller".

Om vi nu säger att Pernilla kör tåg på Malmbanan, givetvis som anställd (jag tror inte något annat förekommer) och får betalt för det, kan hon med gott samvete säga att hennes yrke är lokförare.
Samtidigt kan vi leka med tanken att hon tillsammans med sin bror för några år sedan ärvde lite mark och några tusen renar som hon hjälper sin bror att ta hand om under sina lediga dagar. Självklart är hon då i sin fulla rätt att kalla sig renskötare.

Det knepiga är nu att hon förutom dessa båda heltidssysselsättningar tycks ha en del tid över som hon ägnar åt annat, med eller utan betalning.

Hon är kassör i Vilhelmina Dvärgpudelförening, speaker i Bodens ishall, skriver obskyr poesi som hennes vänner bara suckar åt, fotograferar (som vi redan vet), tillverkar korsord åt Västernorrlands Folkblad (hmm, finns det något sådant?), hoppar tresteg i Umeå IK och en massa andra knepiga saker som vi inte ska gå in på...

Det intressanta är nu att när hon är på hundutställning i Östersund gör hon det i sin roll som kassör från Vilhelmina, och presenterar sig gärna (något pretentiöst kanske) som det.
När det sitter någon obekant person i entrén till ishallen och inte vill släppa in henne säger hon självklart att hon är där i roll av speaker.
När hon åker på bokmässa i Göteborg för att försöka hitta någon som vill ge ut hennes bok är hon författare.
När hon ska fotografera några vänners bröllop presenterar hon sig för prästen som fotograf, detsamma gör hon om hon vill fotografera någon obekant ute på stan.
På SM i friidrott är hon givetvis trestegshoppare från Umeå...(oavsett var hon bor.)
På samma sätt kan man fortsätta i evighet.

Sedan finns det inga krav på att hon ska behöva beskriva sin kompetens; hon behöver inte presentera sig som nyutbildad lokförare, oduglig (pga ljungallergi) renskötare, utsökt författare, medioker trestegshoppare osv om hon inte själv vill och ser några fördelar med det.
 
När någon frågar så säger jag alltid att jag är fotograf. Man vill ju inte göra ungarna besvikna.
 
Visst, vi utgår från att en snickare har en viss formell utbildning, men jag tror vi lurar oss själva om vi utgår från att alla yrkesutövare besitter formella meriter/utbildning inom sitt yrke. En annan femma, som i synnerhet gäller fotograferande och annan konstnärlig verksamhet, är ju att kompetens och utbildning inte nödvändigtvis går hand i hand.

Överhuvd taget verkar det vara vanligt att slänga sig med titlar i konst/underhållning/media-sfären. Ett nidexempel skulle kunna var en tuttbrud som nästlat in sig på TV, skriver en självbiografioch sedan sitter i Tv-soffan och presenteras som författare... Verkar vara vanligt att manusförfattare har förflutet som musiker, stylist, you name it... Dvs yrken där formell, stöpt utbildning saknas är yrken man blir så fort man utövar det. Horace Engdahl är säkert inte den som applåderar detta fenomen, men det verkar vara praxis. Föreslår att den yrkesutövande fotografen kallar sig yrkesfotograf, proffsfotograf, studiofotograf, porträttfotograf etc, efter behov för att undvika missförstånd. Det finns säkert yrkesutövande, seriösa fotografer som fnyser åt varandra och inte vill bli sammankopplad med modefotografi, reportage, konstfoto, osv.

/Peter
 
Just i fallet med Tuttan här ovan kanske det är en fördel att hon presenteras just som författare, om det nu är så att hon sitter i tv-soffan för att prata om sin bok. Försutsatt att hon verkligen skrivit boken själv, i annat fall är även jag tveksam...

Och utan att känna Horace personligen har jag svårt att tro att han skulle förespråka en formell författarutbildning för att få rätten att skriva böcker. Och om han till äventyrs skulle göra det hoppas jag han är beredd att dokumentera sin formella sekreterarutbildning för att inte kasta glas i stenhus..

Sedan tycker jag fortfarande att du blandar ihop yrke och roll. Ett yrke blir det inte av att du utövar en viss sysselsättning, däremot får du en viss roll. Och just pga att yrkesdefinitionen är så svår inom konst/underhållning/media-sfären gör att titlar är vanliga, och ofta nödvändiga, där.
 
Petsan skrev:
Visst, vi utgår från att en snickare har en viss formell utbildning...

Ett nidexempel skulle kunna var en tuttbrud som nästlat in sig på TV, skriver en självbiografioch sedan sitter i Tv-soffan och presenteras som författare... Dvs yrken där formell, stöpt utbildning saknas är yrken man blir så fort man utövar det. Horace Engdahl är säkert inte den som applåderar detta fenomen...
Om man utgår från att snickare har "viss formell utbildning" tror jag att man lurar sig själv. Och att man kallar sig det man är (oavsett om det är ett yrke där det finns formella utbildningsvägar eller ej) är ju ingen ny utveckling. Jag är helt övertygad om att Horace inte har något emot det. Tvärtom, faktiskt.

Själv har jag ingen formell utbildning utöver en AMS-kurs till plåtslagare -- men det har jag ju aldrig jobbat som. Får jag kalla mig journalist, efter snart 30 år i yrket? Trots att det sedan flera decennier finns en högskoleutbildning?
 
Tack Rolf. Försöker hamna etta på ordet fotograf med, men jag pendlar mellan fyra och tia varje dag. Frågan är, kan jag då kalla mig sökmotoroptimerare? Jag saknar utbildning inom området helt och hållet. Jag kanske ska kalla mig amatörsökmotoroptimerare eller hobbysökmotoroptimerare? Det finns ju optimerare som har det som yrke...

Man kan ha utbildning men sakna kunskap.
Man kan sakna utbildning men ha kunskap.
Man kan ha utbildning och ha kunskap.

Huvudsaken för mig är att jag får ett bra resultat av det jag sysslar med och nöjda kunder. Och skulle jag kalla mig amatörfotograf på min sida eller när folk ringer känner jag att jag sänder ut signaler att jag inte kan leverera bilder i samma klass som ifall jag skulle säga fotograf.
 
Ice_Sun skrev:
Rubriken är precis det jag undrar över.
Om man fotograferar och säljer sina bilder, är man fotograf då? Eller vad är det som avgör om man kan bära titeln eller inte?

Om man kallar sig för fotograf, kan man få någon sorts av tillsägelse eller liknande för att man inte får bära titeln?

Hur är det som?


En fotograf är en som fotograferar... :)
 
Summan av allt detta verkar vara klar otydlig tycker jag.
De oskyddade tittlarna som tex Fotograf är helt ok att använda i de lägen man är där som fotograf (även om jag är lite alergisk mot "fotografer" som står i diket med en kompaktare. Men det är ju min personliga åsikt).

Vissa även jag i mitt förra inlägg pekar på kvalite på jobbet man utför. Det är igentligen mycket svårt när man fotograferar då det ändå är en typ av konstform som var och en tolkar olika.

Och alla ni som är yrkesfotografer är ju det pga att ni inföskaffat ett gott ryckte som gör att gemene man söker sig till er samt rekomenderar er till andra. Så fungerar de med många yrkesgrupper och det är inget konstigt med det.
 
Det är bra om var och en utnyttjar möjligheten att använda något av de tillgängliga prefixen amatör-, frilans- och yrkes- framför ordet fotograf. Det har vi ju gjort på vår profilsida här på fotosidan.

Samma sak kan gälla andra begrepp som musiker och sångare.
 
Anders Östberg skrev:

Spelar det för övrigt någon roll, är det viktigt med en titel?

Ja det kan det göra och det kan det vara. Se vad som hänt med lärarna t.ex. Efter kommunnaliseringen av lärarna som SAP (Persson) och Vänsterpartiet (Ylva Johansson) genomförde så förstod adjunkterna (se en annan titel som inte betyder nånting) att ingen längre var intresserade av deras ämneskunskaper på samma sätt som tidigare i ungdomsskolan. Så adjunkterna drog och skolans kvalitet försvann till viss del med dem. En del av adjunkterna var män och de flesta som tog deras platser var kvinnor. Men nu kanske det äntligen är på väg att ske en ändring.

Länge hade vi dock en lärarkår med så stukat självförtroende att den inte ens längre använde titeln lärare än gång. Istället blev det allt vanligare att säja att: "Jag jobbar som lärare" istället för "Jag är lärare", fast personen mycket väl kunde vara behörig med examen. Lärarkårens status har sänkts i flera steg, liksom självförtroendet och lönerna släpar efter. Politikerna vet att de kan göra nästan vad som helst med denna yrkesgrupp för de vet att den alltid ställer upp för eleverna och de exploaterar skamlöst deras pliktkänsla så långt det bara går.

Visst, jag tror inte en titel egentligen är värd ett skit i sig om den inte signalerar en viss status och någon form av kvalitativt innehåll men jag tror jag förstår de yrkesfotografer som försöker värna sin yrkestitel, för de förstår att de håller på att helt tappa kontrollen över sin ställning, status och ekonomi när andra grupper kapar titeln och jobbar gratis eller näst intill. Svårt att konkurrera med det! Vem vill betala tusenlappar för ett jobb när det finns bilder som passar i någon bilddatabas för några spänn. Att det sen inte går att se om bilderna är tagna av proffs eller amatörer gör ju inte förhandlingsläget speciellt mycket bättre. Det är nog inte så lätt att vara yrkesfotograf idag. Kanske man ska lämna titeln åt alla som nångång klickat på en kamera och kalla sig journalister istället. Vad jag vet så är det väl inga som bara kallar sig journalist bara så där utan att egentligen vara det, om man bortser från rena bedragare..
 
Senast ändrad:
Enligt AMS framtidsprognoser är fotograf ett av de yrken som har dåliga utsikter dvs det förväntas ett överskott i förhållande till efterfrågan.
 
Sten-Åke Sändh skrev:

Länge hade vi dock en lärarkår med så stukat självförtroende att den inte ens längre använde titeln lärare än gång. Istället blev det allt vanligare att säja att: "Jag jobbar som lärare" istället för "Jag är lärare", fast personen mycket väl kunde vara behörig med examen. Lärarkårens status har sänkts i flera steg, liksom självförtroendet och lönerna släpar efter. Politikerna vet att de kan göra nästan vad som helst med denna yrkesgrupp för de vet att den alltid ställer upp för eleverna och de exploaterar skamlöst deras pliktkänsla så långt det bara går.

Nu har man ju på senare år fackligt kört ett ganska aggressivt race för att höja lärarkårens status. T ex nyanställs inga ickebehöriga lärare (endast kortare förordnande), oavsett utbildning, så läge de inte utbildats på lärarutbildning/lärarhögskola.

Alltså säger jag att jag jobbar som lärare, inte att jag är lärare. Hade gärna varit lärare om någon anställt mig, men jag känner att dörrarna är stängda. Alltså är jag "ekotoxikolog" och "riskanalytiker", trots att jag endast (idag) arbetar med detta på konsultbasis och min huvudsaktiga sysselsättning är att undervisa på gymnasium. En fråga om självbild och roll.

I övrigt håller jag med de som svarat på mitt tidigare inlägg. För yrkesfotografer är situationen antagligen värre än för många andra yrkeskårer eftersom det är gott om hobbyfotografer som gärna extraknäcker mot måttlig ersättning och kanske levererar något sämre bilder. Liknande tråd finns på FS angående bildbyråer.

/Peter
 
Teodorian skrev:
Det är bra om var och en utnyttjar möjligheten att använda något av de tillgängliga prefixen amatör-, frilans- och yrkes- framför ordet fotograf. Det har vi ju gjort på vår profilsida här på fotosidan.

Samma sak kan gälla andra begrepp som musiker och sångare.

Varför skiljer man på frilans- och yrkesfotograf? En frilansfotograf är väl också yrkesfotograf fast han/hon inte är fast anställd på exv. en tidning.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Varför skiljer man på frilans- och yrkesfotograf? En frilansfotograf är väl också yrkesfotograf fast han/hon inte är fast anställd på exv. en tidning.

Jag antar att det är för att man som frilans kan vara just frilansfotograf på heltid eller endast marginellt (tidsmässigt och ekonomiskt). Sen är ju yrkesrollen olika, beroende på anställningsvillkor. (utan att lägga någon värdeskala i detta...)
 
Petsan skrev:
Nu har man ju på senare år fackligt kört ett ganska aggressivt race för att höja lärarkårens status. T ex nyanställs inga ickebehöriga lärare (endast kortare förordnande), oavsett utbildning, så läge de inte utbildats på lärarutbildning/lärarhögskola.

Alltså säger jag att jag jobbar som lärare, inte att jag är lärare. Hade gärna varit lärare om någon anställt mig, men jag känner att dörrarna är stängda. Alltså är jag "ekotoxikolog" och "riskanalytiker", trots att jag endast (idag) arbetar med detta på konsultbasis och min huvudsaktiga sysselsättning är att undervisa på gymnasium. En fråga om självbild och roll.

I övrigt håller jag med de som svarat på mitt tidigare inlägg. För yrkesfotografer är situationen antagligen värre än för många andra yrkeskårer eftersom det är gott om hobbyfotografer som gärna extraknäcker mot måttlig ersättning och kanske levererar något sämre bilder. Liknande tråd finns på FS angående bildbyråer.

/Peter

Jag har också noterat att lärarna försöker ta sig samman och jobbar aktivt än på länge för att påverka sin situation. Det är bra tycker jag. Det är säkert enklare också när man idag har ledande stadsrådets öra (Björklund), vilket man definitivt inte hade under hela Perssons tid.

Även yrkesfotograferna kanske är i behov av att stärka sig som grupp. Det är säkert svårare än för lärarna eftersom fotograferna är en mycket mer heterogen grupp. En del ju är sina egna, kanske t.o.m. med egna anställda (man det kanske är ovanligt idag) och åter andra är precis som de flesta lärare anställda.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Jag har också noterat att lärarna försöker ta sig samman och jobbar aktivt än på länge för att påverka sin situation. Det är bra tycker jag.

Ja, och jag tycker det suger... Särskilt som varenda yrkesutövande lärare verkar tycka att just de kurser som de läste på lärarhögskolan/läste i pedagogik var praktiskt i det närmaste helt värdelösa (ovetenskaplig sammanställning från ca 3 års fikaraster i lärrarum. Då jag inte är behörig, tenderar frågan att tas upp av kollegor...)

Tror att det finns en parallell här mellan lärare och fotografer. Antingen så ÄR man en bra lärare och/eller fotograf, eller så är man det inte. Det är klart att man blir bättre på allt genom träning och utbildning, men det mesta har man nog med sig från början i sitt förhållande till bilden/eleven/konsten/kommunikation/vetenskapen/kunskapen
 
Prebbe skrev:
Javist Bengt!
Precis som att jag får kalla mig kock när jag lagar mat, frisör när jag klipper hår eller snickare när jag sågar brädor. Men när jag säger att jag är kock, frisör eller snickare kommer folk att förutsätta att jag är en yrkesman. Av samma anledning kommer det också vara vilseledande när du presenterar dig som fotograf.

Varför det? Om jag bevisligen kan ta bilder, så är jag ju fotograf... Kock kräver ett utbildningsbevis/gesällbrev att få kalla sig. Man är inte kock om man kan steka en biff.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.