Vem behöver en DSLR?
- Trådstartare antic
- Start datum
Falumas
Aktiv medlem
Skärpedjupet på en vanlig (1/3" sensor) mobilkamera är fruktansvärt tråkigt. Redan vid 2/3" tycker jag dock att det går att jobba med skärpedjupet, givetvis är skärpedjupet fortfarande långt ifrån 36mm men betydligt bättre.
Nu vet jag inte vad ni testat för telefoner, men dom senaste jag har haft har i alla fall knappt haft någon fördröjning alls. Uppstartstiden för kameraappen och tiden mellan bilderna har jag dock ibland stört mig på.
/Karl
Nu vet jag inte vad ni testat för telefoner, men dom senaste jag har haft har i alla fall knappt haft någon fördröjning alls. Uppstartstiden för kameraappen och tiden mellan bilderna har jag dock ibland stört mig på.
/Karl
MrDip
Aktiv medlem
Har en SG S4 som anses tillhöra dom bättre lurarna på marknaden. Stör mig på slö autofokus, shutterlag och dom usla egenskaperna i svagt ljus. Alla jobbar iofs olika och kan man ta bilder med en stor ljusblå skåpbil duger säkert mobiltelefoner i vissa situationer
Falumas
Aktiv medlem
Har en SG S4 som anses tillhöra dom bättre lurarna på marknaden. Stör mig på slö autofokus, shutterlag och dom usla egenskaperna i svagt ljus. Alla jobbar iofs olika och kan man ta bilder med en stor ljusblå skåpbil duger säkert mobiltelefoner i vissa situationer
Min Lumia 1020 har inte märkbart längre shutterlag än min D800 dvs jag märker ingen på någon av dom. Autofokusen är långsammare än min D800 men inte störande mycket om ljuset inte är dåligt då kan autofokusen få jobba på L1020.
Lågljusegenskaparerna beror på tre saker sensor storlek, bländaröppning och hur långa slutartider man klarar av.
Min L1020 har en nästan 4 gånger så stor sensor mot en S4 och borde ha ca 2 steg bättre ISO-egenskaper, SGS4 har dock en lite lägre f-värde så SGS4 har 1/4 steg fördel sedan har L1020 optiskt bildstabilisering som ger 2-4stegs fördel på motiv som håller sig relativt stilla. Vilket ger min L1020 1.75stegs fördel mot en SGS4 på rörliga motiv (L1020 ger bra resultat nerskalat till 5-8MP i ISO4000) och 3.75-5.75 vid stilla motiv.
/Karl
PMD
Aktiv medlem
Jag har sett rätt mycket klagande på "shutter lag" på nätet för 1020, men folk verkar räkna med både AF-tid och tiden mellan avtryck och exponering. 0.7 - 0.8 sekunder verkar många få.
Kan man förfokusera med halv nertryckning av avtryckaren, och sen ta bilden när man trycker ner avtryckaren helt (som på en riktig kamera)? I så fall kanske shutter lag inte är ett problem.
Falumas
Aktiv medlem
Jag har inte sett ett enda test där dom räknat shutterlag i nästan alla test där det klagats har klagomålet varit mellan avtryck och innan man kan ta nästa bild.
Det har varit tvåstegsavtryckare på mina 4 senaste mobiler inkl L1020 så om man fokuserar först och sedan trycker sista biten så är det en helt omärkbar shutterlag.
/Karl
Parsi
Aktiv medlem
Jag framförde alltså ett resonemang som tog upp bakgrunderna till varför man kan hysa oerhört starka misstankar om att fenomenet inte har med sensorn att göra, utan med efterbehandlingen och RAW-filen.
Även om det förekommer väldigt mycket idiotiskt dilettanteri i världen, så är det väldigt sällan särskilt jättelyckat att använda utrustning och verktyg på ett annat sätt än konstruktören och tillverkaren har tänkt sig. Det kan knappast vara en god ide att fotografera "isolöst" oavsett vilket märke man använder och oavsett hur många som tycker "det går bra".
Det är inte en god ide av två skäl. För det första kan man vara säker på att resultatet inte blir optimalt (eftersom RAW-filen skrivs efter hur ISO är inställt). För det andra vinner man ju ingenting på det.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Vi får väl ändå utgå i från att en tillverkare gör sitt bästa att få ut allt en sensor mäktar med från sensorn. RAW-filen är resultatet av vad sensorn mäktar med plus en viss efter behandling som tillverkaren tycker sig vilja göra innan data sparas. Trots att myten länge sagt att RAW-filerna är vad sensorn registrerat så är det ju inte riktigt så.
Du och jag kan enas i att vi inte skulle tillämpa denna riktigt extrema teknik medvetet som kallas ISO-lös fotografering men ibland hamnar folk ändå i detta härad och besväras av sagda bandning. Skillnaderna mellan vad Canons sensorer mäktat med i dessa fall mot en del av konkurrenterna av vilka Sony är en (för det finns fler och Nikon använder ju för det mesta Sonys sensorer och har inte motsvarande problem), är ganska slående när man ser det och det finns situationer där det definitivt spelat roll.
Sök gärna i forumen på "Canon bandning" så ska du se att detta inte alltid handlar om extrema situationer. Se gärna den tråd jag refererat till som handlar om videofoto men fler kan vittna om motsvarande problem vid stillbildsfoto:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=150852&highlight=canon+bandning
Canon har inte lyckats i grunden åtgärda dessa problem fast det gått 2,5 år sedan Sonys A580 lanserades. Den kameran plus Nikon D7000 och Pentax K5 utgjorde alla kameror som hade den första generationen av Sonys nya sensorer som i ett stort steg fick ca två hela stegs bättre DR på låga ISO. Det var när man testade D7000 mot Canons 5D MK II som man förvånat kunde konstatera att trots att 5D MK II hade en 2,3 ggr större sensor och ju borde vara den sensor som bäst skulle kunna hantera detta så var det inte så. Skillnaderna var rätt dramatiska och väckte stor uppmärksamhet av det skälet.
Att man sedan som Canon-fotograf för det mesta inte besväras av detta är ju utmärkt likväl så är det ju så att Canons sensorer har begränsningar som är märkbara och besvärande vid en viss typ av användning och de sätter gränser som användare av andra kamerasystem inte besväras av på samma sätt.
Läser du länken ovan så ser du ju att det inte är några vansinnigt höga ISO dessa problem kan uppträda vid även om ljuset säkert varit besvärande svagt.
Titta gärna på Mikael Risedals jämförelser så får du tillgång till mängder av jämförelsebilder.
Parsi
Aktiv medlem
Om jag får spekulera helt vilt, från mina förutsättningar och erfarenheter, skulle jag tro att ekonomin har förändrats i olika delar, för objektivtillverkning, pga teknikutveckling och förändrade ekonomimönster i samhällena. Vi kan lugnt utgå ifrån att förutsättningarna för att tillverka linselement med hög precision och små toleranser har kraftigt förbättrats. Likaså tas det sjumilasteg, tack vare datorutvecklingen, när det gäller konstruktionen av optiklösningen.
När det gäller själva mekaniken, och justering under montering, kan jag tänka mig att saker inte förbättrats så mycket, utan tvärtom - att arbetskraften blivit svårare att få tag i och relativt sett dyrare. Därför tror jag att detta tas hänsyn till redan under konstruktionen. Däremot så 'skramlar' ju inget av mina objektiv, inte ens moderna, billiga, så varför det "skall vara så" på ett dyrt Zeiss luktar aningen misstänkt.
Min egen erfarenhet bekräftar att vissa gamla, även "billiga", fasta objektiv förefaller anmärkningsvärt konkurrenskraftiga. Jag har t.ex- gamla 25 ASA T-pan negativ tagna med fasta 50mm och 100mm, som min Nikonscanner alls inte förmår göra fullständig rättvisa, trots +20 Mp. Det verkar som det skulle behövas bortåt 80-100 Mp. Medan andra gamla objektiv inte ens är i närheten av modern 'billig skit'. Min teori är att skillnaden beror på olika filosofi bakom konstruktionerna. Någon gång i början på 80-talet började man konstruera konsumentobjektiv för att de skulle ge ett bra 'skärpeintryck' på negativ färgfilm. Man optimerade för hög kontrast under förhållandevis låg linjefrekvens. Men man offrade upplösningen. Zoomar och oavhängiga objektivtillverkare ledde väl denna utvecklingen. Medan alltså en hel del av tidigare objektiv, även billiga, och särskilt orginalobjekt, var konstruerade för att vara så 'bra som möjligt' - på befintlig budget, naturligtvis.
Numera måste objektiven försöka hålla steg med sensorerna, och det tvingar fram en viss kvalitet.
Skillnaden märks nog mest på zoomarna, som jag tycker är anmärkningsvärt bra idag. Och mest på billiga objektiv. Ta t.ex. Canons kit-zoom 18-55 is stm. Photozone.de skriver så här:
Most readers will probably look at the MTF/resolution charts in disbelief - and honestly so did we although the predecessor was impressive in this respect as well. The results are great and that's throughout the focal length range and at all relevant aperture settings.
När jag skaffade min "predecessor" trodde jag att detta var ett objektiv som jag skulle få ersätta ganska snart med en 'bättre' normalzoom. Så har fortfarande inte skett, inte bara därför att behovet inte är särskilt överhängande, utan också därför att det har visat sig ganska svårt att hitta skarpare normalzoomar, även om man går långt upp i prisnivå.
Så visst har objektiv som 'behövt bli bättre' blivit mycket bättre, tack vare den tekniska utvecklingen. Även billiga. Inget snack om det. Därmed är det nog också kanske lite farligt att bli fast i en uppfattning om att gamla objektiv är bättre, och söka bekräftelse för det i allehanda detaljer.
Själv förstår jag ju inte riktigt vitsen med att fotografera med gamla objektiv. Jag gör det visserligen på mina FD kameror, och det är ju trevligt. Men jag anser man går miste om för mycket och för många fördelar, om man inte utnyttjar teknikens landvinningar och objektivets teknologi följer med kamerans, så att säga. Visserligen fotar jag mycket action, men min Canons AF är jäävligt exakt, så det är bekvämt även vid stillsam fotografering. Min erfarenhet är väl också att objektiven blivit lättare och alltså lättare att bära med sig. I viss mån avspeglar det väl att jag är på ett APS-C system och 'budget-nivån' på mina objektiv, men alltså hälften av mina objektiv är FF.
Det som jag tycker verkar svårt att göra idag, och som tillverkarna verkar vara väldigt ovilliga till, är långa telen och tele-zoomar till rimliga konsumentpriser. På 80-talet fanns mycket sånt. Möjligtvis kan det avspegla ett problem idag att hålla och justera, mekaniskt, väldigt tajta toleranser i tillverkning av stora objektiv.
Eller också har tekniska landvinningar i den automatiska maskinparken ännu inte flyttat upp till stora linselement.
Parsi
Aktiv medlem
Tvärtom, tråden bekräftade ju exakt min kommentar och mina misstankar. Han fotograferade vid t.ex 100 ISO. Där Canon har mindre DR. Att så är fallet är inget omstritt, inget vi argumenterar om eller diskuterar. Hans experiement visar sen bara hur man kan ta fram och påvisa detta mindre DR i praktiken. Detta är inget anmärkningsvärt och inget tekniskt fel. Det är ett tillkortakommande i prestanda, ja, men ingen defekt och egentligen inget problem heller.
Den vertikala bandningen behöver inte nödvändigtsvis ha något direkt med detta att göra. Videofilmaren sade att problemet nytt. Själv är jag övertygad om att man på sikt förstör kamerasensorer genom att filma mycket, en uppfattning jag misstänker inte är 'rumsren' på FS forum, och därför leder till bråk. Så jag är inte intresserd av att ha den diskussionen. Iaf. inte nu.
eskil23
Aktiv medlem
De mobiltelefoner som jag har provat att fota med fokuserar när man trycker på avtryckaren och tar bilden först när man släpper avtryckaren. Vet man om det och anpassar sig efter det så här mobilen kortare shutter-lag än en systemkamera.
Mobiltelefoner har dock fånigt liten sensor och kass fast optik utan linsskydd, vilket gör att de är rätt trista att fota med i alla fall.
MrDip
Aktiv medlem
Testade precis detta, dock finns ingen fysisk knapp men det går att hålla mjukknappen på skärmen, ger nära 1sec lag, kameran ligger på 0.2sec.
PMD
Aktiv medlem
Jodå, det kan mycket väl vara en god idé att fotografera isolöst om man har en kamera med en linjär sensor. Man behöver inte bry sig om att ändra ISO överhuvudtaget någonsin, och man kan välja slutartid och bländare helt fritt (inom de uppenbara ramarna). Det ökar bekvämligheten vid fotograferandet. Det finns dock än så länge ett pris, och det är att mig veterligen har ingen kameratillverkare stöd för det här förfarandet i någon kamera, vilket gör att det kan vara svårt eller omöjligt att granska de nytagna bilderna på kamerans skärm. Mig gör det inte så mycket eftersom jag är en gammal konservativ stofil som är van vid att titta på bilderna efter fotograferingen, när jag har kommit hem och framkallat dem.
Vad man kan vinna på det är bättre bildkvalitet, men det råder lite delade meningar om den saken. Det beror väl på hur bra den analoga förstärkningen är jämfört med den digitala, antar jag, och det skiljer sig säkerligen åt mellan olika kameror. Man får prova sig fram, helt enkelt.
Men även om man inte vinner på det, så räcker det att man inte förlorar (mycket) i bildkvalitet på det, av ovan nämnda bekvämlighetsskäl.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag menade i detta fall även den kille som filmat med en Canon-kamera och fått problem. Han låg väl på ISO runt 7-800 om jag inte missminner mig, så det kan uppträda under olika omständigheter där förstärkning görs oavsett om den sker i kameran eller efteråt vid efterbehandling. Att höja ISO är ju också förstärkning.
At detta fenomen skulle beror på att man förstört sin sensor genom att filma mycket låter ju lite udda i sammanhanget för det skulle ju i så fall tyda på att just Canon-kameror var speciellt drabbade av den effekten i sa fall och det finns inget jag läst som skulle tyda på det. Det här är nog "by design" tyvärr, så man vinner nog inte mycket på att avstå från att filma.
Parsi
Aktiv medlem
Vad gäller "vem behöver en DSLR" så är svaret ganska självklart. Alla som vill ha en systemkamera + kontakten med motivet som en optisk sökare ger. Alla som vill fotografera snabba förlopp eller något i rörelse. Alla som vill ha något sorts beredskapskomfort och batterikomfort. För lågbudgetfotografen är fnv också det alternativet bättre och trevligare även på andra sätt. Man skulle kunna utsträcka det ända till att ingen som väljer en större sensor har egentligen så mycket anledning till att avstå från spegeln.
I praktiken stämmer ju inte det där sista helt. Dels är jag ju helt överens om att en bra EVF och fokus-peeking är överlägset för manuell fokusering, och därmed manuella objektiv. Dels, så nu när Sony, - likt NSU och Mazda en gång i tiden satsade på att (de betydande problemen skulle ju teknisk utveckling lösa i framtiden) Wankelmotorn skulle slå ut den "stora, komplicerade" Otto-motorn, - tyvärr har valt att satsa allt på spegellöst, så är det logiskt att försöka maximera värdet med miniatyrisering. Därför blir det också ett val för vissa andra, även om kopplingen inte är så självklar för stora sensorer som en del argumenterar. Men alternativet kompakt kamera med spegelreflex saknas ju på marknaden, förutom 100D.
Vad gäller (des-)informationen om Canons sensorer som sprids på FS forum, så ogillar jag den starkt därför att den missuppfattas (och kanske är avsiktligt avsedd att missuppfattas?). Det är t.ex. vanligt att stöta på uppfattningen att andra märken har bättre högISO-prestanda än Canon. Med untantaget av Fuji, är detta fel. Canon har hela tiden varit konkurrenskraftiga på högt ISO.
Jag tittade nyligen på Michael Mavens videorecension D5200 vs 700D. 700D vinner högISO fighten för stillbilder. Ingenting som förvånade mig, eftersom jag spenderat så oerhört mycket tid på att detaljstudera dpreviews jämförelsebilder. Canon kan förefalla brusigare. Men detaljteckningen är distinktare och färgkvaliten bättre, så när man reducerat bort bruset har man kvar en minst lika bra bilddefinition. (Skillnaderna är f.ö. så löjligt små - vi pratar inbillningsnivå - att det knappast är underlag till kameraval.)
Men i sammanhanget intressant är en av de saker som han visade, Nikon hade betydligt större problem med högISO-banding än Canon. Låt oss göra klart vad högISO-banding är: Det är en regelbunden distribution av brus i mörka områden som uppträder i vertikala och horisontella band.
Detta skall inte blandas ihop med de effekter som uppträder när man, pga sina felaktiga inställningar plus packningsansträngningar för att hålla RAW-filen hanterbar, går på grund i botten av dynamikområdet. Det senare är en naturlig prestandagräns som alla system och teknologier har, på olika ställen men de har den.
Det förra är en defekt, som ironiskt nog tillskrivits Canon av vissa, medan det i själva verket är tvärtom.
Intressant för just spegelreflex diskussionen, är att liksom i hans tidigare D7100 vs 70D recension vann Canon en utklassningseger i autofokus. Och då menar jag stillbilds-spegelreflex-PD-autofokus. Nikon spelar inte ens i samma liga när det gäller autofokus. Inte en överraskning för mig. Konsekvenserna av detta syns också tydligt på alla sportarenor. Lärdomen är att det spelar ingen roll hur många autofokuspunkter man har. Det viktiga är kvaliten på dem samt styrelektroniken och fokusmotorerna. Möjligtvis har Canon haft ett övertag här pga att man redan från början satsade på ett system och ett hel-elektroniskt sådant. Sen har kraven från deras erövrade kundkrets sporrat dem till fortsatta ansträngningar.
Ironiskt nog, med tanke på allt snacket om Canons utveckladende av AF under filmning, Funkade ändå Nikon D5200 (jämfört) alldeles utmärkt där. Trådskaparen gjorde ju en gång i tiden även en annan vs tråd här "D5200 vs 700D". Anmärkningsvärt är att hans antaganden då, var i mycket de rakt motsatta mot vad videon visar.
(Det var faktiskt ett resultat från Michaels video som överraskade mig. Jag var naturligtvis redan från början beredd att köpa att D5200 har en "bättre" sensor, och han gjorde ett riktigt bra jobb för att ytterligare övertyga mig om det. Det är absolut så att jag längtar efter den dagen då Canon lyckas förbättra lågISO-prestanda. Men för färg och valöråtergivningen, hade han ett blindtest på tolv par av jämförelsebilder. När facit kom blev jag nästan chockad, för jag hade valt Canons gamla 18 Mp sensor i elva fall av tolv. Endast en gång, nr 7, valde jag Nikon. Så när Canon förbättrar sitt dynamikområde, hur de än gör det, hoppas jag innerligen att de behåller sina egna filter.)
Senast ändrad:
