Annons

Varför jag blivit en sämre fotograf

Produkter
(logga in för att koppla)

quarc

Aktiv medlem
Jag upplever att jag inte tar lika bra bilder som jag en gång gjorde. Kanske är det fler som uplever något liknande, så jag tänkte dela med mig av mina tankar.

1) Jag har större krav idag på vad som är en bra bild. Man kommer ihåg sina bästa bilder och jämför alltid med dem. Dessutom så ser man många fler bra bilder idag, t.ex. genom fotosidan, vilket gör att man inte tycker ens egna bilder är lika bra.

2) Jag har skaffat digitalfinger. Trots att jag är medveten om det så tar jag idag många bilder istället för bra bilder, i tron att alltid någon blir bra.... När jag fotade 6*7 fans det ingen möjlighet att tänka så. Visst finns det en fördel att kunna ta många bilder, framförallt när det är människor på bilderna. Vissa männniskor är riktiga artister när det gäller grimaser och att blunda. Men konsten att avvakta rätt ögonblick och sedan trycka av har jag delvis tappat. Kanske dags tt stoppa film i 6*7 och träna lite igen :)

3) Jag har ofta med mig kameran, men är mer och mer sällan ute för att bra fotografera, d.v.s. jag har inte samma fokus. Man är någonstans, och snabbt hittar man några motiv och bränner av lite bilder, sedan är det klart.

4) Förr hade jag få objektiv och alla var fasta brännvidder. Jag kunde mina objektiv väl och visste vilken karaktär de hade på olika bränvidder, hur skärpeplanet låg osv. Idag har jag för många objektiv, många är dessutom zoomar som ju har olika karaktär på olika brännvidder. Jag kan helt enkelt inte mina objektiv och vet inte fullt ut hur den resulterande bilden kommer att se ut.

5) Digitalkameran har för många parametrar. Jag har på fullt allvar funderat på att göra en checklista av samma typ som piloterna använder för att inte glömma något. På analogtiden ade man egetligen bara fyra, eller möjligtvis fem val (beroede på om ISO kunde ändras genom att man hade flera hus, alternative skulle fota flera rullar). Det enda att tänka på var brännvidd, bländare, slutartid och fokus. Idag är det otroligt många fler parametrar.
*ISO (styr mängden brus)
*Vitbalans
*Fokus (AF-C, AF-S eller manuell, ingen snittbild gör at det är svårt at bedöma skärpan i sökaren)
*Bländare (skärpedjup, skärpa, samt påverkar slutartid och ISO-val)
*Slutartid (lagom mycket rörelseoskärpa, eller kristallskarpt)
*Bracketing (vill jag för säkerhets skull lägga på bracketing eftersom sensorn har mindre dyamik än den negativa färgfilm jag tidigare använde mest)
*Shake Reduction (på eller av, hjälper inte om objektet rör sig. Jag kunde tidigare ta skarpa bilder på frihand med ganska långa tider, men numera slarvar jag eftersom det ju oftast ordnar sig med SR i alla fall.
*RAW eller JPG (jag har haft perioder då jag bara fotat RAW, men dessa bilder tar en enorm plats, ej motiverad av deras kvalitet.)
*Brännvidd (Många olika sätt att få samma bränvidd, dessutom så är det alldeles för enkelt at använda en zoom för att välja bildutsnitt istälet för att använda fötterna. Medveten om problemet men fuskar ibland ändå).
*Motivet (Svårt att hitta nya och inspirerande motiv när man redan fotat det mesta :)

En lång lista, och jag har säkert glömt något ändå. Problemet är att om man tänker på allt då blir man långsam, skippar man något och till exempel fotar med fel vitbalans, då blir det mycket efterarbete, om det ens går att fixa. Sedan är det självklart så att bara för att man kan ställa in allt detta så behöver man ju inte. Vitbalans fanns ju inte förr, såvida man inte bytte film, eller använde filter för att kompensera. Hålla på att ändra ISO gick ju inte heller så enkelt, men å andra sidan var inte bruset något problem, och kornet på Fuji 800 eller till och med 1600 var smått och fint. Bracketing var för dyrt att använda, man fick helt enkelt se till att exponera korrekt. Men det var enklare med den större dynamiken i filmen.

När man tänker på hur många upplever hur fotograferandet blivit mer lättillgängligt sedan allt blev digitalt så känns det lite konstigt att sitta här och säga att det blivit svårare. Men samtidigt tycker jag ju digitalt är helt suveränt. Att direkt kunna se resultatet, att inte behöva hålla på att byta film, helt underbart.

Funderar på om jag skall ta fram ljusmätaren, låsa alla inställningar på kameran och bara låta mig ändra slutartid och bländare ett tag igen. Samt att man kanske skall sätta in ett litet mineskort istället för det på 4G som sitter i nu, så man blir tvungen att ta få och BRA bilder istället...

/PA
 
En hel del jag känner igen från mitt eget fotograferande. Jag har sålt många objektiv och en kamera i ett försök att förenkla tillvaron lite. Mycket tror jag ändå handlar om inspiration och att man faktiskt avsätter tid enbart för foto. Som det flesta andra kreativa sysslor finns nog inga genvägar till bra resultat.
 
Mycket intressanta reflektioner. Jag känner igen mig på vissa punkter, medans andra känns mer efterfabricerade. Mina reflektioner nedan.

quarc skrev:
1) Jag har större krav idag på vad som är en bra bild. Man kommer ihåg sina bästa bilder och jämför alltid med dem. Dessutom så ser man många fler bra bilder idag, t.ex. genom fotosidan, vilket gör att man inte tycker ens egna bilder är lika bra.

Håller delvis med, men en bra bild är alltid en bra bild. Jag jämför inte med äldre utan mot hur jag upplever bilden i fråga.

quarc skrev:
2) Jag har skaffat digitalfinger. Trots att jag är medveten om det så tar jag idag många bilder istället för bra bilder, i tron att alltid någon blir bra.... När jag fotade 6*7 fans det ingen möjlighet att tänka så. Visst finns det en fördel att kunna ta många bilder, framförallt när det är människor på bilderna. Vissa männniskor är riktiga artister när det gäller grimaser och att blunda. Men konsten att avvakta rätt ögonblick och sedan trycka av har jag delvis tappat. Kanske dags tt stoppa film i 6*7 och träna lite igen :)

Håller med helt här. Man tar fler bilder av samma och slänger dem när man kommer hem, efter att ha konstaterat att ja, den första blev fakriskt bra. Däremot så händer det faktiskt att första bilden blev kass och då är man glad att man tog 5 till :)

quarc skrev:
3) Jag har ofta med mig kameran, men är mer och mer sällan ute för att bra fotografera, d.v.s. jag har inte samma fokus. Man är någonstans, och snabbt hittar man några motiv och bränner av lite bilder, sedan är det klart.

Jag har mer sällan med mig kameran, men det är mer ett tvingat val än ett önskat. Jobbar för mycket och familjen tar tid (jo, familjen är iofs önskad ;)).

quarc skrev:
4) Förr hade jag få objektiv och alla var fasta brännvidder. Jag kunde mina objektiv väl och visste vilken karaktär de hade på olika bränvidder, hur skärpeplanet låg osv. Idag har jag för många objektiv, många är dessutom zoomar som ju har olika karaktär på olika brännvidder. Jag kan helt enkelt inte mina objektiv och vet inte fullt ut hur den resulterande bilden kommer att se ut.

Mitt objektivinnehav har i princip varit konstant de senaste 5 åren. Just nu har jag 6 st, ser inte att jag kan minska på detta. Även om jag använder mitt 85/1.8 alldeles för lite.

quarc skrev:
5) Digitalkameran har för många parametrar. På analogtiden ade man egetligen bara fyra, eller möjligtvis fem val. Idag är det otroligt många fler parametrar.
*ISO (styr mängden brus)
*Vitbalans
*Fokus (AF-C, AF-S eller manuell, ingen snittbild gör at det är svårt at bedöma skärpan i sökaren)
*Bländare (skärpedjup, skärpa, samt påverkar slutartid och ISO-val)
*Slutartid (lagom mycket rörelseoskärpa, eller kristallskarpt)
*Bracketing (vill jag för säkerhets skull lägga på bracketing eftersom sensorn har mindre dyamik än den negativa färgfilm jag tidigare använde mest)
*Shake Reduction (på eller av, hjälper inte om objektet rör sig. Jag kunde tidigare ta skarpa bilder på frihand med ganska långa tider, men numera slarvar jag eftersom det ju oftast ordnar sig med SR i alla fall.
*RAW eller JPG (jag har haft perioder då jag bara fotat RAW, men dessa bilder tar en enorm plats, ej motiverad av deras kvalitet.)
*Brännvidd (Många olika sätt att få samma bränvidd, dessutom så är det alldeles för enkelt at använda en zoom för att välja bildutsnitt istälet för att använda fötterna. Medveten om problemet men fuskar ibland ändå).
*Motivet (Svårt att hitta nya och inspirerande motiv när man redan fotat det mesta :)

Fabricerade "fel" som jag ser det. Man behöver inte använda det för att det finns.

ISO - Vad har ändrats? Sätt önskvärt ISO och exponera efter det. Hur gjorde du förr?

Vitbalans - Auto och efterjustering i RAW-konverteraren. Filmen var lite mer förlåtande här, men auto fungerar för det mesta bra.

Fokus - Tja, det är ju ett "problem" som fotografer har brottats med sedan 1987 (ungefär) inte DSLR-specifikt

Bländare&Slutartid - ? Det där är väl ändå de parametrar som man verkligen vill påverka.

Bracketing - Har jag själv aldrig använt. Jo, en gång, på min analoga...Spelar ingen roll hur mycket du kör med bracketing, du har inte samma omfång som negativ film ändå. Är syftet att slå ihop exponeringarna - En exponering - HDR.

IS,SR,Os,VR - whatever... sedan 1995.

Raw eller JPG - RAW Fördelarna är uppenbara för de som använder det. Utrymmeskrävande? Ja, men spara inte på all skit ;).

Brännvidd - Ja, zoomar är mer förekommande idag folk zoomar tyvärr inte med fötterna varpå man kanske får ett icke önskvärt perspektiv i bilden. Problemet är väl kanske mer att man inte är medveten om hur brännvidden påverkar perspektivet.

Motivet - Ähh kom igen nu - think out of the box. Ge dig på nya områden. Gör om - gör rätt.

quarc skrev:
Funderar på om jag skall ta fram ljusmätaren, låsa alla inställningar på kameran och bara låta mig ändra slutartid och bländare ett tag igen. Samt att man kanske skall sätta in ett litet mineskort istället för det på 4G som sitter i nu, så man blir tvungen att ta få och BRA bilder istället...

Bra idé. Sätt kameran på M och använd kamerans ljusmätare (gärna spot om så finnes). Justera tiden efter hur du vill exponera bilden i förhållande till hur kameran mäter. Mindre minneskort är inte heller någon dum idé. Ett smart sätt för att få ner bildantalet och öka medvetenheten.
 
Peter: Ditt tankesätt är nog riktigt och du har kanske fått mer digitalhybris än andra. Att hålla så många parametrar i huvudet kräver att man har sån rutin att man inte tänker på det. Och den moderna "sjukdomen" digitalfinger har väl drabbat de flesta i någon utsträckning. När jag känner att mitt fotograferande går i stå så kör jag några rullar Tri-X både 35 och 120. Den största befrielsen av alla är att köra med min Holga eller Mamiya. Fram med mellanformataren och du kommer hitta tillbaka till ditt ursprung och anledning till varför du började fotografera. Och dessutom få ner tempot. Digitalfinger är en svår sjukdom som behöver framkallare och fix för att läka ;0))

mvh/Ove
 
Jag upplever precis samma sak med moderna kameror, alltså inte bara de digitala, även om problemet blir mest tydligt med dem. Med min gamla helmekaniska SLR så har jag sas. en betydligt högre "hitrate" än med digitalkameran. Jag tycker också att det blir för mycket att tänka på, med gammelkameran är det bara tid, bländare och fokus som tar uppmärksamhet från komponerandet. Här bör jag också lägga till att gammelkameran har en enormt mycket större sökare, räknar man på arean så har gallekameran 3 gånger större sökarbild än min EOS 300D.

Till din lista av "problem" skulle jag också vilja lägga till storlek, moderna systemkameror är direkt klumpiga och får ibland inte följa med bara för den sakens skull. Men min gamla Chinon med ett 50mm objektiv får jag faktiskt ned i innerfickan på en normal jacka, och ett 135/2.8 tele kan jag sätta i ytterfickan eller typ. i bröstfickan på en jeansjacka. Prova att sätta ett teleobjektiv med autofokus i bröstfickan.. Moderna kameror kräver för tjutton en ryggsäck.

Varför fotar jag då inte uteslutande med min gamla kamera? Tja, den är inte digital, och även om jag faktiskt börjat använda den mer och mer istället för den digitala, så är det ett sånt himla bök att digitalisera bilderna dessutom så tappar man en hel del av den analoga kvaliten på vägen. Vill man ha en bild digital så får man bättre kvalite om bilden tas med digital kamera.

Jag kommer själv mest troligt inte att köpa någon ny digital kamera förrän det finns en digital spegelreflex i stil med Leica M8. Jag är dock rädd att EOS 300D då blir min sista digitala kamera eftersom folk tydligen köper "lampor o blink" på ett sätt som får mig att tänka på den gamla sketchen med Lena Nyman "I sportaffären", kombinerat med att folk försvarar sin affär hårdare ju dyrare det var, typ; Kritisera en Mercedes som en direktör köpt och denne rycker på axlarna, men gör samma sak när en vanlig arbetare gjort detsamma, så blir det närmast till ett personligt påhopp och personen känner sig närmast kränkt.
 
Intressant Peter.

Jag tänker att det också beskriver en utvecklingsfas och att du har en positiv strävan till utveckling.
Ibland känns det motigt.

Men det händer väl ibland att du sätter en i krysset?
Du vet, en sån där klockren, som kanske hade varit omöjlig på "den gamla goda tiden"

Sen omvärderar man väl det mesta man gjort tidigare, inte bara inom fotografins område utan även utanför.
Också omvänt, det som kändes lite sunkigt när det var aktuellt kan få en annan dimension idag och uppskattas på ett nytt och annorlunda sätt.

Mvh J O
 
Haha, kunde inte låta bli att småle när jag läste ditt inlägg Peter. Jag har precis samma känsla och försöker också hitta "tillbaka", en Pentax 6x7 är på gång in som en del i den processen.

En sak som gjorde att jag såg på fotograferandet på ett annat sätt är en del av de intervjuer som gått i bl a Kamera & Bild, t ex med Sandra Qvist

http://www.kamerabild.se/ArticlePages/200703/26/20070326141420_ADF626/20070326141420_ADF626.dbp.asp
http://www.kamerabild.se/ArticlePages/200702/26/20070226111637_ADF036/20070226111637_ADF036.dbp.asp

eller med Micke Berg som i en intervju sa "bilder måste bli något, en utställning eller en bok" läs även:
http://www.fotosidan.se/cldoc/6339.htm

Jag skaffade ett projekt som skall bli en utställning i höst, blir lättare att "fokusera".

Har också systemaren mindre med mig, har en Nokia N73 istället, som alltid är med ;)

Jag har också haft och har fortfarande en pryl-mani, skulle vilja ha det huset eller den gluggen... har släppt mycket av det nu, fotar med min K100D, räcker långt och när jag nu har sett utskrifter i 40x50cm så tvivlar jag inte en sekund på att det räcker väääääldigt långt.

Fotar också mycket med mina kit-objektiv, använder enbart dom i studio och ute, inne blir det mycket FA 50/1.4 och befintligt ljus. Kameran går nästan bara i P-läge, ev med låst exponering i svåra fall och jag fotar mer och mer i raw, så jag inte behöver bry mig om vitbalans, skärpning, mättnad mm då jag fotar, minne är billigt.
 
Intressant tråd tycker jag :)
Jag tror att vi ofta går åt fel håll när inspirationen tryter eller bilderna inte blir som vi vill ha dom. Ofta väljer vi den lätta vägen att skaffa oss nya prylar i tron att vi skall ta bättre eller "nya" bilder. Ressultatet blir ofta att vi blir ännu "spretigare" i vårt fotograferande. Jag tror att vi skulle utvecklas mer genom att i stället begränsa oss och konfrontera vår frustration för att jobba oss igenom den. Om man är naturfotograf skulle man tex kunna dokumentera "den lilla dungen bakom huset" med en fast optik under en period. Gatufotografen kunde bestämma sig för att dokumentera människor och miljön på gata han bor. Jag tror att "begränsningar" på detta sätt kan vidga vår syn och kanske bidra till svaret på den stora frågan, varför vi fotograferar över huvud taget.
 
Jag tror det viktigaste är att fotografera som när man använde film, dvs titta ordentligt i kameran så man har kompositionen och ljuset klart för sig innan man trycker av. Mina inställningar i kameran kollar jag nästan aldrig på, använder i stort bländare och låter tiden bli som den vill när jag fotograferar natur. Jag trycker inte av mer nu när jag har digitalt än när jag hade analog, börjar man med det så tror jag det är kört, då tappar man fokus och tänker, detta blir inte bra och till sist tröttnar man och vet inte hur man skall komma tillbaks.
 
Intressanta funderingar.

Nu körde ju inte jag Pentax tidigare utan Mamiya67, men syndromet är nog lika.
För min del är det nog mest det att man med mellanformat verkligen taggar ner när man ska fota. Man tog kameran, funderade ett tag på vad man ville ha ut för bilder, mätte ljuset i lugn och ro, Kollade in en ny vinkel, och samma procedur igen. Det tog ganska lång tid att klämma av en rulle på 10 bilder.
Nu tar det ungefär 3 sekunder så har man skjutit iväg dom bilderna mer eller mindre från höften.
Klart som fan att man släpar hem en jävla massa skitbilder.
Jag tror man tappar en hel del i kvalitetstänkande med digitalt. I alla fall tills man funnit sitt sätt att jobba på.
Finns ju egentligen ingenting som hindrar en från att tagga ner även med en digitalkamera.
Men visst. Jag ska köra lite 120-film i sommar. Inte minst för känslan och bildkvalitén.
 
quarc skrev:
..
5) Digitalkameran har för många parametrar.
..
Problemet är att om man tänker på allt då blir man långsam,
..
När man tänker på hur många upplever hur fotograferandet blivit mer lättillgängligt sedan allt blev digitalt så känns det lite konstigt att sitta här och säga att det blivit svårare. Men samtidigt tycker jag ju digitalt är helt suveränt. Att direkt kunna se resultatet, att inte behöva hålla på att byta film, helt underbart.

Japp, digitala kameror är väldigt bra på att vara just digitala, i synnerhet ställt i relation med analoga..

Jag tror att väldigt mycket bottnar i olika tolkningar av ordet "användarvänlighet". Se t ex. på en billig kompakt, en "point and shoot" som i princip bara har "grön ruta" och inget annat. Lättanvänd? Ja det beror faktiskt på, en sådan kamera är fruktansvärt svår att köra manuellt, ja tom. omöjligt. Ur den aspekten är den inte ett dugg lättanvänd. Vi ser samma sak inom programvara där man istället talar om "point and click" vilket i väldigt många fall resulterar i okunniga användare som inte förstår vad de gör. Idag har många datoranvändare inte ens grepp om något så grundläggande som kataloger eller mappar - när man bett någon om att ladda ned en fil och sedan öppna den så förstår de inte ens var de själv har sparat filen. Öppna nu filen du just laddat ned. Men var finns den då? Där du sparade den. Jamen... Ibland blir användarvänligheten i sin förlängning till en björntjänst. Samma sak med kameror och automatik. Det slår i viss mån även tillbaks på redan kunnigt folk genom att vi är lata av naturen och tenderar att glömma sådant vi inte använder.

Det finns ett engelskt uttryck som heter "Keep It Simple Stupid" (KISS) som i mångt o mycket sammanfattar det här. Där "simple" har en helt annan betylse än den sorts användarvänlighet som håller användaren okunnig. KISS i kamerans värld innebär fyra parametrar: Tid, Bländare, Fokus och Ljuskänslighet. Inget mera. Men designar man för okunniga användare, så är det med tiden okunniga användare man får, och det gäller inom de flesta områden.

Tillverkare har givetvis också begrepp om detta, men faktum är att det ligger ett visst intresse i att hålla användare lagom okunniga för då kan tillverkaren lättare själv styra över vad som efterfrågas. Passiva konsumenter är mycket bekväma kunder, och de flesta är per definition tämligen okunniga eftersom ingen kan veta allt inom alla områden. Så man designar för de okunniga eftersom de alltid är fler än de kunniga, och får då med tiden allt fler okunniga användare och passiva konsumenter som bara efterfrågar det som tillverkaren redan erbjuder, vilket ur en affärsmässig synvinkel är bra.

För tillverkare, leverantörer av varor och tjänster så är det bra om vi drabbas av "digitalfinger" på alla sätt och vis. Vi konsumerar mer av deras prylar då. Knäpp, knäpp, knäpp, alltid blir nåt enstaka bra på ren tur. - Du ökar dina chanser om du köper mer prylar av oss.. knäpp, knäpp. Köp det senaste, vi har lagt till något mer så att du slipper, skrota det gamla, kasta bort, kom å köp. Du behöver inte lära dig, bara du köper, slit o släng. Klart du skall ha motorzoom, vrida på objektiv är ju stenålder.. (jo, tillverkare försökte med motorzoom en gång i tiden, men där fann de en gräns). Digitala siffror är framtiden, ingen vill väl ha en stenåldersklocka med urtavla, det är bara bakåtsträvare som gillar att dra upp fjädrar en gång om dygnet som köper sånt - jo så lät det för sådär 25 år sen, å gissa om folk köpte..
 
Re: Re: Varför jag blivit en sämre fotograf

steelneck skrev:

Det finns ett engelskt uttryck som heter "Keep It Simple Stupid" (KISS) som i mångt o mycket sammanfattar det här.

Kom just på.. Canon i USA har från och till döpt sina konsument-(D)SLR till just KISS, vilket i det fallet är en ren parodi av begreppet. En Leica M är däremot KISS så det förslår.
 
Det kanske inte beror på tekniken

Jag läste ditt ( Peter A ) inlägg med stor förtjusning och igenkännande. Efter att ha tänkt på saken kom jag fram till att i mitt fall beror försämringen inte på den nya tekniken utan det nya samhället och mitt åldrande.
Jag har helt enkelt inte tid längre att tillbringa timmar på mage väntande på att en skorv skulle uppträda framför mitt objektiv.
Nu är det internet och TV som pockar på min fritid och arbetstid tillbringas allt för ofta framför datorn.
Förr hade jag som mest tillgång till någon gammal fototidning som inte förmådde hålla intresset så länge.
Nu skall det kollas på intenet så fort någo pratar om en bil, ett objektiv eller mat.
Listan på saker som ersätter mitt engagerade fotograferande kan göras hur lång som helst.
Jag skyller nog mest på andra prioriteringar. Den digitala tekniken har snarare gjort att jag trots allt har kvar ett någotsånär levande intresse för fotograferandet. Vore det lika jobbigt som förr kanske jag lagt kameran på hyllan för gott.
Tack för ett tankevänkande inlägg Peter.
Skyll inte på digitalkameran, den kan man pilla på minst lika mycket som gamla analoga grejer.
 
Re: Re: Re: Varför jag blivit en sämre fotograf

steelneck skrev:
Canon i USA har från och till döpt sina konsument-(D)SLR till just KISS
Det är i Japan det finns kiss-kameror. I amerikat har de rebelliska kameror.
 
Lite synonymt med trådar som handlar om hur man utvecklar sitt fotande och inte hur man köper nya prylar är att de tyvärr dör ganska fort. Det brukar vara något tiotal som engagerar sig. Kanske kan det tolkas som att det av FS ca 80000 medlemmar är ganska få som faktiskt intresserar sig för bild?
 
alf109 skrev:
Lite synonymt med trådar som handlar om hur man utvecklar sitt fotande och inte hur man köper nya prylar är att de tyvärr dör ganska fort. Det brukar vara något tiotal som engagerar sig. Kanske kan det tolkas som att det av FS ca 80000 medlemmar är ganska få som faktiskt intresserar sig för bild?

Njae, nog tror jag att väldigt många intresserar sig för bild, jag tror nog snarare att det istället är väldigt få som intresserar sig i sin egen utveckling och sina egna kunskaper. Alla vill nog kunna ta bättre bilder, men inser snabbt att det inte är så lätt.. Det är väl därför många tror att de kan ta genvägar genom att köpa allt mer nya prylar. Men det är nog ytterst sällan en genväg, och istället bara ett sätt att bli av med pengar som industrin tycker om.
 
Jag har personligen haft (och har delvis fortfarande) en depression vad gäller tekniken som omger fotot.
Jag fotar digitalt till 99,9 % idag och tycker givetvis att mycket har blivit bättre. Men inte allt. Det var liksom färre led med det analoga. Tänket var mer konkret bild då.

Många amatörer skuggas idag av tekniken som bilderna liksom måste filtreras igenom....

Jag har förenklat min process i hög grad. För att inte mitt fotointresse skulle dö pga tekniken.

Idag så fotar jag mycker mer JPEG än tidigare.. färre bilder = mer selektivt.. sitter minimalt med arkiverandet idag.. osv osv..

Jag känner igen mig i det du skriver Peter.

Jag tillhör den lilla skaran som besitter en hel del teknik men som hatar den på samma gång. Ett tvetydigt och motsägelsesfullt hat/kärlek-förhållande alltså. Jag omger mig endast med den teknik som bildintresset kräver av mig, inget mer. Då blir jag bara stressad och det går ut över bildskapandet och intresset för bilder generellt.

Jag tecknar en del parallellt med fotandet, likosm för att behålla en fot i det konkreta och verkliga !

Jag har inte blivit bättre fotograf med det digitala, jag vägrar att tro att progressionen
i min utveckling hade varit sämre/lägre om jag fortfarande hade varit analog.

Så ja,, jag är nog en mycket bättre fotograf idag jämfört med när jag körde analogt. Men det har med tid och ivrigt sök efter nya och andra bilder att göra. Inget annat.

Tekniken är ju bara ett verktyg. Ett tragiskt verktyg i mina ögon. Jag hatar verkligen mitt fotointresse samtidigt som jag älskar det. Svårt att förstå ? Hehe, ja ingen tycks ju förstå att det är bilderna man vill åt och inget teknikrunk emellan färdig bild och motivet.


MVH Niclas,
 
Niclasfoto skrev:
Jag har förenklat min process i hög grad. För att inte mitt fotointresse skulle dö pga tekniken.

Idag så fotar jag mycker mer JPEG än tidigare.. färre bilder = mer selektivt.. sitter minimalt med arkiverandet idag.. osv osv..

[...]

Jag tecknar en del parallellt med fotandet, likosm för att behålla en fot i det konkreta och verkliga !

Precis som du har jag börjat teckna en del. I början förstod jag inte riktigt varför, men nu inser jag att det självklart beror på att mitt fotograferande blivit liksom hemsökt. Tecknandet återför något som försvunnit i fotandet: eftertanke, långsamhet, rent bildtänkande.

När man har för lite tid eller för mycket möjligheter så tappar man fokus. I mina ögon så stjäl TV tid. Jag tittar aldrig på TV. Jag har testat, vet hur det känns, ger ingenting. Det ger inte ens vila utan tvärtom stressar mig. :/

Jag har sällan med mig kameran ut. Inte för att jag inte vill fota, utan för att komma ihåg att se med ögonen. För mig fungerar det inte att alltid bära på en kamera. Då kommer utrustningsbiten i vägen för det som det egentligen handlar om - "oj, vad det här var vackert".

Andra fungerar säkert annorlunda.

Som många skriver så är det självklart möjligt att även med digital teknik vara långsam. Allt bottnar i varför man fotar.

Jag fotar för att helt fåfängt försöka bevara något jag ser, att visa andra. Så fotandet är egentligen en andrahandsverksamhet. Bilderna kommer i första hand. Och bilderna behöver inte en kamera för att jag ska se dem.

Det är frustrerande och fascinerande att man som människa är så lättdistraherad. Att man endast svårligen kan hantera det faktum att man har alla möjligheter.
 
Kul att så många intresserat sig för tråden. Precis som jag trodde så kände många igen sig i åtmisnstone vissa av mina problem. Som någpn föreslog skall jag nog ta fram en filmkamera, alternativt vägra alla konstiga inställningar under en period så får man se vad det blir.
 
Jag fotar digitalt på ungefär samma sätt som jag gjorde när jag fotade dia, både dia och digitalt har snävt exponeringsomfång så det är ju likt där. En skillnad är att jag använder färre filter, för färger och sånt kan justeras efteråt. Det händer även att jag justerar delar i bilden efteråt för att få en jämnare kontrast - något som inte gick med dia. Möjligen tar jag något fler bilder, men jag slänger de flesta - precis som jag gjorde med dior.

Jag tycker inte digitalat uppvisar samma 3D känsla som ett bra dia kan ha, så bildkvalitetsmässigt tycker jag dia har mer känsla. Jag kanske även har blivit lätt blasé när jag tittar digitalt, det är inte samma händelse som att ta fram projektorn och visa mot duk. Jag kanske ser mina bilder sämre. Känns som en mindre grej på något vis. Samtidigt som jag fortfarande kan gå ut med stativ och trådutlösare och verkligen stå rätt länge för att få in den "perfekta bilden".

Hälsar
R
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar