Buuhääh gråter snyftande.. Jag vill att min snart 30 år gamla kamera skall bli digital.. buuhää.
Jo, jag var ute å tog några diabilder med den idag, å jag vill inte vänta buuhäää, snyft men.. snyft, räkneverket står bara på 18 och det är en 36 bilders buuhää. Jag skall dessutom resa bort så någon inlämning för framkallning blir det inte förrän jag kommer tillbaks buuhää.. Sen kommer ett skitjobbigt träljobb med att skanna de rutor som blev bra - som en unken bakfylla buuhäää, ångest o nattsvart mörker.
Men likförbannat så tar jag gammelkameran trots att den digitala ligger här bredvid mig och bara väntar, men den tar all fotoglädje ifrån mig nuförtiden. Erbarmerligt stor och klumpig, som att hålla en hel fabrik framför skallen när man fotar, objektiv stora som ståltermosar, auto-eländes-fukus som ständigt hamnar där jag inte vill ha den, ratta fokuspunkter, ratta hit ratta dit, ljusmätare som lever sitt eget liv efter någon "intelligent" halvt oförutsägbar superhemlig algoritm, är ömtålig, knappar till förbannelse ta mig tusan överallt men ändå inte ens ett hål för en synksladd, sökare som påminner en om att spionera genom ett nyckelhål, blää jag kräks åt eländet. Men tyvärr är den vääääldigt bra på att vara digital, i synnerhet jämfört med den gamla analga kameran.
Dilemma? Ja, precis varenda gång jag skall ut och fotografera, precis varenda gång så står jag där vid mina kameror till hötappar, jag vill fotografera digitalt, men jag vill göra det med den gamla befriande enkla kameran som jag tycker om att fotografera med. Skall jag ta kameran jag tycker om att fotografe med, den som säger klick på ett sätt som ger tillfredställelse utan att man ens vet om bilden blev bra, men som jag ibland ratar av andra skäl. Eller skall jag ta den kamera som jag inte tycker om att använda så till den milda grad att all glädje försvinner, som jag blir förbannad på, men som ändock ger mig bilder snabbt med bra teknisk kvalite på ett bekvämt sätt direkt i den digitala form jag nuförtiden vill ha dem i?
Veranda gång så står jag där. Tom. när jag är ute å reser har jag med båda - och står på hotellrummet med mitt efterhängsna dilemma, den eller den.. Det värsta är att inte ens pengar hjälper, trots att det onekligen "bara" är ett prylproblem. Men det jag vill ha kan inte köpas för pengar. Det finns de som stått i samma dilemma som mig och fått problemet löst, men det är dem som gillar mätsökare. Gud vad jag är avundsjuk på dem, inte för att de har en Keep-It-Simple-Stupid digital mätsökarkamera av hög kvalite, för mätsökare har aldrig attraherat mig, utan för att de sluppit sitt dilemma.
Buuhäää, snyft...
Nåja, får väl trösta mig med att det är helt säkert mitt alldelens egna problem och inte ett av tillverkarna skapat habegär genom reklam. Men det tar mig fortfarande inte från dilemmat, den eller den? Känsla eller teknik, bildskapande sker med känsla och tekniken är verktyget, utan känslan inget för tekniken att jobba med, fy så fel det känns.
Vart tråden roligare?
