Makten skrev:
Förminskar man brännvidden så behöver ju bländaröppningen heller inte vara lika stor för samma ljusstyrka, och det borde bli precis samma sak tycker jag.
Om du med "ljusstyrka" menar RELATIV ljusstyrka, d v s den verkliga ljusinsamlande förmågan i förhållande till brännvidden så har jag inga invändningar.
Makten skrev:
Att minska alla mått innebär ju att den belysta ytan blir lika mycket mindre som bländaren, och jag förstår inte riktigt varför det inte skulle funka? Antalet fotoner per ytenhet måste ju bli detsamma om man drar ner skalan på hela konstruktionen, inklusive ytan som träffas av ljus.
Helt riktigt, antalet fotoner per yt- och tidsenhet PÅ SENSORN blir detsamma. Vad du glömmer är att med en liten sensor måste bilden, och därmed också bruset, förstoras upp mer och syns därmed tydligare. För att förhindra detta så måste du ÖKA antalet fotoner per ytenhet, antingen genom att minska det relativa bländartalet eller öka exponeringstiden. Uttryckt på ett annat sätt så kommer man alltså, om sensorerna har samma fotonverkningsgrad, att få lika mycket fotoniskt brus i de färdiga bilderna om man använder ett ISO-tal som är direkt proportionellt mot sensorytan. Småbildssensor, 50 mm f/1,8, ISO 900 kommer alltså att ge samma skärpedjup, samma diffraktion, samma fotoniska brus och samma slutartid som 1,5-sensor, 33 mm f/1,2, ISO 400.
Makten skrev:
Varför då? Det skulle ju innebära att ett 33/1,8 för analog kamera inte alls ger bländare 1,8 på en digital, vilket låter mycket märkligt. Bländartalet tar ju redan hänsyn till brännvidden.
Om linserna inte blir mindre, varför tillverkas då en hel drös objektiv avsedda för digitala systemkameror med just mindre linser, och varför har en digitalkompakt oerhört mycket mindre lins? Jag tror du är ute och cyklar faktiskt. En kompakt kan ju ha bländare 2,8 på en sjukt liten lins, tack vare att brännvidden bara är några få millimeter.
De blir bara mindre om du nöjer dig med samma relativa bländartal, men då får du också acceptera att minimiskärpedjupet blir större och att brusnivån vid samma slutartid blir högre p g a att du inte kan ställa in lika högt ISO-tal med mindre sensorer. Vill du ha samma fotografiska grundmöjligheter, d v s samma skärpedjup, diffraktion och fotoniskt brus, så måste du använda lika stora bildvinklar OCH lika stora ingångspupiller.
Observera att skärpedjup, diffraktion och ljusinsläppsförmåga per tidsenhet är tre sidor av samma sak, ändrar man den ena så följer de andra två med, de är oupplösligt förenade och kan inte skiljas åt! Om du (utan att fuska genom att ändra avstånd, bildvinklar, betraktningsförhållanden o d) vill ha exakt identiska skärpedjup med olika utrustningar (med vitt skilda sensorstorlekar) så är du tvingad att använda exakt lika stora ingångspupiller, vilket i sin tur leder till exakt lika mycket diffraktion. Använder du sedan också samma slutartid så kommer du dessutom att få samma fotoniska brusnivå förutsatt att sensorerna har samma fotonverkningsgrad, d v s registrerar lika stor andel av den utmätta ljusmängden.
Att man kan använda objektiv med mycket mindre öppningar till digitalkompakter än till filmbaserade kameror utan att få bilderna förstörda av brus beror helt enkelt på att sensorer har högre fotonverkningsgrad än film, därmed klarar de sig med den mindre ljusmängd som ju blir följden av det mindre hålet. Det är också detta lilla hål som är den egentliga bakomliggande orsaken till kompaktdigitalarnas groteskt stora minimiskärpedjup (observera att jag skrev minimiskärpedjup, maxskärpedjupet begränsas i praktiken av diffraktionen så det blir lika stort för alla sensorstorlekar om bara objektivet rent mekaniskt möjliggör sådan extrem nedbländning).
Makten skrev:
DET kan jag begripa, men det borde inte vara värre än att det gick att göra fina normaler även till spegelreflexkameror, som måste sitta längre ut, jämfört med t ex en mätsökarkamera.
Sigmas 30/1,4 är precis vad jag menar, men den är uppenbarligen inte lika skarp som en normal för analog kamera enligt tester.
Jag tror fortfarande att det skulle gå utmärkt att bara skala ned konstruktionen och få samma ljusstyrka.
Det som är svårt måste vara att glaset måste har bättre ytfinhet och exakthet, eftersom den också ska vara proportionell mot alla andra mått.
Bevisligen kan man ju dock göra skarpa zoomar med mindre linser, så nog ska det gå med fasta objektiv också. Antagligen är det snarast zoom-hysterin som styr. Fasta objektiv säljer för dåligt skulle jag tro.
Bortsett ifrån den lilla detaljen att ditt ”samma ljusstyrka” för att undvika missförstånd bör uttydas ”samma RELATIVA ljusstyrka” så är vi helt överens här, kan man göra tekniskt mycket avancerade zoomar till rimliga priser så kan man naturligtvis göra fina fasta objektiv också, om bara efterfrågan finns.
Att jag bestämt hävdar att ett 33/1,8 till 1,5-sensorer är ”fotografiskt ekvivalent” (d v s har exakt samma fotografiska grundbegränsningar) som ett 50/2,7 till en småbildssensor får inte tolkas som att jag tycker att en välgjord 33:a f/1,8 till rimligt pris är oanvändbar eller värdelös, tvärtom så skulle jag varmt välkomna en sådan. Om däremot oseriösa marknadsförare ens skulle antyda att man med denna skulle få samma fotografiska grundmöjligheter som med ett 50/1,8 till småbild skulle jag protestera hej vilt
Angående mitt ”relativa” tjat, så bör det kanske poängteras att vårt gamla kära relativa bländartal egentligen är ett rent internt mått som bara beror på ljuskonens toppvinkel och inte i sig självt säger ett jota om objektivets ljusinsamlande förmåga. Det effektiva relativa bländartalet när objektivet är inställt på oändligt avstånd råkar man visserligen, genom en matematisk tillfällighet, kunna räkna ut genom att dividera brännvidden med ingångspupillens diameter, men egentligen så är den korrekta definitionen av det effektiva relativa bländartalet helt enkelt 1/2*NA, där NA är den numeriska aperturen med avseende på bildplanet. Vill vi slippa den numeriska aperturen så blir krångligare:
f/# =1/(2*sin(arctan(utgångspupillens radie/avståndet mellan utgångspupillen och bildplanet)))
I praktiken behöver vi sällan vara så petnoga utan kan ofta förenkla till:
f/# = avståndet mellan utgångspupill och bildplan dividerat med utgångspupillens diameter
Observera att vi alltså inte behöver känna till den ljusinsamlande ingångspupillens storlek för att beräkna det effektiva relativa bländartalet med avseende på bildplanet.
