När jag skulle börja fotografera på allvar runt 1988 frågade jag en arbetskamrat som tidigare varit fotograf vad jag skulle välja. "Köp en Nikon", var hans klockrena besked, "den kan du slå ihjäl en älg med och den fungerar lika bra efteråt".
Ja, nu kan man ju fråga sig varför man skulle slå ihjäl älgar med en kamera. Men beskedet var i alla fall klart. Och Nikon blev det. En 501:a, kanske en av de mindre kända modellerna. Sedan har jag kört F3, Nikkormat, F801 och använder nu F70 och F90x. Gillar den gedigna känslan och att Nikon sällan stoppar in mer än vad man behöver i funktionsväg. Och gör de det stör det ändå inte jobbet för den som redan kan.. En kompis har ett annat märke och på hans kameraväska finns en lång lista på hur man ställer in olika funktioner, inget man håller i minnet. Och Nikonhusen funkar rätt lika från 801:an och framåt som det känns. Nu har jag inte senaste generationen av t ex 80-200/2,8 men min känsla är att mitt märke är både långsammare och ljudligare än Canon när det gäller autofokus. Men i det stora hela är jag väldigt nöjd. Men även Nikon har fläckar. Var inte så lycklig i Skottland för två år sedan då både 801:an och F70 gick sönder. Men ett bra förhållande ska väl tåla lite smällar, eller hur??