Annons

Varför gillar alla 70-200/2.8 ??

Produkter
(logga in för att koppla)
Tack för ett utförligt beskrivande svar Magnus!

I mitt fall så blir det att fundera vidare. Som sagt så trivs jag allra bäst med fasta objektiv men att kanske situationerna kräver ytterst snabb flexibilitet.

24-70 & 70-200 f/2,8 tror jag blir svårslagen i mitt fall, hur gärna jag än endast vill röra mig med fasta små fina skarpa duppedingsar:)

Jag har ca 12-24mån på mig innan det är dags så visst har jag tid på mig;)

Mvh Niclas,
 
Sir Hans skrev:
70-200:an är nog det objektiv jag använder mest. Skarpt genom hela registret och ett bra omfång. Jag plåtar mycket sport (fotboll/hockey) och både ljusstyrkan och IS kommer bra tillhands där. Tror inte att det är en slump att de flesta fotografer man möter på en hockeymatch har ett likadant objektiv....

Till sport är en telezoom svårslagen. Men jag kör ofta ännu hellre Sigma 120-300/2,8. Kostar samma men mycket tyngre. Min favorit till sport och evenemang där man ofta är låst till en fast position.
 
Magnus, jag antar att du kör FF va? Vi andra dödliga får ju leva med 1,6 så våra 70-200 blir ju lite längre ;)
 
Jag har ett 70-200/4. Använder nästan aldrig tele så jag tycker det vore alldeles för bökigt att släpa omkring på ett 70-200/2.8. "Fyran" väger väl typ hälften så mycket så det är kanon att ha i ryggan för nödsituationer. Men visst, ibland önskar man att man hade ett till bländarsteg för att slippa oskarpa bilder i dåligt ljus, men med tanke på hur sällan detta händer för mig så är det ändå inte värt den extra vikten.
 
De två objektiven emellan så menar jag att den extra tyngden ger en fint ökad stabilitet.

Men att bära omkring sån generellt, ja det är tyngre såklart.. även om det knappast kan kallas tungt.. jaja..hehe

MVH Niclas,
 
Så..

Finns det någon som vet VAR vi/jag hittar ett bra test på dessa 70-200/2.8 zoomar?

typ: Canons IS vs Nikons VR

mvh
Bill

(kanske skulle postas någon annan stans!?)
 
Alltså, ordet "tungt" är något som är relativt egentligen. Oftast använder man det när man inte är nöjd med vikten. Jag menar, om man har en bil som är svårstyrd så säger man att den är tung. En EF 500 5.6L är "tung".

Jag tycker att 70-200 2.8L väger mycket (mer en andra zoomar med samma brännvid), men jag skulle inte direkt säga att den är tung. Jag använder min med en EOS10D, och jag tycker att man får ganska bra och balanserad utrustning när de två möts.

Den extravikten tycker jag bidrar till att det är lättare att hålla still på lite längre exponeringstider. Ännu bättre var det när jag använde EOS 1n med den.

Sen, att gå bära på den utan att använda, ja då kan man kanske ha andra åsikter. Då är det inget som är roligt att bära. Men vafan, anställ en bärare som går och bär all utrustning åt dig :).
 
Jag gillar 70-200/2,8 eftersom jag tycker det är ett mycket användbart brännviddsområde. Jag gillar ljusstyrkan, eftersom den medger foto i dunkla miljöer, och att gluggen tål en konverter, även 2x, med bibehållen AF.

Anledningen att jag skaffade min var dels ovannämnda, men också att jag ville ha VR för flygande fågel. 70-200/2.8 VR var den lösning jag tyckte var förhållandevis rimlig ekonomiskt.
 
Dez skrev:
Magnus, jag antar att du kör FF va? Vi andra dödliga får ju leva med 1,6 så våra 70-200 blir ju lite längre ;)

Till sport blir det mest 1D mark II med 1,3x. Men när 1D mark III kommer med småbildsensor ska det bli kul. Då åker Eos 5D:n ut med en väldig fart,

Men visst är 70-200 bra till sport. Många sportfotografer kör 70-200 + 400/2,8.
 
zoki skrev:
Den extravikten tycker jag bidrar till att det är lättare att hålla still på lite längre exponeringstider. Ännu bättre var det när jag använde EOS 1n med den.

Sen, att gå bära på den utan att använda, ja då kan man kanske ha andra åsikter. Då är det inget som är roligt att bära. Men vafan, anställ en bärare som går och bär all utrustning åt dig :).

Det går att snacka mycket kring utrustningens vikt.

Kombinationen 1D mark II + 70-200/2,8 + blixt är i alla fall rätt påfrestande för handlederna när man plåtar var dag. Jag har fått inflammation i höger handled, arm och armbåge.

Jag vet andra fotografer som inte tycker att utrustningens totala vikt spelar så stor roll. Men de vill inte ha för mycket runt halsen och kör därför 85/1,8 + 200/2,8 (180/2,8 till Nikon) istället.

Jag ville hur som helst väcka tanken om att spara vikt genom att exempelvis välja 135/2 eller 200/2,8 istället. Med 135:an vinner man dessutom ett värdefullt bländarsteg.
 
För en pressfotograf så ser jag helt klart vittsen med 70-200 men privat så lockar den iaf mig föga.

135 lär vara det objektiv man väljer om man vill ersätta zoomen med bara ett objektiv. Det är det som är mitt mål. Jag siktar mot så få prylar som möjligt til lmitt eprsonliga fotande.

Men visst har det att göra med situationerna, men inte enbart. Kan låta konstigt men jAg frågar mig inför varje tur ut vilket objektiv jag faktiskt har mest lust att fota det förväntade med. Det varerar helt klart:)

Jag vet inte om Jan-Peter Lahall lever på sitt fotande men i tidningen foto så påpekade han att han iaf då trodde att han var den naturfotograf i Sverige som klarade sig med minst utrustning.
Det var i en artikel som presenterade olika fotografers utrustning. Ingen hade dslr då..

MVH Niclas,
 
Utrustningens betydelse för bilderna är ofta överdriven. Jag vet många duktiga yrkesfotografer med minimal utrustning och mediokra amatörer med maximal.

Jag hör ofta amatörer prata om att ha rätt utrustning "för att inte missa någon bild". En 70-200 lockar just med förmågan att fånga saker på olika avstånd.

En del duktiga fotografer vill istället ha det objektiv som bäst passar för vad de är ute efter. Missar man en bild är det ingen katastrof, bilden skulle ändå inte blivit tillräckligt bra.

För rena nyhetsjobb handlar det om att fånga, men i reportage är det viktigaste att varje bild blir perfekt. Fångar man något halvdant är det ändå inget att ha.
 
Jag har en viss kärlek för mitt gamla EF 80-200/2.8 L som kan sägas vara föregångaren till 70-200. Detta var mitt första L-objektiv och jag köpte det sent 80-tal, tror jag. På den tiden var det mest ljusstyrkan och möjligheten att få kort skärpedjup för porträttbilder som fascinerade mig mest och jag tyckte givetvis också det var rätt coolt med ett så stort objektiv, tonåring som jag var. Objektivet har genom åren använts väldigt mycket, en period med 2.0-konverter för att fota vindsurfing (köpte senare ett 300/4 som byttes mot ett 300/2.8).

I och med digitalåldern och pixel-peeping har jag allt mer kommit att uppskatta detta objektivs skärpa. Givetvis såg man antydlingar av det med film med, men då det ofta handlade om rätt små papperskopior eller inte helt lysande diabildsarrangemang så var det inte lika ofta den goda skärpan gjorde sig påminns på då.

jag har alltså haft mitt 80-200/2.8 i upp mot tjugo år och det fungerar mycket fint än. Det är ingen USM på min gamla trotjänare och det gör att jag allt mer ogärna använder det till rörliga motiv.

När det gäller vilka brännvidder jag använder så gissar jag att det kasnke är en tredjedel vardera i ändlägena och de siste tredjedelen någonstanns mellan. Jag kollade in min senaste session med objektivet som bestod i att jag fotade min son med en kompis som var ute och lekte i snön. Ganska varierad fotografering, kan man nog säga, med både porträtt och snabba spring/rörelsebilder. Av de 9 bilder jag valde ut att behålla var 12 i 200 läget, 3 i 80mm-läget och de resterande på 95, 143 respektive 170mm. En bild finn här: http://www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?_q=1&ID=604120

Så, hade jag vid snölekstillfället klarat mig lika bra med fasta objektiv som en 85/135+200/300? Möjligen, men i praktiken hade det handlat om att välja ett av den för att ha ha ett smidigt paket med sig och inte behöva byta objektiv (jag skulle ju vara med och leka lite också...). Så några av bilderna kanske hade blivit lite mer av kompromisser - svårt att säga, faktiskt.
 
Nikons 180/2.8 är ett bra alternativ. Går att få billigt begagnat. Men förstås inte lika allsidigt som zoomen.

mvh Thomas
 
froderberg skrev:
Utrustningens betydelse för bilderna är ofta överdriven. Jag vet många duktiga yrkesfotografer med minimal utrustning och mediokra amatörer med maximal.


Betryggande att höra för mig som vill ha så få prylar som möjligt.

Ex.
Men finns det en pressfotograf som oavsett uppdragets karaktär endast tar med sig tex dslr + 50 1,4 ?
Finns det rent av ngn pressfotograf som inte äger många objektiv? Tex endast 28mm 50mm och 135mm... + hus&blixt

Dumma frågor, må så vara..


Mvh Niclas,
 
Niclasfoto skrev:

Men finns det en pressfotograf som oavsett uppdragets karaktär endast tar med sig tex dslr + 50 1,4 ?
Finns det rent av ngn pressfotograf som inte äger många objektiv? Tex endast 28mm 50mm och 135mm... + hus&blixt

Det är vanligare än du tror.

David Allan Harvey på National Geograpic brukar göra sina reportage med Leica M och 28, 35 och 50 mm.

Även i Sverige finns många telehatare. Titta på en utställning av eleverna på Biskops-Arnös bildjournalistutbildning och försök hitta telebilder. Dessa elever fyller ju dagstidningarna.

En klassisk kombination för reportage är 17-35 på ett hus och 50/1,4 på ett annat. Så kör exempelvis Paul Hansen på DN. Hans kollega Jonas Lindkvist har ofta bara en 35/1,4. Han har slitit ut sin gamla och ska beställa en ny.

Det var nog längesedan James Nachtway höll i ett tele.

Scanpix fotograf Anders Wiklund försöker ta alla sin bilder med 24-70/2,8. (han tvingade 8 statsministrar att backa en meter för att han skulle slippa byta glugg)

Robert Blombäck, en reportagefotograf som jag intervjuat för Kamera & Bild, äger bara Eos 5D med 17-40 och 50/1,4.

Det är skillnad mellan ren nyhetsfotografering (vilket är undantag på tidningar) och reportage och artiklar där fotografen mer kan styra.
 
Oj, tack för fakta Magnus.

Ja det är nog som du skriver. Det är väl bara så att det inte är den rent typiska bilden många av oss har eftersom de pressfotografer som syyyns är de med "vitt och stort över axlarna":)

Inte för att andras vanor skall övertas av mig men det känns helt klart fint att många klarar sig med mindre mängd av omständigheter.

"Så lite som möjligt att det nästan blir löjligt!" är ju mitt motto i saken.


MVH Niclas,
 
Niclasfoto skrev:
Ja det är nog som du skriver. Det är väl bara så att det inte är den rent typiska bilden många av oss har eftersom de pressfotografer som syns är de med "vitt och stort över axlarna":)

Jo, det är väl det typiska. Men många mer ambitiösa går ifrån standardkombinationen och hittar egna lösningar.
 
froderberg skrev:
Jo, det är väl det typiska. Men många mer ambitiösa går ifrån standardkombinationen och hittar egna lösningar.

Låter fint. Trenderna är väl troots allt starka i det gamet och det krävs säkert både rutin, erfarenhet och lite mod för att gå den mindre konventionella vägen. Den väg som säkert ofta genererar i mer spännande bilder.

MVH Niclas,
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.