Jag har en viss kärlek för mitt gamla EF 80-200/2.8 L som kan sägas vara föregångaren till 70-200. Detta var mitt första L-objektiv och jag köpte det sent 80-tal, tror jag. På den tiden var det mest ljusstyrkan och möjligheten att få kort skärpedjup för porträttbilder som fascinerade mig mest och jag tyckte givetvis också det var rätt coolt med ett så stort objektiv, tonåring som jag var. Objektivet har genom åren använts väldigt mycket, en period med 2.0-konverter för att fota vindsurfing (köpte senare ett 300/4 som byttes mot ett 300/2.8).
I och med digitalåldern och pixel-peeping har jag allt mer kommit att uppskatta detta objektivs skärpa. Givetvis såg man antydlingar av det med film med, men då det ofta handlade om rätt små papperskopior eller inte helt lysande diabildsarrangemang så var det inte lika ofta den goda skärpan gjorde sig påminns på då.
jag har alltså haft mitt 80-200/2.8 i upp mot tjugo år och det fungerar mycket fint än. Det är ingen USM på min gamla trotjänare och det gör att jag allt mer ogärna använder det till rörliga motiv.
När det gäller vilka brännvidder jag använder så gissar jag att det kasnke är en tredjedel vardera i ändlägena och de siste tredjedelen någonstanns mellan. Jag kollade in min senaste session med objektivet som bestod i att jag fotade min son med en kompis som var ute och lekte i snön. Ganska varierad fotografering, kan man nog säga, med både porträtt och snabba spring/rörelsebilder. Av de 9 bilder jag valde ut att behålla var 12 i 200 läget, 3 i 80mm-läget och de resterande på 95, 143 respektive 170mm. En bild finn här:
http://www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?_q=1&ID=604120
Så, hade jag vid snölekstillfället klarat mig lika bra med fasta objektiv som en 85/135+200/300? Möjligen, men i praktiken hade det handlat om att välja ett av den för att ha ha ett smidigt paket med sig och inte behöva byta objektiv (jag skulle ju vara med och leka lite också...). Så några av bilderna kanske hade blivit lite mer av kompromisser - svårt att säga, faktiskt.