Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför fota analogt?

Produkter
(logga in för att koppla)
Du har helt rätt.
Men, fundera över att hela världen (inklusive det offentliga sektorn) hade tidigare satsat på Mikrofiche (småbilder tagna av dokument) som man kunde läsa på en särskild förstoringsapparat med display). Jag minns att man kunde låna apparaten på Universitetsbiblioteken i Sverige för att tom läsa gamla tidningar, utskrifter, dokument, böcker), den var en STANDARD.
Hur mycket används Microfischen idag?
 
Pdf "får" inte försvinna. Svenska staten och därmed riksarkivet har ju bestämt att allt som går ska digitaliseras i form av pdf för lagring för all framtid. Med tanke på utvecklingen de senaste 100 åren kan man ju undra om forskare kommer att kunna läsa de dokument som sparas idag om 100 år.
Svartvita bilder och pappersdokument kommer att kunna beskådas om 100 år, om de inte brunnit upp eller hamnat under vatten under tiden.
Det kanske för oss tillbaka till ursprungsfrågan. Jag höll länge fast i att fota familjen på film, parallellt med digitala media, på grund av tveksamheten mot arkivbeständigheten för datafiler (och gör det då och då fortfarande). 😀
Vad gäller PDF:

Det har varit en ISO-standard i över tio år som har uppdaterats några gånger. Särskilt om man bara använder "basfunktionaliteten" så ska det nog rätt mycket till för att ingen ska veta hur man knåpar ihop en PDF-läsare.

När det gäller de stora och vanliga råformaten är det nog knappast ett stort problem med tanke på mängden bilder och antalet mjukvaror dessa är implementerade i.

Förvisso har mjukvaror ibland varit ett problem, men ett väsentligt större problem har nog snarare varit att saker har lagrats på media där man plötsligt upptäckt att man saknar utrustning för att läsa den och ingen ny tillverkas. Oaktat sådant där själva datan blivit skadad, förstås.
 
Vad gäller PDF:

Det har varit en ISO-standard i över tio år som har uppdaterats några gånger. Särskilt om man bara använder "basfunktionaliteten" så ska det nog rätt mycket till för att ingen ska veta hur man knåpar ihop en PDF-läsare.

När det gäller de stora och vanliga råformaten är det nog knappast ett stort problem med tanke på mängden bilder och antalet mjukvaror dessa är implementerade i.

Förvisso har mjukvaror ibland varit ett problem, men ett väsentligt större problem har nog snarare varit att saker har lagrats på media där man plötsligt upptäckt att man saknar utrustning för att läsa den och ingen ny tillverkas. Oaktat sådant där själva datan blivit skadad, förstås.

Utmärkt exempel.

Att något är i detta fall är standard innebär att man är överens att bygga, erbjuda tjänster och nytta viss teknologi under kommande (okänd) antal år.
Analogi: GSM telefoni är världsstandard standard i alla kontinenter men försök att få en gammal GSM (2G) att få ringa inom Sverige. Ganska få mobiloperatörer har stöd för 2G i Sverige idag. De flesta mobiloperatörer världen över har avvecklat/håller på att avveckla 3G till förmån för 4G/LTE och 5G.
 
Det kanske ändå är på väg att ändras nu. I min nya kamera kan man förutom 3:2 även välja 4:3, 16:9 och 1:1. Med sensorer med fler pixlar blir staffet kanske mer uthärdligt att faktiskt välja något annat än 3:2. Ännu har dock ingen uppfunnit en skalbar sensor som inte ger några förluster om man frångår "default".

Haken är att det kan vara knöligt att hitta objektiv som passar ens smak. Till exempel har jag alltid tyckt att vanliga normalobjektiv på småbild är alldeles för snävt i höjdled vid 50 mm brännvidd. Beskär jag i sidled så hjälper inte det ett skvatt tyvärr, utan jag måste istället gräva ner mig i den ganska ovanliga förekomsten av 40-millimetersobjektiv.

Nu råkar jag ha en kamera med 4:3-sensor som dessutom tillåter mig att fotografera i 65:24, 16:9, 1:1, 5:4, 3:2 och 6:7, så det är inte längre ett problem. Är mest förundrad över varför inte alla tillverkare gör likadant, då det bara handlar om ytterst enkla mjukvaruförändringar.

Sen finns det faktiskt kameror som ger samma diagonal i flera format, såsom Panasonic LX100. Dess sensor är något större än de format man kan använda, så bildvinkeln diagonalt bibehålls vid de olika alternativen (utom möjligen vid 1:1, vet inte riktigt).
 
Det analoga mörkrummet handlar då kanske inte ens om fotografi längre utan har kanske mer antagit skepnaden av en tidskapsel. Ett ställe där tiden står stilla och man fortfarande kan gå in i och nollställa sin inre klocka ett tag och andas ut.
Ja, för andas in ska man helst undvika att göra i ett mörkrum. ;)
Ett ställe där yrkesskicklighet och yrkesstolthet fortfarande spelar roll. och bilder växer fram under några minuter istället för att spottas ut på ett minneskort efter 1/100 sekund, färdiga och klara med ett utseende en japansk ingenjör i bästa fall tyckte var bra.
Det kommer nog att gå att skapa en "mörksrumskopia" med AI också inom kort (om det inte redan går).
 
Är det inte mer relevant att jämföra 24x36 åtminstone? Film mot elektronik och samma yta.
Nej, inte i sammanhanget som började i inlägg #47 och fortsatte i ett antal kommentarer.
Erik gav ett exempel där film fortfarande kan vara bättre än en digital sensor.

Hur ofta det stämmer kan man förstås diskutera, men den här tror jag slår de flesta digitala kameror.
https://photographylife.com/wp-content/uploads/2021/09/Ultra-Large-Format-Camera.jpg

På den här websidan resonerar en fotograf om storformatskameror och förklarar varför han skaffade en kamera med bildstorleken 11 × 14 tum (28 × 36 cm). Film och framkallningskostnad för en bild går på mellan en och två hundralappar beroende på om man framkallar själv eller lämnar bort. Dvs om man håller sig till svart/vitt. Färgfilm i den storleken måste specialbeställas. Det finns ännu större kameror.

Bilder på kameran finns en bit ner på sidan, bl.a. en storleksjämförelse med en Nikon Z7 och en "vanlig" storformatskamera (4 × 5 tum (10 × 13 cm)).
https://photographylife.com/ultra-large-format-cameras
 
Precis; en anledning att fotografera analogt (som ju är trådens ämne) är att det finns filmformat som inte har någon digital motsvarighet

Nej, inte i sammanhanget som började i inlägg #47 och fortsatte i ett antal kommentarer.
Erik gav ett exempel där film fortfarande kan vara bättre än en digital sensor.

Hur ofta det stämmer kan man förstås diskutera, men den här tror jag slår de flesta digitala kameror.
https://photographylife.com/wp-content/uploads/2021/09/Ultra-Large-Format-Camera.jpg

På den här websidan resonerar en fotograf om storformatskameror och förklarar varför han skaffade en kamera med bildstorleken 11 × 14 tum (28 × 36 cm). Film och framkallningskostnad för en bild går på mellan en och två hundralappar beroende på om man framkallar själv eller lämnar bort. Dvs om man håller sig till svart/vitt. Färgfilm i den storleken måste specialbeställas. Det finns ännu större kameror.

Bilder på kameran finns en bit ner på sidan, bl.a. en storleksjämförelse med en Nikon Z7 och en "vanlig" storformatskamera (4 × 5 tum (10 × 13 cm)).
https://photographylife.com/ultra-large-format-cameras
 
Tack för tipset Per.
förhoppningsvis finns dessa program som läser kamera specifika raw format och omvandlar till bl.a TIFF även i framtiden så där om 20/50/100 år.
 
Utmärkt exempel.

Att något är i detta fall är standard innebär att man är överens att bygga, erbjuda tjänster och nytta viss teknologi under kommande (okänd) antal år.
Analogi: GSM telefoni är världsstandard standard i alla kontinenter men försök att få en gammal GSM (2G) att få ringa inom Sverige. Ganska få mobiloperatörer har stöd för 2G i Sverige idag. De flesta mobiloperatörer världen över har avvecklat/håller på att avveckla 3G till förmån för 4G/LTE och 5G.
Det är betydligt enklare att skriva ett program för läsning av PDF:er, enligt ISO-standarden, än att bygga ett mobiltelefonisystem enligt 3GPP-standarden.
 
Tack för tipset Per.
förhoppningsvis finns dessa program som läser kamera specifika raw format och omvandlar till bl.a TIFF även i framtiden så där om 20/50/100 år.
Det beror förstås på om någon fortsätter att klura ut nya råformat och uppdaterar programmet. Dave Coffin tycks ha slutat underhålla dcraw, men det finns ett råformatsbibliotek som heter LibRaw numera som delvis är baserat på dcraw. LibRaw plockar ut rådata, metadata och tumnagel ur en råfil men gör (i stort sett) ingen råkonvertering. LibRaw är inte ett självständigt program utan ska länkas med i program som gör råkonvertering.

Alla råformat som dcraw klarade av när Dave Coffin slutade underhålla programmet kommer det förstås att kunna läsa även om hundra år.
 
Min EOS 1V lagrar EXIF för samtliga bilder inklusive tid och datum. Den imprintar ju även rull och kameranr på filmen. Laddar över detta och sparar undan. Scannar jag bilderna lägger jag på EXIF på dem :) Så just EXIF är ju ingen fördel med digitalt, bara det att de slutade utveckla analoga kameror när de började datoriseras och EXIF började användas.
Cool, men det är väl undantaget som bekräftar regeln. Varenda digitalkamera som säljs idag registrerar mängder av EXIF. Att Canon 1V gör det hjälper inte mig idag med mina ME-bilder tyvärr.
 
Ytterligare en anledning. :)
Nästa gång kanske det inte finns en lösning.
 
Ja, jag blir alltid lite förvånad när någon skriver/säger att filmbaserad fotografering är mycket lugnare än digital och att man blir mer eftertänksam. Det har knappast att göra med vilket medium man registrerar bilden på. Man måste inte låta sig stressas av att ens kameran kan ta 30 bilder/sekund.

Det kanske inte handlar så mycket om hur snabb kameran är som hur mycket varje bild kostar i arbete och pengar. Att slänga iväg en extra digital bild kostar inget extra. Med en analog kamera kan du bli tvungen att utföra separat ljusmätning och offra en av bilderna på din rulle där själva framkallningen är långt ifrån gratis. I detta avseende kan analog fotografering vara ett "hjälpmedel" för avstressning.
 
Det kanske inte handlar så mycket om hur snabb kameran är som hur mycket varje bild kostar i arbete och pengar. Att slänga iväg en extra digital bild kostar inget extra. Med en analog kamera kan du bli tvungen att utföra separat ljusmätning och offra en av bilderna på din rulle där själva framkallningen är långt ifrån gratis. I detta avseende kan analog fotografering vara ett "hjälpmedel" för avstressning.

Det finns ett billigare sätt. Tejpa över displayen på digitalkameran. Ingen vill komma hem med bara misslyckade bilder. Låt det ta tiden att komponera och ställa in rätt exponering. Om inte annat kan man göra det som en mental övning och minska antalet mediokra snapshots i samlingen. 😀
 
Jo, men varför? Jag kan tänka mig att t ex en fotojournalist/dokumentärfotograf skulle ha anledning att gå långt för att skydda somliga bilder från obehörig åtkomst... men jag förstår inte varför någon annan skulle välja att kryptera sina bildfiler. I synnerhet inte en backup, med den uppenbara risken att filerna blir svåra eller omöjliga att återskapa efter en diskkrasch. För de allra flesta är ju huvudpoängen med backup att säkerställa åtkomst, inte att begränsa den.

Tänk dig att du har ett scenario där du har 500 000 digitala bilder som du samlat på dig i egenskap av fotointresserad, i stort sett har du ditt liv katalogiserat med bröllop, födelsedagar, resor med dina (flertal) före detta sambos / make / maka.

Du sköter dig och gör backup till externa hårddiskar, men för att skydda dig mot brand och inbrott så lämnar du över en hårddisk med kopior till någon bekant.

Så händer det som inte får hända, din bekanta ringer och berättar att dom fått inbrott, dina hårddiskar blev stulna.

Tjuven är naturligtvis ute efter själva hårdvaran, inte dina bilder, men hur skulle du i detta läge känna dig med en halv miljon bilder av ditt liv på drift?
Vad händer om obekväma bilder av dig eller nära anhörig dyker upp på facebook?

I detta läge kan det vara skönt om dina bilder är krypterade med AES256 eller liknande.
 
Det finns ett billigare sätt. Tejpa över displayen på digitalkameran. Ingen vill komma hem med bara misslyckade bilder. Låt det ta tiden att komponera och ställa in rätt exponering. Om inte annat kan man göra det som en mental övning och minska antalet mediokra snapshots i samlingen. 😀

Det tar bort en del av bekvämligheten men inte kostnadsfaktorn eller tiden det tar innan du ser bilden. Vi människor är lite för anpassningsbara och flexibla och behöver en naturlag för att hålla oss tillbaka för att ge oss tid att använda våra egna hjärnor. 😊
 
Senast ändrad:
Går det att göra en digital bild att se 100% ut som analog? Ja, men det kräver individuellt jobb i PS. Än så länge. Problemet är att ingen sensor är den andra lik. I neutralt D65 ljus har de flesta ungefär samma respons men så fort man avviker så kan det bli stora skillnader beroende på hur tillverkaren designat sensorns färgfilter (CFA). En del är extra känsliga för rött, en del för grönt, en del blått osv. Att skapa en generell profil som skall fungera för samtliga kameror i olika ljus innebär kompromisser och det är därför de flesta filmprofiler inte alls ser ut som originalet. Visst, de ser mindre digitala ut men ofta på ett artificiellt sätt och få kan sätta fingret på vilken film det skall efterlikna. För att sopa igen spåren så höjer man svartpunkten, skitar till med korn och drar i färgerna så det ser "filmigt" ut.

Jag tror inte det är en slump att analogt till viss del har kommit tillbaka. Vidare så är det en lite större efterfrågan på gammal optik till digitalt. Äldre optik med färre element har en viss tendens att ge en lite mer naturlig återgivning. Naturlig i den meningen att det inte är perfekt. Viss nostalgi kanske men ändå.

Filtertillverkare har lanserat en comeback av lågkontrastfilter (ex Black Mist). Tiffen har en hel uppsjö med olika filter vars enda syfte är att runda av den kliniska skärpan och tokhöga kontrasten i dagens objektiv. Sannolikt för film inledningsvis men det har hittat till stillbild.

Canon har med sin senaste RF 100 Macro lagt till ett slags softfocus läge. Visst, syftet är väl krämigare bokeh i macrobilder men många kommer nog använda det för nostalgiska porträtt. Det är old-school effekter som man för några år sedan himlade med ögonen över.

Så går utvecklingen för snabbt? Absolut inte, men ibland behöver man stanna upp och fundera på vad som är tilltalande i en bild. Att strippa ner utrustningen och gå lite mer på feeling.

Som den här mannen till exempel:


Det vi väl ser idag är att det vi gjorde med filter och objektiv igår i allt högre grad nu kan göras med mjukvara. Jag tänker nu även på den korrigering som nu ofta sker m.h.a. objektivprofiler i både kameror och konverterare. Mitt paradexempel är ju Sonys lilla kitobjektiv motorzoomen 16-50mm. Okorrigerad har den galen "barrel distorsion" som det inte finns tillstymmelse till knappt korrigerad. Man kunde se detta tydligt om objektivet sattes på äldre okorrigerade hus som NEX 3 eller 5. Det finns säkert även rätt stora pengar att tjäna på mjukvarustyrd korrigering också kontra att göra det i fysiska konstruktioners design.

Sedan för att återgå till "mörkrummet" som metafor för en hardcore "man cave". Den är ju perfekt för en pressad manlighet som fäktar febrilt för att värja sig från alla feministiska angrepp. Det ligger ofta avskilt i exv. en källare som sällan besöks ändå. Det kan verkligen mima en mörk grotta som talar till 100 000-tals år av nedärvda erfarenheter av skydd och avskildhet och som om det inte skulle räcka så kan man slå på en ordentligt röd stopplampa utanför som inte bara signalerar "öppna inte dörren" utan även "inga tjejer". Jag måste säga att jag har en viss förståelse för konceptet! Tyvärr funkar det inte för mig rent praktiskt vintertid då jag då bor i lägenhet och vem fan behöver en man cave på sommaren? :)
 
Senast ändrad:
Det är ett utmärkt synpunkt som du tar upp.

Den analoga processen var
film + kamera --> lämna in och få utskrift ---> in i fotoalbum (eventuellt film till en bra arkivställe) tillgänglig under överskådligtid utan krav på utrustning mm

Digital fotografi
digitalkamera/mobil ---> eventuella förändringar i något program ---> kanske en och annan utskrift men mest delning via epost, sociala medier mm

Arkiveringen sker i en dator med något operativsystem (filformatet brukar vara av något standard, förändringar sker i något grafikprogram (Photoshop mm) med eget filformat, vid kryptering eget format och egen nyckel.
Det som är OROVÄCKANDE borde vara om något av ovanstående företag byter ägare, går i konkurs, eller helt enkelt blir omkörd av någon annan firma då blir det väldigt svårt (för att inte säga omöjligt) att kunna se bilden/filmen/dokumentet. En analogi är sten ristningar som går att läsa efter flera tusenår (om man kan dåvarande alfabetet) jämfört med tex filer med textbehandlingsprogrammet WordPerfect som var dominerande textbehandlingsprogrammet under 80-talet. Tänk om Adobe och därmed PDF, Photoshop, Lightroom försvinner. Eller om Canon, Nikon försvinner (som Agfa, Kodak, Facit mm) då blir det lite svårt att överhuvudtaget titta på bilderna i Canon och Nikons RAW format.

Naturligtvis det finns svagpunkter för den analoga världen och även en traditionellt utskrift från en filmrulle kan tappa svarta/gråa/färgnyanser helt eller delvis eller en film kan förstöras i felaktiga värme, fukt och ljusstråleförhållanden.

Inget kan normalt matcha det skrivna ordet bevarandemässigt men med bilder är det mer komplicerat. I princip får vi lita på tillverkare av pimentbläck och papper när det gäller arkivbeständighet och den är för utskrifter kanske mellan 100 och 200 år idag - eller en evig datamigration som aldrig får haverera över tid.

Jämför med Dödahavsrullarna som kan läsas än idag i original av de som kan hebreiska eller arameiska på Israeli Museum i Jerusalem.

När en bonde i Egypten 1945 hittade en gammal nedgrävd lerkruka med 52 papyrustexter som visade sig innehålla de "gnostiska evangelierna" och andra skrifter från kristendomens första tid, så kunde dessa texter fortfarande läsas efter 2000 år. Dessa skrifter hade gömts av en kristen grupp med en tro som avvek från huvudfåran och därför förföljdes. Vår Bibel är alltså segrarnas skrivning. Gnostikerna erkände inte ett prästerskap utan vem som helst i församlingen fick predika och det gällde även kvinnor bara för att ta några små exempel. Tankar otänkbara för många katoliker än idag.

Vilka bilder från idag finns att se om 2000 år?
 
En intressant tråd med intressanta utvikningar. För att svara på den ursprungliga frågan ser jag inte varför man som amatör ska behöva ta den diskussionen genom att försöka övertyga någon om varför man tar analoga bilder och scannar negativ. Det räcker väl att säga att det är kul och belönande för mig? Här kan jag bara gå till mig själv: Även om jag har firma och säljer en handfull bilder per år gör jag det helt och hållet som amatör och endast lusten och känslan styr mitt fotograferande. Så jag kan ta vilka omvägar jag vill för en bild jag vill ha, och frågar ingen om lov och behöver inte försvara inför mig själv med något mer rationellt skäl än att jag har kul. Jag fick min första analoga systemkamera istället för moped när jag fyllde 15 och det är över 40 år sedan. För knappt 20 år sedan började jag fotografera digitalt och lämnade då snabbt den analoga världen även om jag aldrig kommer att sälja min Nikon F2. Jag kan konstatera att jag kan ta bilder med mina digitala Nikon-kameror som jag aldrig hade kunnat ta analogt och därmed har jag också höjt mina krav och förväntningar på de egna bilderna rejält. Det har också höjt mina krav på både kameror och optik. Där hittar jag också nya utmaningar både tekniskt och kunskapsmässigt när jag anar en ny potential för bilder. Men genom att jag som amatör har råd att låta känslan styra så har jag också gått tillbaka till den analoga världen genom att komplettera med en analog Hasselbladare – det tog 30 år av drömmar och funderingar att nå dit. Så jag går tillbaka till att soppa HP5 och försöker lära mig att scanna negativ med tillräckligt hög kvalitet och hitta tillbaka till de analoga svartvita uttrycksformerna – inte som ersättning för digitalt foto men som komplement bara för att det är kul och utvecklande och för känslan av att få hantera en verkligt gedigen mekanisk kamera med grymma objektiv. Jag tycker faktiskt lite synd om människor som måste se tekniska och rationella argument bakom alla val man gör som glad amatör. När man ser hur priserna på Hasselblad verkar åka i höjden så anar jag att det är fler som tänker som jag.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar