Annons

Varför försöker ingen göra en "negativ" digital sensor?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag håller med Gunnar Ö. Det skulle vara bara omständigt och möjligen skulle man förlora en del på den extra omvandligen från negativ till positiv bild. Däremot har jag funderat om det skulle vara möjligt och atraktivt för folk som vill fortsätta fota med sina gamla analoga systemkameror att göra en digital insats som man skulle stoppa i filmkammaren??? Är det helt galet? Det finns ju bakstycke för mellanformat.
//Stanislav

Jag vill minnas att det i digitalfotograferingens barndom fanns en manick som man stoppade i den analoga kameran i stället för film. Men den nådde kanske aldrig marknaden?
 
Jag vill minnas att det i digitalfotograferingens barndom fanns en manick som man stoppade i den analoga kameran i stället för film. Men den nådde kanske aldrig marknaden?

Sök på "Silicon film" eller något liknande.
För övrigt så var det väl Joseph Lucas som uppfann mörkret.

M V H Peter
 
Jag vill minnas att det i digitalfotograferingens barndom fanns en manick som man stoppade i den analoga kameran i stället för film. Men den nådde kanske aldrig marknaden?

Tanken på ett digital bakstycke till småbildskameror har dykt upp av och till. Den enkla förklaringen att de inte blivit vanliga är att det blir svårt, dyrt och ganska poänglöst.

Det finns i alla fall ett tappert försök:
http://photo.net/equipment/leica/dmr/

Men Leica DMR blev mest en bekräftelse på varför det hela är en dålig idé. Den var hiskeligt dyr, enerverande långsam, hade bedrövlig ergonomi och gav sisådär resultat.

Saken är att du antingen får begå ganska rejäla ingrepp i den befintliga filmkameran eller nöja dig med mindre sensor. Även med en mindre sensor måste du få plats med all elektroniken någonstans vilken antingen innebär att kameran sticker ut rejält bakåt så du inte kan få ögat mot sökarolularet eller lite mindre bakåt och nedåt så som Leica gjorde med DMR. Dessutom måste du skapa plats för ett hyfsat rejält batteri någonstans vilket då tvingar fram "batterigreppslösningen" som Leica DMR eller någon trasslig lösning med lös batteridosa och sladd. Tänk bara på att du till exempel inte (utan massiva ingrepp) kan använda det befintliga avtrycket i kameran utan måste få dit ett som är kopplat till bakstycket.

Sedan skulle ett sådant här bakstycke, med tanke på hur många det finns marknad för, bli rejält mycket dyrare än att helt enkelt bygga en helt ny renodlad digitalkamera kring samma sensor.

Kort sagt, det finns både många och mycket goda skäl att vi inte sett speciellt många digitala bakstycken till småbildskameror.
 
En negativ sensor skulle väl bara ge bruset i högdagrarna istället för i skuggan?
Om varje pixel redan från början var uppladdad till max och sen när ljuset träffar den mer eller mindre laddas ur via en ljuskänslig transistor.
 
En alldeles perfekt sensor vore en som för varje pixel registrerade varje foton men information om vilken våglängd den hade och vilken riktning den kom ifrån.Då borde man inte ens behöva objektiv utan man konstruerar ett digitalt objektiv i efterhand
 
Jag vill minnas att det i digitalfotograferingens barndom fanns en manick som man stoppade i den analoga kameran i stället för film. Men den nådde kanske aldrig marknaden?

Den "prototyp" som du har ett viss aning om lämnade trligen aldrig idéstadiet. Det visades en "prototyp" men ingen lär ha sett något bildresultat. Den försvann lika snabbt som den dök upp, om inte snabbare. Troligen för att det inte fungerade och det är väl inte heller klarlagt om det var en bluff eller inte. Men, som sagt, tanken var god, även om tankar inte är allt här i världen.

Utöver Leitz så har ju även Kodak, i samarbete med Nikon, sysslat med att bygga ett digitalt bakstycke, som var ännu klumpigare än det till Leicaflex. Succé? Inte alls!
 
Utöver Leitz så har ju även Kodak, i samarbete med Nikon, sysslat med att bygga ett digitalt bakstycke, som var ännu klumpigare än det till Leicaflex. Succé? Inte alls!

När jag skrev om Leitz försök ovan skulle jag nog sagt att de är ett av de få sentida exemplen på ett sådant försök. Och så vitt jag vet det sista ... ;)

Den tidiga digitalhistorien kan visa upp en rad exempel på digitala systemkameror som i grund och botten var filmkameror utsatta för total innehållstransplantation. Har till exempel för mig att Fujifilmkamerorna upp till S3 i grunden är filmkamerahus ombyggda till digitalkameror. Samma med Kodak DCS-14 väl?

Hur som helst kan jag varmt rekommendera läsning av den här artikeln, om den på många sätt, första digitala systemkameran: NC2000.
http://www.robgalbraith.com/bins/multi_page.asp?cid=7-6463-7191
Det är lite kul teknikhistoria och ger dessutom lite perspektiv på hur snabbt digitalkamerorna faktiskt utvecklats på femton år.

Om vi tycker dagens kameror är klumpiga så ta en titt på NC2000 och sätt det i proportion vilkan kvalitet på bilder den producerade och dess med dagens mått mätt vanvettigt klumpiga hantering :)
 
En alldeles perfekt sensor vore en som för varje pixel registrerade varje foton men information om vilken våglängd den hade och vilken riktning den kom ifrån.

Jag undrar om inte Heisenbergs osäkerhetsrelation förbjuder en sådan konstruktion.Du kan inte mäta både våglängd och fotonstatus samtidgt. Se också Einsteins arbeten från 1905 som lade grunden till hans nobelpris.

Om det nu vore möjligt att bygga den, rent tekniskt alltså...
 
Nej, bara de ovetande ;)

Negativ film har ungefär som dagens digitalkameror,8-10 stegs omfång.

Hm.. Visa mig en färdig digital bild som visar på det omfånget så ska jag kontra med en bild från negativ film med bättre återgivningi både skuggor och högdagrar. Gärna i kvällsol eller dyl :) dvs, maximal kontrast.

Det kan vara så att jag inte tänker på samma sak eller att jag har fel.

Men jag förstår fortfarande inte att folk tycker digitalt är så fantastiskt.. ja mer än att det blir enklare och smidigare förstås. :)
 
Senast ändrad:
Men som sagt, det kan vara så att jag inte tänker på samma sak när jag pratar om omfång..

Till exempel, om jag går ut och fotar en stadsvy i motljus i varm kvällsol med min analoga bladare och Fuji Reala och sedan tar samma bild med min digitala Nikon D3
-Skannar negget så jag håller kvar så mycket info som möjligt och ställer färger och kontraster till en färdig bild och sedan gör likadant med den digitala.. Vilken tror ni blir bäst?

Filmbilden självklart. För där har himlen en jämn fin färg ända in till koronan på solen och staden i förgrunden som ligger i skugga syns tydligt utan att se för mörk ut eller "uppljusad" ut...

Med den digitala filen får man ju ta två exponeringar för att få till samma sak..

Det är det jag pratar om när jag säger "omfång".
 
Senast ändrad:
Hur det än är, så utan alla blindskär och misslyckanden så har de varit en del i utvecklingen av dagens digitala kameror. Och i framtiden kan det ju till och med vara så att man skrattar och undrar hur tusan man kunde använda de där primitiva prylarna, som vi nu betraktar som teknikens underverk.
Säkerligen kommer det att konstrueras sensorer som vi idag knappt ens kan drömma om, men utan de trevande steg vi tar idag så kommer inget att utvecklas.
Som många har insett har dagens sensorer sina klara begränsningar i form av ett dynamiskt omfång som gärna fick vara betydligt större. Och så har vi bruset. Helt kan vi knappast få bort det annat än om sensorn kyls ner till absoluta nollpunkten så att det termiska bruset försvinner.
 
Jag hoppas utvecklingen går fort :) Kvalitén från digitala systemarna duger bra.. Men är tråkigt att hela tiden behöva hoppa tillbaka till film såfort man vill få bra resultat i en motljussituation.. utan blixt då självklart.
 
Men som sagt, det kan vara så att jag inte tänker på samma sak när jag pratar om omfång..

Nej, det tror jag inte. Omfång definieras som förhållandet mellan det ljusaste och mörkaste belysning mediet kan återge. Där klår digitala medier film.

Det du säger är att datorn kan visa mer omfång än den digitala kameran kan fånga. Jag tror att du har fel där också.

Har du provat det där du säger om stadsvyn i motljus i varm kvällsol och kan visa oss hur det skiljer mellan skannat neg och digitalbild ur kamera?

Per.
 
Troligen för att det inte fungerade och det är väl inte heller klarlagt om det var en bluff eller inte.
Förutom alla problem med att manövrera den digitala filmen (knappar och display) har jag inte sett någon information om hur de tänkte sig att den digitala filmen skulle aktiveras strax innan slutaren utköstes. Filmen är ju alltid ljuskänslig, men en sensor måste kraftsättas strax innan slutaren löses ut och bilden sparas undan i flashminne när slutaren har stängts. Hur skulle detta gå att genomföra i en gammal filmkamera? Bluff? Omfattande modifieringar i kameran? Magi?
 
Förutom alla problem med att manövrera den digitala filmen (knappar och display) har jag inte sett någon information om hur de tänkte sig att den digitala filmen skulle aktiveras strax innan slutaren utköstes. Filmen är ju alltid ljuskänslig, men en sensor måste kraftsättas strax innan slutaren löses ut och bilden sparas undan i flashminne när slutaren har stängts. Hur skulle detta gå att genomföra i en gammal filmkamera? Bluff? Omfattande modifieringar i kameran? Magi?

Oj oj här är man pessimistisk.

Skulle i dagsläget utan problem fungera att få in batteri, datorchips, sensor och 16GB i en modul som fyller utrymmet som filmen i vanliga fall utnyttjar i en 35mm:s kamera.

Varför inget stort företag gjort det ännu är en gåta. Krävs ingen utveckling, bara lite design på "dubbel-kassetten" som allt ska sitta i.

Snacka om att den skulle sälja multum om man helt plötsligt kunde göra om vilken analog kamera som helst till en digital fullformatare... helt sjukt!

Sen så måste ju priset vara konkurrenskraftigt förstås.. Och självklart möjligt att uppgradera programvara och byta ut sensorn iomed teknikens framsteg.
 
Manuvrera den digitala filen? Jo, utan en skärm och live view så är nog hela konceptet kört.. tråkigt och synd att alla hann vänja sig vid den där jädra skärmen! Usch!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar