Annons

Varför denna besatthet av "skärpa"?

Produkter
(logga in för att koppla)
Hehe, känner igen detta. Kommer så väl ihåg från de första åren på Fotosidan, där jag fick önskemål från andra medlemmar att kommentera deras bilder på ett så omfattande sätt som möjligt. Vilket jag gjorde, något som uppskattades av dessa fotografer - men där jag fick kritik från andra. Med att det inte var bra att vara så detaljerad då det fick andra att tappa inspirationen. Jag fick alltså tänka på att inte vara för öppen och ärlig, då jag som känd fotograf hade för mycket pondus i mitt kommenterande...

Genom åren har jag fått bita mig i läppen riktigt många gånger, särskilt då jag själv fått kommentarer från andra om mina bilder och mitt fotograferande från fotografer som själva har svårigheter att ens "stava" till bra egna bilder... Det skulle dessutom lätt bli misstankar om att jag vill ge tillbaka, och då försvinner den grundläggande och konstruktiva tanken med att diskutera bilder.

Idag ignorerar jag bilder jag tycker är bristande i sina kvaliteter, men hyllar desto mer de bilder som jag tycker bör hyllas. Ger detta viktig inspiration, så ger det ju den effekt som är så viktig. Men, det är svårt att många gånger inte komma med syrliga kommentarer tillbaka - tro mig!
Något som jag lärt mig genom åren är att folk i allmänhet är inte så glada åt konstruktiv kritik som man ofta tror. Ryggdunk och gillande går bra. Men när tyckandet inte längre är så positivt så kan det bli mycket känsligt.
En svårighet är väl att det kan vara svårt att skilja tycke och smak mot konstruktiv kritik.
Jag tycker också att allmänt tyckande utan att vederbörande fotograf har bett om kritik eller åsikter är både oartigt och meningslöst. T.ex om bilder i inlägg i olika forum.
Det kan skada ev. diskussion och kanske skrämma bort folk från sidan.
Kanske är det också så att det kan vara svårt att ta in att andra kan ha en helt annan smak och gilla sådant som man själv ogillar. Jag drar gärna en parallell till tyckande om och smak av musik. Där är det nog lättare att acceptera folks olika smak även om man inte fattar det.
 
Något som jag lärt mig genom åren är att folk i allmänhet är inte så glada åt konstruktiv kritik som man ofta tror. Ryggdunk och gillande går bra. Men när tyckandet inte längre är så positivt så kan det bli mycket känsligt.
En svårighet är väl att det kan vara svårt att skilja tycke och smak mot konstruktiv kritik.
Jag tycker också att allmänt tyckande utan att vederbörande fotograf har bett om kritik eller åsikter är både oartigt och meningslöst. T.ex om bilder i inlägg i olika forum.
Det kan skada ev. diskussion och kanske skrämma bort folk från sidan.
Kanske är det också så att det kan vara svårt att ta in att andra kan ha en helt annan smak och gilla sådant som man själv ogillar. Jag drar gärna en parallell till tyckande om och smak av musik. Där är det nog lättare att acceptera folks olika smak även om man inte fattar det.
Håller med, det är lätt att tycka och ha svårt med det konstruktiva. Ska man kommentera är det också viktigt att förklara varför. Men det är som inom alla former för bildkritik; det säger alltid mer om den som kritiserar än om den som kritiseras.
 
Jag har slutat kommentera bilder eftersom de flesta bara blir sura. Man kan inte ens påpeka att horisonten lutar utan att vissa tappar fattningen. Tråkigt att så många känner sig kränkta istället för att ta till sig kritiken.
 
Intressant att ta del av alla kommentarer här i tråden. Tack för engagemanget. Alltså - enligt min uppfattning hade ytterst få av Magnumbilderna blivit bättre om de tagits med en digitalkamera av idag. Uttrycket i bilderna hade helt enkelt försvunnit om "skärpan" hade varit på topp s.a.s. Lars Tunbjörk körde med film och blixt och fick bra skärpa i sina bilder. I hans fall eftersträvades skärpa över hela bilden eftersom alla bildelement var viktiga för honom. Men inte hade hans bilder blivit bättre om han hade använt senaste modellen av Soncanikon med 100 MP. Eller? Dvs. allt handlar om vad fotografen vill uttrycka med sina bilder.
 
Jag fyller på med en länk till en av hyllningar av Yashica ML 50/2.
Jag har haft både kameran på bild och objektivet och insåg nog redan i början på 80-talet att den lilla linsen var en pärla. Lite senare skaffade jag Contax 50/1.7 och märkte att det objektivet var inte bättre (för min del), bara mycket dyrare.
Thomas på Cyber:
 
Senast ändrad:
Jag har nästan läst klart den mycket lärorika fotoboken "Magnum Contact Sheets". Vad som slår mig när jag betraktar de utvalda bilderna är att många är mer eller mindre oskarpa (rörelseoskärpa, felfokus eller extremt kornig film). Detta till trots är dessa bilder ikoniska och förmedlar berättelser som knappast hade blivit starkare om fotografen vid fototillfället hade haft tillgång till senaste Fuji/Canikon/Sony/whatever-kameran med superduper-objektiv, 100 MP, sanslös DR och multielva autofokusmöjligheter. Så, min fråga här är därför varför så många här på FS förefaller vara fullkomligt besatta av "skärpa" när man kan ta fantastiska bilder med digital utrustning från anno dazumal (dvs. ca 2006) med objektiv från 1925 och framåt?

varför inte .... finns inget värde i oskärpa ... och NEJ .... gammalt skräp från 1925 är INTE lika bra
sen är det enorm skillnad mellan att vara besatt och vilja ha skarpa bilder
 
Ja men grejen är ju att både skärpan och dess kusin detajeringen fräts ner av bruset om det är alltför påtagligt. Bildkvalitetsparametrarna är fler än en och de samvarierar och modern brushantering handlar om att lyfta kvaliteten i alla dessa samtidigt.

Att det mesta av skärpan "sitter i objektivet" är det nog många som idag tycker är en sanning med stor modifikation. Det gällde möjligen på 70-talet innan AF slog igenom på 80-talet. Det är många idag som betalar 50- 60- och t.o.m. 70 000 för kamerahus bara för att få tillgång till de bästa AF-funktionrtna som kan köpas för pengar idag.

Vad hjälpte det Micke Risedal att han hade Canons bästa objektiv på sin 5D MK II när kamerans usla fasdetekt AF inte klarade av att vrida in det i fokus?

Om man verkligen bryr sig om teknisk bildkvalitet så måste man faktiskt ha med sig alla bildkvalitetsparametrar. Så återigen, den som verkligen bryr sig om detta behöver bry sig om mycket mer än skärpan och det är därför det inte räcker att helt begränsa sin omsorg till kamerahus och objektiv men jag har insett för längesedan att den helt hårdvarudrogade Fotosidan inte är rätt forum för de diskussionerna. De som bryr sig om dessa för dessa i andra sammanhang.

Det handlar inte om besatthet av skärpan i sig utan mer om en sorts besatthet av total perfektion när det gäller samtliga bildkvalitetsparametrar om vi nu ska använda TS B-ord och det är faktiskt något helt annat.

Jag kan ju också förstå att de som betalt dessa stora pengar för både objektiv och inte minst kamerahus blir oerhört provocerade när jag och andra kommer och påtalar att om de nu hoppats att deras svindyra kamerors lågljusegenskaper skulle avvika nämnvärt från en billig instegsmodell vad gäller lågljusegenskaper, så är de naiva. För det är ju så att den egenskapen ytterst sällan prioriterats av tillverkarna. Vad jag vet så har det väl bara varit Sony som i sin A7s-serie som gjort det och Canon i sin nya sportkamera aR3 och inte ens den bästa A7s-kameran (av tre) har bättre lågljusvärden än en fyra år gammal A7 III och om jag inte läst fel så var det den första som var bäst (A7s). :cool:

Det är ju egentligen humor för A7III är ju just en instegsmodell i FF-segmentet och den har först nu detroniserats som lågljusetta (om vi nu bara väger in sensorvärdena hos DXO) av Canons flaggskepp R3. En kamera där de äntligen just prioriterat lågljusegenskaperna. Allt annat som hittills producerats av FF-kameror har varit sämre. Så jag undrar om Canon nu stressat Sony lite att bry sig om lågljusegenskaperna mer framöver för som det nu varit länge så är det hastighet och AF-prestanda man prioriterat.

... och de som fattat vad de bästa konverterarna faktiskt kan göra med den tekniska bildkvaliteten idag har ökat gapet ytterligare till den bildkvalitet de dedikerade JPEG-fotograferna håller tillgodo med frivilligt.

Det är ju i sig sant att det inte finns några objektiva rätt eller fel när det gäller hur man ser på detta men bildkvalitetsparametrar kan faktiskt mätas och jämföras hyfsat korrekt över tid med normaliserade metoder som DXO faktiskt gjort länge. Lågljusegenskaper, perceptuell upplösning/skärpa, dynamiskt omfång och färgdjup kan faktiskt jämföras idag mellan alla kameror som hittills testats genom åren, just därför att det gjorts med normaliserade metoder och data. Sen kan man ju ta sina personliga tyckanden därifrån om man vill och det är väl bra för diskussionen om man kan göra det-
Jag kan bara tala för mig själv, men jag bryr mig inte om brus i närheten av lika mycket som objektivprestanda. Exempelvis köpte jag nyligen en liten MFT-kamera som jag mest använder vid bas-ISO, och bruset är inga problem. Däremot är objektivet (Olympus 17/1,8) en brutal besvikelse jämfört med allt jag är van vid. Grötig (brist på) skärpa, välvt skärpeplan, mänger med kromatisk aberration, och det ska föreställa nån slags premiumglugg. Visserligen en rätt gammal sån, men ändå. Urk.
Vrider jag upp ISO till 1600 eller 3200 så brusar det en del, men det är fortfarande objektivet som sätter gränsen för min del. Långt hellre brus än grötig optik.
Det är bara nätt och jämnt så att skärpan räcker för större webformat (2048 pixlar på långa sidan) om man vill att bilderna ska se skarpa ut. Kollar man på bilderna på en större högupplöst skärm så ser man direkt att bildkvaliteten brister, utan att ens förstora dem.

Edit: Jag försöker intala mig exakt det som den här tråden handlar om, nämligen att jag ska skita i att skärpan suger. Frågan är bara varför. Varför ska jag hålla på och ta oskarpa bilder när jag kan ta skarpa bilder istället? Vem blir gladare av det? Inte jag i alla fall.
 
Senast ändrad:
Intressant att ta del av alla kommentarer här i tråden. Tack för engagemanget. Alltså - enligt min uppfattning hade ytterst få av Magnumbilderna blivit bättre om de tagits med en digitalkamera av idag. Uttrycket i bilderna hade helt enkelt försvunnit om "skärpan" hade varit på topp s.a.s. Lars Tunbjörk körde med film och blixt och fick bra skärpa i sina bilder. I hans fall eftersträvades skärpa över hela bilden eftersom alla bildelement var viktiga för honom. Men inte hade hans bilder blivit bättre om han hade använt senaste modellen av Soncanikon med 100 MP. Eller? Dvs. allt handlar om vad fotografen vill uttrycka med sina bilder.
Tunbjörk använder väl mest storformat? Det sopar fortfarande banan med moderna digitalkameror, så där kan man verkligen snacka om att vara besatt av skärpa. 😁
 
Anledningen till att jag så ofta dissar mobiler är inte på grund av deras egentliga tekniska brister (för de är egentligen väldigt bra), utan för att bilderna är sönderbehandlade direkt ur kameran.
Jag upptäckte nyligen att min mobiltelefon kan spara bilder i råformat, Exakt vad det innebär återstår att se. dvs hur okokta filerna egentligen är.
 
Om man verkligen stör sig på bilder som är "antiseptiskt" rena från tidigare decenniers vanliga tekniska fel och brister så är det ju inget som hindrar rent praktiskt att man sätter på något gammalt manuellt objektiv från första halvan av förra seklet på sin R3 eller Z9 också. Manuell bländarring är ett dock krav. Glöm inte heller att stäng av focus peaking och förstoringsläget. Peaking är fusk!
Då får man sämre fokuseringshjälpmedel än vad som fanns att tillgå på 1930-talet. Det vore väl ändå att överdriva lite?
 
Angående Capa och dagen D. Anledningen till den dåliga kvaliteten på dessa bilder lär har varit en tabbe i mörkrummet. Filmerna framkallades i all hast i England. En oerfaren kille råkade värmeskada emulsionen under torkningen av filmen som delvis mjuknade och deformerades.
Försök inte inbilla mig att bilderna hade blivit sämre och slagit mindre om kvaliteten hade blivit som önskat.
Det finns anledning att betvivla den historien, dvs påståendet om att bilder förstördes i mörkrummet, och det är möjligt att Capa bara tog elva bilder innan han tog sig tillbaka till England.
En lite långrandig, men intressant, utläggning om det finns här.
 
Det beror på vem du frågar. Jag har träffat flera personer som tycker att Ansel Adams landskapsbilder är dödligt tråkiga och ointressanta i sin överdrivna perfektion. Dessa personer tycker förmodligen att bilderna blir estetiskt bättre om man sotar igen skuggorna, fräter ur högdagrarna och lägger på lite oskärpa. De har givetvis rätt ur sin synvinkel. Vem kan påstå något annat?
Må så vara, men jag tvivlar lite på att Adams hade varit lika känd idag om han hade tagit råd av de personerna.
 
Skärpa är ofta en förutsättning för att en bild ska kunna göra sitt jobb. I andra fall spelar det ingen roll och någon gång är oskärpa en tillgång.

Jag vill inte se en broschyr om en ny bilmodell med oskarpa bilder men konstnärliga verk lyfter ibland just på grund av att de är suddiga.
Allt beror på i vilket syfte bilden är tagen.
Äsch, du skrev i stort sett det jag hade tänkt skriva. Så går det när man inte läser Fotosidans forum på flera timmar. :)
 
Tråden handlar om skärpa, inte om brus. ;-) Ja, de kan vara besläktade, men det mesta av skärpan sitter i objektivet.
Äntligen kommer vi till pudelns kärna!

Den här tråden är en av många där begreppet skärpa stöts och blöts. Ett problem i sammanhanget är dock att ingen har definierat skärpa än, så det är lite oklart om alla diskuterar samma sak.

Så vad är skärpa? Hur många olika definitioner kan vi få till om alla svarar på det här inlägget? :)

(Jag har förstås en definition att bjuda på, som är baserad på mätbara parametrar, men jag väntar med den så får vi se om någon annan också föreslår den).
 
Något som jag lärt mig genom åren är att folk i allmänhet är inte så glada åt konstruktiv kritik som man ofta tror. Ryggdunk och gillande går bra. Men när tyckandet inte längre är så positivt så kan det bli mycket känsligt.
Det tycks finnas fler gillaknappar än ogillaknappar på sociala medier (enligt min mycket ringa erfarenhet, dock) vilket kanske har sina randiga och rutiga.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar