Annons

Varför denna besatthet av "skärpa"?

Produkter
(logga in för att koppla)
Tack för alla kommentarer. Jag avsåg inte att vara nedvärderande mot någon som eftersträvar bästa möjliga "skärpa" i sina bilder. Vad jag menade med "besatthet" var den fullständigt (i mina ögon) meningslösa jakt efter efter det tekniskt optimala, där t.ex. ett nytt objektiv som är vassare än andra plötsligt gör föregångarna fullkomligt oanvändbara. Jag har antagligen släppt loss min inre luddit ...
 
Varför gnälla på teknisk perfektion när man enkelt kan göra rena Lamborghini-kameran av 2023 till en Lloyd eller Goggomobil från 50-talet med avgasrör med en invändig dimension som en vinkork på nolltid.

Om man verkligen stör sig på bilder som är "antiseptiskt" rena från tidigare decenniers vanliga tekniska fel och brister så är det ju inget som hindrar rent praktiskt att man sätter på något gammalt manuellt objektiv från första halvan av förra seklet på sin R3 eller Z9 också. Manuell bländarring är ett dock krav. Glöm inte heller att stäng av focus peaking och förstoringsläget. Peaking är fusk!

Om det inte är tillräckligt neddummat så koppla bara ur auto ISO och sätt ISO på 50 istället. En fotograf av idag är väl inte sämre än någon analog kuf från början av förra seklet. Om du har en kamera med basiso på 100, så blir du nog tvungen att nedgradera ytterligare. ISO 100 är inget för riktiga fotografer. Det är skarpa bilder på ISO 50 som skiljer män från snorvalpar. Är man nostalgiker så är det en bra tumregel att det som förr var ASA nu är detsamma i ISO - bra va? ... - ingen förvirriad målbild. All elektronisk bildstabilisering är förbjuden, stativ är fusk och likaså att spänna fast kameran på hönor.

Ja skratta ni som levt i okunnighet. För de som inte snappat det så har ju hönorna haft inbyggd stabilisering i årtusenden.


Bort med AWB också, man ser väl själv vilket ljus det är eller hur? Exponeringsmätare är fusk! Vet du inte hur man kopplar ur den i M-läget? Tuff lycka för det är fusk att titta i facit. Där kanske det var lite enklare förr ändå för när jag ville dumma ned min Pentax ME var det ju bara att ta ur batteriet. Nå väl, zonsystemvetare behöver inga stödhjul ?

Det finns dock en grej allt till slut verkar falla på - sensorn. Hur dummar men ned en sensor? Är det inte trots allt enklare då att köra med film rakt av? Framförallt, så slipper man ju lägga på kornet manuellt efteråt för det sker ju automatiskt. Det är ju inte utan att man blir rätt impad av att de redan då hade automatiserat kornappliceringen i fotoprocessen - eller hur? Nu måste man ju göra det manuellt och det kommer man ju inte undan om man vill ha ett lite skitigare och ruffigare utseende på bilderna. För var det inte egentligen det det handlade om och inte själva skärpan.

Sket sig där också! Svårt att få en helt uppstyrd och antiseptiskt välkammad svensk medelklassmiljö att verka skitig och ruffig trots allt jäkla korn. Verkar inte bättre än att man måste en sväng till Calcutta för det i alla fall.
 
Senast ändrad:
Om man bara använder Deep Prime XD på alla Magnums foton så kommer de bli SJUKT mycket bättre!!! Då kanske de äntligen kan komma ikapp dagens topp-foton. Lite AI och brusreducering på Capas bilder, då jävlar!! Eller hur Sten-Åke?
 
När det gäller brus så kan jag tycka att det är snyggt på en del bilder om kornigheten är fin, men det är inte något jag vill ha i alla mina bilder. Sen blir det mindre attraktivt med färgstick och annat medförande problem i allt för högt iso brus, funkar dock bättre i svartvitt. Men jag är inte längre rädd för högt iso.
 
Varför gnälla på teknisk perfektion när man enkelt kan göra rena Lamborghini-kameran av 2023 till en Lloyd eller Goggomobil från 50-talet med avgasrör med en invändig dimension som en vinkork på nolltid.

Om man verkligen stör sig på bilder som är "antiseptiskt" rena från tidigare decenniers vanliga tekniska fel och brister så är det ju inget som hindrar rent praktiskt att man sätter på något gammalt manuellt objektiv från första halvan av förra seklet på sin R3 eller Z9 också. Manuell bländarring är ett dock krav. Glöm inte heller att stäng av focus peaking och förstoringsläget. Peaking är fusk!

Om det inte är tillräckligt neddummat så koppla bara ur auto ISO och......................................................
Vad hände där? Och på en torsdagskväll dessutom.........🤔
 
Intressanta bilder!. Har bara tittat i mobilen så jag såg inte om de var skarpa. 😉

Det är inga av dessa bilder som når den skärpa som jag nu kan få till nära 100% i de bilder jag nu tar med alla mina senaste kameror och objektiv.

Huvudskälen till det är två om vi håller oss till det tekniska och lämnar mina egna tillkortakommanden initialt:

Det första och viktigaste är filmens usla ljuskänslighet. Den tvingar fotografen snabbt att gå mot allt större bländare. De flesta bilderna är förmodligen tagna med full glugg eller näst därtill. Det finns ett stort problem med det som moderna fotografer nog har svårt att ta till sig eftersom moderna digitala kameror inte har samma begränsningar som den ljussvaga filmen. Genom det och auto ISO, så kommer de mer sällan att tvingas upp på 2,8 utan kan blända ner något steg där dessa objektiv är mycket bättre. Både det och de mycket bättre fokushjälpmedlen ger helt andra förutsättningar för dessa objektiv när de skruvas på en A7III eller A7IV t.ex.

Jag hade nog över 25 år bara två objektiv, två Pentax SMC. Ett 40mm/2,8 och ett 100mm/2,8. De flesta bilderna i mina portfolio-exempel ovan är tagna med 40mm pannkakan och precis som alla de kanske 20 olika gamla 70-talsobjektiv jag skaffade senare på kul eller testade ihop med Mats Lillnor för kanske 10 år sedan, hade mina SMC det gemensamt med Konica-objektiven att de utan undantag var usla fullt öppna. Jag vill påstå att just detta varit gemensamt vare sig det gällt dessa Konica AR-objektiv och mina Pentax SMC från 70-talet. Allt det jag skrivit hittills gäller primes.

Jag hade även en kort Konica AR-zoom, möjligen en 35-70mm och den var i jämförelse med mitt Sony 24-105mm fullständigt kontrastlöst, vilket även det kan ses som en besvärande imperfektion. Den anser jag än idag var oanvändbar. Jag hade den en enda gång å stan och tog några bilder av ert fantastiskt motiv under Kungsbron där en man lagt sig att sova högt upp på brospannet med huvudet på en väska och ovanför låg en stor resväska han också släpat upp dit. Alldeles ovanför jäktade en massa stockholmare till jobbet helt ovetandes om sin roll i motivet. Bilden blev tyvärr oanvändbara.

Att mina gamla reprofotade diabilder ändå funkar så pass som de gör idag har i mycket ringa grad att göra med vare sig med kamera, objektiv eller filmen. Det är enbart min Photolab-konverterares egenskaper som har gjort att de gått att rädda och i allt sådant arbete handlar det bara om en enda helt överskuggande sak: att till varje pris hindra att bilderna tappar ytterligare teknisk kvalitet genom att exv. använda för mycket Microcontrast som alltså är flrödande för kornet främst i större enhetliga oartier som exv. himlarna.

Det är mot bakgrund av de erfarenheterna som jag har svårt att ta till mig kritiken mot vad en del menar är "för" tekniskt perfekta bilder. Jag har svårt att ens tycka att det skulle kunna vara ett problem att bilder idag är så naturtroget återgivna som de faktiskt är. Tillverkarna har jobbat hårt med att bildernas färger, textur och mättnad ska harmonuera med verkligheten. Jag har svårt att tycka den ansträngningen varit förgäves.
 
Vad hände där? Och på en torsdagskväll dessutom.........🤔

Det händer märkligt nog att jag ibland får någon oförklarlig kreativ knäpp när jag känner mig som mest understimulerad. Så jag tror jag ska fokusera på att göra lite rörjobb istället innan jag byter blandaren köket i morgon och kanske hinner jag byta handfat och kommod i badrummet också.

Får väl försöka få tag i någon pigg höna också så jag kan uppgradera bildstabilisering till 8x jag med, för någon ny firmware lär väl Sony aldrig bjuda på med den finessen och mina kamerors processorer kan väl ändå inte driva den funktionen. Så en höna är nog det bästa man kan hoppas på.
 
Senast ändrad:
Det är långtifrån bara skärpa utan skärpa på rätt ställe och renare bilder än de vi ofta fick med en del analog film som ibland hade verkligt fult korn. Jag gillar egentligen inte detta lajkande för det är ibland klart svårt att fatta för andra vad det egentligen är man "lajkar".

Hans Erik Hansson skrev så insiktfullt:
"Det var troligen svårt även för magnumfotograferna att sätta skärpan med allt manuellt och långsam film."

Jag tror att de som aldrig kört annat än digitalt faktiskt har svårt att föreställa sig hur utmanande det faktiskt var att få någon skärpa i bilder tagna med ISO ASA/50 eller 18 DIN som det då stod på Agfas CT 18 diapositiv film vid alla andra tillfällen är starkt dagsljus och blå himmel. Problemet med den filmen var att den inte ens klarade en blå himmel särskilt bra alla gånger. Kornet i dessa kunde bli gräsligt och svårhanterat även i moderna konverterare.

Den minsta skymning gjorde det hart när omöjligt att sätta skärpan med dåtidens fokushjälpmedel - snittbild och/eller mikroprismor.

Det här blir väldigt tydligt när man skruvar på sina gamla Pentax SMC (helmanuella från 70-talet ) på en Sony A7 III eller A7 IV och kan använda dem med dagens fokusstöd i form av Focus peaking och Focusing aid (peaking med förstoring). Dessa 70-talesobjektiv var aldrig lika bra på mitt Pentax ME-hus som på moderna Sony-hus.

Dessutom kan vi nu efterbehandla dessa bilder och rädda många av de bilder som ovan på detta blivit hårt åtgångna av tiden genom olämplig lagringtemperatur m.m. Sanningen är ju att dagens konverterare kan rädda många av dessa bilder som vi inte ens ville kolla på under 70-talet, eftersom de var felexponerde, saknade skärpa och /eller kontrast eller tappat i en eller flera färgkanaler m.m. Det är av det skälet alla mina gamla bilder konverterats till en brun ton då jag aldrig kunnat motivera tiden det skulle ta att hjälpligt restaurera färgerna.

Ladakh, Kashmir Indien 1978
Sten-Åke Sändh - Portfolio (fotosidan.se)

Kirtipur, Kvinnornas by Katmandu Valley 1976
Sten-Åke Sändh - Portfolio (fotosidan.se)

Många av dessa bilder hade varit bortom all räddning idag om jag och många andra inte haft tillgång till bra efterbehandlingshjäpmedel.

Hela det här snacket om tekniskt usla bilders karaktär som någon förmildrande omständighet eller rent av som ett sätt att göra tidigare teknikers imperfektioner till något medvetet konstnärligt är enligt mitt förmenande rena nyset. Det är sant att bilder kan bli bra ändå och upplevas ha andra kvaliteter än de rent tekniska men motsatsen är tyvärr det mest vanliga. Om folk inte hade historien bakom Capas bilder från landstigningen i Normandie så är jag rätt säker på att de skulle valts bort och aldrig publicerats.

Jag vet att de bilder jag bara av en ren slump kom att ta vid statskuppen i Afghanistan 1978 har ett internationellt värde (en del har velat använda dem i historiska böcker eftersom det inte finns så mycket taget av kuppen) och det beror inte på att de skulle vara särskilt bra rent tekniskt utan de har det därför att det var mycket få som hade kameror med sig då och kunde ta några bilder överhuvudtaget. Trots att denna historiska händelse kan ses som en vattendelare i flera avseenden så finns inte särskilt mycket dokumenterat om revolutionsdagen i bilder. Mobiltelefoner fanns inte då och systemkameror var heller inte var mans egendom.

Statskuppen i Afghnistan 1978 - Saur Revolutionen (eller April-revolutionen)
Sten-Åke Sändh - Portfolio (fotosidan.se)

För mig är det en närmast studentikos hållning att se ned på en teknisk utveckling som gjort det möjligt att mer naturtroget än någonsin tidigare avbilda verkligheten.

Jag har svårt att ta in den hållningen eftersom absolut ingenting hindrar vem som helst att göra vad som helst med dessa naturtroget avbildande bilder om man nu stör sig på det dokumentära värdet och vill skapa ett eget mer konstnärligt avtryck i efterhand.

Jag förstår helt enkelt inte att detta skulle hysa en motsättnnig. Det är samma råmaterial som man antingen kan låta vara dokumentärt eller göra vad man vill med efter eget huvud. Vad är egentligen problemet??

Jag kan ärligt säga att jag önskar jag önskar att jag då hade tagit alla dessa bilder med Tri X och 400 ISO/ASA än med Agfa CT 18 och 50 ISO/ASA, men på den tiden fanns inga andra möjligheter att visa bilder i större sällskap än med diabilder och projektor.

Jag har många gånger tänkt tanken att tänk om man haft tillgång bara till den kamera som sitter i min billiga Samsung A42 då, istället för en analog kamera med usla fokushjälpmedel.

En annan viktig sak var att film var dyrt och man fick göra en avvägning mellan att lägga pengarna på resan eller att ta bilder. Man tog nästan alltid bara en enda bild av ett motiv eftersom man inte visste om man skulle behöva filmen bättre senare. Jag var ofta borta mellan 3 månader eller ett halvår, så det var svårt att planera ekonomiseringen med filmen. Uppsidan var att man då kunde leva på skit och ingenting bara man kom ut i Asien.

Jag har ännu fler gånger tänkt tankar kring vilka bilder jag kanske HADE TAGIT då på 70-talet, bara jag haft tillgång till den mobilkamera jag har idag. Bilder som jag faktiskt medvetet lät bli att ta med min Pentax ME, eftersom jag var tvungen att ekonomisera med min film - helt av kostnadsskäl. Det här med gnället som centrerar kring att bildkvaliteten har blivit "för tekniskt bra och att precis vem fan som helst nu kan ta en tekniskt hyfsad bild - trots att han/hon egentligen inte är en riktig fotogtraf" är verkligen ett I-landsproblem. Vad hindrar er att göra vad ni vill med bilderna ni tagit om ni tycker det rent dokumentära är för tråkigt - bristen på fantasi??

En kort kommentar kring filmval på den analoga tiden; vill minnas att jag exponerade en rulle Agfa CT-18 och kunde snabbt konstatera att det var en av de sämsta diafilmerna på den tiden; grynigt, skitiga färger och alldeles för mjuk kontrast. Bilderna gav också ett oskarpare intryck. Prioriterade därför Kodachrome 25 och 64 fram till 1992, Fujichrome Velvia därefter fram till 1999 och sedan Ektachrome 100 VS avslutningsvis fram till 2005 när jag under sommaren bestämde mig för att bli heldigital. Det är mina preferenser till den analoga tiden. Mina inskannade analoga bilder är även idag lika aktuella och publiceras i olika sammanhang parallellt med mina digitala bilder.
 
Frågan är vad du menar med bildkvalitet?
En mobil utomhus klarar skärpa från 1 m till oändligheten.
Många som växte upp på analogtiden med tex Instamatic kunde aldrig få se en enda skarp bild.

Bildkvalitet är ett väldigt stort begrepp som innefattar allt från skärpa till dynamiskt omfång och bokeh hos objektivet. Alla tekniska aspekter helt enkelt.
Anledningen till att jag så ofta dissar mobiler är inte på grund av deras egentliga tekniska brister (för de är egentligen väldigt bra), utan för att bilderna är sönderbehandlade direkt ur kameran. Och märkligt nog tycker gemene man att det ser bra ut. Vill återigen jämföra med "loudness"-knappen på stereoanläggningar av sämre kvalitet; en knapp som bara förstör men som låter häftigt för den som inte har ett genuint intresse och därmed bristande förståelse (eller kanske till och med smak i frågan).

Med en småbildskamera och ett femtiomillimetersobjektiv för sammanlagt femhundra eller kanske tusen spänn, kan du få bilder som är enormt mycket mer estetiskt och tekniskt tilltalande än vilken tjugotusenkronorsmobil som helst klarar av. I alla fall i mina ögon. Sen kanske mobilen är "skarpare" (sönderskärpt), men det är inte den enda faktorn i begreppet bildkvalitet.

Därmed vill jag också påstå att teknisk kvalitet definitivt är en del av bildens estetik. Ansel Adams landskapsbilder hade varit väldigt mycket sämre om de var oskarpa och hade utblåsta högdagrar eller igensotade skuggor. Mycket av bildernas storhet ligger just i hans kunskap om att få fram maximal teknisk kvalitet.
 
Mycket fina bilder Stenis visar här (har studerat dem tidigare).
Men vadå? Det fanns ju på 70-talet många diafilmer som var mycket bättre än Agfa CT18. Den var utdömd när jag började intressera mig för färgfoto ca. 69-70. När Crosby, Stills, Nash & Young förgyllde rockmusiken. RIP David Crosby som blev 81 år.
Det är de årgångarna som härjar mest i vårt forum nu.
Betydligt yngre fotografer söker sig till det analoga idag av helt andra skäl än den överlägsna tekniska perfektion som det digitala erbjuder.
Man blandar och ger mellan äldre hus, optik, film och digitalt. Kanske skannar in negativ och ger bilden en rejäl photoshopsmörjning.
Bra eller dåligt handlar framförallt om smak.
I dagarna så har en likadan kamera som jag hade på 80-talet införskaffats. Och en Rolleiflex (klassisk 6x6 kamera). Samt några rullar svartvitt.
Fråga mig inte varför eftersom det inte finns något bra förklarande svar. Annat än att det är kul och jag gillar resultatet.

Angående Capa och dagen D. Anledningen till den dåliga kvaliteten på dessa bilder lär har varit en tabbe i mörkrummet. Filmerna framkallades i all hast i England. En oerfaren kille råkade värmeskada emulsionen under torkningen av filmen som delvis mjuknade och deformerades.
Försök inte inbilla mig att bilderna hade blivit sämre och slagit mindre om kvaliteten hade blivit som önskat.
 
Därmed vill jag också påstå att teknisk kvalitet definitivt är en del av bildens estetik. Ansel Adams landskapsbilder hade varit väldigt mycket sämre om de var oskarpa och hade utblåsta högdagrar eller igensotade skuggor. Mycket av bildernas storhet ligger just i hans kunskap om att få fram maximal teknisk kvalitet.
Det beror på vem du frågar. Jag har träffat flera personer som tycker att Ansel Adams landskapsbilder är dödligt tråkiga och ointressanta i sin överdrivna perfektion. Dessa personer tycker förmodligen att bilderna blir estetiskt bättre om man sotar igen skuggorna, fräter ur högdagrarna och lägger på lite oskärpa. De har givetvis rätt ur sin synvinkel. Vem kan påstå något annat?
 
Senast ändrad:
Mycket fina bilder Stenis visar här (har studerat dem tidigare).
Men vadå? Det fanns ju på 70-talet många diafilmer som var mycket bättre än Agfa CT18. Den var utdömd när jag började intressera mig för färgfoto ca. 69-70. När Crosby, Stills, Nash & Young förgyllde rockmusiken. RIP David Crosby som blev 81 år.
Det är de årgångarna som härjar mest i vårt forum nu.
Betydligt yngre fotografer söker sig till det analoga idag av helt andra skäl än den överlägsna tekniska perfektion som det digitala erbjuder.
Man blandar och ger mellan äldre hus, optik, film och digitalt. Kanske skannar in negativ och ger bilden en rejäl photoshopsmörjning.
Bra eller dåligt handlar framförallt om smak.
I dagarna så har en likadan kamera som jag hade på 80-talet införskaffats. Och en Rolleiflex (klassisk 6x6 kamera). Samt några rullar svartvitt.
Fråga mig inte varför eftersom det inte finns något bra förklarande svar. Annat än att det är kul och jag gillar resultatet.

Angående Capa och dagen D. Anledningen till den dåliga kvaliteten på dessa bilder lär har varit en tabbe i mörkrummet. Filmerna framkallades i all hast i England. En oerfaren kille råkade värmeskada emulsionen under torkningen av filmen som delvis mjuknade och deformerades.
Försök inte inbilla mig att bilderna hade blivit sämre och slagit mindre om kvaliteten hade blivit som önskat.

Det finns ju väldigt många andra bilder från dagen D som inte är skakiga och oskarpa som inte fått någon större uppmärksamhet. Just fotot på soldaten som ligger i vattnet är väl den som synts mest. Varför isåfall?
 
Det finns ju väldigt många andra bilder från dagen D som inte är skakiga och oskarpa som inte fått någon större uppmärksamhet. Just fotot på soldaten som ligger i vattnet är väl den som synts mest. Varför isåfall?
Dagen D var en verklig stor händelse med oerhört stort nyhetsvärde i pressen.
Det var en bedrift för de som lyckades överleva landstigningen. Och att kunna fotografera samt filma. Capa lyckades få filmrullarna snabbt överskickade till England och kanske var det så att det var de första bilderna som nådde ut till folk (gissning från mig). Han jobbade för en tidning med resurser. Då som idag gällde det att vara först på. Min andra gissning är att kvaliteten på bilderna spelade en underordnad roll.
 
Det beror på vem du frågar. Jag har träffat flera personer som tycker att Ansel Adams landskapsbilder är dödligt tråkiga och ointressanta i sin överdrivna perfektion. Dessa personer tycker att bilderna blir estetiskt bättre om man sotar igen skuggorna, fräter ur högdagrarna och lägger på lite oskärpa. De har givetvis rätt ur sin synvinkel. Vem kan påstå något annat?
Det finns en dokumentär om "Muybridge" på SVT play. Han var också på samma ställen som Adams och andra berömda fotografer i Yellowstone. Fast mycket tidigare. Kika på den dokumentären! Hans bilder ser helt annorlunda ut, inte sämre, inte bättre. Nja, beroende av tycke och smak naturligtvis. Som allt annat.
Jag gillar hans bilder (därav detta inlägg) och beundrar hans övriga bedrifter som pionjär.
 
Skärpa är ofta en förutsättning för att en bild ska kunna göra sitt jobb. I andra fall spelar det ingen roll och någon gång är oskärpa en tillgång.

Jag vill inte se en broschyr om en ny bilmodell med oskarpa bilder men konstnärliga verk lyfter ibland just på grund av att de är suddiga.
Allt beror på i vilket syfte bilden är tagen.
 
Dagen D var en verklig stor händelse med oerhört stort nyhetsvärde i pressen.
Det var en bedrift för de som lyckades överleva landstigningen. Och att kunna fotografera samt filma. Capa lyckades få filmrullarna snabbt överskickade till England och kanske var det så att det var de första bilderna som nådde ut till folk (gissning från mig). Han jobbade för en tidning med resurser. Då som idag gällde det att vara först på. Min andra gissning är att kvaliteten på bilderna spelade en underordnad roll.

Tror du att det hade gjort stor skillnad ifall han hade haft en dslr från säg 2012 istället för 2022? För det var väl det som det gällde?
 
Bildkvalitet är ett väldigt stort begrepp som innefattar allt från skärpa till dynamiskt omfång och bokeh hos objektivet. Alla tekniska aspekter helt enkelt.
Anledningen till att jag så ofta dissar mobiler är inte på grund av deras egentliga tekniska brister (för de är egentligen väldigt bra), utan för att bilderna är sönderbehandlade direkt ur kameran. Och märkligt nog tycker gemene man att det ser bra ut. Vill återigen jämföra med "loudness"-knappen på stereoanläggningar av sämre kvalitet; en knapp som bara förstör men som låter häftigt för den som inte har ett genuint intresse och därmed bristande förståelse (eller kanske till och med smak i frågan).

Med en småbildskamera och ett femtiomillimetersobjektiv för sammanlagt femhundra eller kanske tusen spänn, kan du få bilder som är enormt mycket mer estetiskt och tekniskt tilltalande än vilken tjugotusenkronorsmobil som helst klarar av. I alla fall i mina ögon. Sen kanske mobilen är "skarpare" (sönderskärpt), men det är inte den enda faktorn i begreppet bildkvalitet.

Därmed vill jag också påstå att teknisk kvalitet definitivt är en del av bildens estetik. Ansel Adams landskapsbilder hade varit väldigt mycket sämre om de var oskarpa och hade utblåsta högdagrar eller igensotade skuggor. Mycket av bildernas storhet ligger just i hans kunskap om att få fram maximal teknisk kvalitet.

Problemet med mobilen är att de sällan har tillgång till RAW-filer. Ibland handlar bilderna som folk eller fotografen från lokaltidningen vill dokumentera något. Idag fyller X 80 år och hela byn käkar tårta i stugen. Utomhus klarar du dig med en 50 mm+småbild men om regnskuren kommer är det vardagsrummet som gäller. Huvudpersonen skarp, 25% av besökarna skarpa eller alla skarpa? Vidvinkel är dyr men användbar...
 
Tror du att det hade gjort stor skillnad ifall han hade haft en dslr från säg 2012 istället för 2022? För det var väl det som det gällde?
Capa var en driven och ytterst kunnig fotograf som behärskade foto och även filmade med tillgång till de bästa kamerorna då. Som sagt tidigare, att bilderna från landstigningen har dålig kvalitet beror inte på fotografen eller kameran utan hanteringen av filmen efteråt.
Vilken genomslagskraft bilderna hade haft om de hade haft Capas vanliga kvalitet vill jag inte spekulera i. Det känns bara meningslöst för min del.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar