D100, som den heter, och 10D är rätt gamla kameror idag.
D100 har ingen vidare af. det kan jag skriva upp.
vissa objektiv ger större problem med af än andra.
D2x har däremot en fantastisk af som prickade rätt varenda gång i dunkelt ljus och oavsett glugg.
jag tyckte 1Ds mark II var lite svår att lita på, den hade faktiskt rätt osäker af och hade mycket svårt att bestämma sig för om den skulle fokusera på förgrund eller bakgrund i dunkelt ljus.
jag föll inte alls för 1Ds mkII. dels för af'en och dels för det klumpiga huset.
och så hatar jag funktioner där man måste trycka in nån knapp för att kunna vrida på nån ratt och få en ny funktion. eller trycka ner två knappar (olika varje gång) och en ratt för att kunna... och så vidare... usch va onödigt pilligt.
jag gillade dessutom D2x's display. mkII hade inget att komma med där.
överlag så kändes D2x som en finemang kamera. jag blev kär redan innnan jag tog en bild, när jag fick den i handen.
för mig kändes mkII inte alls särskilt trevlig, men det har förvisso en del med vanan att göra, jag har ju plåtat mycket mer med nikon genom åren.
men klumpigheten på mkII går fetbort.
för mig alltså.
