Och såklart vet jag att reglerna verkligen inte är regler och just därför har jag väl lite rätt i att ordvalet är fel?
När jag själv håller fotokursen undviker jag noga att prata om "regler" av just den anledningen - det är ett olyckligt ordval. Tumregel kanske. Hjälpsam-sak-att-tänka-på är nog mitt vanligaste sätt att beteckna det
Du måste hålla med om att tredjedelsregeln kanske är den mest kända "regeln" för fotografisk komposition?
Det kanske den är, men det beror nog mest på att det ofta är hjälpsamt att ha det tankesättet som en utgångspunkt.
Som nybörjare blir man lätt blind och följer det som skrivs i artiklar och böcker eftersom dessa böcker och artiklar lägger liten vikt i det som verkligen är komposition. Med riktig komposition menar jag känslan man vill förmedla och hur man styr det med var man lägger motivet/motivet och i förhållande till varandra och allt det andra som bygger upp en bild. T. ex. stående, liggande format, färg, svartvitt, balans.
Där verkar vi ha rätt olika upplevelser av artiklar och böcker - i alla fall när det gäller artiklar har jag nog stött på fler som argumenterar mot så kallade regler än för dem
Jag har själv deltagit i fem-sex fotokurser genom åren och på mer eller mindre nära håll sett fler (typ att det pågått en fotokurs där jag har fotograferat) och jag har faktiskt aldrig hört någon påstå att man "måste" göra si eller så. Men däremot i stort sett genomgående att det handlar om känslan man vill förmedla och hur man kan då kan dra nytta av olika grafiska element (trianglar, rektanglar m m), av färgkombinationer eller växelspel mellan skuggor och ljus osv, osv.
Och när jag själv håller kurser är nog min enda regel "whatever works"
Det kan hända att du haft otur och stött på någon fotolärare eller någon bok som är lite enkelspårig och regelstyrd, men min bild är att sådant mer är undantag än regel i fotovärlden.
Och varför fungerar det bra isåfall? Vilket skäl?
Känns bilden mer balanserad, lugn, harmonisk och gäller det mest i samband med landskapsfotografering?
Är tredjedelsregeln lika viktig i genrer som gatufoto, porträtt, makrofoto på insekter etc...?
Läs gärna om gyllene snittet som nog till stor del är upphovet till tanken om tredjedelar inom foto. Det är nog någon blandning av saker vi är lite programmerade för men framför allt månghundraåriga kulturella konventioner.
Det finns gott om sådana saker man kan fundera över när det gäller bilder. Som att vi i stora delar av världen ofta först fäster blicken i bildens översta vänstra hörn och sedan skannar av den nedåt och åt höger - händelsevis gör man tvärtom i många samhällen där skriftspråket inte som vårat läses uppifrån vänster och nedåt ...
Eller att vi som läser vänster-till-höger tenderar att uppfatta rörelse åt höger som "positiv" - tänk till exempel på reklambilder, hur ofta ser du någon i bilder vara på väg från höger till vänster? Något som verkar rätt universellt i världen (oavsett skrivriktning) är att det ofta upplevs som mer positivt när motiv rör sig snett uppåt än snett nedåt
Ofta fungerar kompositioner bra om det finns någon form av trianglar i dem - med spetsen uppåt och basen nedåt får du trygga, stabila kompositioner, tvärtom (vilket ofta är önskvärt i sport- och actionbilder) om du har spetsen nedåt och basen uppåt.
Du kan säkert de här sakerna redan och känner till fler liknande observationer (inte regler) som kan vara hjälpsamma. Varför de fungerar? Igen, det handlar nog mest om kulturella konventioner.
