Annons

Varför är alla pressbilder så sneda?

Produkter
(logga in för att koppla)
En bild i dokumentärt syfte ska ej manipuleras medvetet vare sig det gäller snea horisonter eller andra påhitt. För mig är det innehållet som ska berätta något. Vill i största möjliga mån undvika att få en viss uppfattning förstärkt utifrån fotografens referensramar. Det får räcka med att de kan påverka genom val av bild som ska visas.

Om man känner sig kallad som "bildkonstnär" så går det alldeles utmärkt att syssla med sådant utan att manipulera dokumentärt material. Tycker själv att det mesta kan göras mer spännande med diverse trick i Photoshop.

Måste säga att jag inte riktigt förstod din argumentation här. Jo, första stycket beskriver ju klart och tydligt din uppfattning om eventuell manipulation av bilden. Men det andra stycket - kan även dokumentära bilder göras mer spännande i Photoshop?
 
Bildinnehåll, förtydligande.

"utan att manipulera dokumentärt material" dvs manipulera allt annat (om man nu känner sig kallad. Man är faktiskt inte med automatik en "bildkonstnär" bara för att man har en kamera)men inte dokumentärt material. Allt är ju dokumentärt om man ska vara noga men här syftar jag på sådant som tidningar förmedlar för att visa ett visst skeende, oftast nyhetsinformation i någon form.
 
Där hör ni alla pressnissar .. endast auto exponering +-0Ev , ingen blixt , noll filter , inget spex med slutartiden så någon dramatisk rörelseoskärpa uppstår , gärna ett vattenpass på kameran för en rak och fin horisont, RAW format och kurv justering i PP är total förbjudet.

Nu bör bilderna bli rätt fria från trix och andra nymodigheter som kliar i ögat på de konservativa ugglorna :)
 
Där hör ni alla pressnissar .. endast auto exponering +-0Ev , ingen blixt , noll filter , inget spex med slutartiden så någon dramatisk rörelseoskärpa uppstår , gärna ett vattenpass på kameran för en rak och fin horisont, RAW format och kurv justering i PP är total förbjudet.

Nu bör bilderna bli rätt fria från trix och andra nymodigheter som kliar i ögat på de konservativa ugglorna :)

Vet inte om jag håller med. En förstklassig reportagebild ska utföras i Xylografi tycker jag :)
 
Där hör ni alla pressnissar .. endast auto exponering +-0Ev , ingen blixt , noll filter , inget spex med slutartiden så någon dramatisk rörelseoskärpa uppstår , gärna ett vattenpass på kameran för en rak och fin horisont, RAW format och kurv justering i PP är total förbjudet.

Nu bör bilderna bli rätt fria från trix och andra nymodigheter som kliar i ögat på de konservativa ugglorna :)

Att lägga på vinjettering och att vrida på kameran är det konservativa, förlegade, omoderna, icke kreativa.

När "alla" följer modet är det inget mode längre.

Att bryta mot reglerna är att styras av dem.

Tes - Antites - Syntes.

Less is more.

För mycket och för litet skämmer allt:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1846705.htm?set=mp

När alla trender har lagt sig lever alltid de ursprungliga principerna - de universella lagarna - vidare.
 
Där hör ni alla pressnissar .. endast auto exponering +-0Ev , ingen blixt , noll filter , inget spex med slutartiden så någon dramatisk rörelseoskärpa uppstår , gärna ett vattenpass på kameran för en rak och fin horisont, RAW format och kurv justering i PP är total förbjudet.

Nu bör bilderna bli rätt fria från trix och andra nymodigheter som kliar i ögat på de konservativa ugglorna :)


En tekniskt rätt tagen bild som visar det sanna skeendet skall skiljas från en manipulerad bild. En dramatisk bild med rörelseoskärpa kan vara omanipulerad pga att fotografen inte höll kameran stilla vid exponeringen (omedvetet). Men att medvetet lägga till rörelseoskärpa då har man manipulerat bilden. Och varför har man gjort det i så fall? Som jag ser det så är det för att påverka i någon riktning, antingen förstärka eller försvaga ett skeende så det passa ens egna syften. Tyvärr så är det lätt att påverka ett skeende utifrån kameravinkel och ljus vilket gör mig än mer övertygad att fotografen ska hålla sig så neutral som möjligt vid nyhetsdokumentation.
 
Att lägga på vinjettering och att vrida på kameran är det konservativa, förlegade, omoderna, icke kreativa.

När "alla" följer modet är det inget mode längre.

Att bryta mot reglerna är att styras av dem.

Tes - Antites - Syntes.

Less is more.

För mycket och för litet skämmer allt:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1846705.htm?set=mp

När alla trender har lagt sig lever alltid de ursprungliga principerna - de universella lagarna - vidare.

Tror inte att trender kommer att försvinna, de avlöser varandra.

Vilka skulle de universella lagarna vara?
 
Tyvärr så är det lätt att påverka ett skeende utifrån kameravinkel och ljus vilket gör mig än mer övertygad att fotografen ska hålla sig så neutral som möjligt vid nyhetsdokumentation.

Ditt ideal att vara så über-neutral gör det tyvärr omöjligt att ägna sig åt nyhetsdokumentation. För vad uppfattas som uppseendeväckande, spännande, intressant, skandalöst, underhållande eller dråpligt om man förhåller sig strikt neutral till allting i den omvärld man berättar om?
 
Nyhetsmedia har aldrig haft för avsikt att hålla sig neutrala. Det är i stora drag omöjligt och dessutom inte särskilt önskvärt av flera skäl. God pressetik innebär däremot att båda sidor i en frågeställning får komma till tals. Inte nödvändigtvis i samma artikel utan kanske i en närliggande artikel. Detsamma gäller pressbilder, det har aldrig funnits någon ambition att återge saker och ting neutralt, då kan man ägna sig åt reprofotografering i källaren hos nått museum istället.

Liksom pennan ska fotografen berätta något. Var det fart och fläng på dansbanan i lördags så är det det bilden ska visa. Endast fotografen kan avgöra om han/hon tycker att bilden visar så mycket fart och fläng som det i verkligheten var. Alla behöver inte dela uppfattningen men det är inte intressant. Skulle vi åka till samma ställe skulle vi uppleva det på olika sätt. Därför avgör fotografen vad han/hon vill berätta och hur, det är inte nått pliktskyldigt redovisande av miljö/personer som han/hon ägnar sig åt. Eller gör han/hon det så är han/hon en jäkligt dålig fotograf.

Så den typen av dokumentär fotografering har inget med bildjournalistik att göra. Det är mer områden som kriminalfotografi, medicinsk fotografi, repro och liknande som kvalar in under den typen av dokumentär fotografi. Bildjournalistik ska berätta något, helst något utöver hur folk och fä ser ut.

/Maverick
 
Ditt ideal att vara så über-neutral gör det tyvärr omöjligt att ägna sig åt nyhetsdokumentation. För vad uppfattas som uppseendeväckande, spännande, intressant, skandalöst, underhållande eller dråpligt om man förhåller sig strikt neutral till allting i den omvärld man berättar om?


Rimligtvis är det fotografen som tar bilden som har en första uppfattning om vad bilden förmedlar. Om fotografen tycker att bilden exempelvis inte blev så spännande, intressant, skandalös, underhållande eller dråplig som han trodde i fotoögonblicket och sätter igång och ändrar i bilden så det passar hans syften då är det något som brister. Troligtvis blir någon sur som framställs i skandalös dager om sanningen är en annan osv.
Att vara neutral innebär inte att det är omöjligt att ägna sig åt nyhetsdokumentation. Att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och läsa av läget brukar skilja agnarna från vetet. När allt stämmer så har man rätt bild vilket inte alltid är så lätt. Men att gå den lätta vägen och fixa till bilder man inte är kapabel att ta visar på ett systemfel. En orsak är att bilderna ska säljas in till allmänheten, bra bild genererar pengar.
 
Ja, det vore ju en bra lösning att ta bilder som inte säljer in...

Faktum är att rätt få blir glada över skandalösa bilder alldeles oavsett om de är med sanningen överensstämmande.

En pressfotograf sätter naturligtvis inte igång att ändra i bilden, han tar en ny bild. Möjligen tiltar han till horisonten i efterhand i PS...

Det finns ingen "rätt plats vid rätt tid" idag. 98% av alla pressjobb är planerade jobb och bokade enligt schema. Du har 10-15 minuter på dig efter intervjun att ta ett gäng bilder, thats it. Hela synsättet om vad en pressfotograf är för nått är förlegad och romantiserad från tv/film. En snubbe, nästan alltid en snubbe, med fotoväst och en kamera över axeln och en magisk förmåga att alltid vara på "på rätt plats vid rätt tid".

Som Montgomery sa, jag hade turen att vara där och att jag kände en som släppte in mig. Apropå hans vinnarbild i "Årets Bild".

Pratar vi bildjournalistik så funkar det lite annorlunda men då är det än viktigare att den personliga kreativiteten får utrymme, som t ex Pieter Ten Hoopens bilder i "Årets Bild".

/Maverick
 
Man vet helt enkelt inte åt vilket håll det lutar... de som jobbar för en tidning med dagsfärska nyheter bryr sig nog inte så mycket om fotografiet, bara man får med något som drar till sig uppmärksamhet så kan det kanske t.o.m. vara medvetet att man gör "fel" sett ur en fotografs synvinkel.
 
Jag som suttit här och trott att det beror på att fotograferna får sneda ryggar av allt kånkande på stora kameror och objektiv!
 
Ja, variation har ett egenvärde. Däremot är inte samma sak som att blanda in precis allt i en och samma bildserie. Det blir som att lägga i alla kryddorna i soppan.

Om det senare så finns det folk som gör så och som är tämligen uppskattade, framför allt utomlands.

/M

Variation som övergripande fenomen har ett egenvärde.

Den enskilda specifika varationen - tex en bild med sned horisont - har dock inget givet egenvärde.

Egenvärde och kvalitet är synonyma begrepp på systemnivå.

Egenvärde och kvalitet är möjliga men inte med nödvändighet synonyma begrepp på enhetsnivå.

Variation och utveckling behövs därför att kvaliteten på enhetsnivå inte är tillfredsställande.

http://translate.google.se/translat...09/01/26/discussing-aesthetic-quality/&anno=2
 

lol
De flesta av länkarna visar ju bara vanliga tumregler för komposition. De två sista däremot var riktigt flummiga. Utstuderat mombojumbo med eteriska världar hit och healing dit... och det var det enda stället där något nämndes om universella lagar :D
Vad har sådant där new age-bjäfs med sneda/raka fotografier att göra?! Du skojar väl med oss hoppas jag.
 
Ja, det vore ju en bra lösning att ta bilder som inte säljer in...

Faktum är att rätt få blir glada över skandalösa bilder alldeles oavsett om de är med sanningen överensstämmande.

En pressfotograf sätter naturligtvis inte igång att ändra i bilden, han tar en ny bild. Möjligen tiltar han till horisonten i efterhand i PS...

Det finns ingen "rätt plats vid rätt tid" idag. 98% av alla pressjobb är planerade jobb och bokade enligt schema. Du har 10-15 minuter på dig efter intervjun att ta ett gäng bilder, thats it. Hela synsättet om vad en pressfotograf är för nått är förlegad och romantiserad från tv/film. En snubbe, nästan alltid en snubbe, med fotoväst och en kamera över axeln och en magisk förmåga att alltid vara på "på rätt plats vid rätt tid".

Som Montgomery sa, jag hade turen att vara där och att jag kände en som släppte in mig. Apropå hans vinnarbild i "Årets Bild".

Pratar vi bildjournalistik så funkar det lite annorlunda men då är det än viktigare att den personliga kreativiteten får utrymme, som t ex Pieter Ten Hoopens bilder i "Årets Bild".

/Maverick


För egen del skulle jag bli mer sur om jag framställs på ett sätt som inte har med
sanningen att göra.

Montgomery visar nog en sida av ödmjukhet när han säger att han hade "tur". Fotoyrket är inte annorlunda än andra yrken, i alla yrken finns bra och mindre bra yrkesutövare. De duktiga låter höra av sig, gång på gång vare sig det gäller inom fotoyrket eller någon annan yrkeskategori. Mest påtagligt är det i idrottsvärlden. Detta att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt ökar markant om man är påläst och kan dra de rätta slutsatserna. Den late göre sig icke besväret och blir då alltid tvåa eller sämre. Det har inte med magik att göra, ej heller fotoväst och kamera över axeln. Det är som allt annat i livet, hårt arbete lönar sig.
 
Som varande mer eller mindre bra/dålig pressfotograf med c:a 20 års yrkeserfarenhet tycker jag det ligger väldigt mycket i både Mavericks och Black And Whites resonemang.

Vi har förvisso hamnat på ett stickspår (oundvikligt i sådana här trådar) när det gäller sneda pressbilder.
Låt oss gärna fortsätta med det i kreativitetens namn.

Några av er som noterat två av de vanligaste förekommande "klichébilderna" genom åren i svensk press?

1/ " Här hände det" . Bild som visar en person som pekar på en viss plats där något mer eller mindre dramatiskt skett.

2/ "Tre gubbar och ett papper". Bild med ett antal personer och en skrivelse av något slag. kanske en lista med namnunderskrifter eller ett utdrag från någon myndighet.

Dessa båda exempel finns i ett stort antal variationer, men är i grunden lika. Det som förvånar mest är yrkesmän fortfarande tar denna typ av bilder.

Varje gång jag ser dessa icke kreativa avarter börjar jag nästan längta efter en sned horisont istället:)

Just på tal om kreativitet finns det ju en uppsjö av möjligheter att illustrera på ett annat sätt än de båda klichéexemplen.
 
För egen del skulle jag bli mer sur om jag framställs på ett sätt som inte har med
sanningen att göra.

Montgomery visar nog en sida av ödmjukhet när han säger att han hade "tur". Fotoyrket är inte annorlunda än andra yrken, i alla yrken finns bra och mindre bra yrkesutövare. De duktiga låter höra av sig, gång på gång vare sig det gäller inom fotoyrket eller någon annan yrkeskategori. Mest påtagligt är det i idrottsvärlden. Detta att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt ökar markant om man är påläst och kan dra de rätta slutsatserna. Den late göre sig icke besväret och blir då alltid tvåa eller sämre. Det har inte med magik att göra, ej heller fotoväst och kamera över axeln. Det är som allt annat i livet, hårt arbete lönar sig.

Jo, men som jag sa. Folk blir sura även om det är med sanningen överensstämmande när det är mindre smickrande.

Förvisso är Montgomery rätt ödmjuk men det han säger är helt sant. Att han hamnade där beror på en rad mer eller mindre slumpmässiga beslut. Vilka är inte bokade, vilka har inte ledigt, vilka andra event finns det och vilka är lämpligast att åka på dem osv. Det finns knappt på kartan att Scanpix skulle sitta och spekulera i att de skulle bli insläppta ifall de skickar Montgomery. Det funkar inte så på ett yrkesmässigt plan. Det är världspolitiken vi pratar om och där Sverige är en plutt, det är bara att titta på vilken plats Reinfeldt tar i den bilden och vilken uppmärksamhet han ägnas. En världspolitik där man som president för USA får räkna med att journalister slänger skor på en och kanske ännu värre nästa gång. Det Montgomery uppvisar yrkesmässig skicklighet i är att han förvaltar den uppkomna möjligheten mycket väl.

Så jag tror han har helt rätt i att det var lite tur, annars hade det varit ett bokat arrangemang och då hade det garanterat inte sett ut som det gjorde på bilden.

/Maverick
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar