Vad ska vi göra åt alla myter?

[elbe]

Joakim Bengtsson har just gjort en jämförelse mellan G11 och 1DIII och 1DIV som visar hur lika dessa tre kameror är vid samma förutsättningar.

http://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=1466254&postcount=179

Och läser man länkarna till Clark Vision, DPR och Canon, som Tore visade här ovan, och tänker lite på vad som eg skrivs så handlar det eg om samma sak som Joakim visar i sitt lilla experiment.

 

[The_SuedeII]

Det FINNS inget att göra åt alla myter - folk vill tro det dom tror. Suggestionens makt är lika stor som inkompetensen hos många professionella tyckare.
Det bästa man kan göra är att förspråka blindtestning, med så rättvisande bildbehandlingar som möjligt. Samma presentations-skala, minimal brusreducering, likställda färger (så gott detta nu går!).

Många blindtester dödas dock i sin linda av den överdrivna brusreducering och über-kontrast som många väljer att lägga på sina bilder. Att få en D3s att likna en kompaktkamera är inget svårt - det klarar en lekskoleelev idag. Att göra tvärtom är dock lite svårare...

 

[dumbo]

En skakning är alltid en skakning som den högupplösta sensorn kan lösa upp bättre än den grovpixligare sensorn.

Det finns väldigt få objektiv idag som är så dåliga att det är objektiven som är flaskhalsen för upplösningen och därför behöver man sätta aa-filter framför alla sensorer för att de är för grovpixliga och skapar moiré annars.

Vad gäller diffraktionen så har alltid den högupplösta sensorn ett övertag mot den lågupplösta. Skillnaden börjar minska när diffraktionen sätter in med minskande bländaröppningar men den lågupplösta kommer aldrig att vara bättre, inte ens vid bländare 32 eller mindre.

Även vid den extrema teoretiska exempel du visar på så kommer den högupplösta sensorn att lösa upp diffraktionen bättre än den lågupplösta.

En lågupplöst sensor är aldrig bättre än en högupplöst vad gäller upplösning, nej. Däremot kan det finnas faktorer som gör att man inte DRAR NYTTA av den högre upplösningen och alltså inte nyttjar den potential som den högupplösta sensorn har.
Objektiv med för låg upplösning, skakningsoskärpa och diffraktion är alla sådana faktorer. Om bilden som levereras (optiskt genom objektivet) till sensorn är lågupplöst pga någon av dessa faktorer så kan ju inte den mest högupplösta sensorn i världen göra något åt det. För att på ett bra sätt registrera en helt enfärgad yta räcker det med en enda pixel. Om du istället har en sensor på 100Mpix kommer det inte göra något annat än att alla utom en av pixlarna är redundanta.
Om något annat än sensorn (motivet, objektivet, diffraktion, skakningsoskärpa) begränsar upplösningen så HAR MAN INTE NYTTA av den högre upplösningen. Det säger ju sig själv att den information som sensorn ska registrera måste ha lika hög upplösning som (eller högre än) sensorn för att man ska kunna nyttja sensorns potential.

 

[elbe]

Och här kommer det starkare AA-filtret i den grovpixligare sensorn att sprida den där linjen eller punkten över flera pixlar för att undvika moiré.

Eller så får man göra som Leica- och mellanformatsfotograferna gör när dom avsiktligt manuellt ställer skärpan lite fel, väljer en liten bländare för att just dra nytta av diffraktionen eller väljer ett mjukt objektiv för att få bättre bilder. Även lite "mikroskakningar" kan hjälpa dessa att få undan "felen"...

 

[PMD]

I praktiken är det bara utskrifter och digitala bilder i det slutliga formatet som är intressant, det är ju dom bilderna man tittar på, inte "negativet" på pixelnivå

För utskrifter kan vi behöva rätt många pixlar för att få god kvalitet, men vi kan konstatera att för digitalt betraktande på skärm klarar vi oss med rätt få pixlar. Det är rätt sällsynt med skärmar som har fler pixlar än en HD-skärm, dvs 1920x1080. 30-tummar med 2560 x 1600 finns förvisso, men är knappast var mans egendom.

Drygt 2Mpixel för en HD-skärm, alltså, och ungefär det dubbla för en 30"-skärm.

 

[MattiasL]

Det FINNS inget att göra åt alla myter - folk vill tro det dom tror. Suggestionens makt är lika stor som inkompetensen hos många professionella tyckare.
Det bästa man kan göra är att förspråka blindtestning, med så rättvisande bildbehandlingar som möjligt. Samma presentations-skala, minimal brusreducering, likställda färger (så gott detta nu går!).

Många blindtester dödas dock i sin linda av den överdrivna brusreducering och über-kontrast som många väljer att lägga på sina bilder. Att få en D3s att likna en kompaktkamera är inget svårt - det klarar en lekskoleelev idag. Att göra tvärtom är dock lite svårare...

Eller så är det bästa man kan göra att ge fan i alla tester, hitta nåt man tycker funkar och ösa på med bilder.

 

[The_SuedeII]

Detta fungerar naturligtvis alldeles lysande. Så länge:

*Dina klienter är nöjda
*Du aldrig "behöver" eller vill jämföra dina bilder med något annat
*Du anser bildkvaliten vara tillräcklig för din presentationstyp/skala
*Du ger blanka f_n i att bilderna kunde varit avsevärt mycket bättre
*Du ger blanka f_n i att du kunde tagit bilder i nya, hittills omöjliga situationer

Att dra det "artistiska" till sin spets är väl att ta frågan till sin andra extrem - allt kvittar, man behöver inte ens kunna se vad motivet egentligen var genom all oskärpa och brus. Bara konstnären själv är nöjd med alstret.

Båda ytterkanterna är ganska improduktiva för den större delen av alla fotografer. Teknikidioten har sin plats - arbetandes med bildkvalitetsfrågor på proffessionell nivå (tryck/bildåtergivning/mjukvara/analys), färgvetenskap och utveckling. Konstnären har också en plats när h*n väl är etablerad. Ingen köper (eller är ens intresserade av) bilder som man inte kan se vad dom föreställer - om du inte har ett etablerat namn. "Tillräcklig" kvalitet för familjealbumet får du oftast med en bättre kompakt. Rent artistiskt finns det många som tar oändligt mycket bättre bilder med en kompakt än vad jag mäktar med när jag släpar på D3x. Min flickvän är en sådan person till exempel... grrr....

Någonstans härimellan finns en medveten fotograf som gör så gott h*n kan med den utrustning h*n har och som tar rationella beslut om när det är lönt att lägga ut pengar på dyrare eller bättre/nyare utrustning - och naturligtvis också när det INTE är det.

PS
Jag faller oftare och oftare åt hållet "att det inte är lönt" med dyrare utrustning (gällande kamerakroppar, inte objektiv) ju fler som frågar. Människan bakom kameran är fortfarande den största bromsklossen för bildkvaliten i en alldeles överväldigande del av alla bilder som tas runt om i världen - om man inte sätter upp för svåra förhållanden för kameran. Då finns det inga genvägar runt tekniska prestanda om man vill ha en användbar kvalitet på sina foton.
DS

 

[The_SuedeII]

För utskrifter kan vi behöva rätt många pixlar för att få god kvalitet, men vi kan konstatera att för digitalt betraktande på skärm klarar vi oss med rätt få pixlar. Det är rätt sällsynt med skärmar som har fler pixlar än en HD-skärm, dvs 1920x1080. 30-tummar med 2560 x 1600 finns förvisso, men är knappast var mans egendom.

Drygt 2Mpixel för en HD-skärm, alltså, och ungefär det dubbla för en 30"-skärm.

-Vilket är en av anledningarna till att jag fortfarande för vissa typer av arbete håller kvar vid mina GD520 och 1200NF (22" crt) - perfekta, förlustfria betraktningsvinklar, antireflexbhandlat täckglas av mycket god kvalitet (bättre än många 30kkr+ TFT-skärmar) och 3MP upplösning i 2048x1536 4/3-format... De börjar dock bli lite trötta, och färgmättnaden är nätt och jämnt sRGB - lite mer mättad grön, obetydligt lite mindre mättad blå/röd (iofs perfekt för web-arbete). HD-format anser jag vara totalt värdelöst för bildbehandling iom begränsningen till 1080-höjden på bilden.

Det börjar dyka upp 27" 2560x1440 nu från LG (Apple, Dell, LG), så framtiden ser väl lite ljusare ut igen. Jag får panikattacker alternativt vansinnesutbrott av att arbeta med 1680x1050 för långa stunder - det räcker att man öppnar en verktygsruta så försvinner arbetsytan in bakom nånstans, och 30" eller dual-screen är lite för otympligt även om det är trevligt att arbeta vid.

Ämnet är till viss del högst relevant för tråden, eftersom att ju högre upplösning kameran har, desto svårare är det för skärmen att prestera en "utskriftsrelevant" presentation. Jag arbetar just nu på en 120dpi+ skärm, vilket för min del fungerar bra för tryckarbete. lägre än 100 gör att jag måste backa ifrån så långt armarna räcker för att kunna ha överblick över skärpning osv.

 

[PMD]

Nu blev jag sugen. Vad var det för en?

Kavalan

Taiwan whisky 'beat Scotch' in Burn's Night shocker.

 

[h.pettson]

Jag kommer ihåg i min ungdom då vi testade om det var kräkmedel i öl. Efter tio öl hittade jag en som det var kräkmedel i...

Alla myter borde testas lika noggrannt!

 

[Rickenbacker]

Den största myten av alla är väl ändå att gemene man (eller proffsfotograf) ser någon skillnad på en bild tagen med en billig kompaktkamera och en tagen med en proffskamera i 80-tusenkronorsklassen. Då menar jag i normala storlekar, inte pixel peeping.

Det är ju inte direkt ovanligt att få höra att "din kamera tar jättebra bilder" när man berättar att man har en D300, det är sällan någon som säger att JAG tar bra bilder - vilken kanske har sina orsaker iofs .

 

[Anders Östberg]

Den största myten av alla är väl ändå att gemene man (eller proffsfotograf) ser någon skillnad på en bild tagen med en billig kompaktkamera och en tagen med en proffskamera i 80-tusenkronorsklassen. Då menar jag i normala storlekar, inte pixel peeping.

Det är ju inte direkt ovanligt att få höra att "din kamera tar jättebra bilder" när man berättar att man har en D300, det är sällan någon som säger att JAG tar bra bilder - vilken kanske har sina orsaker iofs .

För "vanliga" bilder stämmer det någorlunda. I sporthallen däremot ser folk stora skillnader oavsett bildstorlek på vad jag kan göra med en systemkamera med bra hög-ISO-egenskaper och ett ljusstarkt teleobjektiv jämfört med vad idrottsföräldrarna kan åstadkomma med sin kompakt. Samma sak gäller fågelbilder, och även sport/motorsport utomhus till stor del.