Annons

Vad har ni gjort för att utveckla er inom landskapsfotografi?

Produkter
(logga in för att koppla)
Bara det inte blir för mycket som på den här diabilden som ingår i en serie diabilder tagna 2005 och som jag sitter och försöker göra något av. Det är en förarglig linsreflex nästan mitt i bilden. Det är min fru som syns skutta bland klipporna. Jag hade kommit efter för jag fotograferade, inte helt ovanligt att jag kommer efter då.

Jag har inga som helst problem med linsreflexen. Strunta i den.
 
Ett sätt att utvecklas om landskapsfotograf kan vara att prova ett helt nytt grepp på sidan av den traditionella system/mobilkameran- vägen.

För att komma ut svackan där idéerna har tagit slut, varför inte testa att köpa en drönare? Nya perspektiv, nya utmaningar, bilder som kanske ingen annan har, eller får..

Kameran i en Mavic 2 Pro t.ex. är på 28 mm och ger väldigt fina RAW-formatbilder i .dng. Kanske du har en kompis som har en eller ännu hellre, kolla lite på YouTube. Sök på Mavic 2 Pro Landscape!

Bifogar en bild från Notholmen vid Tyresö slott, Tyresö. Godkänd för spridning.
 

Bilagor

  • DJI_0328.jpg
    DJI_0328.jpg
    80.2 KB · Visningar: 35
Man kan naturligtvis skaffa nya prylar eller byta system och hoppas på att det ska bidra till bättre bilder. Det verkar ju rätt vanligt när jag läser trådarna på FS. Själv har jag sagt i många år att min utmaning är att försöka göra så bra bilder med den utrustning jag har. Den består huvudsakligen av grejer som jag köpt begagnat. Jag tror att det där med att utveckla fotograferandet, bildskapande och kreativiteten, när det gäller landskapsfotot i det här fallet, inte så mycket har med utrustningen att göra. Det handlar nog mest om kreativiteten hos den som håller i kameran. Eller bristen på den, vilket jag märker själv. Jag tror inte att mina bilder skulle bli bättre om jag köper utrustning för 100 kkr. Tekniskt förmodligen, vad avser skärpa, detaljrikedom och dynamiskt omfång, men inte i övrigt.
När jag läser i fotohistorien så verkar det påfallande ofta att kända fotografer kört med samma grejer i många år, grejer som de lärt sej behärska till fulländning. Och många gånger kanske återvänt till samma vy eller motiv för att förverkliga en vision med hjälp av ljuset vid en viss tidpunkt, eller viss vädersituation. Det är då kreativiteten och visionen av hur en bild ska bli avgör om det blir en bra bild även i andras ögon, en bild som berättar något eller appellerar till känslor hos betraktaren. Själv försöker jag berätta vad jag sett, ofta med flera bilder. Varje bild är då kanske inte så häftig, men tillsammans kanske de kan ge betraktaren något att tänka på. Kanske utvecklingen sker i små steg?
 
Man kan naturligtvis skaffa nya prylar eller byta system och hoppas på att det ska bidra till bättre bilder. Det verkar ju rätt vanligt när jag läser trådarna på FS. Själv har jag sagt i många år att min utmaning är att försöka göra så bra bilder med den utrustning jag har. Den består huvudsakligen av grejer som jag köpt begagnat. Jag tror att det där med att utveckla fotograferandet, bildskapande och kreativiteten, när det gäller landskapsfotot i det här fallet, inte så mycket har med utrustningen att göra. Det handlar nog mest om kreativiteten hos den som håller i kameran. Eller bristen på den, vilket jag märker själv. Jag tror inte att mina bilder skulle bli bättre om jag köper utrustning för 100 kkr. Tekniskt förmodligen, vad avser skärpa, detaljrikedom och dynamiskt omfång, men inte i övrigt.
När jag läser i fotohistorien så verkar det påfallande ofta att kända fotografer kört med samma grejer i många år, grejer som de lärt sej behärska till fulländning. Och många gånger kanske återvänt till samma vy eller motiv för att förverkliga en vision med hjälp av ljuset vid en viss tidpunkt, eller viss vädersituation. Det är då kreativiteten och visionen av hur en bild ska bli avgör om det blir en bra bild även i andras ögon, en bild som berättar något eller appellerar till känslor hos betraktaren.
Kloka ord, jag delar din uppfattning reservationslöst.

Själv köpte jag mina fotoprylar helt nya och det har gått på mer betydlig mer än 100 kkr, men jag känner å andra sidan inget som helst behov av att uppgradera (möjligen komplettera med ett kamerahus till, för att slippa skifta objektiv på det nuvarande i allt för stor utsträckning), men i övrigt som ovan;

En nyare (och modernare) utrustning skulle inte påverka mitt bildskapande eller slutgiltiga resultat ö h t, för det är inte där begränsningarna (i mitt fall), ligger.
 
Man kan naturligtvis skaffa nya prylar eller byta system och hoppas på att det ska bidra till bättre bilder. Det verkar ju rätt vanligt när jag läser trådarna på FS. Själv har jag sagt i många år att min utmaning är att försöka göra så bra bilder med den utrustning jag har. Den består huvudsakligen av grejer som jag köpt begagnat. Jag tror att det där med att utveckla fotograferandet, bildskapande och kreativiteten, när det gäller landskapsfotot i det här fallet, inte så mycket har med utrustningen att göra. Det handlar nog mest om kreativiteten hos den som håller i kameran. Eller bristen på den, vilket jag märker själv. Jag tror inte att mina bilder skulle bli bättre om jag köper utrustning för 100 kkr. Tekniskt förmodligen, vad avser skärpa, detaljrikedom och dynamiskt omfång, men inte i övrigt.
När jag läser i fotohistorien så verkar det påfallande ofta att kända fotografer kört med samma grejer i många år, grejer som de lärt sej behärska till fulländning. Och många gånger kanske återvänt till samma vy eller motiv för att förverkliga en vision med hjälp av ljuset vid en viss tidpunkt, eller viss vädersituation. Det är då kreativiteten och visionen av hur en bild ska bli avgör om det blir en bra bild även i andras ögon, en bild som berättar något eller appellerar till känslor hos betraktaren. Själv försöker jag berätta vad jag sett, ofta med flera bilder. Varje bild är då kanske inte så häftig, men tillsammans kanske de kan ge betraktaren något att tänka på. Kanske utvecklingen sker i små steg?

Du har rätt med att byta kameror inte är lösningen. Vad jag menar är att (nästan) alla stillbilder på landskap har en en tendens att se ungefär likadana ut iom det alltid blir i fotografens egen höjd.

Ibland ser man någon som lagt sig platt på marken eller klättrat upp i ett träd för lite mer annorlunda vinklar. Gott så.

Men om man vill ta till ett mera drastiskt grepp för att gå vidare i sitt fotograferande spelar det väl ingen roll vilken kamera man har. Tänk dig själv en bild som du ska ta vid den vackra stranden. Sjön ligger spegelblank och solen skiner. Du tar bilden är är nöjd med den.

På hemvägen kanske du undrar hur bilden skulle blivit om du hade kunnat ta den 30 meter upp istället. En helt ny bild på samma motiv. Förnyelse tycker jag. Vill betona att en sån bild bara är ett komplement till den ordinarie bilden.

En helt annat sak som förbryllar mig, går lite utanför ämnet men ändå... Varför tas så ofantligt mycket solnedgångsbilder? Folk verkar nästan besatta att ta sånt, kolla på FB så förstår alla och envar att många älskar dess bilder. Varför?

Vad lockar att se kanske 50-100 solnedgångar under en dag? Mobilbilderna dominerar med mycket skiftande bildkvaliteter. Återigen, vad lockar att ta sånt stup i ett? Nu kommer säkert piska vina över inlägget...
 
En helt annat sak som förbryllar mig, går lite utanför ämnet men ändå... Varför tas så ofantligt mycket solnedgångsbilder? Folk verkar nästan besatta att ta sånt, kolla på FB så förstår alla och envar att många älskar dess bilder. Varför?

Vad lockar att se kanske 50-100 solnedgångar under en dag? Mobilbilderna dominerar med mycket skiftande bildkvaliteter. Återigen, vad lockar att ta sånt stup i ett? Nu kommer säkert piska vina över inlägget...

Solnedgångar är ju ett vackert skådespel så att många väljer att fota dessa är väl föga förvånande. Det är väl inte helt ovanligt att lugnet börjar lägga sig efter en hektisk dag, ett glas vin i handen och så kommer en fin lugnande solnedgång. Mobilen åker fram för att föreviga ögonblicket och klick. Känner mycket båtfolk som dränker min fb-sida med denna typ av nu mår vi fint på sjön bilder.

Däremot håller jag med om att det är ganska tjatigt att se den ena filterbehandlade solnedgången efter den andra med överdrivna gultoner och blödande färger. Skulle önska att fler använde det fina ljuset till att fota annat än just själva solnedgången. Rikta kameran mot något som badar i det vackra ljuset istället. Välj något intressant som finns i det gyllene spegelblanka vattnet osv. Nu slår jag ju in öppna dörrar i ett fotoforum bland ambitiösa fotografer men det är väl de tipsen sällanfotografen skulle ha nytta av.
 
Solnedgångar är ju ett vackert skådespel så att många väljer att fota dessa är väl föga förvånande. Det är väl inte helt ovanligt att lugnet börjar lägga sig efter en hektisk dag, ett glas vin i handen och så kommer en fin lugnande solnedgång. Mobilen åker fram för att föreviga ögonblicket och klick. Känner mycket båtfolk som dränker min fb-sida med denna typ av nu mår vi fint på sjön bilder.

Däremot håller jag med om att det är ganska tjatigt att se den ena filterbehandlade solnedgången efter den andra med överdrivna gultoner och blödande färger. Skulle önska att fler använde det fina ljuset till att fota annat än just själva solnedgången. Rikta kameran mot något som badar i det vackra ljuset istället. Välj något intressant som finns i det gyllene spegelblanka vattnet osv. Nu slår jag ju in öppna dörrar i ett fotoforum bland ambitiösa fotografer men det är väl de tipsen sällanfotografen skulle ha nytta av.

Tack för ditt inlägg om solnedgångarna! Som du skriver, vänd er om ett halvt varv för där kan något nytt komma fram i det sista dags/kvällsljuset.
 
Jag tror att man kan lära sig bli en bättre fotograf i allmänhet, och därmed en bättre landskapsfotograf, genom att läsa en högskolekurs i bildanalys, t.ex. den här.
(Jag har inte gått kursen och vet inte mer om den än som står på websidan; den är bara ett exempel på en typ av högskolekurser som handlar om bilder).
 
Jag tror att man kan lära sig bli en bättre fotograf i allmänhet, och därmed en bättre landskapsfotograf, genom att läsa en högskolekurs i bildanalys, t.ex. den här.
(Jag har inte gått kursen och vet inte mer om den än som står på websidan; den är bara ett exempel på en typ av högskolekurser som handlar om bilder).

Det var en tuff utbildning!

De flesta jag känner inom fotoklubbar och annat som tar mycket naturbilder har nog ingen aning om denna utbildning.

De tar nog bara naturbilder som de är vana att ta. Tyvärr försvinner mycket av deras alster på deras hårddiskar, vilket innebär att man sällan eller aldrig får se något vad de plåtat. Märkligt...trodde väl att alla gärna ville visa upp och få kommentarer och kanske lite beröm därtill.

Ska föreslå din utbildningssida till några berörda och höra vad de anser.
 
Jag tror att man kan lära sig bli en bättre fotograf i allmänhet, och därmed en bättre landskapsfotograf, genom att läsa en högskolekurs i bildanalys, t.ex. den här.
Ja, framför allt genusperspektivet är säkert väldigt viktigt i den kursen för att utveckla sin förmåga till god och korrekt landskapsfotografi. Vore ju förfärligt om någon råkade fotografera en trädstam som påminner betraktaren om fallossymboler och därmed kränker någon skör stackare som egentligen förväntade sig en vacker solnedgång. ;)
 
Jag tror att man kan lära sig bli en bättre fotograf i allmänhet, och därmed en bättre landskapsfotograf, genom att läsa en högskolekurs i bildanalys, t.ex. den här.
(Jag har inte gått kursen och vet inte mer om den än som står på websidan; den är bara ett exempel på en typ av högskolekurser som handlar om bilder).

Det verkar som om man måste följa utbildningen till bildlärare för att få gå kursen...
 
Har ni någon uppfattning kring hur skolade de mer kända naturfotograferna är/var? Är det viktigt med en gedigen utbildning inom fotografi eller är det andra saker som har större betydelse? Idag när vi översköljs av både bra och dåliga bilder känns det som att teknisk perfektion, unikt konstnärligt uttryck, eller speciella ögonblick är det som i vissa fall klarar att stå ut från mängden.
 
Har ni någon uppfattning kring hur skolade de mer kända naturfotograferna är/var? Är det viktigt med en gedigen utbildning inom fotografi eller är det andra saker som har större betydelse? Idag när vi översköljs av både bra och dåliga bilder känns det som att teknisk perfektion, unikt konstnärligt uttryck, eller speciella ögonblick är det som i vissa fall klarar att stå ut från mängden.

De flesta kända naturfotograferna har ingen utbildning inom fotografi. Ser man genom åren och de mest erkända fotograferna i världen så saknar nästan samtliga någon utbildning inom fotografi.

Jag tror utbildningsnivån är större bland nutidens mer kommersiellt inriktade fotografer, men jag är inte säker.

De flesta är självlärda, man har utvecklat sig successivt och studerat det man själv har tyckt man har behövt lära sig.
 
Ja, framför allt genusperspektivet är säkert väldigt viktigt i den kursen för att utveckla sin förmåga till god och korrekt landskapsfotografi. Vore ju förfärligt om någon råkade fotografera en trädstam som påminner betraktaren om fallossymboler och därmed kränker någon skör stackare som egentligen förväntade sig en vacker solnedgång. ;)
Kursen i sig var som sagt bara ett exempel. Det finns säkert liknande kurser som helt utelämnar genusperspektiv för den som är allergisk mot sådant.

Det verkar som om man måste följa utbildningen till bildlärare för att få gå kursen...
Det är bara ett exempel, Helge. Betrakta inte just den specifika kursen som den ultimata kursen som gör dig till en bättre fotograf. Det finns andra högskolor som ger liknande kurser.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar