Vad har ni gjort för att utveckla er inom landskapsfotografi?

[PMD]

Jag knyckte några av dina råd under helgens roadtrip, personligen tycker jag det är ett bra tillägg med bilens inredning, fångar känslan rätt bra av att ha spenderat hela dagen bakom ratten under en molnig & regning himmel på Irland.

Bild nummer fyra tycker jag om (den med telefonstolpen till höger). Man kan bara ana att den är tagen genom ett fönster av något slag. Jag är tveksam till att jag hade noterat det om jag hade sett bilden utan den beskrivning du gav.

 

[laha]

Jag har hållit på länge med foto. Landskap blev det redan från början med pappas enkla bälgkamera 6x9 som läckte in ljus. Det mesta har blivit banalt, men ändå fått ett värde när tiden gått. Landskapet hinner ändra sig en hel del på 50-60 år.
Några bilder som sticker ut har det i alla fall blivit under åren.
Gemensamt för de bilderna har varit en eller flera av följande faktorer.
Taget från en plats det varit svårt att ta sig till.
Okristligt tidig på morgonen
Sent på kvällen.
Skitväder, som regn, storm, dimma eller riktigt kallt.
Då jag egentligen inte varit ute för att fota, men haft med en kamera ändå.

 

[bildsten]

Terje har ju berättat att han återvänder till ett motiv flera gånger för att se det i olika ljus till exempel. Det kommer jag ihåg från en del av Terjes bildvisningar för en hel del år sedan.

Just detta att återvända till ett motiv, naturlandskap eller stadslandskap eller något annat, påtalade en gång Sune Herbertsson, fotograf och bildkonstnär, när jag var med på en workshop i Hudiksvall för många år sedan. Han menade att det är vanligt att konstnärer återvänder till ett motiv flera gånger, ibland under hela livet, för att fånga motivet i olika ljus eller uttrycka det på annat sätt. Det var ovanligare bland fotografer enligt hans erfarenhet.

Här där jag har tillbringat somrarna i 50 år finns det en del vyer som jag återkommit till flera gånger, bland annat utsikten över sundet där vi bor, i soluppgång, mitt på dagen, i kvällssol, i åskväder och i månsken, på vintern med snö och hösten med gula löv.

Det är ju naturligtvis lättare att återvända till ett motiv som som ligger nära geografiskt än ett som ligger i fjärran land. Men jag har exempel på det senare också, mest från Telemark i Norge faktiskt, fast det ligger ju inte så långt borta. Så på något sätt har jag ju faktiskt försökt utveckla landskapsfotograferandet när jag tänker efter.

 

[Pär Plåtare]

Vilken härligt kreativ tråd!
Tar till mig av alla bra tips. Det är sådana här trådar som gör att det är värt att kika in på fotosidan.
Jag tycker många har bidragit på ett väldigt bra sätt!

Ett kanske lite vulgärt tips jag läste för många år sedan är ""kasta in något i förgrunden".
Ibland under lyckosamma omständigheter kan det bidra till en mer 3 -dimensionell känsla.

Har allmänt funderat på detta med att kameran är enögd och vi ser med 2 ögon.
Jag tror detta fenomen bidrager till att fotomodeller skall vara smala...de blir alltid rundare på bild...

 

[apersson850]

Nu är det inte främst landskap som jag ränner omkring och försöker fotografera. Jag tycker det är roligare med action/sport. Men det är relevant ändå, för det som jag tycker gjort mest för att göra mig duktigare (här definierat som att jag själv tycker bilderna blir bättre - andra har kanske andra preferenser, men åt var och en vad den vill ha) är något så enkelt som övning. Därmed kan jag också definiera att det som gjort allra mest för att utveckla mig som actionfotograf är digitalkameran. Att plötsligt kunna ta hundratusen bilder, utan att det blir ohemula driftkostnader, istället för att öva på hundra bilder, samt att få återkoppling om hur bilderna blir bums, istället för efter dagar/veckor, det har gjort åtskilligt.

Det är också svårt att få alla bilder att sitta när man ska fotografera action (tycker i alla fall jag, men det kan ju vara så att det bara krävs ännu mer övning), så det faktum att kamerorna är snabbare och bränner av mer än tio bilder på samma tid som jag i början av "karriären" tog en, gör ju också att sannolikheten att fanskapet inte blundar på den enda bilden ersätts av en högre sannolikhet att åtminstone en av bilderna blev vettig. Jag kan gå närmare, få mer "impact", mer känsla, trots att det också innebär att jag skjuter många fler bilder som inte blev bra. Men när de sitter, då känns det gott.

Även om landskap är tacksammare så tillvida att de i alla fall oftast inte ränner omkring, så borde just övning, återkoppling och ny övning kunna hjälpa till där också.

 

[Terje H]

Nu är det inte främst landskap som jag ränner omkring och försöker fotografera. Jag tycker det är roligare med action/sport. Men det är relevant ändå, för det som jag tycker gjort mest för att göra mig duktigare (här definierat som att jag själv tycker bilderna blir bättre - andra har kanske andra preferenser, men åt var och en vad den vill ha) är något så enkelt som övning. Därmed kan jag också definiera att det som gjort allra mest för att utveckla mig som actionfotograf är digitalkameran. Att plötsligt kunna ta hundratusen bilder, utan att det blir ohemula driftkostnader, istället för att öva på hundra bilder, samt att få återkoppling om hur bilderna blir bums, istället för efter dagar/veckor, det har gjort åtskilligt.

Det är också svårt att få alla bilder att sitta när man ska fotografera action (tycker i alla fall jag, men det kan ju vara så att det bara krävs ännu mer övning), så det faktum att kamerorna är snabbare och bränner av mer än tio bilder på samma tid som jag i början av "karriären" tog en, gör ju också att sannolikheten att fanskapet inte blundar på den enda bilden ersätts av en högre sannolikhet att åtminstone en av bilderna blev vettig. Jag kan gå närmare, få mer "impact", mer känsla, trots att det också innebär att jag skjuter många fler bilder som inte blev bra. Men när de sitter, då känns det gott.

Även om landskap är tacksammare så tillvida att de i alla fall oftast inte ränner omkring, så borde just övning, återkoppling och ny övning kunna hjälpa till där också.

Intressanta tankar du tar upp, tycker jag. Just hur digitalfotografin utvecklat actionfoto (sport, djur, fåglar, insekter mm). Men inom genren landskapsfoto ser jag inte samma utveckling, annat än i mer tekniska termer som focusstacking (större skärpedjup i så mån att skärpeområdet blivit större, inte skärpedjupet) - men också inom nattfoto med stjärnhimlar, Vintergatan mm.

Bildspråket däremot känner jag att det "stelnat" eller standardiserats, dagens landskapsbilder är inte lika vitala eller har ett tydligare fingeravtryck kopplat mot den särskilda fotografen.

Vad tycker ni?

 

[Tony johansson]

Kul att höra att du fått en nytändning! Vore kul att se några experimentella alster efter att du varit ute.

Ber om ursäkt om jag gör dig besviken, men du skall nog inte hoppas på för mycket. Om jag själv inte känner mig nöjd med det resultat jag uppnått, kommer bilderna inte allmänheten tillgodo, och det är sällan jag känner mig särskilt nöjd.

 

[Tony johansson]

Skulle vara intressant med flera tankar kring hur man kan utveckla sig inom landskapsfotografi som tråden handlade om från början - men jag ser gärna flera som skriver.

Mvh Terje

Delar helt din uppfattning, därför håller jag mig undan, även om jag läser tråden med intresse.

 

[Tony johansson]

Vad kul att se att det blev sådan respons i tråden! Dessvärre har jag själv varit fullt upptagen med jobb, bilprojekt & en roadtrip med bristande internet längs Irlands västkust förra helgen så jag prioriterade fotografin framför forumet

Ber om ursäkt för OT, men irland är ju bara så j*vla vackert !

 

[Tony johansson]

Många fotografer har en förmåga att se bilder och vyer i allt och alla situationer. Jag tillhör inte dem. Jag får kämpa för att se bra utsnitt, trots att jag fotograferat hela livet. Visst ser jag också speglingar i vattenpölar, och eklöv i träden mot solnedgången och horisonten, men orkar sällan ta upp kameran, om jag ens har den med mig. Tycker stundtals den typen av bilder är triviala.

Reser jag till någon exotisk plats jag aldrig varit på tidigare, är det som om allt detta förändras. De bilder jag aldrig skulle fått för mig att ta hemma blir plötsligt nödvändiga att ta. Samma sak händer om jag investerat i ny kamerautrustning. Hur kul är det inte att testa ett nytt kamerahus eller nya objektiv? De som påstår att inspirationen enbart kommer inifrån och inte från prylar och platser har nog aldrig köpt nytt eller rest långt!

Känner igen mig till fullo i ditt resonemang, men eftersom mina senaste inlägg inte på något sätt bidrar till trådens ursprungsfråga, fortsätter jag att läsa i bakgrunden istället.

Jo förresten, jag har en ny infallsvinkel på trådens fråga. Om det bidrar till att utveckla landskapsfotograferandet eller inte, vill jag låta vara osagt, men jag har precis skaffat en bil. Någon form av påverkan på mitt fotograferande kommer detta nyförvärv säkert att ha.

 

[Terje H]

Känner igen mig till fullo i ditt resonemang, men eftersom mina senaste inlägg inte på något sätt bidrar till trådens ursprungsfråga, fortsätter jag att läsa i bakgrunden istället.

Jo förresten, jag har en ny infallsvinkel på trådens fråga. Om det bidrar till att utveckla landskapsfotograferandet eller inte, vill jag låta vara osagt, men jag har precis skaffat en bil. Någon form av påverkan på mitt fotograferande kommer detta nyförvärv säkert att ha.

Som en liten parentes här, jag skaffade körkort först när jag var 40 år. Under hela min karriär fram till april 2004 hade jag levt och verkat som naturfotograf (med mycket landskap som motiv) utan körkort och bil, och det gick rätt så bra. Tills jag flyttade vidare från Skåne till Hälsingland med begränsat utbud av kollektivtrafik.

Under alla år blev jag mästare på buss och tåg, men även med vänner som hade bil och körkort. Tog mig ut till ett område med vänn A, men avtalade med vänn B att hämta mig i detta område en eller två dagar senare. Båda var själva fotografer, så då fick jag umgås med två goda vänner under två dagar och även hade en dag för mig själv däremellan.

Slutparentes...

 

[jonasfj]

Som en liten parentes här, jag skaffade körkort först när jag var 40 år. Under hela min karriär fram till april 2004 hade jag levt och verkat som naturfotograf (med mycket landskap som motiv) utan körkort och bil, och det gick rätt så bra. Tills jag flyttade vidare från Skåne till Hälsingland med begränsat utbud av kollektivtrafik.

Under alla år blev jag mästare på buss och tåg, men även med vänner som hade bil och körkort. Tog mig ut till ett område med vänn A, men avtalade med vänn B att hämta mig i detta område en eller två dagar senare. Båda var själva fotografer, så då fick jag umgås med två goda vänner under två dagar och även hade en dag för mig själv däremellan.

Slutparentes...

Sälj bilen och köp en båt! ;-)

 

[Terje H]

Sälj bilen och köp en båt! ;-)

Hehe, har tillgång till båt om det behövs. Svårt annars här i skogslandet, att hoppa med båt mellan sjöarna och tjärnarna... Hade jag bott vid kusten hade jag haft båt, det är helt säkert. Älskar att vara ute på havet i båt, född vid västkusten i Norge så det ligger i blodet.

 

[jonasfj]

Fota i motljus är alltid spännande!

 

[Bengf]

När jag var ung så sa man ofta att man skulle ta VY-bilder, fina vyer sa man, så klart man provade, jag blev ofta lurad av att man hade friska flexibla ögon dom såg bättre än vad kameran kunde återge, det var ju skarpt hur man än tittade. På den tiden var det f/11 och mera om vyerna var stora och djupa, det skulle vara skarpt från fötterna och framåt, senare tid så läste man om att man tog skärpa längre fram, var ju inte ovanligt att det skulle vara 28mm objektiv som var vanligt förr ( hyggligt pris, arbetarlönen var inte skyhög precis )

 

[bildsten]

Fota i motljus är alltid spännande!

Bara det inte blir för mycket som på den här diabilden som ingår i en serie diabilder tagna 2005 och som jag sitter och försöker göra något av. Det är en förarglig linsreflex nästan mitt i bilden. Det är min fru som syns skutta bland klipporna. Jag hade kommit efter för jag fotograferade, inte helt ovanligt att jag kommer efter då.

 

[Tony johansson]

Att exponera till höger, (ETTR).

 

[bildsten]

Att exponera till höger, (ETTR).

Det är bra att göra, särskilt i motljus. Men diafilmen som jag fotograferat av, har betydligt mindre kontrastomfång än en digitalkamera så om jag fotograferar om diat med lite olika exponering så kanske det går att få fram lite detaljer i skuggorna när jag lägger samman bilderna. Att bara lyfta skuggorna i raw-filen blir inte bra.

 

[PMD]

ETTR hjälper inte heller mycket mot reflexer inuti objektivet. Jag hade å andra sidan antagligen inte lagt märke till den om du inte hade påpekat den.

 

[jonasfj]

Ett bra sätt att utveckla sig själv är att ha ett projekt med ett tydligt mål så att man sätter lite press på sig själv.

Jag och min fru har kommit överens med ett galleri i Chiang Mai att ställa ut i december/januari.

Det betyder att jag måste producera ca ett dussin bilder som håller för att tryckas i stort format och visas offentligt.