Jag är lite skruttig i kroppen, så jag klarar bara av att bära med ett objektiv åt gången, till min fullformatskamera.
Det gav mig ett nytt sätt att tänka.
Vilka bilder finns här, som kan tas med detta objektivet?
Sedan återvänder jag till samma plats flera gånger, med olika objektiv.
Vill man utveckla sitt fotograferande, kan det vara bra att återvända till samma plats flera gånger, för att ta bilder under olika förhållanden.
Även ur miljösynpunkt är då närmiljön att föredra.
Jag ger mig själv uppdrag, utmaningar.
Nära mitt hem finns en alldeles vanlig skogsmark på några hektar, med en bäck som rinner igenom.
Kan man dokumentera det stället, med bara fisch-eye-objektiv?
Jag testade i våras.
För den som vill förnya sitt landskapsfotograferande, och inte har ett extremt vidvinkelobjektiv med kort närgräns, så är det att rekommendera.
Närbilds/makro-fotografering kan också berika.
Det är bara att konstatera, det bästa fotot på Niagara-fallet är nog redan taget.
Jag tycker det är mer spännande att ta ett foto som ingen annan tagit.
Och sådant finns precis bakom husknuten.
Jag ser gärna på andras foton, och går på föreläsningar där fotografer visar sina bilder.
Det inspirerar mycket.
Brutus Östling är fantastisk både som fotograf och föreläsare, och jag har flera av hans böcker.
Jag jämför dock inte mitt fotograferande med hans.
Kan jag få ett foto på sädesärla som matar sin unge, så är jag överlycklig för det.
Även om det fotot med all sannolikhet hade hamnat i Brutus slänghög.
För mig handlar mitt fotograferande. och dess utvecklande, mycket om att försöka förstå vad det är jag själv gillar för bilder.
Vad gillar jag med den bilden? Vad ger mig den sköna känslan när jag ser på bilden? Varför känns den andra bilden inte helt rätt?
Att utveckla sitt fotograferande kan också vara att försöka bli mer medveten om sin egen smak, och vad som styr den.
Det finns så mycket man kan göra med naturfotografering, men det bästa är nog att man kommer ut, och ser skapelsens skönhet och mångfald.
Kan man fullt ut försjunka och se, så kan nog det också vara ett sätt att utveckla sitt fotograferande.
För den som har ett stressigt vardagsliv, kan tekniker för att varva ner, sannolikt ha en positiv påverkan på fotograferandet.
För att bli lycklig av sitt fotograferande, så behöver man inte nödvändigtvis ta ett foto som alla andra tycker är kanonbra.
Det ska räcka att man själv tycker det (men usch så mycket bekräftelse vi människor tycks behöva).