Vad har ni gjort för att utveckla er inom landskapsfotografi?

[PMD]

Precis som Ts upplever jag en liknande situation, en stagnation och svårighet att "se" bilden.

Dito. Jag håller helt med om att det inte är alldeles nödvändigt att leta rätt på nya platser att fotografera hela tiden. Det kan nog vara en nyttig övning att ta bilder på samma landskap under en längre tid. Dels kanske man kommer på nya sätt att fotografera den bekanta platsen och dels kanske man ser nya saker där beroende på tid, väder och årstid.

Det finns dock en bra anledning till att ibland söka upp nya platser. Nya vyer ger ny inspiration. Det är analogt med att ny utrustning kan ge ny inspiration (bara en liten tangent här, Tony!

På en bekant plats kan man förmodligen ta sig tid att studera motivet en bra stund innan man börjar fotografera. Det kanske underlättar. Det jag tycker att jag brukar misslyckas mest med är dock när jag "ser" en fantastisk bild som håller på att försvinna. Fotografiet brukar sen inte alls likna det jag "såg".

Som jag tror att jag har skrivit i en tråd liknande den här så är det svåra att översätta den 3D-vy som man ser med ögon och hjärna till ett tvådimensionellt fotografi som påminner om verkligheten. Ju kortare tid man har på sig desto svårare är det väl, men jag tycker att detta är den största svårigheten av alla när det gäller att fotografera landskap (i naturen eller i urbaniserade områden; det spelar inte så stor roll).

 

[jonasfj]

En enkel sak som verkar fungera för mig: Ju mer arbete jag lägger ner, desto bättre blir bilderna.

1. Man måste ge sig ut. Varsomhelst är bättre än soffan

2. Bra ljus hjälper. Det kan betyda olika saker i olika sammanhang, men oftast hjälper det när ljuset har en tydlig riktning, dvs. när solen står relativt lågt

3. Gå upp tidigt är en bra ide.

4. Var flexibel. Ibland har man planerat för en soluppgång, men dimman ligger tät. Det är lätt att tappa sugen, men det är verkligen en möjlighet!

5. Ta bilden du hade tänkt dig, men glöm inte att experimentera. Gå runt, sök nya vinklar, gå lågt, gå högt, arbeta med olika brännvidder, jobba med detaljer som kan hjälpa dig berätta din historia

6. Jobba lite med film vid sidan om. Det ger ofta nya impulser

7. Utvärdera resultatet när du kommer hem. Fundera på vad du gillar och kan fortsätta utveckla och fundera på vad du missade

 

[Tony johansson]

Det finns dock en bra anledning till att ibland söka upp nya platser. Nya vyer ger ny inspiration. Det är analogt med att ny utrustning kan ge ny inspiration (bara en liten tangent här, Tony!

Delar helt din uppfattning i detta PMD, därav en av anledningarna till varför jag tenderar att söka mig till nya platser, då är jag mer nyfiken och sökande , än om jag är i närområdet.

Det kanske kan jämföras med ett äktenskap; Det kanske inte är så spännande efter (låt oss säga) trettio år ;-). Låt mig ta som ett konkret exempel. Precis i mitt närområde har jag ett natura 2000 område. Där nere har jag sprungit sedan barnsben på jakt efter (framförallt) havsvandrande öring och det är ett ganska naturskönt område.

Där nere kan säkert en riktig fotograf spendera hela sitt liv och hitta motiv att fotografera, men i mitt fall kommer jag då fram till analogin med äktenskapet; Jag tycker inte det är så upphetsande att springa där nere längre, helt enkelt.

Det jag tycker att jag brukar misslyckas mest med är dock när jag "ser" en fantastisk bild som håller på att försvinna. Fotografiet brukar sen inte alls likna det jag "såg". Som jag tror att jag har skrivit i en tråd liknande den här så är det svåra att översätta den 3D-vy som man ser med ögon och hjärna till ett tvådimensionellt fotografi som påminner om verkligheten.

Säg nu inte att det kom som en överraskning !?

 

[Tony johansson]

En enkel sak som verkar fungera för mig: Ju mer arbete jag lägger ner, desto bättre blir bilderna.

Det är ungefär som Ingemar stenmark svarade en reporter; Ju längre jag håller på, desto mer tur har jag.

1. Man måste ge sig ut. Varsomhelst är bättre än soffan

What !? Måste man gå ut !? WTF och jag som brukar ligga i soffan eller sitta framför datorn och skriva på något forum istället ! Ja jösses Amalia, nu har vi kommit något på spåret ! (P.s, ta inte illa upp, jag kunde bara inte låta bli).

2. Bra ljus hjälper. Det kan betyda olika saker i olika sammanhang, men oftast hjälper det när ljuset har en tydlig riktning, dvs. när solen står relativt lågt.

Enig

3. Gå upp tidigt är en bra ide.

Det är förvisso sant, men högst individuellt. I mitt fall (som nattarbetare) är det inte aktuellt att gå upp tidigt. Däremot att gå och lägga sig tidigt ;-)

4. Var flexibel. Ibland har man planerat för en soluppgång, men dimman ligger tät. Det är lätt att tappa sugen, men det är verkligen en möjlighet!

Enig !

5. Ta bilden du hade tänkt dig, men glöm inte att experimentera. Gå runt, sök nya vinklar, gå lågt, gå högt, arbeta med olika brännvidder, jobba med detaljer som kan hjälpa dig berätta din historia

Enig !

6. Jobba lite med film vid sidan om. Det ger ofta nya impulser

Det är naturligtvis individuellt och inte aktuellt (i mitt fall), men den här tråden riktar sig inte bara till mig, så ok.

7. Utvärdera resultatet när du kommer hem. Fundera på vad du gillar och kan fortsätta utveckla och fundera på vad du missade.

Bra idé, men gör inte alla det !? Jag menar, tittar på bilderna man tagit !? Ibland känns det att man träffat rätt, utan att man har sett bilden (annat än på skärmen på kameran) och känt att Hm, där satt den (kanske).

 

[Tomasz]

Så här gör jag, men jag har också problem.

För att svara på PMD:s problem, när man upplever landskapet så underbart med sina två ögon och ser det i 3D: Jag brukar blunda med ett öga, och då dissar jag ofta vad jag ser.
Men det finns mer i detta. Man vandrar ju i landskapet, och själva rörelsen genom det skapar en extra dimension som inte kan fångas i en bild. Så väldigt ofta finner jag mig bedårad av vad jag ser, och förtvivlad över att jag inte kan dela det i en bild. Men man kan ju förstås filma det, eller bara ta med sig den man helst vill dela upplevelsen med.

Dock har jag ett för mig mycket irriterande problem: När jag är ute och åker bil ser jag ofta "fantastiska" bilder. Men det går fanken inte att stanna där jag ser det! Antingen är det motorväg eller en supersmal men livligt trafikerad "traktorstig." Jag brukar, när jag är hemma, kolla kartan för att se om det finns något sätt att komma på plats för att fotografera och det finns det ibland. Men det är inte alltid man kan enkelt kan återvända till platsen, om den t.ex. ligger låååångt borta.
Hur ska man göra då? Skita i att man hindrar/är farlig för andra, eller våndas och bevara bilden som ett skönt minne bara?

 

[PMD]

Säg nu inte att det kom som en överraskning !?

Nejdå, jag har kämpat med det av och till i snart 50 år.

 

[Tony johansson]

Nejdå, jag har kämpat med det av och till i snart 50 år.

Så länge det finns liv, finns det hopp. "Always look at the bright side of life" )) !

 

[PMD]

Dock har jag ett för mig mycket irriterande problem: När jag är ute och åker bil ser jag ofta "fantastiska" bilder.

Det där känner jag igen. Speciellt irriterande är det när ljuset faller lågt och det finns fantastiska molnformationer. Ibland har jag försökt med mobiltelefonen (eller en kompaktkamera), men det blir sällan bra genom en vindruta som ofta är nedsölad av krossade insekter.

Man får helt enkelt finna sig i att en del bilder kan man bara spara i minnet (sitt eget alltså .

 

[Terje H]

Det intressanta är att landskapsfoto kan vara så ofantligt mycket, långt utanför de gängse mallarna. Det går att göra intressanta landskapsbilder på frihand, med blixt i stenhårt dagsljus, med sned horisont, ingen skärpa, vansinnigt "felexponerad", banalt enkelt med ett fåtal element så det blir genialt, anti-motiv som blir ögonöppnare just för att det är så tydligt anti mm.

Jag kan fotografera genom skitigt bilfönster, även fast bilen inte står still - kan stanna till i en parkeringsficka på landsvägen då jag sett något som är intressant, fascinerande, udda, ovanligt, humoristiskt, brutalt, extremt megatråkigt mm.

Allt detta berikar bildspråket, man fastnar inte i någon mall; med speciella ljusförhållanden, spännande motiv eller något som direkt skapar wow-känsla.

Jag har alltid med mig kameran, är beredd på att göra bilder när som helst. Ett fotograferingssätt som utvecklat sig genom åren.

 

[bildsten]

En trevlig och underhållande tråd som jag missat tidigare.
Jag har nog gjort för lite för att utvecklas som fotograf över huvudet taget.
Men Terjes tre eller fyra F brukar jag tänka på sedan jag hörde honom säga det en gång för bortåt 20 år sedan och det brukar underlätta när det fattas inspiration ute i busken.
Rätt ljus i alla ära, men jag är sällan där då, och nästa gång jag kommer förbi, är ljuset inte ett dugg bättre. Och lat som jag är så kliver jag inte upp på morgnarna då ljuset är fint.
Men ibland blir det bra bilder i "ickeljus", dis, dimma, snöoväder. åska och annat skitväder men det blir ju inga storslagna landskapsbilder precis.
Idag var jag på promenad med kameran för att försöka bli kvitt ryggvärken och det blev en bild på det lilla landskapet, några styvmorsvioler på grannens vildvuxna tomt. Skitiga armbågar och knän blev det också. Ibland är motiven nära men det fordrar lite ansträngning att hitta dem.

 

[jonasfj]

Det intressanta är att landskapsfoto kan vara så ofantligt mycket, långt utanför de gängse mallarna. Det går att göra intressanta landskapsbilder på frihand, med blixt i stenhårt dagsljus, med sned horisont, ingen skärpa, vansinnigt "felexponerad", banalt enkelt med ett fåtal element så det blir genialt, anti-motiv som blir ögonöppnare just för att det är så tydligt anti mm.

Jag kan fotografera genom skitigt bilfönster, även fast bilen inte står still - kan stanna till i en parkeringsficka på landsvägen då jag sett något som är intressant, fascinerande, udda, ovanligt, humoristiskt, brutalt, extremt megatråkigt mm.

Allt detta berikar bildspråket, man fastnar inte i någon mall; med speciella ljusförhållanden, spännande motiv eller något som direkt skapar wow-känsla.

Jag har alltid med mig kameran, är beredd på att göra bilder när som helst. Ett fotograferingssätt som utvecklat sig genom åren.

Visa bilaga 148339

Jag tror att den metoden passar din stil och ditt bildspråk.

Jag kan inte arbeta så.

Jag jobbar med en ide över en längre tid. Bilden nedan är ett exempel. Det är en skiss.

Trädet och hur det passar in mellan bergstoppen och ryggen till höger är grunden, men det krävs ytterligare element för att det ska bli en intressant bild. Det skulle kunna vara ett intressant ljus eller mer dramatiskt väder.

Det kan ta flera år innan jag återvänder dit, och när jag väl får chansen, ser trädet annorlunda ut.

 

[Terje H]

Jag tror att den metoden passar din stil och ditt bildspråk.

Jag kan inte arbeta så.

Jag jobbar med en ide över en längre tid. Bilden nedan är ett exempel. Det är en skiss.

Trädet och hur det passar in mellan bergstoppen och ryggen till höger är grunden, men det krävs ytterligare element för att det ska bli en intressant bild. Det skulle kunna vara ett intressant ljus eller mer dramatiskt väder.

Det kan ta flera år innan jag återvänder dit, och när jag väl får chansen, ser trädet annorlunda ut.

Inget fel i motivet, med både snygg komposition och en bra exponering. Men jag skulle även vid detta tillfälle arbetat mer med bilden på plats under fotograferingen. Kanske i svartvitt direkt i kameran med ett rödfilter för att ge kontraster i himlen (mörkare himmel och ljusare moln), sedan ett svagt softfilter för att förstärka glöden i trädet och sedan en dubbelexponering där jag på andra bilden håller igen för förgrunden (fått den mörkare). Det hade gett mörkare himmel och mörkare förgrund som förstärkt djupet mot ett ljusare mittenparti - där glöden i trädet hade gett känslan av rörelsen i löven på trädet.

Det är så jag jobbar på plats när jag gör landskapsbilder; använder tillfället, kliar de små grå i huvudet för att se vad jag kan åstadkomma. Efter en fika med funderingar kring hur jag skulle gjort.

Sedan hade jag jobbat vidare, för att se vad mer jag hade kunnat hämta ur motivet (och några fler koppar kaffe).

Spännande motiv och härlig kombination med helt rätt perspektiv!

Mvh Terje

 

[Tony johansson]

jag har inget att tillföra i sakfrågan, men jag vill bara kort flika in att jag tycker diskussionen är utomordentligt intressant. Även om bilder och bildspråk i viss mån inte tilltalar mig (ingen nämnd, ingen glömd), finner jag det utomordentlighet intressant att ta del av hur tankegångarna går inför ett motiv, inte minst Terjes nästan målande beskrivning om hans tillvägagångssätt och tankegångar bakom bilden, och ännu mer intressant, att han faktiskt inte låter sig hindras av sådana triviala saker som skitiga bilfönster eller vad den nu månde vara, utan att istället utnyttja dessa tillfällen också, om inte annat för att inte fastna i samma gamla hjulspår, där bilderna blir pastiche på varandra i infinitum (som en forumist redan beskrivit), utan istället bryter ny mark.

Kanske blir det bra, kanske det blir dåligt, det kan man inte förutsäga, men att han i vart fall försöker att se nya infallsvinklar och möjligheter.

Herrejösses, det är som en frisk västanvind som kommer och och sveper bort gammalt damm och mögel som samlats på loftet. Jag känner mig som en törstande i öknen som precis fått ett glas kallt vatten att avnjuta, otroligt uppfriskande, snälla, mer sådant !!

Avslutningsvis kan jag nämna en sak som verkligen tog skruv hos mig och jag sammanfattar det med ett enda ord; Fika.

Tack för det !

 

[Terje H]

Tycker det är en mycket intressant tråd och ser fram olika tankegångar kring landskapsfoto - och vad man eventuellt kan göra för att utveckla motivområdet.

Ett lite tillägg i detta med att närma sig motiven på olika sätt; jag har genom åren med att hela tiden försöka "tänka utanför boxen" då också tagit detta tankesätt vidare även till landskap av mer dramatisk karaktär. En av de absolut mest fantastiska platserna för mig är Landmannalaugar på Island - ett landskap som inte liknar något annat!

Visst har jag även gjort de "mer traditionella" landskapsbilderna, men över tid poppar de andra bilderna fram. De mer personliga, som jag experimenterat fram genom tillvägagångssätt jag utvecklat i de mer vardagliga motiven här hemma.

Som denna svartvita bild, mitt inne bland pysande magmaångor där det stundtals var extremt dålig sikt (och gott och varmt...)

 

[Terje H]

jag har inget att tillföra i sakfrågan, men jag vill bara kort flika in att jag tycker diskussionen är utomordentligt intressant. Även om bilder och bildspråk i viss mån inte tilltalar mig (ingen nämnd, ingen glömd), finner jag det utomordentlighet intressant att ta del av hur tankegångarna går inför ett motiv, inte minst Terjes nästan målande beskrivning om hans tillvägagångssätt och tankegångar bakom bilden, och ännu mer intressant, att han faktiskt inte låter sig hindras av sådana triviala saker som skitiga bilfönster eller vad den nu månde vara, utan att istället utnyttja dessa tillfällen också, om inte annat för att inte fastna i samma gamla hjulspår, där bilderna blir pastiche på varandra i infinitum (som en forumist redan beskrivit), utan istället bryter ny mark.

Kanske blir det bra, kanske det blir dåligt, det kan man inte förutsäga, men att han i vart fall försöker att se nya infallsvinklar och möjligheter.

Herrejösses, det är som en frisk västanvind som kommer och och sveper bort gammalt damm och mögel som samlats på loftet. Jag känner mig som en törstande i öknen som precis fått ett glas kallt vatten att avnjuta, otroligt uppfriskande, snälla, mer sådant !!

Avslutningsvis kan jag nämna en sak som verkligen tog skruv hos mig och jag sammanfattar det med ett enda ord; Fika.

Tack för det !

Jag är av den övertygelsen att ALLA har något att tillföra i sakfrågan. Vi är ju alla fotografer, med erfarenheter på alla plan, viljor, smak, drömmar, ambitioner (vissa är lata, ursäkta Sten...) - så vi kan alla ge något till varandra!

 

[alfin]

Kul att alla får vara med och tycka! Själv tillhör jag dem som blir inspirerade när de införskaffat ny utrustning eller reser till platser de aldrig tidigare besökt.

Många fotografer har en förmåga att se bilder och vyer i allt och alla situationer. Jag tillhör inte dem. Jag får kämpa för att se bra utsnitt, trots att jag fotograferat hela livet. Visst ser jag också speglingar i vattenpölar, och eklöv i träden mot solnedgången och horisonten, men orkar sällan ta upp kameran, om jag ens har den med mig. Tycker stundtals den typen av bilder är triviala.

Reser jag till någon exotisk plats jag aldrig varit på tidigare, är det som om allt detta förändras. De bilder jag aldrig skulle fått för mig att ta hemma blir plötsligt nödvändiga att ta. Samma sak händer om jag investerat i ny kamerautrustning. Hur kul är det inte att testa ett nytt kamerahus eller nya objektiv? De som påstår att inspirationen enbart kommer inifrån och inte från prylar och platser har nog aldrig köpt nytt eller rest långt!

 

[bildsten]

Jovisst, jag är lat i vissa fall. Jag har ju haft min försörjning från annan verksamhet och fotograferat i snart 60 år för att det är roligt och intressant och för att jag träffat trevligt folk i de fotoklubbar jag varit och är medlem i och nästan medvetet sett till att inte hamna i något fack. Men just landskap har det blivit rätt mycket av, både från resor och hemmakring.
Just nu är jag i ett världsarv känt för sitt dramatiska kustlandskap men har sysslat med annat än fotografering sedan jag kom hit. Varje gång jag är här har jag tänkt fotografera mera än förra gången. Och ibland blir det så. Större delen av tiden bor jag dock i stadsmiljö och därför blir det ibland stadslandskap. Vad fattas? Jo, inspiration, kreativitet och goda ideer. Därför är det intressant och tankeveckande att läsa den här tråden.

 

[Terje H]

Stadslandskap ser man inte ofta, inte heller landskap från småorter runt i Sverige. Det blir ofta dramatiska solnedgångar vid kusten eller dramatiskt ljus i fjällen med kraftiga höstfärger.

Skulle vara intressant med flera tankar kring hur man kan utveckla sig inom landskapsfotografi som tråden handlade om från början - men jag ser gärna flera som skriver.

Mvh Terje

 

[Hujeta]

Vad kul att se att det blev sådan respons i tråden! Dessvärre har jag själv varit fullt upptagen med jobb, bilprojekt & en roadtrip med bristande internet längs Irlands västkust förra helgen så jag prioriterade fotografin framför forumet

Att kunna gå ut i sin nära omgivning tycker jag är mycket intressant. Visst har jag varit på spännande platser som många andra, men ändå är huvuddelen av mina bilder från närmiljön. Dessutom gillar jag bättre att återkomma till platser, än att hela tiden leta efter nya. Det ger en unik möjlighet att kunna se förändringar både i ljuset, landskapet - och givetvis inom mig själv, med mitt humör och mina känslor.

Ett bra tips som jag ska ta tillvara på! Har gjort det vid några enstaka tillfällen (oftast tänker jag dock att jag inte behöver kameran för jag har redan hämtat vad som finns där), och visst öppnar det en kreativ dörr eftersom man inte vill komma hem med samma bilder man redan tagit.

Först vill jag skänka en tanke till Ts, detta var ett uppfriskande inslag i jämförelse med det som vanligen avhandlas här på Fs (och som förvisso inte är mindre intressant för det), nämligen det tekniska, d v s kamera och kringutrustning, (till smått absurda proportioner).

Tack för det, jag behövde den knuffen. Intressant är också att det föreslås att man skall börja med att ta en fika, och faktum är att jag tycker det är en utmärk approach som jag kände igen från den tiden då jag var aktiv med s.k sportfiske. När man kom till ett vatten man inte varit på tidigare, satt man sig ner i gräset eller vad det nu var för underlag, och tog en fika. Varför ? För att läsa av vattnet och för att se om det fanns någon aktivitet under vattenytan s a s.

Samma approach kan användas inom fotografin, har jag nu förstått. Sätt dig ner och koppla av, samtidigt som man tittar efter potentiella motiv/utsnitt/kompositioner etc. Det känns som att det finns mycket mer jag skulle vilja säga i det här ämnet, men jag tror jag nöjer mig med detta inledande bidrag i tråden, så att det inte blir en novell ;-).

Tack för omnämnandet! Tror nämna analogi mot sportfisket absolut kan vara en bra metod. Minns något Youtube-klipp som nämner samma sak. "Sitt ner en stund och fundera vad det är du tycker står ut i din omgivning och gör vyn extraordinär, fundera sedan ut vad du kan göra för att fånga det till fullo i kameran".

På en bekant plats kan man förmodligen ta sig tid att studera motivet en bra stund innan man börjar fotografera. Det kanske underlättar. Det jag tycker att jag brukar misslyckas mest med är dock när jag "ser" en fantastisk bild som håller på att försvinna. Fotografiet brukar sen inte alls likna det jag "såg".

Som jag tror att jag har skrivit i en tråd liknande den här så är det svåra att översätta den 3D-vy som man ser med ögon och hjärna till ett tvådimensionellt fotografi som påminner om verkligheten. Ju kortare tid man har på sig desto svårare är det väl, men jag tycker att detta är den största svårigheten av alla när det gäller att fotografera landskap (i naturen eller i urbaniserade områden; det spelar inte så stor roll).

Medhåll, det är dessvärre frustrerande ofta som man ser en storslagen vy men finner svårighet att översätta det till en bild. Ett tips som nämndes tidigare är att blunda med ena ögat för att få samma seende som kameran, ska prova det.

Det intressanta är att landskapsfoto kan vara så ofantligt mycket, långt utanför de gängse mallarna. Det går att göra intressanta landskapsbilder på frihand, med blixt i stenhårt dagsljus, med sned horisont, ingen skärpa, vansinnigt "felexponerad", banalt enkelt med ett fåtal element så det blir genialt, anti-motiv som blir ögonöppnare just för att det är så tydligt anti mm.

Jag kan fotografera genom skitigt bilfönster, även fast bilen inte står still - kan stanna till i en parkeringsficka på landsvägen då jag sett något som är intressant, fascinerande, udda, ovanligt, humoristiskt, brutalt, extremt megatråkigt mm.

Allt detta berikar bildspråket, man fastnar inte i någon mall; med speciella ljusförhållanden, spännande motiv eller något som direkt skapar wow-känsla.

Jag har alltid med mig kameran, är beredd på att göra bilder när som helst. Ett fotograferingssätt som utvecklat sig genom åren.

Visa bilaga 148339

Jag knyckte några av dina råd under helgens roadtrip, personligen tycker jag det är ett bra tillägg med bilens inredning, fångar känslan rätt bra av att ha spenderat hela dagen bakom ratten under en molnig & regning himmel på Irland.

 

[Hujeta]

Jag jobbar med en ide över en längre tid. Bilden nedan är ett exempel. Det är en skiss.

Trädet och hur det passar in mellan bergstoppen och ryggen till höger är grunden, men det krävs ytterligare element för att det ska bli en intressant bild. Det skulle kunna vara ett intressant ljus eller mer dramatiskt väder.

Det kan ta flera år innan jag återvänder dit, och när jag väl får chansen, ser trädet annorlunda ut.

Riktigt schysst bild (tycker molnen gör den)! Om du gillar redigering skulle jag gärna se dig göra en svartvit version, tror denna bilden har många element som gör sig bra i monokromt.

jag har inget att tillföra i sakfrågan, men jag vill bara kort flika in att jag tycker diskussionen är utomordentligt intressant. Även om bilder och bildspråk i viss mån inte tilltalar mig (ingen nämnd, ingen glömd), finner jag det utomordentlighet intressant att ta del av hur tankegångarna går inför ett motiv, inte minst Terjes nästan målande beskrivning om hans tillvägagångssätt och tankegångar bakom bilden, och ännu mer intressant, att han faktiskt inte låter sig hindras av sådana triviala saker som skitiga bilfönster eller vad den nu månde vara, utan att istället utnyttja dessa tillfällen också, om inte annat för att inte fastna i samma gamla hjulspår, där bilderna blir pastiche på varandra i infinitum (som en forumist redan beskrivit), utan istället bryter ny mark.

Kanske blir det bra, kanske det blir dåligt, det kan man inte förutsäga, men att han i vart fall försöker att se nya infallsvinklar och möjligheter.

Herrejösses, det är som en frisk västanvind som kommer och och sveper bort gammalt damm och mögel som samlats på loftet. Jag känner mig som en törstande i öknen som precis fått ett glas kallt vatten att avnjuta, otroligt uppfriskande, snälla, mer sådant !!

Avslutningsvis kan jag nämna en sak som verkligen tog skruv hos mig och jag sammanfattar det med ett enda ord; Fika.

Tack för det !

Kul att höra att du fått en nytändning! Vore kul att se några experimentella alster efter att du varit ute.

Kul att alla får vara med och tycka! Själv tillhör jag dem som blir inspirerade när de införskaffat ny utrustning eller reser till platser de aldrig tidigare besökt.

Många fotografer har en förmåga att se bilder och vyer i allt och alla situationer. Jag tillhör inte dem. Jag får kämpa för att se bra utsnitt, trots att jag fotograferat hela livet. Visst ser jag också speglingar i vattenpölar, och eklöv i träden mot solnedgången och horisonten, men orkar sällan ta upp kameran, om jag ens har den med mig. Tycker stundtals den typen av bilder är triviala.

Reser jag till någon exotisk plats jag aldrig varit på tidigare, är det som om allt detta förändras. De bilder jag aldrig skulle fått för mig att ta hemma blir plötsligt nödvändiga att ta. Samma sak händer om jag investerat i ny kamerautrustning. Hur kul är det inte att testa ett nytt kamerahus eller nya objektiv? De som påstår att inspirationen enbart kommer inifrån och inte från prylar och platser har nog aldrig köpt nytt eller rest långt!

Visst ligger det någonting i det du säger. Minns när jag köpte mitt första manuella vintage Minolta Rokkor 50mm/F2, efter paketöppning i köket blev även de mest alldagliga motiv intressanta. En resa öppnar också sinnena, men samtidigt tycker att en mindre expedition på lokal ort kan vara nästan lika givande. Vad finns det för intressanta föremål att upptäcka i grannbygden?

Jovisst, jag är lat i vissa fall. Jag har ju haft min försörjning från annan verksamhet och fotograferat i snart 60 år för att det är roligt och intressant och för att jag träffat trevligt folk i de fotoklubbar jag varit och är medlem i och nästan medvetet sett till att inte hamna i något fack. Men just landskap har det blivit rätt mycket av, både från resor och hemmakring.
Just nu är jag i ett världsarv känt för sitt dramatiska kustlandskap men har sysslat med annat än fotografering sedan jag kom hit. Varje gång jag är här har jag tänkt fotografera mera än förra gången. Och ibland blir det så. Större delen av tiden bor jag dock i stadsmiljö och därför blir det ibland stadslandskap. Vad fattas? Jo, inspiration, kreativitet och goda ideer. Därför är det intressant och tankeveckande att läsa den här tråden.

Fotoklubb låter faktiskt himla trevligt och något jag ska uppsöka. Det största värdet i stadslandskap uppkommer för mig först flera år efter, när staden har förändrats. Hur fantastiskt är det inte att se bilder från förra århundradet över platser man besökt/ vuxit upp i? Det kanske skulle vara något för dig, att hålla en liten utställning över platser du besökt under dina 60 år (och eventuellt jämföra med hur det ser ut idag)? Om du inte redan provat på något dylikt vill säga.