Jo, nog gissade jag på två och tre som de proffsiga. De har helt enkelt bätte bildutsnitt, de redovisar rummet på ett, kan man säga, snyggare sätt. Rummens färger upplevs sanna, ögat behöver inte kompensera för färgstick i bilderna.
Det beror såklart delvis på hur man rent tekniskt går tillväga. Men också på som FlyerOne så riktigt påpekar, det behövs en hel del mångårig erfarenhet, det som riktiga proffs har, det som skiljer oss agnar från vetet.
Det finns, inte minst på detta forum en utbredd föreställning om att man kan fixa till med några knep, ett par youtube-klipp och några tutorials på detta. Möjligt så, men ett utvecklat bildseende snyter man inte ur rockärmen. Och då ska vi veta att bara för att man är proffs kan man inte ta bra interiörbilder.
Lite, lite hjälp på vägen kan man få om man tittar på äldre måleri. Hur konstnärerna på den tiden byggde upp interiörer, hur noga de var med att perspektiven skulle vara måttfulla och upplevas som sanna för ögat. Hur man undvek linjer som störtade in i bildytan. hur man hanterade upplevelser av ljus och skugga, upplevelsen av sanna färger me mera. ( För övrigt, en fotoövning som jag faktiskt kört, är att göra fotografiska efterbildningar av gamla målningar. Prova, rätt kul.)
Och till detta ska naturligtvis sägas att jag inte heller proffs! Jag har däremot jobbat en del med utbildning i foto till och från under ett antal decennier, möjligen har kanske en eller annan av alla dessa faktiskt blivit proffs, men då är det nog mest beroende av deras egna förtjänster.