Arleklint skrev:
Det var ett svar som inte sa särskilt mycket.
Om du syftar på mitt inlägg så har du kanske rätt. Du har rätt i aspekten på att jag inte kom med några direkta, konkreta råd just för att jag känner att det inte finns många att ge förrän jag vet vem som vill plåta och varför. Samtidigt så tycker jag att jag gav ett svar som är tämligen allmängiltigt, men jag kan förstå att folk som vill ha specifika råd inte tycker det ger så mycket. Om det är att säga mycket eller lite är jag inte säker på.
Men jag kan ju alltid säga hur jag tycker att min infallsvinkel till fotografi har funkat och hur min upplevelse var. Sen kanske det är tillämpbart på andra.
Det jag menade är att eftersom inlärningsprocessen är en personlig process så finns det inte ett sätt som är bäst och en kamera som är den bästa gyllene medelvägen i alla lägen. I den sinnesvärld jag lever i finns det sällan
en sak/
ett sätt som funkar för alla i alla lägen. Därför tycker jag ofta att denna typ av diskussioner gå runt lite i cirklar. De olika sidorna har svårt att mötas och då kan man inte hitta ett gemensamt förhållningssätt utan vidare.
Jag tror man vill ha sån koll att man vet vad man avstår och vet vad man väljer.
Det är nog för att du har lite av samma inställning till fotografi som jag. Jag vill så gott som alltid ha full förståelse för hur saker funkar. Om jag får som jag vill så vill jag gärna kunna ta isär pryttlar eller se sprängskisser, veta teorin bakom något eller hitta tekniska förklaringar. För mig innebär full förståelse att jag inte behöver lära mig saker utantill utan kan härleda genom samband och undvika vita fläckar på kartan. Det är ett sätt som funkar för mig. Ska jag välja bort något vill jag veta vad det är jag valt bort. Jag tycker också att det ger mig en större förmåga att försöka resonera mig fram till en lösning i situationer som är nya för mig samt att det underlättar när jag ska prata om ämnet.
Men jag inser också, efter att ha undervisat både på gymnasium och högskola samt hållit mörkrumskurser, att det inte är så för alla. Det finns många personlighetstyper. Fotosidan visar upp en ganska liten och tämligen heterogen delmängd av dem. Vissa vill bara veta "att" och inte "varför". Börjar man prata vad ett visst vred gör på kameran skriker de "information overload" och istället vill de knäppa lite och se vad som händer. De vill inte ha förklaringen utan bara tillvägagångssättet (grovt tillyxat: "tryck på knappen så får du en bild"). Jag kan ha svårt att prata med dessa människor eftersom vi har olika gångtakt, men då jag sett att de tar minst lika bra bilder som jag så kan jag inte säga att min metod är bättre än deras, inte om man bara tittar på den slutgiltiga bilden i alla fall.
Det är rätt att det är få som vill leva i en helt slumpmässig värld, men det finns sådana också. Jag brukar få lite rysningar och tänka "skum konstnär" när jag träffar sådana men glädjer mig att jag har mer förståelse om inte annat. (Som om de skulle bry sig, de fnyser tekniknörden)
Som tur är så är de flesta i min fotoomgivning av liknande karaktär som jag så det brukar sällan bli kulturkrockar
Jag har haft i huvudsak tre kameror som jag har arbetat med. Den första var en helmanuell (hade dock inbyggd ljusmätare) Canon AT-1. Till den hade jag en 50mm/1.8. Den var robust och enkel att använda, till detta började jag med färgfilm för att väldigt snabbt gå över till svartvitt. Det finns få saker som jag upplever är så magiska som när en kopia framträder i framkallaren. Tycker den var helt ok som nybörjarkamera. Ett plus är att den är robust och liten.
Andra kameran var en Nikon F80. En klockren kamera i mina ögon som gav mig rum att växa. Med denna har jag nästan uteslutande kört svartvitt och framkallat allt själv. I de allra flesta lägen körde jag automatiskt men då den ger möjlighet att köra helt manuellt och med spotmätare så är det en typ av kamera jag varmt kan rekommendera. Jag trodde länge att jag skulle hålla hårt i denna och inte titta åt någon annan. Jag köpte till och med en negativscanner för att jag var övertygad om att film var vägen jag skulle vandra. Jag hade en liten enkel P&S-digicam för att ta ögonblicks-/partybilder och att alltid kunna ha i väskan.
Så kom dagen när jag råkade sätta på min 105:a på en D70 inne på Expert Konserthuset. Jag hade läst på Photo.Net om kameran som var slut i alla affärer i USA så jag undrade vad det var för megahype som alla pratade om. Jag föll direkt. Det var bara att spara de små slantarna och vänta samt en ny värld att utforska. Min negativscanner har fått pinsamt lite uppdrag sedan dess. Det var en nystart som jag förstått många andra upplevt i och med digitala eran.
Även fast det har gått lite drygt fyra år sedan jag återupptog fotografi som hobby och gick in för att lära mig så har dessa fyllt var sin funktion under processen. Ser mig lyckligt lottad som lever i en sådan tid att jag fått uppleva två olika världar. Jag ser mig fortfarande som nybörjare så därav min frågeställning om det bara finns
en rätt kamera för nybörjaren.
För mig har detta varit vägen fram och det föll sig ganska naturligt. Jag är dock inte på något sätt övertygad om att detta är den enda vägen. Kanske någon vill slänga om ordningen på stegen och känner den ordningen vara naturligare.
Ska jag komma med råd finns tre som jag tycker är tämligen allmängiltiga:
- Köp en kamera som du tycker om! Om den inte känns rätt i handen, den är obekväm att använda och man retar sig på den är det en överhängande risk att det snarare blir ett dyrt bokstöd än ett bruksföremål.
- Om man har en budget att hålla sig till: välj gärna en kamera som du kan växa i. Det finns inget som är så frustrerande som någonting man bara vill byta ut om två månader och man känner att man gjorde ett felköp. Man kanske vill hålla på med action-fotografi och den med helmanuella kameran lyckas man alltid fånga bilden halvsekunden efter då man måste ratta allt själv. Det är klart att har man nästintill obegränsat med resurser så är inte detta ett problem. Det kan vara svårt att veta hur man vill växa men till exempel en kamera liknande F80 eller EOS30/33 (jag stod och valde mellan dessa en gång i tiden) tycker jag ger en bra kompromiss. Dessa går även att få till hyggligt pris på begagnatmarknaden.
- Häng inte upp dig för mycket på kamerahuset och utrustningen. Fotografi är så mycket mer. (Konstigt råd att komma från mig egentligen)
Ursäkta det långa inlägget, hoppas någon orkade läsa det ända till slutet.
