ANNONS
Annons

Våra bilder i framtiden

Produkter
(logga in för att koppla)

GamleTrashberg

Aktiv medlem
Satt nyligen och säkerhetkopierade alla digitalbilder till en nyinköpt extern hårddisk, och slogs av en tanke...

Här sitter man med tiotusentals bilder, och man sparar mycket skräp. Klart att suddiga och över/underexponerade bilder ryker, men det blir ju ändå ofantliga mängder i detta digitala samhälle.

Så kom jag att tänka på mina barn, säg, 30 år in i framtiden. Kommer de att hata mig för detta? Blir det för mycket för dem att gå igenom? Man är ju själv van vid, i bästa fall, ett 50-tal bra bilder från sin egen uppväxt, och ett par album med 100 allmäna bilder. Det är ju fantastiskt kul att kolla igenom sånt. Men dessa ofantliga mängder med bilder? Får det helt motsatt effekt?

Ska man kanske kopiera de bästa bilderna till nån slags framtidsmapp, där nästa generation kan gå igenom sin historia utan att tappa intresset?

Hur tänker ni andra? Skickar ni ofta bilder till print?
 
Jag har funderat i samma banor som du, om någon verkligen kommer orka eller vilja gå igenom alla dessa bilder jag tar.

En framtidsmapp låter som en bra idé. Man behöver inte kasta några bilder, men det som verkligen är bra och värt att visa eftervärlden hamnar på högprioriterad plats. Dessutom kan man vara lite extra noga med dessa foton, fler säkerhetskopior och oftare.

Kanske jag borde börja sortera redan nu?!
 
Själv tror jag att problemet kommer bli det omvända. Med bilder i datorn kommer aldeles för få intressanta bilder finnas kvar i framtiden.
När min pappa dog för ett par år sen så fick jag en kasse med bilder och negativ från 40- talet och framåt.
Är själv såpass gammal så jag kommer ihåg hur förbannad man var över att alla telefonstolpar förstörde en annars så underbar vy. Nu hittade jag bilder med just en massa telefonstolpar och upptäckta att det var just dom där förhatliga stolparna som lyfte en annars ganska medioker landskapsbild. Dom blev ett tidsdokument.
Det är just det som är problemet med att rensa och slänga alla "dåliga" bilder. Vi vet inte idag vilka bilder som kommer vara typiska tidsdokument.
Så nu när man enkelt raderar en bild med en knapptryckning är risken stor att det som kommer vara spännande bilder i framtiden inte kommer finnas kvar.
 
filformat ??

Då vi ändå pratar framtid för våra bilder så kommer osökt frågan om vilket format vi bör spara våra RAW-filer i, kameratillverkarens format typ NEF/CRW osv. eller konvertera till DNG ?
 
Re: filformat ??

JAVA skrev:
Då vi ändå pratar framtid för våra bilder så kommer osökt frågan om vilket format vi bör spara våra RAW-filer i, kameratillverkarens format typ NEF/CRW osv. eller konvertera till DNG ?

Jag tror inte att de stora kameratillverkarna kommer att gå över till DNG eller något annat öppet format.

Den stora fördelen med Adobes initiativ tror jag är att Canon och Nikon etc. kommer att säkerställa att deras programvaror kan hantera äldre kameraformat långt in i framtiden.

Värre blir det naturligtvis om någon kameratillverkare försvinner från marknaden, det händer ju rätt ofta numera, men då finns alltid möjligheten att konvertera till DNG vid det tillfället.
 
Per, det är ju just denna problematik jag menar inte finns i nuläget. Bilderna jag tar bort är de som är totalt oskarpa, helt felexponerade eller 45 testbilder på ölburkar och orkidéer med det nya objektivet. Jag har inte mage att slänga bilder som är helt ok, men finns i flertalet närmast identiska kopior, och vardagsbilder i en uppsjö. Detta resulterar ju i väldigt många bilder efter ett tag.

Och då lagringsmöjligheterna nuförtiden är billiga finns det ju ingen anledning att sortera ut och slänga.

Men problemet blir ju att, om man jämförde, du skulle släpa hem inte en, utan 1000 kassar med bilder från din far. Skulle man orka gå igenom dessa mängder med information?

RAW-problematiken är en annan femma som slog mig när det togs upp. ÄR RAW-formatet, oavsett tillverkare, ett bra vardagsformat? Jag tänker återigen på framtiden, nästa generation etc. Det är ett format för professionella fotografer, som kräver speciell programvara för att öppnas. Kommer era barn/barnbarn att kunna ha tillgång till detta om 25-30 år? Problemet finns såklart även för JPEG.
 
Jag har också tänkt mycket på det här...

Har tills nu bara fotat med diafilm, men håller så sakta på att gå över till digitalt. Men oavsett filformat (RAW, JPEG etc), tycker jag det känns lurigt att bara lagra digitalt.

Mina diabilder kan ju ses med blotta ögat, långt in i framtiden. De kan ligga på en vind i någon dammig låda och plockas fram om 100 år och ändå ses (med blotta ögat) bara man håller upp dem mot ljuset! Men om någon hittar en gammal hårddisk från 2007 om 50 år, inte sjutton kommer de kunna använda den då! Den kommer att anses som skrot!

Självklart kan jag under min levnadstid konvertera mina digitalbilder från RAW/JPEG (som gäller idag) till XXX/VXYZ (som gäller imorgon), men det gäller ju bara så länge jag är vid liv. Så fort min externa backup-hårddisk hamnar på en vind med minnessaker och faller i glömska i 50-100 år, så tror jag att den hårddisken och dess innehåll är värd noll när den väl hittas. Ingen kommer att kunna läsa den.

Hur ska man gardera sig för en någorlunda säker framtidslagring? Printa bilder? Är det något ni gör ofta? I vilket format isåfall? Förvaring?

/Mats
 
Ironiskt att den här tråden skulle komma upp just nu.

Sitter och försöker desperat återskapa innehållet på en löstagbar hårdisk. Det ser inte ljust ut. Testar med en demo av GetDataBack för att se om det är någon ide att köpa en fullversion.

Jag var slarvig under bytet mellan två datorer och har under några veckor haft mina digitala bilder enbart på en löstagbar hårddisk.

Det rör sig om vår andra dotters första år i livet. Det har varit ett hektiskt år och jag har därför inte hunnit skicka mer än några enstaka bilder för framkallning som släkten bett om.

Igår började gå igenom bilderna och göra i ordning för att skicka för framkallning men kopierade bara över de jag trodde jag skulle hunna med under kvällen (ett tjugotal bilder från årets semester, jag önskar jag hade börjat i andra änden). Strax därpå började hårddisken låta illa och jag stängde snabbt av den för att göra en kopia av den idag men nu är den oåtkombar.

Jag har försökt att hålla ett backupsystem med cd skivor också, men som småbarnsförälder är det svårt att få tiden att räcka till ändå och det senaste året har det halkat efter.

Jag har ett ca 10 vanliga filmrullar i kylen som jag inte hunnit framkalla från det senaste året som jag får sätta hoppet till och hålla tummarna att några är användbara.

Så typiskt att den externa hårddisken skulle braka ihop just nu. Sådana här saker sker alltid vid fel tillfällen.

Känner att jag är mer analogfanatisk än vanligt just nu. Undrar hur riskerna förhåller sig, en hårddisk krashar vid fel tillfälle och negativen/diorna brinner inne?

F*****N
 
Richard: Lider med dig. Definitivt ingen rolig historia. Det är helt klart ett gissel med digital lagring.
 
Tja. Jag har själv fått en massa dia bilder från 40-60 talet och även del tråkiga bilder kan bli rätt spännande om det får ligga i lådan och mogna....

Sen är den gyllene regeln. TA BACKUP....finns inga ursäkter att inte göra det om man vill ha kvar bilderna.....
 
Jag kan verka gammalmodig, men jag ser fortfarande pappret som en fantastisk bärare av historiska dokument.Som svar på en av Daniels frågor, ja, jag väljer ut de väsentliga bilderna från ett sammanhang, skickar dem till till print, sätter in dem i album och skriver något om sammanhanget. Detta lämpar sig självfallet bäst för de klassiska familjebiderna från semester eller liknande. Detta avser då bara en bråkdel av de bilder man tar. Övrigt hamnar i extern hårddisk och separat brända DVD skivor. Katalogisering sker med (i mitt fall) ett Adobe verktyg (Elements) med taggar i samband med nedladdning.
 
Hej, har ni funderat att göra en fotobok av era bästa bilder? En per år räcker förmodligen för att lämna ett tidsdokument som man orka gå igenom senare

//Volker
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar