Det historielösa folket

[Johannes-S]

ricfro skrev:
Bra, beskriv ingående hur familjefotografen ska göra, eller gissar du bara om en kommande utveckling? Trams ...

Du läste nog slarvigt. Som jag skrev så blir lagringssystemen automatiserade, så familjefotografen behöver inte göra någonting. Han köper en kamera och tar bilder med den. Så fort kameran får trådlös kontakt med ett nätverk (som ju kommer att finnas överallt) så laddas bilderna över till en central server som sköts av kameratillverkaren (eller försäljaren, eller av oberoende operatörer). Detta är en tjänst som ingår när man köper kameran. Bilderna lagras sedan i stora distribuerade databaser.

Den som är lite mer aktiv väljer att ställa in så att bilderna dessutom laddas över till den egna datorn så han får full kontroll över dem. De som inte orkar eller inte bryr sig men vill ha papperskopior går bara in på en websajt och beställer de kopior han vill ha, och får dem hemskickade.

Detta är naturligtvis spekulationer men jag skulle bli mycket förvånad om det inte blir så här inom 10 år. Tekniken för att göra det finns ju redan. Kostnaden för lagringsutrymme minskar exponentiellt samtidigt som mängden bilddata som behöver lagras bara ökar ungefär linjärt. Om 10 år kommer det vara i det närmaste gratis att lagra alla bilder som en famljefotograf tar under sin livstid.

Johannes

 

[JimSlim]

Collage

FILM) (Daniel Ahlin skrev:
Vem vill se 100 miljarder kattbilder om 1000år?

vilket fantastiskt collage det skulle bli, tänk dig en Enorm vägg med bara kattansikten.

http://www.jhphotoart.net

/ Jim

 

[bEPH]

BugEyes skrev:
Är det kanske så att det idag skapas lika mycket eller mer bilder på papper än det någonsin gjorts tidigare?

En länk om just detta med framkallning av bilder har sjunkit drastiskt och fotohandeln har problem med det.
http://www.cio.idg.se/ArticlePages/200506/01/20050601162416_CIO495/20050601162416_CIO495.dbp.asp

 

[JimSlim]

Yo

Biber skrev:

Angående vår fotoförvaring så har jag alla mina bilder på negativ, 2 hårddiskar och 2 dvd. Jag är mera orolig för att negativen ska bli förstörda av en brand eller liknande än att de digitala filerna ska bli oläsbara på samma gång.

Dina hårddiskar kommer krascha och dvd skivor kommer bli oläsbara, och då har du dina neg kvar. Det är en trygghet du har,.. dom som enbart fotar digitalt har inte det.

Och sen det där med brand, kan tänka mig att du bevarar dina hårddiskar och dvd samt neg i ditt hem, och skulle det då börja brinna så ryker även dvd skivorna och allt annat.

Nä nu ska jag leta efter en Leica M7, finns ju inte så många i Sverige verkar det som svårt o få tag på!

/ Jim

 

[Benganbus]

Funkar oförskämt bra, fortfarande..

Kanske gammal vana..
eller just för att det funkar så bra...!?

Hur som helst,
efter att ha fotograferat i 45 år, svartvitt, dia och neg-färg.
Kan göra kopior via förstoringsapparat (och vätskor), eller skanna neggen.
Och alla neggen/diorna finns kvar i negativpärmarna.
(Även då jag byter dator...)

Tycker det funkar oförskämt bra.

/Bengan

Ps.
Har en digitalkamera åxå!
Jättepraktiska grejer, till vissa saker,
men..... ;-)

 

[Graal]

Tänk alla bilder som slängs, kanske direkt i kameran, och som du inte uppskattar eller ser något värde i idag. Om 20-25 år betyder de något annat för dig. Har nyligen gått igenom några av mina gamla negativ med bilder på bl.a mina barn och nu icke levande personer. Såg inget värde i dem då och därför blev det inga kopior av dem men nu ser jag något värdefullt i dem, även om en del kanske inte är tekniskt perfekta. Jag är innerligt glad att de är fotograferade med film och nu kan jag antingen kopiera dem i först. apparaten eller scanna dem till datorn (om jag känner för det). Jag hittade också en gammal låda i en garderob (som följde med när jag köpte en gammal diaprojektor). I denna låda fanns dia-bilder från 1950-och 60-talet i 6x6 format och de var helt intakta med bibehållna färger (förmodligen för att de legat obelysta i en mörk kartong). Det bästa med dessa bilder var inte att de var väl bibehållna utan att det var bilder från min barndoms badstrand med rutschbanan som vi hade så roligt vid. Och bilder av en gammal farbror som badade och den farbrorn var ett original som arbetade på glasbruket och som var väldigt snäll mot allt och alla, inte minst barnen på glasbruket. Jag har tidigare bara sett en enda bevarad bild av honom förut. Bilderna är inte särskilt märkvärdiga (och därför hade de fått följa med i mitt projektorköp) men betyder ändå väldigt mycket för mig ändå. Sådana bilder försvinner gärna i dagens digitala tid (det talas ju ofta som en väldig fördel att kunna slänga eller sortera bort "undermåliga" bilder man inte vill ha)Men detta är vardagsbilder som inte ser mycket ut idag men som ofta får stort värde om ett antal år.
Hälsn, Nils.

 

[andreasc89]

Problemet har alltid funnits, ännu mer på den analoga tiden. Då fanns det ett original. Brann platsen som man förvarade dessa på upp var informationen borta. Med digitala bildfiler är det ju annorlunda. Jag själv har hittils ca. 40Gb bilder på hårddisken. Att ta backup är jätteenkelt, allt material tar upp 9 dvd skivor just nu. En dvd-skiva kostar ca. 5kr. Så det är inget problem att göra många backuper och sprida till släktingar och bankfack mm.
Jag tar inte backup varenda gång jag laddar in men med speglade diskar så är det inte mycket som kan hända, även om huset brinner ner. Om det nu mot förmodan skulle hända så förlorar man inte mer än kanske bilder tagna under 2 eller 3 veckors tid. Det är klart att även en sådan relativt liten förlust spelar roll, men det är inte lika illa som att förlora alla bilder.
Sen så finns ju alltid problemet med kompatibilitet. Men jag tror att man är relativt säker om man har alla bilder i TIFF, DNG och som råfiler (CRW i mitt fall). Sen så kan man ju alltid konvertera bilderna till ett nytt format, ifall det kommer. Jag tror att DNG kommer bli riktigt stort, så det är skadar inte att ha bilderna som det också.
Lagringsmedia är billigt, förluster av bilder är dyrt.

/A\

 

[Benganbus]

De e mycke nu! ;-)

Verkar vara mycke hängslen å svångrem å vänner å släktingar (att sända backupper till) å skivor å funderingar om kompabilitet i det digitala...
Å funderingar som:
"se'n kommer nog det digitala
lagringstjänsterna att utvecklas......"
Ok...

Kanske funkar det...?!
Bra å säkert!?
Vem vet?
Ni får kolla om en 40-50 år om det funkade! ;-)


Men hur som helst,
jag fortsätter att "lagra" mina analoga negg i pärmar,
trots alla brandvarningar ;-)
för det har funkat bra i en 45-50 års tid i alla fall...

/Bengan

Ps.
Men det är klart jag har en skanner.
Lätt som en plätt att göra vardagsbilderna

 

[Graal]

Problemet är att de flesta människor som fotograferar digitalt inte gör dessa säkerhetsbackupper eller lagrar sina bilder i bankfack eller brandsäkra skåp. Inte heller bränner de om sina bildfiler regelbundet. Att vissa gör det hjälper inte eftervärlden. Sedan får man se till risken att drabbas av datorkrascher. Vi har i vår familj haft dator i 7 år och vad jag kommer ihåg har vi haft 3 haverier då vi fått lämna in datorn för rekonstruktion och allt vad som fanns på hårddiskarna gick förlorat. Två somrar i rad därefter, 2003 och 2004 har vi också haft haverier men då har vår datorkunnige son fixat det (han är nu nyutexaminerad dataelektiker från gymnasiet) och han har också räddat det viktiga. Men vilka har gratis tillgång till utbildade datorelektriker som kan fixa problemen? Som tur är har vi alla bildfiler på CD-skivor.

 

[Estethia]

är det verkligen vanligast att folk inte lär sig sin läxa förns efter tredje, fjärde eller femte misstaget?

jag brukar försöka lära mig av mina första misstag och/eller av andras misstag.
därför förlorade jag inte en enda bild vid min första (och hittills enda nånsin) hddkrasch förrförra året.
att man struntar att backa upp det viktiga man har på sin hårddisk även efter så många hddkrascher låter, ursäkta men.... helt obegripligt.
kan inte tänka mig att det är en norm.
en gång räcker för dom flesta.

 

[General]

Det brukar ju vara dom vanliga människorna som inte har foto som hobby som står för massan av bildframställande och dom tror jag inte gör säkerhetskopior på sina bilder. Vi här på fotosidan kommer nog att ta till oss den säkra metoden för att behålla våra bilder.

 

[Graal]

Estethia skrev:
är det verkligen vanligast att folk inte lär sig sin läxa förns efter tredje, fjärde eller femte misstaget?

Ärligt talat så är jag inte så säker på det, men personligen hade vi redan innan första kraschen alla bilder på CD som jag skrev: "Som tur är har vi alla bildfiler på CD-skivor." Men numera använder vi mest våra analoga kameror och då har vi ju negativen/positiven om datorfilerna skulle förstöras.

 

[.Z.]

Estethia skrev:
att man struntar att backa upp det viktiga man har på sin hårddisk även efter så många hddkrascher låter, ursäkta men.... helt obegripligt.

Jättevanligt hos barnfamiljer där hela familjen använder samma dator och kunnandet, intresset och tiden för datorunderhåll och backup är lågt.

De flesta vill dock inte vara utan datorn och proppar med glädje den full med familjebilder.

Självfallet så händer det inte dig Christel utan det är familjefotograferna som förlorar sina bilder...

Jag har hela tiden här skrivit om familjefotografen, denne har problem. Vi amatörfotografer och ni som är proffs löser det nog, så länge vi har intresset kvar vill säga.

//Larsa

 

[Biber]

Re: Yo

JimSlim skrev:
Dina hårddiskar kommer krascha och dvd skivor kommer bli oläsbara, och då har du dina neg kvar. Det är en trygghet du har,.. dom som enbart fotar digitalt har inte det.

Och sen det där med brand, kan tänka mig att du bevarar dina hårddiskar och dvd samt neg i ditt hem, och skulle det då börja brinna så ryker även dvd skivorna och allt annat.

Nä nu ska jag leta efter en Leica M7, finns ju inte så många i Sverige verkar det som svårt o få tag på!

/ Jim

Problemet är att jag märker när en lagringsenhet går sönder och kan ersätta den med en ny eftersom att all information finns på andra platser, även geografiskt.

Lycka till med M7'an. Jag hittade min M6 för ett tag sen och blev helt galet nöjd.

 

[Wizard]

Som det resoneras i denna tråd så är det väl så att det är inte den digitala tekniken det är fel på utan dom (generaliserar lite) som använder den och inte riktigt vet hur dom skall handskas med dels tekniken i sig och dels med resultatet av densamma.. Allt kan gå sönder och har man bara ett ex av det som går sönder så kvittar det om det exet är analogt eller digitalt, det är sönder likaväl.. Jag har skrivit tidigare att jag ser problem med långtidslagring av digitalt material men hävdar ändå att man med relativt enkla medel kan öka på sina chanser att inte stå utan det där enda exet om olyckan skulle vara framme. Idag är "lösningen" att duplicera och åter duplicera, och det digitala exet låter sig dupliceras i oändlighet om man så vill utan kvalitetsförlust, medans det är betydligt svårare och mer kostsamt att göra kopior på sina analoga orginal, dessutom blir en analog kopia av ett analogt orginal sällan lika bra som orginalet.

Som en del skriver skulle man kunna tro att deras diskar haverar varannan vecka.. Om man nu skall prata om hårdiskkrascher mm så har jag kört maskiner med HD i sen slutet på 80-talet och jag har under denna period "bara" haft 3 haverarde diskar och två! av dem var mitt eget fel att dom havererade.. Jag klantade mig helt enkelt.. Jag har "bara" förlorat data från en av krascherna eftersom jag sabbade disken när jag skulle flytta över den till en annan maskin, detta utan att backa datat först.. Klantigt, javisst, men jag får skylla mig själv för jag bar mig dumt åt.. Datat finns för övrigt kvar på disken, det har bara blivit lite dyrare och lite svårare att läsa det.. Vill man och tycker det är värt det så går det att få fram datat igen..

Kommer antagligen att få mothugg här, men det är ju därför vi är här

/Peter

 

[Noseman 2005]

Originalet

Under min semester förra året riktade jag vid ett tillfälle min (analoga) kamera mot separatiststugan i Gammelstad utanför Luleå och tryckte av. Det blev ett ganska mediokert foto (men som den amatör jag trots allt är, höll det ändå normal Janne-standard) som nu sitter monterad i en dia-ram i en plastficka i en pärm i min bokhylla (nedersta hyllan). Det är mitt original. Ursprungsbilden. Jag kan ha scannat den (minns inte), men jag har inte kopierat den på annat sätt, det vet jag i alla fall. Och trots att den inte är perfekt - det visade sig vara taget ur en tveksam vinkel och ett annat hus skymmer delar av stugan - så vet jag att det är originalet. Att ingen i hela världen har en kopia på denna bild. Att den är unik.
Jag vet det på ett handfast sätt. Jag kan ta fram bilden och hålla den, känna den i min hand och veta att det är ursprunget till eventuella framtida kopior och förstoringar.

Under bröllopet jag besökte ett par veckor sedan riktade jag på samma sätt min (digitala) kamera mot det intågande brudparet och tryckte av. Det blev ett ganska bra foto, med riktning, skärpa och ett talande inehåll - en sådan där bröllopsbild som fungerar utanför den aktuella situationen och den närvarande publiken. Jag är väldigt nöjd med den, och den lagras just nu i mappen "10150618" i mappen "Kameran" i mappen "Mina bilder" i mappen "Mina dokument" i mappen "Conny" i mappen "Documents and settings" på hårddisken "Alice" med enhetsbokstav "C" i väntan på att brännas till CD någon gång efter att jag har köpt en förvaringspärm för denna och andra CD-skivor med säkerhetskopierade bilder, tagna med min (digitala) kamera. Än så länge har jag inte kopierat den, men jag har lovat brudparet och mina andra vänner att konvertera dem till .jpg och publicera dem på nätet. Men även fast jag har den hittills enda existerande kopian av bilden, har jag inte samma känsla för den som inför min dia-bild. Jag kan inte ta ut den ur mappen och hålla den i min hand. Väga den och hålla upp den mot ljuset. Tappa den eller sätta ett fult, flottigt tumavtryck precis över brudparets ansikten.

Jag vill inte nedvärdera bilden. Den är bättre än fotot på separatiststugan. Men jag kan inte uppbåda samma känslomässiga koppling till den. Med två musklick har jag ytterligare en kopia - eller är det kanske ytterligare ett original? Och min framtida säkerhetskopia på CD - den är ju exakt likadan som "originalet", som jag för övrigt kommer att radera från hårddisken när jag har bränt CD'n. Eller raderar jag verkligen originalet? Sitter - förlåt, SATT - inte originalet i kamerans minneskort? Det försvann ju efter att jag överfört bilderna till datorn. Är det kanske så att mina digitala bilder inte är original överhuvudtaget, utan bara kopior? Har det digitala mediet gjort originalet irrelevant? Är det därför jag inte kan känna på samma sätt inför brölopsfotot som inför separatiststugan, trots att bröllopsfotot är bättre som bild betraktat? Jag, som heller köper en orimligt dyr, originalpressad hårdrocks-LP från 70-talet istället för den normalt pris-satta och remastrade CD-versionen. Är jag kanske en gammal, knarrig gubbe som gått ner mig i original-träsket?

Finns det verkligen digitala original? Det vore skönt att få veta...

 

[Anders Östberg]

Det är väl inte mediat som är bilden? Värdet ligger i innehållet, oavsett hur det lagras.

 

[müsli]

Re: Originalet

Noseman 2005 skrev:
Med två musklick har jag ytterligare en kopia - eller är det kanske ytterligare ett original?

Varken eller vill jag påstå. Du har bara ett original. Men ett digitalt original kan du lagra på hur många platser du vill. Samtidigt. Men det är fortfarande ett och samma original. Per definition.

Å andra sidan är ju både den analoga och den digitala bilden alltid kopior.
Kopior av den projektion du gjorde under det ögonblick du lät slutaren öppnas.

Noseman 2005 skrev:
Jag vill inte nedvärdera bilden. Den är bättre än fotot på separatiststugan. Men jag kan inte uppbåda samma känslomässiga koppling till den.

Att du upplever en annan "känslomässig koppling" till den analoga bilden beror naturligtvis på att du inte kan återskapa den om den förstörs, till skillnad från en digitalt lagrad bild (om du har backup förståss). Så du förväxlar nog bara "känslomässighet" med "ängslighet" eller "oro". Du saknar den känsla av ägande och kontroll du får när du plockar fram "det enda originalet" av en analog bild. När bilden (i digital form) inte löper samma risk att försvinna som en analog saknar du helt enkelt riskmomentet.
Och det är ganska märkligt eftersom hela denna diskussion grundar sig på det motsatta: att en digital bild skulle vara känsligare i någon mening, och löpa större risk att förstöras än en analog.

 

[Anders Östberg]

"Det var bättre förr."

 

[Bent C.]

Är jag den enda som slarvat bort anseliga mängder negativ och dior? Man får lätt känslan att analoga medier fungerar jättebra och finns kvar i evigheters evigheter. Så ikke hos mig. Än så länge har jag förlorat betydligt färre digitala bilder än analoga. Och ja, det är givetvis mitt eget fel att jag förlorat de analoga. De uppbavarades inte kallt, mörkt och torrt, de fanns inte i något tjusigt mappsystem och jag sölade bort en del av dem under ett antal flyttar av bostad. Analog klantighet från min sida. Det kan man förstås låta bli med. Men man kan väl lika gärna låta bli med att klanta sig digitalt, vilket man ju gör om man inte tar backup.