Värsta mörkrumstabben

[egaeci]

jag hade varit ute och tagit kort på en väldigt oblyg fjäril, jag kom jättenära och det skulle bli jättebra bilder. fjärilsbilderna var alldeles i slutet av filmen. eftersom jag inte har någon filmutdragare bänder jag upp behållaren när jag ska få ut filmen. den här gången råkade jag bända lite väl mycket, så själva spolen kom lite snett och fastnade. efter lite trixande kunde jag mycket långsamt dra av filmen. efter ett tag gick det inte att dra mer, så jag klippte av filmen som jag brukar och stängde dosan. tände ljuset. på rullen sitter halva filmen kvar, eftersom spolen hade kärvat igen. nuförtiden drar jag alltid av filmänden om det går, eller känner mycket noga efter innan jag tar fram saxen... :S

vid kopieringen brukar jag glömma att ställa om bländaren efter att jag har justerat storleken och skärpan. många mörka bilder har jag fått. jag har också råkat tända förstoringsapparaten medan kopian ligger i framkallaren. sedan är jag lite allmänt klumpig och har en tendens att tappa saker (negativ, film, kopior osv). några vätskor har jag inte lyckats förväxla än dock...

 

[Yankee]

Ja, här fick man många skratt.
Kanske tur att man är en färsking så man direkt hoppade in på den digitala åldern.
Så det enda jag har att komma med är att jag råkat trycka alt + delete (ta bort permanent utan papperskorg) och svarat ja några gånger.

 

[froderberg]

Var prao på Aktuell Fotografi 1990 och fick i uppdrag att framkalla ett antal rullar i deras nya labb som inte ens hade golv utan några tunna metallbalkar att stå på.

Ovan vid plastdosor så lyckades jag givetvis knyckla till filmen ordentligt innan den kom in någotsånär i dosan. Men värre var att jag kladdat med vätmedlet så allt blivit halt - ooops så åkte dosen ner i golvet under golvet och sprack.

När jag erkände min fadäs visade det sig att alla rullar var så gamla att ingen kom ihåg vad som var på dem och inte heller saknade de ljusskadade bilderna.

 

[Estethia]

vilken tur att dom inte saknade dom bilderna så mycket då. ;o)
*nyss läst den gamla tråden*

 

[aolsson]

Pressade för *mycket* länge sedan Tri-x i varm Promichrol (ca 40-45 grader Celcius).

Hade fixet uppvärmt men startade sedan sköljningen med riktigt kallt kranvatten.

Det blev ett intressant mönster på negativen när emulsionen krackelerade av temperaturchocken.

 

[alf109]

Mitt enda "kommersiella" uppdrag.
1978 skulle jag plåta min flickvänns avgångsklass. Jag tog en rulle gruppbilder, och vid sköljningen av filmen körde jag med för kallt vatten så att filmen krackelerade. Gick inte att ta om bilderna för dagen efter var det avslutning. Dom fick inga bilder, och jag fick gömma mig. Inte kul.
/Affe

 

[-Catherine-]

min allra första tabbe

Skulle ladda min allra första film i spiralen och går med glatt humör in i mörkrummet och släcker lampan.

Pillar länge och väl, men lyckas inte hitta rätt i spiralen trots att jag hade övat med en kasserad film.

För att se bättre håller jag då upp filmen mot mörkrumslampans sken. Då hittar jag rätt.

Frammkallar filmen under största noggranhet och låter den torka. Rusar sedan till datorn och skriver ett inlägg på fotosidan om min nyframkallade film som inte blev ngt alls av. Jag är HELT oförstående, jag hade ju varit sååååå noga

"släcka lampan" stod det i boken...men inte fattade jag att det inkluderade mörkrumslampan

/Catherine - Klantig

 

[egaeci]

jag skulle göra mina första färgkopior igår. glad i hågen börjar jag snurra på färginställningarna, ungefär 50/50/0 skulle man visst börja med. oj vad röd bilden blev! jag snurrar lite till, så som det beskrivs i instruktionen. kopian är fortfarande alldeles för röd. jag snurrar lite till och provar igen. nej, för röd. 7-8 provremsor senare drar jag upp gul och magenta till max (nu jävlar), men det blir fortfarande likadant. jag börjar leta på apparaten efter någon extra filterhållare (jag tänkte att den kanske var trasig eller nåt), och får syn på en liten spak. hm. kollar instruktionsboken som glatt upplyser mig om att spaken är till för att fälla bort färgfiltren ur strålgången så att det ska vara lättare att ställa in skärpan. jag fäller ner spaken och sen började det komma finfina bilder, efter en stunds experimenterande med filterinställningarna.

i totalmörkret lyckades jag även två gånger lägga provremsorna i stoppbadet i stället för framkallaren. och jag lyckades trycka på fel knapp på timern så att den pep efter 20 sekunder i framkallaren. i övrigt gick det utan missöden.

 

[Halvorsen]

Hade laddat dosan med två filmer för att spara tid, kom senare på att packningen var lite lömsk på dosan; Skruvar av locket, kollar packeningen och konstaterar att den ser bra ut, skruvar tillbaka locket, och framkallar. Resultat? Enda bilden som ser användbar ut är på en strömavtagare på ett ellok...

//Halvorsen

 

[Fragola]

detta var en rolig tråd

jag har inte tabbat mig så mycket, jag har dock letat efter en sax och nåt mer på golvet i mörkret i säkert tio minuter, klasikern att kunna se sitt öppna paket fotopapper, dock inte i rött ljus oops!

 

[Thomas Ekström]

En kompis på skolan satte sina nyfotade mellanformatsrullar till sitt slutprojekt på färgframkallningsmaskinen.. vi framkallar bara svartvitt själva här, och lägger färgfilmerna där så att teknikerna kan lägga in dom i maskinen.

Efter en stund ser hon en typ från en annan klass som nyligen hade lämnat in sina första mellanformatsrullar någonsin. Hon tar rullarna min kompis precis satte dit och öppnar upp dom, eftersom hon tror att det är hennes negativ som är färdiga!

Det var bilder på dom rullarna som inte gick att ta på nytt... rätt surt.


Har inte gjort så många tabbar själv förutom dom vanliga, fel vätskor, tänt lampan osv. Men har råkat ut för en del p.g.a. andra, speciellt när man delar mörkrum med 3 fotoklasser.

Folk som river sina testremsor, vilket skräpar ner framkallaren, så att man får en massa prickar på sina 50x50 kopior. Tror att det är på negativet och står och putsar negativet tills man tror man ska förgås, slösar typ 7-8 stooora papper innan man förstår vad som har hänt.

Folk som kommer in i mörkrummet och tar ens negativhållare o dyl. medan man är ute, lägger negativet vart som helst, 2 gånger i rad.

 

[Graal]

Har själv nog inte gjort så mycket tabbar men en medlem i fotoklubben lyckades en gång att ladda in skyddspapperet på en 120 film i dosan istället för själva filmen och upptäckte det inte förrän han tände ljuset.

 

[harryett]

mipert skrev:
Min fru brukar flina när vi går i trapphuset och lampan slocknar, jag fortsätter gå i full fart utan att tveka i steget och börjar automatiskt småsjunga. Gammal vana sitter i hårt.

hahahahaha

kan vara användbart iof.

påminner lite om ekolod xD

 

[Per_tissen]

Fragola skrev:
detta var en rolig tråd

jag har inte tabbat mig så mycket, jag har dock letat efter en sax och nåt mer på golvet i mörkret i säkert tio minuter, klasikern att kunna se sitt öppna paket fotopapper, dock inte i rött ljus oops!

På tal om att tappa saker har jag vid ett tillfälle slarvat ner saxen under laven i bastun som för tillfället tjänstgjorde som laddningsutrymme för framkallningsdosan. Vid unga år lekte jag där vid något tillfälle så jag viste ungefär hur det skulle gå till att ta sig ner under bänkarna... Dock förändras kroppen ganska radikalt mellan 8 och 20 års ålder
Det slutade med att jag upptäckte att det var pappersbaserad tejp som fixerade filmen mot spolen inne i filmrullen och den gick att riva av. Nu har de dock bytt till någon svårriven plasttejp på Tmax.

 

[Bertil Lindgren]

länge länge sedan...

jodå, några missar har det blivit...
men denna är inte min..
På det stora konsumentlabbet för länge sedan, det framkallas C22 dvs negativfilm av det gamla slaget, processtid runt en timme, maskiner stora som en sportsuga och 120 kundfilmer sammanfogade till en stor rulle, som sedan skarvas med nästa och nästa...

Alltid något i maskinen antingen kundfilm eller plastband sk leaderband...

En förmiddag är det lite lugnt, ingen film att köra bara vänta på att dagens inkomna ska hinna skarvas ihop...

En arbetskamrat tar med sig tidningen in i maskinens mörkrum (ca 20kvm) där man brukar skarva på filmen, tänder lyset och börjar i lugn och ro läsa tidningen...
efter 20 minuter tittar han upp, hmm konstig färg på leaderbandet....
inser att han sitter och tittar på närmre 200 oframkallade och numera ljusskadade kundfilmer...
det hade blivit film över från gårdagen...

Han jobbade kvar efter detta men prestationstilägget på lönen var ganska lågt de närmsta sex månaderna...

personligen har jag bara lyckats med att sumpa 250 exponeringar vindtunneldokumentation på film...

/b

 

[pery]

Att gå in på muggen för att ladda filmen. Ljusknappen sitter på utsidan. Gissa vad som händer när en annan familjemedlem plötsligt blir nödig?

Inte så svårt att gissa, vad!

 

[layman]

Säg den som är felfri ...

Tack och lov är väl följande fadäser sedan länge glömda av alla inblandade. Utom mig förstås.
Släktträff i samband med farmors 70-årsdag. Det var sällan släkten träffades så här på en gång. Men nu skulle det ske - och undertecknad tackade glatt ja till förtroendet att plåta evenemanget.
På jobbet hade vi precis fått en ny Hasselbladare. Jag hade jobbat med den några gånger och tyckte den var kul. Jodå - jag fick låna den.
Plåtade och plåtade och hade kul. Till dan därpå när jag skulle framkalla rullen. När jag tog ur den ur kassetten uppförde den sig inte som jag tyckte att den borde. Skyddspappret och filmremsan kom liksom ut fel ...
Jodå. Jag hade satt in rullen fel - med pappret vänt mot objektivet. Det fanns inte ett spår på filmen - och släkten hade åkt hem.

 

[layman]

Säg den som är felfri ... 2

Sen kväll på tidningen. Bråttom bråttom superbråttom som vanligt. Jag for in i mörkrummet som ett jehu och trängde mig in bland de fyra andra som jobbade där. Fiskade upp en rulle ur sköljtanken för att se om någon av bildern möjligen kunde hålla för förstasidan. Jag drog ut rullen för att hålla upp den mot rödlyset - och slog näven i strömbrytaren till de vanliga lysrören.
Det blev hemskt ljust, pinsamt ljust. Plötsligt var det enda röda mina kinder.
Efter att ha gett fotografer och kopister minst en timmas extraarbete mitt i natten - och försenat tidningsproduktionen var jag inte riktigt välkommen i mörkrummet.
Men veckan efter satt det en skyddskåpa med lock över den förbaskade strömbrytaren.

 

[Bengus]

Re: Säg den som är felfri ...

layman skrev:
Tack och lov är väl följande fadäser sedan länge glömda av alla inblandade. Utom mig förstås.
Släktträff i samband med farmors 70-årsdag. Det var sällan släkten träffades så här på en gång. Men nu skulle det ske - och undertecknad tackade glatt ja till förtroendet att plåta evenemanget.
På jobbet hade vi precis fått en ny Hasselbladare. Jag hade jobbat med den några gånger och tyckte den var kul. Jodå - jag fick låna den.
Plåtade och plåtade och hade kul. Till dan därpå när jag skulle framkalla rullen. När jag tog ur den ur kassetten uppförde den sig inte som jag tyckte att den borde. Skyddspappret och filmremsan kom liksom ut fel ...
Jodå. Jag hade satt in rullen fel - med pappret vänt mot objektivet. Det fanns inte ett spår på filmen - och släkten hade åkt hem.

He he, hasselbladaren är lömsk - i synnerhet när man inte är van att jobba med den. Märker nu när man haft den några månader att man lärt sig de västa fällorna. Jag har tex:

* Fotat 12 exponeringar UTAN film i kameran; och letade som en tok efter filmen jag trodde jag fotat innan jag kom ihåg min fadäs; virrig, jag?
* Missat att spänna upp filmen korrekt så att den inte matas. Detta känner man iof när man vrider fram filmen när man vet hur det "ska kännas". Hur som helst; satans irriterande när man tror man knäppt en hel rulle...
plus en hel del annat tokeri... man har blivit bortskämd med den morderna digitala tekniken där det bara är att mata in ett minneskort.

BAW

 

[Stiffneck]

Re: Re: Säg den som är felfri ...

Bengus skrev:
man har blivit bortskämd med den morderna digitala tekniken där det bara är att mata in ett minneskort.

Lite OT men det går riktigt bra att tabba sig med en digitalare också. Jag lyckades inleda mitt första digitala jobb med att plåta i tio minuter utan minneskort. Lite elegant smög jag i ett kort och sa att vi inte var helt hemma. Ljuset var visst inte helt hundra...