Tuija Lindströms bilder, är de verkligen bra?
- Trådstartare Liax
- Start datum
xavslut
Avslutat medlemskap
Fast det är väl ändå kanske snudd på förenklad amatörpsykologi?
Det kanske det är, men det fungerar för mig.
Är det så att de som uppfattas som mjuka, tillbakadragna, ödmjuka och gör alla glada är naturliga medan de som är tvärtom (uppfattas arroganta) bara döljer sitt riktiga, osäkra jag?
Jag vill inte skriva under på det...
Detta var min personliga uppfattning om personer som kan uppfattas som arroganta och reta upp folk. Det finns många som missuppfattas, däribland Tuija. Jag själv är en annan...
Vad gäller diskussioen om Tuija känns det som att flyttas tilbaka till fotoklubben 1989 då alla som ville vara med i ”innegänget” var tvungna att offentligt ta avstånd från Tuija och hävda att hon inte kan ta skarpa bilder och alltså är en bluff.
Känner inte till den diskussionen. Men så har jag aldrig heller haft behov av att tillhöra något innegäng...
(Ja, alltså, självklart skall man kritisera och säga vad man tycker och kända fotografer har inget automatiskt skydd mot kritik. Jag trodde bara att jag aldrig mer skulle höra av Tuijadebatten igen, lite roligt är det.)
Jag säger vad jag tycker, som alla andra.
Jag tycker hamnbilderna är trista och rätt uschla.
Bildera Tuija tog på en strippklubb för tjugo år sedan gillade jag, de hade en aning av Penn över sig.
Själv är jag mer förtjust i hennes Sandemar-bilder.
Terje
Det kanske det är, men det fungerar för mig.
Är det så att de som uppfattas som mjuka, tillbakadragna, ödmjuka och gör alla glada är naturliga medan de som är tvärtom (uppfattas arroganta) bara döljer sitt riktiga, osäkra jag?
Jag vill inte skriva under på det...
Detta var min personliga uppfattning om personer som kan uppfattas som arroganta och reta upp folk. Det finns många som missuppfattas, däribland Tuija. Jag själv är en annan...
Vad gäller diskussioen om Tuija känns det som att flyttas tilbaka till fotoklubben 1989 då alla som ville vara med i ”innegänget” var tvungna att offentligt ta avstånd från Tuija och hävda att hon inte kan ta skarpa bilder och alltså är en bluff.
Känner inte till den diskussionen. Men så har jag aldrig heller haft behov av att tillhöra något innegäng...
(Ja, alltså, självklart skall man kritisera och säga vad man tycker och kända fotografer har inget automatiskt skydd mot kritik. Jag trodde bara att jag aldrig mer skulle höra av Tuijadebatten igen, lite roligt är det.)
Jag säger vad jag tycker, som alla andra.
Jag tycker hamnbilderna är trista och rätt uschla.
Bildera Tuija tog på en strippklubb för tjugo år sedan gillade jag, de hade en aning av Penn över sig.
Själv är jag mer förtjust i hennes Sandemar-bilder.
Terje
mipert
Aktiv medlem
Terje skrev:
...Känner inte till den diskussionen. Men så har jag aldrig heller haft behov av att tillhöra något innegäng...
Diskussioner om Tuija har det funnits många. Jag minns inte riktigt hundra men när ho blev proffessor på gamla fotoskolan så blev det en stundtals häftig debatt. Jag har för mig att en av våra mer kända pressfotografer i en tidning skrev att ”vi skall köra ned våra teleobjektiv i halsen på dig (Tuija)”.
Jag har ett konstant behov att tilhöra ett innegäng, men jag vill själv välja vilket.
På fotoklubben, som kunde vara nästan vilken som helst i Sverige på den tiden, uppfattades jag nog ibland som arrogant. Jag älskade nämligen att pressa gubbarna och tvinga dem att ge svar på varför de valde de bilder de valde på månadstävligarna och jag ifrågasatte ofta gällande ordning.
Ni vet, dia är för proffs, svartvitt är mer konstnärligt, bilder skall vara skarpa (förutom bilder av bäckar). Numera snackas det förmodligen om digitalkameror och Photoshop.
Favoriten är när det var en tävling med temat ”arbete” och en bild av en tjänsteman sågades medan bilder av smeder och vidjeflätande gubbar fick ”femmor”. det blev ett friskt gräl om vad som är ett ”riktigt” arbete.
Kul var det, fotografer är alldeles för intresserade av korn och perspektivregler medan syftet med fotograferingen och vad bilderna berättar nästan aldrig diskuteras. Vi skulle behöva Cecilia Sundholm igen. De som läste Fotografi runt 95-96 vet vem jag menar.
Nu svamlar jag igen, dags att jobba ihop bröd till barnen.
(Hur kan min stavning vara så usel när jag skriver på dator, hatar tangentbord.)
hasse lundberg
Aktiv medlem
Hennes artiklar glömmer man inte, ibland intressanta men lika ofta väldigt flummiga i mina ögon.
Hur veta att en bild är dålig, jag säger att jag förstår inte bilden, kanske det finns någon annan som tycker den är bra.
matnyttige
Aktiv medlem
Känner igen dessa "regler" från fotoklubbarna som Pertman skriver om. Här på Fotosidan är det också en del saker som gäller. Tex att en bild måste vara skarp och gärna med hög kontrast. Detta verkar gälla oavsett vilken bild det är.
Liax
Aktiv medlem
Det är inget fel med regler
Regler är ju inte bara av ondo, eller hur. Utan givna regler skulle vi människor få mycket svårt att fungera i vår omgivning, vi är egentligen helt beroende av att regler finns.
Men regler måste samtidigt utmanas, tänjas och formas efter hur samhället ser ut. De kan inte vara statiska element som tvingar oss in i förutbestämda mallar.
Därför kan man tycka att Tuija gör oss alla en tjänst när hon så här medvetet och övertydligt bryter mot "alla" fotografiska regler som finns. Men här finns ett stort problem.
Man kan inte bryta mot ALLA regler samtidigt, då uppstår nämligen kaos. Det blir helt enkelt omöjligt att tolka innebörden.
När man bryter mot en regel måste helt enkelt vissa regler finnas kvar som kontrast, eller referenspunkter om ni så vill, mot de brutna reglerna. Och det är här Tuijas fotograferande spårar ur enligt min mening.
Avsaknaden av fotografiska regler och förhållningssätt skapar bilder som lämnar oss likgiltiga. De blir omöjliga att tolka, och därför förloras hela poängen. Innehållet och budskapet försvinner helt enkelt.
/Joakim
Regler är ju inte bara av ondo, eller hur. Utan givna regler skulle vi människor få mycket svårt att fungera i vår omgivning, vi är egentligen helt beroende av att regler finns.
Men regler måste samtidigt utmanas, tänjas och formas efter hur samhället ser ut. De kan inte vara statiska element som tvingar oss in i förutbestämda mallar.
Därför kan man tycka att Tuija gör oss alla en tjänst när hon så här medvetet och övertydligt bryter mot "alla" fotografiska regler som finns. Men här finns ett stort problem.
Man kan inte bryta mot ALLA regler samtidigt, då uppstår nämligen kaos. Det blir helt enkelt omöjligt att tolka innebörden.
När man bryter mot en regel måste helt enkelt vissa regler finnas kvar som kontrast, eller referenspunkter om ni så vill, mot de brutna reglerna. Och det är här Tuijas fotograferande spårar ur enligt min mening.
Avsaknaden av fotografiska regler och förhållningssätt skapar bilder som lämnar oss likgiltiga. De blir omöjliga att tolka, och därför förloras hela poängen. Innehållet och budskapet försvinner helt enkelt.
/Joakim
forstheim
Aktiv medlem
Jag har tidigare i tråden skrivit att jag inte alls gillade bilderna..vilket jag väl fortfarande inte gör. Men jag håller inte med om att de ska likställas med vilka nybörjarbilder som hellst. Trots allt verkar det föreligga en viss tanke bakom, om man nu betraktar de i sin helhet.
I röran av vertikala stolpar, skorstenar etc så finns det också en komposition som fungerar.
Om bilderna inte är tekniskt väl genomförda, motivvalet tråkigt, kompositionen bara okej mm..vad är det då som gör att bilderna anses som bra!? Ja, som jag ser det kan det i så fall vara innehållet/budskapet som lyfter bilderna. Problemet är att vi inte riktigt vet vad budskapet är och därför inte riktigt kan ta till oss bilderna.
Så låt oss fortsättningsvis tala om vad hon kan ha velat uttrycka. När jag betraktar flera av bilderna får jag känslan av en smått undanträngd kvinna som blickar in i männens värld. Jag ser lyftkranar, skorsstenar, träd etc som fallosymboler, där betraktaren (som då är kvinna) ibland placeras bakom ett stängsel, ibland på ett distanserat avstånd med vatten emellan, ibland på en plats där vägen fram till den upphöjda fallosymbolen är en svårforcerad terräng etc. I andra bilder verkar männen framställas som ointagliga bunkrar med stängda dörrar, omringade av staket.
Så nu när jag har avslöjat budskapet som Tuija vill förmedla så kommer ni tycka att bilderna är mycket bättre.. :=)
I röran av vertikala stolpar, skorstenar etc så finns det också en komposition som fungerar.
Om bilderna inte är tekniskt väl genomförda, motivvalet tråkigt, kompositionen bara okej mm..vad är det då som gör att bilderna anses som bra!? Ja, som jag ser det kan det i så fall vara innehållet/budskapet som lyfter bilderna. Problemet är att vi inte riktigt vet vad budskapet är och därför inte riktigt kan ta till oss bilderna.
Så låt oss fortsättningsvis tala om vad hon kan ha velat uttrycka. När jag betraktar flera av bilderna får jag känslan av en smått undanträngd kvinna som blickar in i männens värld. Jag ser lyftkranar, skorsstenar, träd etc som fallosymboler, där betraktaren (som då är kvinna) ibland placeras bakom ett stängsel, ibland på ett distanserat avstånd med vatten emellan, ibland på en plats där vägen fram till den upphöjda fallosymbolen är en svårforcerad terräng etc. I andra bilder verkar männen framställas som ointagliga bunkrar med stängda dörrar, omringade av staket.
Så nu när jag har avslöjat budskapet som Tuija vill förmedla så kommer ni tycka att bilderna är mycket bättre.. :=)
Senast ändrad:
hansen2
Aktiv medlem
Re: Många av bilderna är otroligt bra
Bara riktigt smarta människor kan se att kejsaren har jättefina kläder men inte jag ... då får jag hålla truten, jubla med pöbeln och inte avslöja att jag är korkad
Precis så kan det bli men jag antar att du skämtar, som ngn annan också antog.
Drar mig till minnes en tågresa mellan Riksgränsen och Kiruna för en sisådär 15-20 år sedan. Jag var våldsamt uttråkad och brände iväg en rulle på det som passerade förbi under resans gång. Resultatet blev inte helt oväntat skräp, ungefär i samma klass som Tuijas bilder på websidan det refererades till.
/Johan
Bara riktigt smarta människor kan se att kejsaren har jättefina kläder men inte jag ... då får jag hålla truten, jubla med pöbeln och inte avslöja att jag är korkad
Precis så kan det bli men jag antar att du skämtar, som ngn annan också antog.
Drar mig till minnes en tågresa mellan Riksgränsen och Kiruna för en sisådär 15-20 år sedan. Jag var våldsamt uttråkad och brände iväg en rulle på det som passerade förbi under resans gång. Resultatet blev inte helt oväntat skräp, ungefär i samma klass som Tuijas bilder på websidan det refererades till.
/Johan
.Z.
Aktiv medlem
Jag fattar nada & är endera korkad eller ärlig.
Har dock sett bilder av Tuija tidigare som jag tycker är mycket bra.
Jag reagerar inte på oskärpa samt gråskala utan bara på att bilderna ser ut som om hon driver med oss, sedan så kan man komma med hur mycket analyser om "undanträngd kvinna som blickar in i mannens värld" som helst.
/Larsa som ibland av sina arbetskamrater beskylls för att vara lite "viktig" för att han tycker om "konstiga bilder". Säger jag att jag tycker att detta är bra så spärrar dom förmodligen in mig...
Har dock sett bilder av Tuija tidigare som jag tycker är mycket bra.
Jag reagerar inte på oskärpa samt gråskala utan bara på att bilderna ser ut som om hon driver med oss, sedan så kan man komma med hur mycket analyser om "undanträngd kvinna som blickar in i mannens värld" som helst.
/Larsa som ibland av sina arbetskamrater beskylls för att vara lite "viktig" för att han tycker om "konstiga bilder". Säger jag att jag tycker att detta är bra så spärrar dom förmodligen in mig...
Senast ändrad:
Wolfgang
Aktiv medlem
Alla ni som gillar hennes bilder ...
... skulle ni kunna tänka Er att köpa en osignerad kopia av någon av hennes bilder?
Och i så fall, vad skulle ni vilja betala för den?
Egentligen hade det varit intressant att veta, vad hennes elever tyckte om henne som lärare.
Hon var kanske riktig bra på den punkten.
... skulle ni kunna tänka Er att köpa en osignerad kopia av någon av hennes bilder?
Och i så fall, vad skulle ni vilja betala för den?
Egentligen hade det varit intressant att veta, vad hennes elever tyckte om henne som lärare.
Hon var kanske riktig bra på den punkten.
Liax
Aktiv medlem
Det är där mitt stora problem dyker upp. Jag försöker alltid vara så förstående jag bara kan mot alla sorters tolkningar. Men här tar det tvärstopp. Jag har mycket svårt att förstå människor som på fullt allvar hävdar att detta är bra.
Visserligen finns det så kallad "Ren smak" och "Barbarisk smak" som det kallas på fackspråk. Och i så fall skulle Tuijas bilder nog tillhöra den ultimata rena smaken. Men som någon skrev, när man tillhör pöbeln och samhällets bottenskrap så är det väldigt svårt att se det "braiga" i detta!
/Joakim
Visserligen finns det så kallad "Ren smak" och "Barbarisk smak" som det kallas på fackspråk. Och i så fall skulle Tuijas bilder nog tillhöra den ultimata rena smaken. Men som någon skrev, när man tillhör pöbeln och samhällets bottenskrap så är det väldigt svårt att se det "braiga" i detta!
/Joakim
ariadne
Aktiv medlem
måste vi förstå varandra? risken finns att vi aldrig gör det. men det gör kanske inte så mkt.
jag kommer aldrig att förstå hur min pojkvän kan uppskatta 80-tals hårdrock. eller hur kan tycka det är bra. det låter ju för jävligt och är jobbigt att lyssna på. men jag måste ju inte förstå det. huvudsaken att jag befinner på långt avstånd när stereon går igång.-)
