Allmän fundering om annonsering
Jag kan ju erkänna att jag själv hör till dem som lätt blir irriterad av påstridiga webbannonser. I synnerhet fenomenet som Sten-Åke tog upp med annonser som drar på musik och überentusiastiska speakerröster på hög volym.
Samtidigt hör jag till dem som får en del av min lön betalad av annonser av olika slag. Så man kan väl säga att jag totalt sett nog har en lite kluven inställning till reklam ...
Allmänt om störande reklam
Jag pluggade ju tre terminer Medie- och kommunikationsvetenskap i början av 1990-talet där reklam i olika former var ett stort och återkommande ämne. Bland de svenska forskarna i den världen fanns en stor nyfikenhet kring den på den tiden rätt nya TV-reklamen. Det förekom rätt ymnigt med arga insändare i tidningar om störande och korkad reklam och kundtjänsterna hos de nya TV-bolagen fick ta emot mycket arga samtal. Intrycket var att reklam verkade störa och irritera de flesta.
Men de lustiga var att när man gjorde större undersökningar med tusentals TV-tittare så kom en annan bild fram, den överlägset dominerande inställningen (jag har för mig att det var en bra bit över 90 %) reagerade mest med en axelryckning. Och ännu mer intressant var det Per Danielsson tog upp tidigare i tråden - även irriterande reklam fungerar. Och den fungerar ungefär lika bra på de människor som är irriterade över den som hos de som inte bryr sig nämnvärt Visst finns de enstaka människor som reagerar med personlig bojkott (där kan jag känna igen mig i Pers reaktion på Ariel-reklamen) men de utgör så försvinnande få jämfört med de som helt enkelt lär sig känna igen ett varumärke. Och när vi står i butiker väljer vi oftast "the devil we know" framför något vi aldrig sett förut.
Visst är det störande med reklam, men utan den skulle medlemsavgifter på FS (eller lösnummerpris/prenumeration för tidningen) behöva vara avsevärt dyrare. Som frilansare är jag själv inte inblandad i beslut kring reklam, men min starka misstanke är att David & Co hela tiden balanserar mellan vad det kan ge i inkomster och hur störande det kan vara för medlemmarna. Det jag vet alldeles säkert efter snart 15 års frilansande är hur de går för publikationer som tappar för mycket av sin annonsering - de upphör.
Jag kan ju erkänna att jag själv hör till dem som lätt blir irriterad av påstridiga webbannonser. I synnerhet fenomenet som Sten-Åke tog upp med annonser som drar på musik och überentusiastiska speakerröster på hög volym.
Samtidigt hör jag till dem som får en del av min lön betalad av annonser av olika slag. Så man kan väl säga att jag totalt sett nog har en lite kluven inställning till reklam ...
Allmänt om störande reklam
Jag pluggade ju tre terminer Medie- och kommunikationsvetenskap i början av 1990-talet där reklam i olika former var ett stort och återkommande ämne. Bland de svenska forskarna i den världen fanns en stor nyfikenhet kring den på den tiden rätt nya TV-reklamen. Det förekom rätt ymnigt med arga insändare i tidningar om störande och korkad reklam och kundtjänsterna hos de nya TV-bolagen fick ta emot mycket arga samtal. Intrycket var att reklam verkade störa och irritera de flesta.
Men de lustiga var att när man gjorde större undersökningar med tusentals TV-tittare så kom en annan bild fram, den överlägset dominerande inställningen (jag har för mig att det var en bra bit över 90 %) reagerade mest med en axelryckning. Och ännu mer intressant var det Per Danielsson tog upp tidigare i tråden - även irriterande reklam fungerar. Och den fungerar ungefär lika bra på de människor som är irriterade över den som hos de som inte bryr sig nämnvärt Visst finns de enstaka människor som reagerar med personlig bojkott (där kan jag känna igen mig i Pers reaktion på Ariel-reklamen) men de utgör så försvinnande få jämfört med de som helt enkelt lär sig känna igen ett varumärke. Och när vi står i butiker väljer vi oftast "the devil we know" framför något vi aldrig sett förut.
Visst är det störande med reklam, men utan den skulle medlemsavgifter på FS (eller lösnummerpris/prenumeration för tidningen) behöva vara avsevärt dyrare. Som frilansare är jag själv inte inblandad i beslut kring reklam, men min starka misstanke är att David & Co hela tiden balanserar mellan vad det kan ge i inkomster och hur störande det kan vara för medlemmarna. Det jag vet alldeles säkert efter snart 15 års frilansande är hur de går för publikationer som tappar för mycket av sin annonsering - de upphör.