---
MEN jag ställer mig frågande till varför dessa mätvärden blev som de blev. Det har ju hävdats att 1/3 EV faller bort genom SLT-tekniken.
Tidigare visade Joakim Bengtsson att det i slutänden i själva verket handlade om 2/3 EV som ska förstärkas.
---
Har också sett att Joakim tidigare har skrivit att det skulle bli 2/3 EV-steg. Men har han verkligen visat detta? Enligt specen släpps 70% av det infallande ljuset fram till bildsensorn, vilket motsvarar 1/2 EV-steg. Noggranna mätningar av transmissionen genom SLT-beamsplittern har gett samma resultat. Joakim har senare angivit såväl 1/2 som 1/3 EV-steg, vilket stämmer bättre.
Det finns en hel del andra som också har skrivit att "ljusförlusten" genom beamsplittern skulle vara 2/3 EV-steg (några gör det fortfarande), men enda förklaringen jag kan finna till detta är att man helt enkelt bara har skrivit av andra som har TROTT att 70% skulle motsvara 2/3 EV-stegs "förlust". Förmodligen härstammar detta värde ursprungligen från någon som räknat fel vid omvandlingen från den linjära procentskalan och till den logaritmiska EV-skalan.
---
Utgår vi från detta och känsligheterna är något så när jämna mellan de 3 kamerorna länken hänvisade till
så är iso 100 på D600/D800 men motsvaras av iso 160 på A99.
Detta ger inga dramatiska skillnader vid mer moderata isoinställningar, men iso 3200 på D600/D800 skulle motsvara iso 3200x 1,6=5120 på A99
iso 1600 skulle ge iso 2560.
Isåfall är poängen för A99 logisk. En snabb överslagsräkning skulle ge c:a 1600 i poäng.
---
0,5 EV-stegs skillnad innebär att ISO 100 på D600/D800/NEX-7 motsvaras av ISO 140 på A99.
ISO 3200 på dessa motsvaras av ISO 4500 på A99.
I och för sig inga jättestora skillnader, tror att dt skulle vara ganska svårt för någon att se skillnaden på två bilder tagna med ISO 140 resp. ISO 160.
Pga att ISO-skalan är linjär ger den mycket större tal vid högre ISO-värden, så skillnaden FÖREFALLER att bli mera dramatisk vid höga ISO-värden. Så är dock inte fallet alls, det är bara ISO-skalans siffervärden som snabbt ökar i storlek. Skillnaden är fortfarande precis densamma som vid lägre ISO-värden, alltså 0,5 EV-steg.
ISO-skalan som är modellerad efter den gamla amerikanska ASA-skalan är en linjär skala, och egentligen väldigt olämplig att använda för detta ändamål eftersom talen dels snabbt blir oöverskådliga när känsligheten ökas, och dels blir närmast hopplösa att jämföra.
Man kan bara beklaga att det inte istället blev den gamla DIN-skalan som lades till grund för ISO-standarden. Denna är en logaritmisk skala och därför (till skillnad från ASA- och dagens ISO-skala) mycket väl lämpad för fotografiska ändamål. DIN-skalan är graderad i 1/3 EV-steg.
ISO 100 motsvaras av 21 DIN
ISO 200 av 24 DIN
ISO 400 av 27 DIN
...
ISO 3200 av 36 DIN
Här ser man omedelbart att en 36 DIN-film är 15 st 1/3-steg (dvs 5 hela EV-steg) känsligare än en 21 DINs-film. Men försök att snabbt räkna ut hur många steg snabbare exempelvis ISO 51200 blir jämfört med t.ex. ISO 200!
Ifall det hade varit DIN-skalan som blivit ISO-standard i stället för ASA-skalan så skulle många missförstånd ha undvikits.
Ex. i fallet här ovan.
21 DIN för NEX-7 etc. motsvarar 22,5 DIN på A99.
36 DIN för NEX-7 etc. motsvarar 37,5 DIN på A99.
Vare sig känsligheten är låg eller hög blir skillnaden samma 1,5 st 1/3-steg, dvs 1/2 steg. Vilket ju omedelbart framgår om man använder sig av DIN-skalan.
När det började diskuteras om att alla filmtillverkare skulle använda samma skala för att ange filmkänsligheten, så fanns det också förslag om att helt enkelt använda EV-skalan. Allt som behövde göras vara att definiera ett referensläge, t.ex. att ISO-EV 0 skulle motsvara 6 DIN / 3,125 ASA eller nåt.
Väljer man denna definition så skulle
21 DIN = 100 ASA = 5 ISO-EV
...
36 DIN = 3200 ASA = 10 ISO-EV
Således:
ISO 100 = ISO-EV 5
ISO 3200 = ISO-EV 10
ISO-EV 5 för NEX-7 etc. motsvarar ISO-EV 5,5 på A99
ISO-EV 10 för NEX-7 etc. motsvarar ISO-EV 10,5 på A99
Här framgår det hela ännu lite tydligare. 0,5 EV-steg ger precis samma skillnad EXPONERINGSMÄSSIGT oavsett var någonstans på ISO-skalan man befinner sig, och oavsett ifall denna baserar sig på en logaritmisk eller en linjär skala.
Varför valdes då den praktiskt sämst lämpade skalan, ASA-skalan, att läggas till grund för den enade världsstandarden?
ASA-skalan användes av USA / Kodak.
DIN-skalan användes av Europa / Agfa och i stort sett alla övriga.
Den mest praktiska skalan, EV-skalan, sållades snabbt bort eftersom ingen var van vid denna. Antingen hade man DIN- eller ASA-skalan "i huvudet".
Amerikanarna ville inte ge sig, trots att alla andra redan då påpekade hur besvärlig ASA-skalan skulle bli att hantera när framtida filmer förväntades komma att utvecklas med betydligt högre känsligheter än de dåvarande filmerna.
Amerikanarna ville således trots detta absolut inte släppa sin ASA-skala (som f.ö. introducerades långt efter DIN-skalan). Eftersom de var störst, så ville de bestämma. Resten av världen fick rätta sig efter dem...
Till sist kom man fram med en kompromiss. Enligt den nya standarden skulle känsligheten anges på formen ISO 100/21. Men det tog ju inte särskilt lång tid innan man hade droppat DIN-angivelsen...
Till sist, kärngänget här i tråden har förstås fullt klart för sig att för att kompensera "ljusförlusten" pga spegeln när det gäller SLT-kamerorna så behöver förstärkningen höjas lite grand, så att när man rattar in ISO 100 så ligger den på ISO 140 i A99. Därmed behöver användaren inte tänka på att göra några kompensationer för detta, utan allting stämmer precis som vanligt.
.