Hänsyn bör vara ömsesidig. Jag tar hänsyn till felstavarna genom att påpeka stavfel på ett artigt och hövligt vis. Då förväntar jag mig också att felstavarna tar hänsyn till mig genom att försöka stava rätt.
Det DÄR var ju synnerligen övermaga!
Du kan utgå från att alla som skriver här gör sitt bästa för att stava rätt. Ingen stavar alltid hundraprocentigt korrekt, inte ens jag (tror jag)... När du kräver att "felstavarna tar hänsyn till mig genom att försöka stava rätt", så är det säkerligen just detta de hela tiden försöker att göra. Men det finns som sagt gott om folk som helt enkelt inte förmår att stava särskilt bra, det finns invandrare, det finns dyslektiker, det finns vi som i och för sig inte har några problem med att stava men som ändå trots detta släpper ifrån oss ett och annat stavfel pga att vi i dagens samhälle behöver hinna med att skriva så många emejl etc. att vi ofta korrekturläser dem för lite, för snabbt eller inte alls.
Lite paradoxalt med tanke på att det idag är extremt enkelt att rätta till ett stavfel. På "den gamla goda tiden" (som aldrig har varit särskilt god), när jag först skrev för hand med reservoarpenna (absolut inte kulspets!) och senare med skrivmaskin, så var det verkligen SVÅRT att korrigera ett stavfel. Men på den tiden släppte jag ändå ALDRIG igenom några sådana alls! Ibland fick man ta ett nytt papper och skriva om hela brevet från början, för att det skulle se riktigt snyggt ut.
Eller någon som kan stava men sitter i en skakig buss och knappar på sin Smart Phone med dess alldeles för små knappar...
Jag skulle vilja säga att det vore bättre om du först sopade framför din egen dörr istället. Här ovan skrev du ett stycke, där meningsbyggnaden är så konstig att jag är övertygad om att det inte fanns någon enda som förstod vad du menade förutom du själv...
Jag kan visst erkänna att jag ibland har varit starkt frestad att gå in och "rätta". T.ex. i meningar som denna:
'Dem' gick ner till sjön, och där började 'dem' fiska gös.
Numera måste man ju tydligen hålla sig till något av de tillåtna OT-ämnena här i Sony-trådarna.
Men det som annars skorrar allra värst i mina öron är när verbens pluraländelser används alldeles fel. Avsikten är att ge satsen en lite avvikande och ålderdomlig framtoning, fast äkta ålderdomliga människors öron (t.ex. mina...) omedelbart reagerar på felen, eftersom det låter så väldigt illa. Men inte ens i dessa fall har jag gått in och korrigerat.
Den vitala frågan är: Förstod jag vad vederbörande ville kommunicra?
Skulle jag inte göra det, så skulle jag fråga bara (tror dock aldrig att jag behövt göra detta nån gång överhuvudtaget).
En annan bidragande faktor för mig är att den som är mest benägen till att slänga in lite ålderdomliga uttryck här och var är en av de allra mest kunniga och respekterade personerna här i trådarna. Fast han skulle säkert tåla en liten grammatiklektion i ålderdomlig svenska vid något tillfälle... Kanske kommer en sådan nån dag om jag råkar hamna på något av hans tidigare inlägg med "gammelsvenska".
.
