Sony A7R II

[Sten-Åke Sändh]

Vad jag vet var det enbart canonfotografer som "provade" Sony. Inte en enda nikonfotograf.

Det finns inga adapters till Nikon än och de har heller inte samma incitament som Canon-folket eftersom de ju redan köper sensorer från Sony till skillnad från Canon. Canon-folket testar Sony-hus för det är bara genom det de kan komma i åtnjutande av de senaste fem årens utveckling på sensorsidan. Hos Canon har det som sagt i mycket stått still och de har inte förmått överbrygga DR-klyftan på 5 år vilket är ljusår i dessa sammanhang.

Om dessutom Nikon trycker ut Canon-kameror professionellt så är det väl inte så konstigt att du inte mötte så många som testade Sony-kameror.

Personligen tycker jag det är konstigt att inte fler "söndersläpade" proffsfotografer med belastningsskador inte omfamnar att få lättare grejor. Det är ju en arbetsmiljöfråga också eller som en recensent lite träffande uttryckte det när han testade en Nikon med inbyggt vertikalgrepp: "det känns som att hänga en motorsåg runt halsen".

 

[iSolen.se]

Det finns inga adapters till Nikon än och de har heller inte samma incitament som Canon-folket eftersom de ju redan köper sensorer från Sony till skillnad från Canon. Canon-folket testar Sony-hus för det är bara genom det de kan komma i åtnjutande av de senaste fem årens utveckling på sensorsidan. Hos Canon har det som sagt i mycket stått still och de har inte förmått överbrygga DR-klyftan på 5 år vilket är ljusår i dessa sammanhang.

Om dessutom Nikon trycker ut Canon-kameror professionellt så är det väl inte så konstigt att du inte mötte så många som testade Sony-kameror

Säger inte emot.

Utom biten med ljusår som ju är ett längdmått men du kanske menade en sträcka.

En bidragande orsak skulle kunna vara att vi är i Australien, det är starkt ljus. Att något med kameran pga detta är olämpligt som inte jag känner till.

 

[Sten-Åke Sändh]

Säger inte emot.

Utom biten med ljusår som ju är ett längdmått men du kanske menade en sträcka.

En bidragande orsak skulle kunna vara att vi är i Australien, det är starkt ljus. Att något med kameran pga detta är olämpligt som inte jag känner till.

En klyfta är ett avstånd. (DR-klyftan).

 

[PMD]

Inlåsningens tid är förbi.

Visst är det kul att man kan använda rätt många objektiv från flera olika tillverkare på en spegelfri kamera, men det är allt lite överdrivet att påstå att inlåsningens tid är förbi. Lite uppluckrad är den, men inte mer än så.

 

[PMD]

Canon-folket testar Sony-hus för det är bara genom det de kan komma i åtnjutande av de senaste fem årens utveckling på sensorsidan. Hos Canon har det som sagt i mycket stått still och de har inte förmått överbrygga DR-klyftan på 5 år vilket är ljusår i dessa sammanhang.

Glöm inte att klyftan minskar ganska mycket om man ökar förstärkningen. På höga ISO är "klyftan" mycket mindre. En del kanske alltid fotograferar på bas-ISO, men jag gör det sannerligen inte med de ljusförhållanden vi har i Sverige stora delar av året.

Sony behöver inte hjälp med överhajpning. De klarar sig rätt bra på egna ben, men jag tror inte heller att vare sig Canon eller Nikon behöver vara överdrivet oroliga. Risken att Sony lyckas få monopol på digitala systemkameror är rätt liten.

F.ö. undrar jag om det är någon här i tråden som har något kul om A7RII att berätta?

 

[FlyerOne]

---
En bidragande orsak skulle kunna vara att vi är i Australien, det är starkt ljus. Att något med kameran pga detta är olämpligt som inte jag känner till.

Jaså, du är i Australien! Ja men det förklarar ju allt. Sony Australia är Sonys i särklass sämsta dstributör - de har aldrig lyckats sälja något märkbart antal Sony-kameror.

Det finns dock folk i Australien som använder A7R II, och det finns självfallet ingenting i klimatet e.d. som på något sätt skulle göra den olämplig att använda där.

 

[FlyerOne]

---
F.ö. undrar jag om det är någon här i tråden som har något kul om A7RII att berätta?

Tja, nu har jag visserligen bara väldigt liten erfarenhet av den, men jag tyckte att färgåtergivningen var väldigt tilltalande. Kanske det rentav kan finnas anledning att tala om en "A7R II-look"? Åtminstone i mina ögon.

 

[FlyerOne]

---
Sony behöver inte hjälp med överhajpning.
---

Vad är det specifikt du anser är överhajpat?

---
Risken att Sony lyckas få monopol på digitala systemkameror är rätt liten.
---

Förmodar att du menar med FF E-mount. Risken är inte "rätt liten", den är helt icke-existerande. Följer av "Gunnars lag".

 

[equa]

Ja lite otippat så vann ju A7r II "low light focus test". Det bara visar att det är verkligt komplext detta med AF och prestanda under olika förhållanden och det handlar också en del om att faktiskt välja rätt inställningar. Jag tror att en del som ekar oreflekterat vad som är rådande dogmer kanske borde testa lite själva. Sanningar gäller heller inte för evigt. Utvecklingen rullar på så det är väl bra om vi uppdaterar oss lite ibland. Det händer att man blir förvånad.

Ja kanske BSI:n var skillnaden i AF-prestandan i svagt ljus. Jag blev också förvånad över att 5DsR:n inte var så långt efter i DR och hade bättre högisoupplösning om man nu vill vara pixel-peeper och det vill man kanske. 18 miljoner extra pixlar måste ju betyda någonting.

 

[Photocon]

En överlastad fotografs memoarer

I den bästa av världar kanske jag skulle sluppit mina nackbesvär som då och då under vissa perioder klämmer på en nerv som stör balanssinnet samt haft full känsel kvar i 2 fingrar OM A7-serien funnits under mina många år som anställd pressfotograf (stressfotograf).

Men detta OM vore ett önsketänkande: Till 99% kan jag garantera att situationen skulle vara exakt densamma för mig eftersom vikten på kamerahuset (jämfört med en s k tjock prokamera ) i praktiken saknar betydelse när det ska på "långa bananer" . Under långa arbetspass skulle en A7 t o m vara mer påfrestande p g a den inte ger samma balanserande motvikt.

Detsamma gäller kortare och mycket ljusstarka brännvidder samt dito normalzoomar. Någon kanske invänder att objektiven blivit modernare. Ja, det har de men de ljusstarka primegluggarna tenderar att bli tyngre och tyngre.

Nu är A7RII visserligen lite tyngre än föregångaren och har ett lite bättre grepp, men det hjälper inte mycket. Med en adapter väger den i princip som en D8X0 eller 5DMkIII. Sätter man vertikalgrepp på de kamerorna är viktskillnaden ytterst marginell och i klass med en D4 .

Ur yrkesmässig synpunkt är faktiskt 2 kortplatser viktig. Själv använder jag det ena kortet som backup. Ett korrupt minneskort FÅR inte ställa till det och ett kort kan fallera när som helst.

A7RII må ha mycket pricksäker AF när det gäller mörkare miljöer och lite lugnare motiv, men så länge den inte kan hålla irrationellt rörliga objekt i fokus på samma säkra sätt som många dslr kan är det faktiskt psykiskt arbetsbelastande.

Som läget är idag och om jag skulle återvända till sport/action/pressfotot skulle jag aldrig förlita mig på en kamera ur A7-serien. Dels pga av ovan nämnda skäl, men också dålig batterikapacitet och att det inte finns dedicerade objektiv med AF i tillräcklig utsträckning.

Och som jag inledde: En kamera ur A7-serien skulle inte räddat min nacke eller axel och fingrar idag heller.

Men jag har en A7R som jag använder mycket och som ger fantastiska bildresultat på det jag plåtar idag. Den skonar nacken eftersom jag inte använder tyngre gluggar på den. Den tyngsta jag använder är FE 55/1.8ZE och sedan 35/1.4 ur Sigmas Art-serie (men där går gränsen) samt en lättare vidvinkelzoom med F-fattning.

Därmed inte sagt att konceptet en dag i framtiden kan bli oerhört framgångsrikt. Men då måste AF bli säkrare, batterikapaciteten vara högre, antalet kortplatser utökas och framförallt måste då objektiven matcha kameran i vikt och längd MEN utan att förlora i ljusstyrka. Och vad gäller det sistnämnda tror jag dessvärre att det är långt dit.

Så även om jag älskar att använda min A7R så blir det D800:an som gäller när det är ett absolut måste med säkra resultat om motiven är snabbare och längre gluggar eller tunga zoomar används.

Men numera plåtar jag sällan yrkesmässigt och kan därför vandra omkring med min A7R och plåta mina favoritmotiv. Och handen på hjärtat: Hur många på tråden är det som använder sin A7-modell rent professionellt eller rentav äger eller ens provat en?

Om inte de flesta gjort det är det lite svårt att skriva så att alla fattar hur garderad man måste vara på olika uppdrag.

Men med detta sagt tycker jag det är bäst att diskutera A7RII och dess syskon ur andra aspekter. För dessa kameror har ju faktiskt fördelar som de tyngre slagskeppen saknar. Inte minst en IQ som är svårslagen. Och förmodligen en intressant framtid- men de utgör inte slutpunkten i utvecklingskedjan.

//Lennart

 

[Bengf]

Det var ett väldans långt svar på något som inte kräver det. Som bröllopsfotograf är det i princip ett måste att ha dubbla kortplatser, eftersom minneskort faktiskt kan sluta fungera. Det finns inte i A7R II (eller någon annan A7-kamera).

Ja det är synnerligen märkligt att Sony missat detta med två kortplatser, man hade två kortplatser i en vanlig konsument kamera för flera år sedan, tror den hette A380 eller A390 så länge sedan att dom hade CCD-sensorer faktiskt.

Jag har nog väntat mig att det skulle komma kameror med tre kortplatser, nu när kamerorna också har avancerade filmfunktioner, med bland annat 4K. För övrigt så valde väl en del fotografer att lägga jpeg-bilder på ena kortet, så det var nog inte alla som tänkte andra kortet som backup.

Men vid bröllop är det nog klokt att lägga bilder på bägge korten.

 

[iSolen.se]

Jaså, du är i Australien! Ja men det förklarar ju allt. Sony Australia är Sonys i särklass sämsta dstributör - de har aldrig lyckats sälja något märkbart antal Sony-kameror.

Det finns dock folk i Australien som använder A7R II, och det finns självfallet ingenting i klimatet e.d. som på något sätt skulle göra den olämplig att använda där.

De flesta är som jag inresta så något dåligt distributionsnät kanske vi kan bortse från denna gång.

Men om nu den mindre storleken / vikten är så viktig / bra...varför envisas samma grupp med 2.8-or istället för 4.0-or?

 

[Sten-Åke Sändh]

Visst är det kul att man kan använda rätt många objektiv från flera olika tillverkare på en spegelfri kamera, men det är allt lite överdrivet att påstå att inlåsningens tid är förbi. Lite uppluckrad är den, men inte mer än så.

Tidigare fanns det inte ens en liten dörr ut ur de fängelserna.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja det är synnerligen märkligt att Sony missat detta med två kortplatser, man hade två kortplatser i en vanlig konsument kamera för flera år sedan, tror den hette A380 eller A390 så länge sedan att dom hade CCD-sensorer faktiskt.

Jag har nog väntat mig att det skulle komma kameror med tre kortplatser, nu när kamerorna också har avancerade filmfunktioner, med bland annat 4K. För övrigt så valde väl en del fotografer att lägga jpeg-bilder på ena kortet, så det var nog inte alla som tänkte andra kortet som backup.

Men vid bröllop är det nog klokt att lägga bilder på bägge korten.

Det var av helt andra skäl. Sony ville bara sälja lite av sina egna minnen bara.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja kanske BSI:n var skillnaden i AF-prestandan i svagt ljus. Jag blev också förvånad över att 5DsR:n inte var så långt efter i DR och hade bättre högisoupplösning om man nu vill vara pixel-peeper och det vill man kanske. 18 miljoner extra pixlar måste ju betyda någonting.

Ja så är det ju enligt "Gunnars lag" d.v.s. att det inte finns någon kamera som är bäst på allt. Det jag ville påpeka med det jag skrev är att vi ibland ekar en massa saker som ibland visar sig vara felaktiga rent av eftersom saker händer över tid p.g.a. teknikfaktorn.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har inga som helst synpunkter på Ming som testare - jag bara håller med om den bloggen jag länkat.

Men det borde väl alla har som likt dig arbetar för en reklamstyrd fotosajt. Med ett sånt ansvar följer visst behov av källkritik.

 

[Sten-Åke Sändh]

............... Men med detta sagt tycker jag det är bäst att diskutera A7RII och dess syskon ur andra aspekter. För dessa kameror har ju faktiskt fördelar som de tyngre slagskeppen saknar. Inte minst en IQ som är svårslagen. Och förmodligen en intressant framtid- men de utgör inte slutpunkten i utvecklingskedjan.

//Lennart

Jag tycker faktiskt man kan se på A7r II ungefär som på Leica när den en gång kom. Det visade sig att det följde med objektiv i det paketet som visade sig över tid vara state of the art. Många fotografer tackade heller inte nej till en liten smidig högpresterande kamera för exv. arbete på fältet med reportage. Leica hade alltså en del av samma egenskaper A7-kamerorna har - de är små om man vill att de ska vara små. De ger den bästa bildkvalitet man kan tänka sig i båda fallen, trots ett litet format - ja en högre bildkvalitet t.o.m. än många fotografer annars skulle fått ur sin standardutrustning. Detta faktum skaver nog hos en del som vill ha det bästa - även om det faktiskt inte alls är nödvändigt idag då tidningar tar in vilken teknisk skitkvalitet som helst i tidningar och på sina sajter bara motiven håller och är intressanta.

Det finns alltså ett antal egenskaper i dessa kameror som gör dem högintressanta som komplement till vissa fotografera övriga utrustning och i en del fall så upptäcker fotografer att A7-plattformen passar dem i grunden bättre än Canons tjockkamerautbud. Det är de som byter utrustning.

Vi är i en brytningstid och längre fram kommer det här inte uppfattas som några större problem. Men idag i villrådigheten så försöker många bända och vrida förutsättningarna så att man slipper ta hänsyn till "Gunnars lag" och det är klart att man kommer misslyckas med det. Längre fram kommer många se det helt naturligt att ha en A7r II som komplement om det passar och som huvudsystem om det passar. Det som händer nu i denna förvirring i Canon-världen är att folk försöker förstå hur de som yrkesfolk ska förhålla sig till att det kommit ut lite nya verktyg på marknaden. Så är det ju för många yrkesgrupper. Det som gör det både enklare och mer rörigt är att man faktiskt kan ta sina gamla Canon-objektiv och skruva på dem på en Sony utan större problem.

Att det här tydligen är ångestdrivande för en del kan förklaras av den forskning som en gång gjordes kring datorgränsnitten vid Chalmers av professor Lars Kristiansson. Han kom ju fram till att vår begränsning kunde uttryckas som 7 +- 1. Det var hur många valalternativ vi kan förhålla oss till i en valsituation utan att tappa överblick. I andra änden menade han på att det inte var bra att ha bara två eftersom så få alternativ ökar risken "att välja fel" och det skapar olust och ångest hos en del. Så en del av diskussionen här kan väl ses i ljuset av det och i ett försök att slippa ta ställning till frågan överhuvudtaget och köra på som vanligt. Det är inget fel i det. Alla har ett val. Men andra som är mer öppna för utvecklingen kommer finna att de fått nya verktyg de inte vill vara utan.

Rätt svar för många är kanske inte det ena eller det andra utan båda och det är lite yrvaket för många att konstatera att dörren i Canon-fängelset faktiskt öppnats på vid gavel. En del tror faktiskt fortfarande inte sina ögon. Det finns ingen slutpunkt i utvecklingskedjan och startpunkten har vi redan passerat men nya förgreningar kommer med jämna mellanrum.

 

[Stout]

IOch handen på hjärtat: Hur många på tråden är det som använder sin A7-modell rent professionellt eller rentav äger eller ens provat en?

Som yrkesfotograf och ägare till A7R II, har jag precis idag haft kameran i två månader och i yrket kört flera tusen bilder.
Jag är som helhet extremt nöjd, men det finns helt klart några saker som kan göra mig frustrerad.
Jag har bara använt EF objektiv och för det mesta är det lika smidigt som med ett Canon-hus.
För mig känns Sonyn mycket som en mellanformatskamera. Den ger otroligt bra bilder och den trivs bra med att användas som en mellanformats kamera. Med stora objektiv är den rätt konstigt balanserad och trivs bäst på stativ.
MEN den fungerar otroligt bra på fri hand och ger riktigt skarpa bilder även på längre slutartider.
Den sätter skärpan och känns trygg att arbeta med (när man inte är stressad)

Det jag inte gillar är att den, utan extra batterigrepp ligger dåligt i handen med stora objektiv. Knappar och rattar ligger lite för tätt och konstigt placerade för min hand.
Menysystemet är bra och programmerbarheten är bra Men är man ute på jobb och snabbt behöver göra en inställning man inte är van vid, är det det mycket stressande att leta i menyerna.
Ett exempel: I morse behövde jag ställa in så att den automatiskt gafflar tre exponeringar +-2 steg med självutlösare och ett tryck på avtryckaren. Men jag fick bara kameran att ta 3 identiska exponeringar. Till slut gav jag upp och tog min förprogrammerade gaffling, där jag får trycka manuellt på varje exponering. Kan någon ge mig tips?

Sonys förblixt vid TTL har längre fördröjning innan huvudblixten på Canon. Och det är ganska lång fördröjning från avtryck till att bilden tas vid blixfotografering.

Det tar lång tid att skriva bilderna till kort. Jag har stängt av den bakre displayen att bilderna visas automatiskt när de är tagna (försöker att inte chimpa i onödan). Men när jag trycker på review-knappen måste jag vänta en sekund efter exponeringen annars får jag ett felmeddelande.

Fotograferar man sport (med Canonobjektiv) eller reportage där omgivningsljuset snabbt ändrar sig är Sonyn inte ett alternativ.

Vi är en hel del yrkesfotografer som använder Sony, speciellt med våra gamla Canonobjektiv. Men ni kommer inte se oss på presskonferenser, hos dagstidningar eller på idrottsevenemang.
/Anders

 

[PMD]

Tidigare fanns det inte ens en liten dörr ut ur de fängelserna.

Jodå, även innan de spegelfria systemkamerornas intåg kunde man montera "främmande" objektiv med adapter på en del systemkameror. En liten lucka att krypa ut ur finkan, kanske?

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja med de begränsningar som de längre registeravstånden skapade, så det var långtifråbn så generellt omfattande som med MFT och E-mount.