Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag har nog lite blandade känslor för Ming och hans rapporter. Jag tycker han i mycket är en raljant posör som gör sig onödigt fånig till och från och som skulle vinna på att tona ner den sidan lite. Det hindrar inte att han har sina bra stunder och kommer med info och poänger som är värda att ta till sig. I sina bästa stunder kan han vara värdefull röst som inte sväljer allt marknadsblaj med hull och hår och som har integritet. Men alltför ofta lämnar det tyvärr alltför mycket övrigt att önska tycker jag.
Det finns stycken nedan som jag tycker är särskilt slappa. Hur seriöst är nedanstående uttalande?: "It just feels like a consumer electronic device in operation, something designed for anoraks by anoraks, not a camera.". Befinner man sig inte då farligt nära gränsen för att uppfattas som helt irrelevant? Först gnäller han på användargränssnittet för att i nästa stund fundera om det är han själv som konfigurerat det taffligt.
I andra hand handlar det inte om kamerans tekniska kvaliteter utan om han tycker sig ha råd att köpa den med tanke på att den kanske snabbt blir billigare med Sonys korta produktcykler och sedan klagar han på att den nog är för "logiskt" designad.
Varför hänga upp sig på subjektiva uppfattningar om olika kamerors färgåtergivning? Den kan man ju ställa in och de flesta här som använder RAW justerar väl färgerna själva i sina RAW-konverterare och beroende på vad man väljer för konverterare så kan ju dessa skifta ordentligt i sin grundinställning och det är väl därför att folk ofta väljer att skapa sina egna profiler och presets.
"Sadly, the A7RII is not a camera that gives me any pleasure to shoot at the moment, and it bothers me that I cannot put my finger on exactly why. Logically, it ticks all the boxes. Yet it does not inspire goad you on, like the Leica Q, nor does it feel solidly dependable and razor sharp like the D810. It may well be unfamiliarity or a bad choice of custom key configuration on my part, but I suspect that isn’t entirely it. It just feels like a consumer electronic device in operation, something designed for anoraks by anoraks, not a camera. Maybe it is paradoxically too logical. It is honestly a purchase that I felt somewhat sick over – between our plummeting Malaysian currency and Sony’s history of eschewing firmware updates in favor of slightly improved models one year after release together with a slashing of price of the ‘old’ model................
.....................I suspect that given sufficient time, I may come to respect this thing in a rational way – like the original D800E, which is still going strong after nearly 90,000 exposures and only ever used on assignment – again because it gives me no joy. Curiously, very small differences can change the feel of the thing – D810 vs D800E, for instance – maybe Sony will finally get it right with Mark III, along with some sort of serious professional support. In the meantime, it’s time to think more logically."
Viktigare är väl då kritiken mot batteritiden men de som gnäller på den får väl skaffa ett batterigrepp för det skulle ju i ett slag lösa två problem. Där kan man pula in ett antal batterier och dessutom får de som gnäller på obalanserade ekipage med telen och telezoomar en bättre balans. Om man bara kan se till att det blir tätt, så är ju lösa batterigrepp mycket smartare än de proffsekipage som ständigt tvingar användaren att släpa på det inbyggda vertikalgreppet fast men kanske inte behöver det till korta objektiv.
Det kommer vara väldigt olika typer av fotografer som kommer köpa A7r II av väldigt olika skäl. Av det skälet är det viktigt att kunna konfigurera kameran efter behov och är det något A7 plattformen är så är den mångsidig och starkt konfigurerbar precis som övriga A7r. Den kan vara mycket mindre än konventionella proffskameror - om man vill .... och man kan bygga ut den för att passa med snart sagt vad som helst i objektivväg för de behov man har som fotograf.
Nu kostar A7r II en del men tidigare modeller i A7-serien har legat mycket lägre i pris än konkurrenternas toppmodeller. Det kan ju faktiskt göra behovet av proffsservice mindre trängande, för om man har råd att köpa två hus för priset av vad en av konkurrenternas dyraste kameror kostar, så har man ju faktiskt råd med en backup för samma pengar. Det blir ännu mer tydligt om man köper kameran en liten bit in på de kortare produktcyklerna som i Canons och Nikons ligger på minst det dubbla mot Sonys, vilket gör att de droppar mycket långsammare i pris än Sony-husen. Om Ming har dåligt med pengar så kan han ju välja at se det som en fördel istället.
Senast ändrad: