Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony A-mount vs E-mount

Produkter
(logga in för att koppla)
De tillför mindre storlek, trevligare hantering och ofta tämligen annorlunda prestanda ("karaktär", som en del kallar det). Själv använder jag bara manuella objektiv på min Sony för att det helt enkelt inte finns några AF-objektiv som intresserar mig; de är för klumpiga, plastiga, fula och trista (utom de allra dyraste som är extra klumpiga). Tillverkarna av manuella objektiv har andra prioriteringar som tilltalar mig mer, helt enkelt. Och jag fotar ändå nästan bara motiv som inte kräver AF.

Väntar ivrigt på att det ska komma fler manuella tredjepartsobjektiv även för Fuji GFX så jag slipper Sonyn helt. 😁

Visst men en fråga är vad just en massa nya manuella korta objektiv tillför, som det redan finns mängder av. Även jag har ju ett gäng sådana från 70-talet som funkar finfint med lämplig adapter och grejen är ju att dessa ofta t.o.m. är mindre tillsammans med adapter än de nya är utan!

Det finns helt otroliga mängder med gamla manuella från både de tillverkare som ännu är på banan men även nästan från alla de som som en gång funnits på marknaden men nu har konkurrerats ut.

Dessa objektiv fungerar ju dessutom mycket bättre än de någonsin gjort vare sig på DSLR:er gjorda i huvudsak för AF eller gamla analoga hus eftersom de nya spegellösa ofta har mycket bättre fokushjälpmedel än DSLR:er och analoga hus någonsin haft för manuella objektiv.

Å Makten, varför släpa runt på en antik gammal Sony när du har en ny Fuji??
 
Senast ändrad:
Åtminstone Canon EOS R3 verkar fungera rätt så bra med uråldriga och suboptimala objektiv (vilket enligt uppgift också Nikons nya kameror gör)...


Ja om man medvetet valt en plattform som står vid sidan av den starka utveckling av AF som nu hittills skett i Sony- och Canon-FF -kameror och är nöjd med det så förstår jag inte att man för det vill spela ned den starka utveckling som faktiskt skett i den senaste generationens FF. Jag har själv inte använt någon R-kamera men väl prövat både A1 och A7 IV (som jag har själv) och det är ett väldigt steg som skett i dessa i jämförelse med tidigare modeller och generationer med dedikerade E-glas. Med LAEA-adaptrarna funkade det fin fint för stillbild men de gamla objektiven är det INGEN idag som är intresserad av som satsat stora pengar på att köpa exv. en A1.

Sony-fotograferna har redan gått igenom den process som Canon- och Nikon-användarna fortfarande har att gå igenom. Det jag säger är alltså att vare sig Canon eller Nikon varit riktigt där än. Jag tror emellertid att fler och fler kommer fatta detta när man kommer börja köra riktigt fort med både Z9 och R3. Då duger inget annat än kompatibla objektiv. För A1 finns en kompatibilitetslista och det kommer säkert komma en till A7 IV också men av delvis nya skäl. I A7 IV finns exv. en funktion som parerar s.k. "focus breathing" vid videofilmning och den funktionen funkar bara med ett urval av de nyare objektiven.

De som läser Fotosidan vet också att även Sony sett sig tvingat att bara efter några år uppgradera sitt svindyra GM-objektiv 70-200mm 2,8 (version II) med ny fokusmotorteknik och en mycket lättare och därigenom även snabbare konstruktion gjort för de allt högre krav på snabbhet ihop med A1 och de hus som kommer i framtiden.

Bryr man sig om att ta vara på den fulla potentialen i de senaste R-husen, inte vill få bildstabiliseringspotentialen snöpt från 5 vägsstabilisering till 2-vägs eller möjligen 3-vägs och inte heller bryr sig om ifall dessa gamla objektiv förmår inte förmår att utnyttja mätningshastigheten när det gäller både AF och exponering fullt ut, så undrar jag ju bara i så fall varför man överhuvudtaget köpt sig ett R-hus eller för den delen A1-hus. Inte ens R3 fungerar ju optimalt med gamla EF som du verkar tro, vilket väl just framkommit i den parallella tråden som bl.a. just avhandlar suboptimalt fungerande bildstabilisering med gammalt glas. Det du sysslar med Anders är ren desinformation eller möjligen någon form av önsketänkande.

Vi som har de nya husen vet också att det även finns andra villkor för att man ska fullt ut kunna utnyttja en del av de nya funktionerna i husen och en del av dessa har faktiskt med objektivens konstruktion att skaffa - men inte alla.

Ska man ligga på topp i en materialsport som foto och verkligen kunna få ut all potential ur kamerahusen så kostar det bl.a. nya objektiv vare sig man kör Sony, Canon eller nya Nikon Z9. Men du behöver inte tänka på det som dessa fotografer behöver tänka på och känna till Anders, för det finns väl inga tecken än på att Fuji har några hus som ställer liknande krav på dina objektiv? Så är det dock INTE för en växande skara Sony, Canon- och Nikon-fotografer som alla kommer att behöva ta detta till sig. Då duger det inte att leva kvar i Digital Foto 1.0 längre. Den tiden är förbi nu för ett bra tag sedan.
 
Senast ändrad:
Jag tror att en del av E-fattningens popularitet hos (autofokus)objektivtillverkare är det faktum att Sony delar med sig av AF-protokollet, så att man slipper lägga tid och pengar på "reverse engineering". Detta till skillnad från andra kameratillverkare, som håller benhårt på sina AF-protokoll.

Att marknaden flödar över av alternativ har jag svårt att se som ett problem; det föder ju snarare innovation och tvingar de olika tillverkarna att ständigt förbättra sina befintliga produkter (högre prestanda/lägre pris) och utveckla nya produkter för att fortsätta sälja.

Även helmanuella objektiv, såsom Voigtländer, verkar dra nytta av Sonys öppna protokoll, då de exempelvis kan kommunicera bländartal till kameran. För Voigtländer blir det då en "no brainer" att ta sina M-mount objektiv och skruva på en annan fattning och plötsligt öka sin potentiella marknad till flerdubbelt större.

Sony har helt enkelt lyckats bra med att göra sin fattning populär bland tredjepartstillverkare.

Min poäng var inte den att det skulle var ett problem i sig att det mest verkar göras kortare manuella objektiv där många är 35-, 40- eller runt 50mm. Problemet har länge varit att det inte gjorts några AF-objektiv till rimligt pris som varit lite ljusvagare och billigare kring exv. 1,8 till Sony. Däremot började ju Nikon helt i andra änden, Z-släpptes. Nikon såg nämligen Z-serien som low end i början för de hade ju sina high end DSLR:er att luta sig på men det hade ju inte Sony så de började i andra änden med G och senare high end GM-objektiven.

Förmodligen gjorde Sony rätt i detta då det ju visat sig att de både tagit AP och senast Canadian Press som standardiserat på Sony. I det förra fallet hade inte vare sig Canon eller Nikon något att erbjuda spegellöst och i det senare fallet hade de möjligen lite mer men tydligen inte tillräckligt. Hade Sony inte satsat fullt ut på GM så hade de heller inte vunnit dessa affärer, som nog skakat om både Canon och Nikon en hel del.

Istället för att tillverkare man aldrig hört namnet på ens skulle ta fram drivor av enkla manuella objektiv, så fanns det ju verkliga hål länge när det gäller längre telen och zoomar för E-mount. Det var det verkligt upplevda problem som Sony-fotograferna hade och det tog både Sony men även Sigma och Tamron många år att lösa. Även Sigma tyckte ju att Sony-fotograferna skulle köra deras urusla MC-11 adapter med exv. Sigmas Global Vision -objektiv med Canon-fattning istället för att fokusera på att ta fram riktiga E-mountobjektiv som nu äntligen finns. Jag har dessutom redan nämnt att en del av exv. Tamrons A-mountobjektiv inte alls funkade som de skulle med Sonys Eye Focus på E-husen. Vi har verkligen sett att långtifrån alla A-mount funkat som önskat med adaptrar.

Däremot kan det faktiskt vara så att både gamla Sigma EF och Tamron EF funkar bättre i vissa avseende på Canon R och Nikon Z eftersom ett av de verkliga problemen med exv. Sigma ART varit bak- eller framfokusprogblem på DSLR-husen. Så innan Canons och Nikons R och Z kom så fann ju även många Sony A7-användare att exv. Sigma ART fokuserade verkligt bra med adaptrar på Sony-husen när samma objektiv felfokuserat gravt på Canikons DSLR:er. Eftersom alla nu använder hybridfokus så kommer säkert dessa DSLR-objektiv fokusera mycket bättre på både Canons och Nikons spegellösa än på deras DSLR:er
 
Senast ändrad:
Jag har (Sony FE) länge haft förväntningar på ett riktigt bra 28mm, 1.8G eller 1,4GM eller motsvarande från 3:e part. Verkar som jag behöver nergradera till L-mount eller Fuji X för ett sådant objektiv. Sony och Sigma har lärt sig göra excellenta och relativt små och lätta objektiv, men har glömt bort 28mm!
Till "Makten": Plast är ett BÄTTRE material för höljen (hus och objektiv) än metall: Proffsen har valt det de senaste decennierna (CaNikon). Det kommer en del lågkvalitetsobjektiv från 3:e part till GFX. Problemet med GFX är väl annars att bara en del av Fuji GFX objektiven verkligen klarar få ut full kvalitet från de 100Mpix. Det är ju också jmf Sony ett stort och klumpigt system;)

Det finns ju ett Sigma

Sigma 28/1,4 DG HSM Art för Sony E-fattning | CyberPhoto

Verkar som om det finns en större marknad för 24mm objektiven. Finns betydligt mer av dessa.

Det här är ju annars just ett sådant exempel jag menar. Varför ska alla göra just 24 mm objektiv? Här kanske någon skulle siktat in sig på ett lite billigare 28mm 1,8 istället.

När jag ju ser hur otroligt mycket bättre i en hel del avseenden som en ny A7 IV är än bara en drygt 3 år gammal A7 III när det gäller att exv. kunna sätta fokus även i riktigt dåligt ljus, så kan man ju tänka sig att det från och med nu blir ännu mindre viktigt med verkligt ljusstarka 24 och 28 mm objektiv. Kamerornas utveckling gör ju att nya möjligheter öppnas även av de skälen och att en 1,8 av de skälen kanske kan funka.

Med A7 III så kunde man bara gå ner till f11 och då fick en del objektiv problem redan då. Idag kan man blända ner till f22 med A7 IV och trots det sätta Eye Focus i riktigt svagt ljus. Det är ju flera steg bättre prestanda i en del fall än hur det varit förr med Sonys spegellösa och så nära i tid som med föregående modellen A7 III.

Jag har beskrivit att det faktiskt givit helt nytt liv till mitt urgamla Sigma 150-500mm som på A7 IV blir ett helt annat objektiv än på A7 III. Det objektivet som har lägsta bländare 5 och 6,3 på 500mm klarar alltså att sätta Eye Focus på ett öga i väldigt svagt ljus på f22. Det klarade samma objektiv inte ens fullt öppet på 6,3 över 400mm utan att jaga. Så det är en helt dramatiskt förbättrad lågljusprestanda vi nu talar om. Det är en så stor skillnad att den är svår att ta in.

Den nya kamerans 33 MP mot 24MP i A7 III kommer säkert också bli ett lyft för detaljeringen och skärpan.

Men en faktor på 0,4 EV på ett 28mm objektiv vet jag inte om det har någon större betydelse på en ny A7 IV, men upplys mig gärna. En 28:a är väl heller inget särskilt bra objektiv för porträttfoton, så kortare skärpedjup kanske inte är någon större grej på den brännvidden heller.
 
Senast ändrad:
Visst men en fråga är vad just en massa nya manuella korta objektiv tillför, som det redan finns mängder av. Även jag har ju ett gäng sådana från 70-talet som funkar finfint med lämplig adapter och grejen är ju att dessa ofta t.o.m. är mindre tillsammans med adapter än de nya är utan!

Det finns helt otroliga mängder med gamla manuella från både de tillverkare som ännu är på banan men även nästan från alla de som som en gång funnits på marknaden men nu har konkurrerats ut.

Dessa objektiv fungerar ju dessutom mycket bättre än de någonsin gjort vare sig på DSLR:er gjorda i huvudsak för AF eller gamla analoga hus eftersom de nya spegellösa ofta har mycket bättre fokushjälpmedel än DSLR:er och analoga hus någonsin haft för manuella objektiv.

Jag har drösvis med gamla gluggar också, men de är helt enkelt inte lika bra även om vissa är trevliga. Även de mindre skarpa gluggarna av modern (edit: alltså fortfarande manuella) sort har bättre antireflexbehandling och antagligen fräsigare glassorter, så bortom eventuell oskärpa får man finare färger och mindre motljusproblem. Dessutom blir de äldre objektiven i regel betydligt större med en lång adapter emellan.

Mätsökarobjektiv är mindre men lirar ofta väldigt dåligt med sensorer som har en tjockare glasplatta framför än vad Leica använder, vilket är i stort sett alla andra märken.


Å Makten, varför släpa runt på en antik gammal Sony när du har en ny Fuji??

För att den (a7 II) betingar såpass lågt värde att den inte är värd att sälja. Därtill är den mindre och det finns objektiv som saknar ekvivalenter hos Fuji, såsom 7artisans 28/1,4. Jag använder Sonyn rätt sällan, men det händer.
Jag har också märkt att det är halvt omöjligt att sälja av de gluggar som borde ha ett värde, som Loxia 85/2,4.

Edit: Om jag inte minns fel tror jag bara att jag haft en enda AF-glugg till Sony, och det var Batis 25/2. Det stod jag helt enkelt inte ut med. Helt "fel" optisk karaktäristik där man optimerat för knallskärpa men tillåtit groteska mängder longitudinell kromatisk aberration. Det var också gigantiskt i förhållande till själva optiken, vilket gjorde känslan plastig och trist. Manuell fokus var en mardröm med Sonys idiotiska olinjära implementering. Urk.

Sen kan jag inte låta bli att undra om det inte förr eller senare kommer en Sony som är ännu mindre men har vettigare gränssnitt än a7 C. Jag vill fortfarande ha en bra, liten vardagskamera med bildstabilisering och lutbar skärm (INTE "selfie"-skärm!). Finns inte ett jota på marknaden som uppfyller mina krav där tyvärr.
 
Senast ändrad:
För ett tag sedan skrev jag en blogg som egentligen handlade om Zen och en reparation av en båt med trasig akterspegel och ja vad har nu det med foto att göra? Kanske en del faktiskt. I vår verklighet och i denna tråd finner jag följande:

Å ena sedan har vi de som vurmar för vintage och rent av det analoga med tillhörande tekniskt primitiva kameror och manuella objektiv. En del av dessa pratar om "BILDEN" som något nästa metafysiskt och andligt heligt. De kritiserar inte sällan de som diskuterar teknik just för att de fastnat i den avancerade teknikens alla vindlingar men är för det mesta de som verkligen ofta själva är så uppslukade av att vrida på alla analoga rattar och spakar så att de allt som oftast finner att både motivet och tillfället försvunnit när de stått där och vridit på sina älskade analoga reglage.

... och i den andra hörnan eller den andra delen av fotovärlden så finns just dessa som följer med i kamerateknikens vindlingar och kan det mesta om tekniken och de älskat all ny teknik som kan underlätta för dem att få tekniskt perfekta bilder med så perfekt timing det bara går. De talar sällan om "BILDEN" på det sättet vintage-fotograferna gör även om de rent objektivt betydligt oftare än de förra fotograferna kommer hem med bilder i fokus och välkomponerade motiv, helt enkelt för att automatiken ser till att de bilderna både blir tagna och håller en högre teknisk bildkvalitet.

Det paradoxala kan alltså inträffa betydligt oftare än vi vill tro och det är att själva den avancerade smarta tekniken gör att de senare fotograferna faktiskt kan ägna mer tid åt att verkligen komponera sina bilder och fånga momentet än de som står och brottas med en massa manuella reglage och taskiga sökare utan bra fokushjälpmedel.

... och om jag ska nämna en smart grej vi haft sedan KonicaMinolta-tiden är Direct Manual Focus. Det unika med det var att kamerans AF först satte fokus och sedan automatiskt släppte till manuellt fokus (genom att en inbyggd lamellkoppling kopplades ur). Detta funkade alltså även med mekaniskt drivna Minolta AF. Denna teknik räddade mig många gånger med dessa usla DSLR:ers AF-fokusproblem som annars för det mesta satte skärpan fel. Då kunde man alltså snabbt korrigera om man såg att det blev fel. Kanske något att tänka på de som är lite långsamma men ändå vill stå där och vrida på sina rattar.

Med lite AF-hjälp så kanske man rent av skulle missa färre motiv och förbättra sin timing även med manuell fokusering.



Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan

1977 skrev Robert M. Pirsig en kultbok som heter Zen och konsten att sköta en motorcykel och många av mina dåvarande studiekamrater och jag läste den med stort intresse, fast den handlade mycket mer om filosofi än konsten att sköta en motorcykel och dessutom var den allt annat än lättillgänglig. Jag har just läst om den nu i samband med att jag reparerade min båt vars akterspegel just spruckit i två 20 cm långa sprickor och behövde lagas. Därav titeln på denna blogg som är en liten blinkning mot Pirsig.

Grovt handlar den yttre ramen om författarens funderingar under en resa på motorcykel från Minneapolis över the Central- och Great Plains upp till bergen i Montana (där han tidigare varit verksam som professor i filosofi), tillsammans med hans 11 årige son och ett annat par på en BMW R60. Det ska också sägas att han helt krackelerat psykiskt och slutat sitt arbete som professor vid ett universitet efter att ha försökt förstå och smälta samman två helt oförenliga filosofiska världsåskådningar och begreppet "Kvalitet" som trots ambitiösa försök inte låtit sig definieras ens under inflytande från LSD. Ja för jag är rätt säker på att han gått på något "sinnesutvidgande" innan sin personliga härdsmälta. .................

...............Det boken egentligen handlar om är två helt olika sätt att se på världen, två helt oförenliga världsåskådningar: den klassiska inställningen vs den romantiska och de tuschar även de två helt olika människotyper vi även hittar bland exv. fotografer. Där hittar vi de som är helt besatta av kameratekniken och som vill förstå allt om själva tekniken och så har vi de som aldrig talar om att ta bilder utan som föredrar att tala om att de "skapar" bilderna. När de analyserar bilder (de tittar aldrig på bilder som andra) pratar de alltid om "Bilden" med stort "B" och avskyr precis som Sylvia och John allt vad tekniksnack heter - i detta fall kameratekniksnack.

Beträffande din gamla A7 II. Ge den till någon fotointresserad ung fattig släkting så gör den någon nytta istället för att ligga i bokhyllan. Det är ren kapitalförstöring att sälja gamla kameror.

Jag har outsorcat min gamla A7r till min son som älskar den och min A6300 som var en av Sonys första med följande Eye Focus har mitt sexåriga barnbarn. Så nu kan de ha rätt fotokul tillsammans båda två.
 
Senast ändrad:
För ett tag sedan skrev jag en blogg som egentligen handlade om Zen och en reparation av en båt med trasig akterspegel och ja vad har nu det med foto att göra? Kanske en del faktiskt. I vår verklighet och i denna tråd finner jag följande:

Å ena sedan har vi de som vurmar för vintage och rent av det analoga med tillhörande tekniskt primitiva kameror och manuella objektiv. En del av dessa pratar om "BILDEN" som något nästa metafysiskt och andligt heligt. De kritiserar inte sällan de som diskuterar teknik just för att de fastnat i den avancerade teknikens alla vindlingar men är för det mesta de som verkligen ofta själva är så uppslukade av att vrida på alla analoga rattar och spakar så att de allt som oftast finner att både motivet och tillfället försvunnit när de stått där och vridit på sina älskade analoga reglage.

... och i den andra hörnan eller den andra delen av fotovärlden så finns just dessa som följer med i kamerateknikens vindlingar och kan det mesta om tekniken och de älskat all ny teknik som kan underlätta för dem att få tekniskt perfekta bilder med så perfekt timing det bara går. De talar sällan om "BILDEN" på det sättet vintage-fotograferna gör även om de rent objektivt betydligt oftare än de förra fotograferna kommer hem med bilder i fokus och välkomponerade motiv, helt enkelt för att automatiken ser till att de bilderna både blir tagna och håller en högre teknisk bildkvalitet.

Det paradoxala kan alltså inträffa betydligt oftare än vi vill tro och det är att själva den avancerade smarta tekniken gör att de senare fotograferna faktiskt kan ägna mer tid åt att verkligen komponera sina bilder och fånga momentet än de som står och brottas med en massa manuella reglage och taskiga sökare utan bra fokushjälpmedel.

... och om jag ska nämna en smart grej vi haft sedan KonicaMinolta-tiden är Direct Manual Focus. Det unika med det var att kamerans AF först satte fokus och sedan automatiskt släppte till manuellt fokus (genom att en inbyggd lamellkoppling kopplades ur). Detta funkade alltså även med mekaniskt drivna Minolta AF. Denna teknik räddade mig många gånger med dessa usla DSLR:ers AF-fokusproblem som annars för det mesta satte skärpan fel. Då kunde man alltså snabbt korrigera om man såg att det blev fel. Kanske något att tänka på de som är lite långsamma men ändå vill stå där och vrida på sina rattar.

Med lite AF-hjälp så kanske man rent av skulle missa färre motiv och förbättra sin timing även med manuell fokusering.



Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan

1977 skrev Robert M. Pirsig en kultbok som heter Zen och konsten att sköta en motorcykel och många av mina dåvarande studiekamrater och jag läste den med stort intresse, fast den handlade mycket mer om filosofi än konsten att sköta en motorcykel och dessutom var den allt annat än lättillgänglig. Jag har just läst om den nu i samband med att jag reparerade min båt vars akterspegel just spruckit i två 20 cm långa sprickor och behövde lagas. Därav titeln på denna blogg som är en liten blinkning mot Pirsig.

Grovt handlar den yttre ramen om författarens funderingar under en resa på motorcykel från Minneapolis över the Central- och Great Plains upp till bergen i Montana (där han tidigare varit verksam som professor i filosofi), tillsammans med hans 11 årige son och ett annat par på en BMW R60. Det ska också sägas att han helt krackelerat psykiskt och slutat sitt arbete som professor vid ett universitet efter att ha försökt förstå och smälta samman två helt oförenliga filosofiska världsåskådningar och begreppet "Kvalitet" som trots ambitiösa försök inte låtit sig definieras ens under inflytande från LSD. Ja för jag är rätt säker på att han gått på något "sinnesutvidgande" innan sin personliga härdsmälta. .................

...............Det boken egentligen handlar om är två helt olika sätt att se på världen, två helt oförenliga världsåskådningar: den klassiska inställningen vs den romantiska och de tuschar även de två helt olika människotyper vi även hittar bland exv. fotografer. Där hittar vi de som är helt besatta av kameratekniken och som vill förstå allt om själva tekniken och så har vi de som aldrig talar om att ta bilder utan som föredrar att tala om att de "skapar" bilderna. När de analyserar bilder (de tittar aldrig på bilder som andra) pratar de alltid om "Bilden" med stort "B" och avskyr precis som Sylvia och John allt vad tekniksnack heter - i detta fall kameratekniksnack.

Beträffande din gamla A7 II. Ge den till någon fotointresserad ung fattig släkting så gör den någon nytta istället för att ligga i bokhyllan. Det är ren kapitalförstöring att sälja gamla kameror.

Jag har outsorcat min gamla A7r till min son som älskar den och min A6300 som var en av Sonys första med följande Eye Focus har mitt sexåriga barnbarn. Så nu kan de ha rätt fotokul tillsammans båda två.

Vet inte om du vänder dig till mig men eftersom du i näst sista stycket uppenbarligen syftar på min kamera...

Det finns inget som hindrar att man anammar väl valda delar av respektive "läger" som du beskriver. Jag använder halvautomatiska lägen och auto-ISO, men fokuserar gärna manuellt. Inte minst för att min Fuji har så genomkass AF att man ofta måste ta en ny bild annars i alla fall för att den träffade fel (ALLTID bakgrunden, om det finns flera saker i djupled inom AF-arean). Jag uppskattar också bra lågljusegenskaper men har noll nytta av massa bilder per sekund eller ögonfokus.
Det jag vill åt är främst bästa möjliga bildkvalitet, men jag vill inte ha nån hjälp av kameran att ta själva bilden. Vissa förenklande saker som halvautomatik underlättar men det behövs egentligen inte.

Vilket leder mig in på kärnan: Om funktionerna finns, så är det väldigt svårt att låta bli att använda dem. En kamera utan miljarder inställningar tvingar fotografen att tänka själv, på gott och ont. Även jag som är ointresserad av AF, använder AF om det finns (och fungerar, i bra ljus till exempel). Men det får mig inte att ta ett dugg bättre bilder.
Gör man alla inställningar själv så blir man aktivt medveten om vad som händer, eftersom det annars blir pannkaka. Det tror jag är ganska nyttigt. När jag använder auto-ISO så slår jag ändå alltid ett öga på vad ISO blir och justerar slutartiden om jag tror mig kunna stå stadigt nog för att få ner ISO en skvätt. Det går bara lite snabbare än att ändra ISO själv.

Angående Sonyn så har jag inga släktingar, utom min brors döttrar som är alldeles för små för att vara intresserade av foto. Sen använder jag den som sagt ibland, för att den är lite mindre. Och som omväxling.
 
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Om marknaden nu skulle fungerat för E-mount som man kunde förväntat sig, så borde tillverkarna istället valt att ta fram de typer av objektiv som saknas eller där det åtminstone är dåligt med alternativ.
Objektivtillverkarna tar nog helst fram sådana objektiv som de tror att de kan sälja många av.
Nu upplever Nikon och Canon samma sak som Sony-marknaden redan genomlevt till stor del där många användare fortsätter och använder gamla DSLR-objektiv som är suboptimala på nya spegellösa hus och både ger sämre AF-prestanda och sämre bildstabilisering än med de nya objektiven.
Det tror jag inte gäller generellt. Exempelvis så har inget Canonobjektiv med AF skruvfokus. Nikons skruvfokusobjektiv stöds inte heller av Nikons Z-adapter.

Ju nyare ett objektiv är desto troligare att det är bättre än föregångarna, men Nikon och Canon (speciellt Canon) har bra förutsättningar för att AF-objektiv för ESR-fattningarna ska fungera rätt bra. Canon har aldrig haft mekaniska koppling i EF-objektiv och Nikon gick över till elektroniskt styrd bländare för cirka 15 år sen.

Finns det något som tyder på att användare av Nikons och Canons spegelfria system har det lika besvärligt som Sony-användare hade på sin tid?
 
Jag har beskrivit att det faktiskt givit helt nytt liv till mitt urgamla Sigma 150-500mm som på A7 IV blir ett helt annat objektiv än på A7 III. Det objektivet som har lägsta bländare 5 och 6,3 på 500mm klarar alltså att sätta Eye Focus på ett öga i väldigt svagt ljus på f22. Det klarade samma objektiv inte ens fullt öppet på 6,3 över 400mm utan att jaga. Så det är en helt dramatiskt förbättrad lågljusprestanda vi nu talar om. Det är en så stor skillnad att den är svår att ta in.
Är du säker på att du inte har drömt det där? Är inte alla gamla objektiv helt värdelösa på nya spegelfria kameror? ;)
 
... och om jag ska nämna en smart grej vi haft sedan KonicaMinolta-tiden är Direct Manual Focus. Det unika med det var att kamerans AF först satte fokus och sedan automatiskt släppte till manuellt fokus (genom att en inbyggd lamellkoppling kopplades ur). Detta funkade alltså även med mekaniskt drivna Minolta AF.
Det var kanske en unik konstruktion för att uppnå den funktion man ville ha, men funktionen är inte unik. Den finns hos andra kameramärken (sen 1987) men utan komplicerad mekanik för att komma runt en AF som är mekaniskt styrd från kameran.
 
Kan Canon ägare lämna in sina äldre EF-objektiv och få fattningen utbytt till RF, då är det bara objektivstabillisering som man får försaka några steg sämre, då det kom mycket tidigt till Canon om man nu skulle ha kvar dom äldsta. kanske vettigare med adapter förmodligen. Imponerande annars att 15 år gamla objektiv har så framtidsvänligt förutseende så det passar så till dagens raket-kameror, Sony får ladda sina nyaste objektiv med flera motorer för att klara 30 bps, Canonägare dammar av något objektiv från en låda i källaren och så kör dom bara med nya R3.
 
Kan Canon ägare lämna in sina äldre EF-objektiv och få fattningen utbytt till RF, då är det bara objektivstabillisering som man får försaka några steg sämre, då det kom mycket tidigt till Canon om man nu skulle ha kvar dom äldsta. kanske vettigare med adapter förmodligen. Imponerande annars att 15 år gamla objektiv har så framtidsvänligt förutseende så det passar så till dagens raket-kameror, Sony får ladda sina nyaste objektiv med flera motorer för att klara 30 bps, Canonägare dammar av något objektiv från en låda i källaren och så kör dom bara med nya R3.

Nu snurrar du nog till det lite Bengt. Canon verkar verkligen ha gjort ett bra jobb med att se till flera saker. En är att tydligen alla AF-funktioner funkar för de allra flesta EF-objektiv + adapter. De verkar även ha parerat med profiler för de gamla objektiven. Sony hade en mer komplicerad sits där de först gjorde adaptrar som i princip gjorde om de spegellösa till SLT-kameror med allt vad det innebar av gamla fokusproblem för att kunna vara kompatibla även med skruvdrivna Minolta AF m.fl. Så funkade det med LAEA2 och LAEA4. Däremot kom ju också en adapter (LAEA3) som släppte denna kompatibilitet helt.

Den sista adaptern LAEA3 funkar ungefär som Nikons och Canons adaptrar gör idag och efter FW-uppgraderingar så stöddes alla AF-funktionerna i alla objektiv med inbyggda motorer utom möjligen de med enklare SAM-motorer. Så långt är allt i sin ordning.

Däremot har varken Sony eller Canon klarat av att ge samma IBIS-funktionalitet som de riktiga nya R-objektiven ger. De stöder bara 2 eller möjligen 3-vägs IBIS.

Sedan är det alldeles för tidigt och komma med några generella uttalanden om att Canons 20 år gamla objektiv skulle funka med samma prestanda när det gäller vare sig mätning vid tracking av AF och exponering när det gäller wait states som kan starkt begränsa hur många bilder per sekund som kan tas med exv. R3. Både motorer och bländarmekanism kan påverka hur snabbt det faktiskt kommer att gå att köra dessa gamla objektiv på R3. Motorerna i dessa gamla objektiv är inte alls gjorda för den starkt ökade hastighet som de styrs med i de nya snabbare husen.

En sak som definitivt blivit bättre än när dessa objektiv satt på DSLR:er är träffsäkerheten. Den blir automatiskt bättre när man överger PDAF för hybrid AF i de spegellösa som ju har den återkoppling som DSLR:erna saknar. Äntligen slut på fokusproblemen för Canons gamla DSLR-användare som konverterat. I detta avseende skiljer det sig inte åt mot när många Canon-användare såg att deras fokusproblem försvann när de satta sina EF på A7rII-hus en gång i tiden.
 
Det var kanske en unik konstruktion för att uppnå den funktion man ville ha, men funktionen är inte unik. Den finns hos andra kameramärken (sen 1987) men utan komplicerad mekanik för att komma runt en AF som är mekaniskt styrd från kameran.

och ???? Vad spelar det för roll om den är unik eller inte i detta sammanhang?
 
Objektivtillverkarna tar nog helst fram sådana objektiv som de tror att de kan sälja många av.

Det tror jag inte gäller generellt. Exempelvis så har inget Canonobjektiv med AF skruvfokus. Nikons skruvfokusobjektiv stöds inte heller av Nikons Z-adapter.

Ju nyare ett objektiv är desto troligare att det är bättre än föregångarna, men Nikon och Canon (speciellt Canon) har bra förutsättningar för att AF-objektiv för ESR-fattningarna ska fungera rätt bra. Canon har aldrig haft mekaniska koppling i EF-objektiv och Nikon gick över till elektroniskt styrd bländare för cirka 15 år sen.

Finns det något som tyder på att användare av Nikons och Canons spegelfria system har det lika besvärligt som Sony-användare hade på sin tid?

Det finns inget egenvärde i att sälja många objektiv. Det som är viktigt är att sälja objektiv som man kan tjäna pengar på och ser ger hyfsade marginaler. Det är ju precis detta som marknadsekonomin löser på en perfekt fungerande marknad men den här marknaden fungerar ju inte alls så för då skulle inte det tas fram en sådan massa billiga mainstream objektiv med korta brännvidder. Om alla samlas kring den mitten ökar ju konkurrensen om de segmenten och vinsterna minskar - och det ska de ju - om resursallokeringen på marknaden ska fungera - men det har det fungerar si och så med länge nu.

När det gäller Nikons, Sonys och Canons elektroniskt styrda bländare så har dessa inte ett dugg att göra med detta eftersom de objektiv jag pratar om inte har några sådana bländare. De är stendumma och kommunicerar överhuvudtaget inte med kamerahusen och varför ska man köpa en Lamborghini racer-kamera för en förmögenhet och dumma ner den till Lloyd eller Goggomobil från 50-talet.
 
Är du säker på att du inte har drömt det där? Är inte alla gamla objektiv helt värdelösa på nya spegelfria kameror? ;)

Nej mitt 150-500mm Sigma funkar finfint så länge man nöjer sig med single shot och inte förväntar sig tracking i 30 bilder per sek för det händer inte ens i Nirvana och inte ens med Canon-objektiv heller. Om det vore så kunde nog Canon glömma att sälja ett enda nytt R-objektiv och så illa har nog inte ens Canon bäddat för framtiden.

Det jag däremot har drömt om är det som faktiskt händer nu. AF och lågljusprestanda har verkligen överträffat mina vildaste förväntningar. Ögonfokusen har blivit sanslöst bra och även ett gammalt halvmediokert Sigma 150-500mm med F5-6,3, har verkligen fått ett nytt liv där även Bird Eye AF funkar.

Jag testade igår igen rent empiriskt och vem som helst kan ju testa själv.

Jag ville dokumentera hur långt ner jag kunde gå i ljusnivå med nya A7 IV och slutartiderna med minsta bländare 22 vald, innan jag fick grava problem antingen med AF-låsningen med Eye Focus eller skakningsoskärpa.

Jag kommer först testa vid två dimningsnivåer: dels 146 lux och sedan vid endast 83. Ett vanligt kronljus ligger på 405 lumen och det är den ljusintensitet som 405 lux skulle ge på en yta ab 1 m2. Så 83 år rätt svagt.

Jag kommer visa fyra bilder.

1. En obehandlad RAW och en behandlad i Photolab med Deep Prime vid 500mm (som aldrig funkat på A7 III som bara klarat att låsa upp till 400mm). I detta case gäller alltså 146 lux

Detta ger:

146 lux
ISO 12800
1/25 sek
F22
5,4 EV



2. I det andra caset gäller 83 lux

83 lux
ISO 12800
1/10 sek
F22
5,3 EV


Exponeringsmätarappen heter Kamera Meter som jag använde
DSC08473_4K_.jpg

OBS! Bilderna nedan är givetvis i JPEG men de obehandlade RAW-bilderna har bara öppnats med Windows Image Viewer och skurits ut från skärmen med Windows Clip verktyg.

Obehandlad RAW 1/25 sek F22 (förstora gärna)DSC08467_4K__virgin.jpg

Behandlad RAW 1/25 F22 ( i JPEG förstora gärna)
DSC08467_4K_.jpg

Obehandlad RAW 1/10 sek F22 (förstora gärna)
DSC08478_4K__virgin.jpg

Behandlad RAW 1/10 sek F22 i JPEG (förstora gärna)
DSC08478_4K_.jpg

Min test utfördes med Eye Focus mot en tavla från sex meters avstånd handhållet med stöd mot stol vid ISO 12800 som är det max jag brukar tillåta mig. Max bländare F22 användes och objektivet utzoomat max till 500mm.

Som ni kan se så har ju kameran inte haft några problem med att låsa Eye Focus (Human) med bländare 22 ned till 83 Lux vilket är ca 1/4 av ett vad 30W vanligt kronljus (405 lumen) ger ifrån sig i ljusintensitet och ta bilden vid 1/10 sekund. Däremot är så långa slutartider inget man använder praktiskt då man aldrig riktigt kan sätta skärpan då med 500mm.

Likväl är detta ett verkligt stort steg från tidigare. Dels var A7 III låst till F11 av AF-låsningsskäl och A9 kunde inte ens gå längre än F8. Dels gick det inte alls att få systemet att låsa överhuvudtaget i svagt ljus över 400mm tidigare. Så detta kommer göra de nyare kamerorna betydligt mer användbara än de tidigare varit. För mig är det svårt att se att det finns några problem med bländarhanteringen och möjligheten att få fokus att låsa ända ner till ISO 12800 nu.

För några år sedan fanns en livlig diskussion om att Sony spegellösa borde mäta fullt öppet istället som DSLR:er eftersom AF hämmades så vid nedbländning att man sett sig tvingade att begränsa nedbländning till f8 i A9 och senare till f11 i A7 III. Den diskussionen verkar ju inte aktuell nu längre efter vad jag kunnat se vid mina tester.

Det är verkligen ett ordentligt lyft som skett nu och som kommer göra stor skillnad för mig personligen och många andra. Jag tycker faktiskt själv att bilden som tagits på 1/25 faktiskt är användbar efter ett varv i Photolab och Deep Prime. Det är helt klart också så att man nu utan större problem kan gå upp till ISO 12800. Med A7III var 8000 helt OK men 10 000 en gräns för mig åtminstone.

Jag tycker Sigmas gamla A-mount 150-500mm 5-6,3 OSS på en A7IV med en LAEA3-adapter faktiskt blivit ett helt annat objektiv än det var på A7 III vid stillbild och nu funkar det faktiskt rent praktiskt fint även med Eye Focus för både djur och fågelögon ända ut till 500mm, vilket det alltså inte gjorde tidigare i lite sämre ljus .

Dessutom kommer sensorn i A7 IV på 33 MP ge ett hyfsat lyft i detaljeringen mot de 24 som finns i A7 III. Däremot är fokusmotorns prestanda långtifrån vad som krävs för tracking av "birds in flight". Vill man skjuta sånt finns ingen annan väg än att köpa ett modernt och snabbare objektiv.
 
Senast ändrad:
Det finns inget egenvärde i att sälja många objektiv. Det som är viktigt är att sälja objektiv som man kan tjäna pengar på och ser ger hyfsade marginaler. Det är ju precis detta som marknadsekonomin löser på en perfekt fungerande marknad men den här marknaden fungerar ju inte alls så för då skulle inte det tas fram en sådan massa billiga mainstream objektiv med korta brännvidder.
Jag tror inte att kameratillverkarna är helt tappade bakom en vagn. Det kanske helt enkelt är så att marknaden för alla dess "onödiga" objektiv är stor, och att marknaden för de objektiv du efterlyser är liten? Vem vet?

Man ska kanske inte se sina egna önskemål som representativa för alla kameraägare.
När det gäller Nikons, Sonys och Canons elektroniskt styrda bländare så har dessa inte ett dugg att göra med detta eftersom de objektiv jag pratar om inte har några sådana bländare. De är stendumma och kommunicerar överhuvudtaget inte med kamerahusen och varför ska man köpa en Lamborghini racer-kamera för en förmögenhet och dumma ner den till Lloyd eller Goggomobil från 50-talet.
Visst, men det var inte dessa objektiv jag kommenterade. Återse inlägg #28 och det jag citerade av dig så ser du vad det handlade om.
 
Jag tror inte att kameratillverkarna är helt tappade bakom en vagn. Det kanske helt enkelt är så att marknaden för alla dess "onödiga" objektiv är stor, och att marknaden för de objektiv du efterlyser är liten? Vem vet?

Man ska kanske inte se sina egna önskemål som representativa för alla kameraägare.

Visst, men det var inte dessa objektiv jag kommenterade. Återse inlägg #28 och det jag citerade av dig så ser du vad det handlade om.

Tycker du att jag avvikit från den historieskrivningen som nog de flesta här redan är insatta i. Idag finns ingen skillnad i förutsättningar mellan de tre stora när det gäller skruvdrift. Alla har droppat det sedan länge.

Det enda jag haft synpunkter på egentligen är de önsketänkanden som Bengt givit uttryck för. Det finns saker som vi vet inte funkar fullt ut med adapter som IBIS även hos Canon och det andra vi på starka grunder kan misstänka är att även Nikons- och Canons gamla objektivmotorer precis som Sonys kommer lämna lite att önska ihop med de riktigt snabba husen i tracking i 30 bilder i sek. +
 
En liten korrigering är att A9II fick ändring till att klara f/16 från fabrik, A9II har tydligen också fått många FW, tror det var Agfors som nämnde det i någon podd radio. Sonys fattning har så liten diameter vilket då skulle skapa en massa problem enligt tidigare debatter ( bland annat hindra IBIS från mera rörelse ) men också diffraktion och svårighet med vissa vidvinklade objektiv.

Nu läser man som oftast att fabriks testerna med ständigt förbättrad mörker-fokus har mätts vid f/2,0 vilket också kan läsas ut med Nikon/Canon/Sony.
 
Tycker du att jag avvikit från den historieskrivningen som nog de flesta här redan är insatta i. Idag finns ingen skillnad i förutsättningar mellan de tre stora när det gäller skruvdrift. Alla har droppat det sedan länge.
Nu är det så ja, men Sony tog knappast fram adaptrar för skruv-AF-objektiv utan anledning.
(Historieskrivningen jag nämnde i inlägg #36 handlade inte om skruv-AF).
Det enda jag haft synpunkter på egentligen är de önsketänkanden som Bengt givit uttryck för. Det finns saker som vi vet inte funkar fullt ut med adapter som IBIS även hos Canon
IBIS fungerar i Canons spegelfria småbildskameror tillsammans med EF-objektiv. Kombinationen av IBIS och IS fungerar dock bara med RF-objektiv.
och det andra vi på starka grunder kan misstänka är att även Nikons- och Canons gamla objektivmotorer precis som Sonys kommer lämna lite att önska ihop med de riktigt snabba husen i tracking i 30 bilder i sek. +
Ja, som jag har skrivit redan, så är det naturligtvis oftast så att nyare objektiv blir bättre än sina föregångare, men jag har inte sett några tecken på att det skulle vara besvärligt för åtminstone Canonfotografer att använda sina EF-objektiv minst lika smidigt på R-kameror som på sina gamla ESR-kameror.

Problemen med dåligt justerad AF slipper de också, vilket gör att de kan få bättre prestanda ur sina EF-objektiv på en R-kamera.

Sen kommer förstås rätt många att sakta men säkert byta ut sina objektiv mot RF. Men det är ingen panik, direkt, för de flesta.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar