Canon insåg redan på 80-talet att de konstruerade kameror som skulle användas av människor. Människor har inte kantiga händer.
Sony har inte fattat det än. Däremot har de rätt formgivning om man vill lägga något under ett vippande bord eller så, och saknar en bräda. Den har ju samma form.
Ja, Canons trummande på 8K för R5 var märkligt. Känns som en variant på fenomenet med sjunkna kostnader. De var nog rädda att tappa i trovärdighet om de bytte fot och började prata om stillbilder istället. Nu blev det som du säger - alla kommer ihåg att kameran inte duger till att filma med, ingen att det gör den visst om man inte kör 8K och dessutom är den utmärkt till stillbilder.
Det är massor av Canon-fotografer som bytt till Sony. Hade det inte varit för dessa hade Sony väl fortsatt att ligga på en marknadsandel som Minolta gjorde när de tog över det sjunkande skeppet (typ 5%). De hade kunnat ha kvar A-fattningen men inte ens den brydde man sig om att ta med i flytten mot det spegellösa.
Till och med Canon har ju fattat att få vill hänga en kamera runt halsen som vägen lika mycket som en motorsåg. Det är helt enkelt ute med jättekameror för att folk har fattat att de kamerorna kommer bli liggandes värmandes någon hylla snabbare än man anar. Hur många Canon-fotografer har inte bytt till mindre Fuji-kameror?? Ett stort kamerahus kan aldrig bli mindre men ett litet kamerahus kan bli en hyfsat liten kamera om man skruvar på ett litet kompakt objektiv. Hur många Canon-fotografer har inte vittnat om att deras Canon-kamera ligger i bokhyllan mest sedan de skaffat en Fuji?
Sedan är det något konstigt med Sony-kritiken. Hur mycket har inte gnällts på tidiga A7-or med avtryck som sitter ovanpå kamerahuset (som på NEX7 och A7 och A7r) innan de blev vinklade på senare modeller. Ingen verkar dock gnälla på Leica som haft samma princip med knapp ovanpå topplattan i decennium efter decennium. Har någon någonsin upprepat samma mantra där??
Hur ergonomiska har de husen varit och ärligt, dessa rangefinder sökare med sina sökarramar som snävar av motivytan alltmer fysiskt ju längre brännvidd man har skruvat på. Konstigt att ingen gnällt över att det inte funnits några långa 5-600mm telen och mer till de kamerahusen. Allt är verkligen relativt där. Hade inte både M8 och M9 CCD-sensorer? När jag hade min NEX7 så var det populärt bland en del Leica-fotografer att köpa Sony NEX 7 som någon andra kamera och skruva på sina Leica-objektiv på. NEX 7 hade bättre lågljusprestanda än dessa Leicor trots att de hade mer än dubbelt så stora sensorer. Det var då jag fattade att det inte alltid hände på storleken - det fanns en teknikfaktor också, vilket det dock tog många år för många att fatta.
När A7r II kom så var det många Canon-fotografer som köpte de husen och skruvade på sina objektiv med en Metabones-adapter för att få tillgång till Sonys bättre FF-sensorer bl.a. Det är vi Sony-fotografer mycket tacksamma för. Efter det har även vi fått en andrahandsmarknad värd namnet och en framtidssäkrad plattform och en strålande teknisk utveckling vi aldrig skulle fått annars. Jag misstänker att många Sony-fotografer inte helt begripit i vilken tacksamhetsskuld vi sitter i till alla dessa Canon-fotografer som helt eller delvis migrerat till Sony från Canon.
Canon såsade och såsade länge med att ta steget till spegellöst FF så nu är det Sony som har det bredaste utbudet och Canon och Nikon som får jobba för att komma ikapp samtidigt som de måste hålla igång en döende DSLR-marknad. Något måste de tydligen ändå gjort rätt Sony som faktiskt vuxit och utvecklats som de gjort de senaste 10 åren.
Jag förstår faktiskt inte riktigt kritiken mot grepp, avtryck och övrig ergonomi och inte minst menygnällsmaratonet. Jag tycker min A7 IV är fantastisk ergonomiskt - efter att jag skräddarsytt det yttre gränssnittet och aktiverat Auto ISO Minimum Shutter Speed samt lagt ut de AF-relaterade funktioner som är ett måste att ha externt. Det är ju bara point and shoot. Den bästa ergonomin är den man aldrig behöver bry sig om i tagningsögonblicken.
Jag har alltid haft långa telen då jag varit på många safaris genom åren och jag kan ärligt säga att jag inte förstått gnället om små oergonomiska hus i det fallet heller. Det är ju aldrig kamerahuset jag hanterar det ekipaget med utan det gör man med objektivet och med stöd av rissäckar, handdukar och/eller bönpåsar på sargerna under de upplyfta taken på jeeparna. Handhållet är det ju objektiven jag balanserar med och inte med husen som en del tydligen gör.
Tamron har ju dessutom gjort just Sony och Fuji den stora tjänsten att ta fram ett särdeles fint, kompakt och lätthanterat 150-500mm, med en helt underbar stabilisering dessutom. Dessa nya superkompakta långa telezoomar finns bara för dessa små Sony- och Fuji-kamerahus och det är en stor komparativ fördel ergonomiskt som långtifrån alla upptäckt än. Så ergonomi kan vara mycket men ibland undrar jag om de som pratar mest om den missat både en stor det av hela bilden och vidden av begreppet.
Praktiskt taget alla yttre reglage, knappar och vred på A7-orna är konfigurerbara, så det är helt upp till användaren att skräddarsy sin egen kamera. Det kan absolut vara jobbigt för de som är vana vid att allt bara ska funka färdigkonfigurerat från fabrik men lyckligtvis gör man detta en enda gång, så det borde väl inte vara helt oöverkomligt även för en Canon-migrant som läst på lite och tar sig an uppgiften med ett lite öppet sinne.
