Annons

Skratta eller gråta!

Produkter
(logga in för att koppla)
Mja, skall jag vara tvärtom då? Jag tycker det duger utmärkt med kompaktkameror och den målgrupp kamerorna är riktade för. De vill ta kort och det skall inte behövas en civilingenjörsexamen för att ta kort. Så här har det väl alltid varit? Vad skiljer egentligen dagens kompaktdigitalkameror från instamatic-kamerorna för 30 år sen? Kamerorna fyller sin funktion och jag tycker det är bra. Om man skall sticka ut hakan påstår jag att alla skitbilder som tas med familjekompakterna med största sannolikhet skänker större glädje, har mer värde, har mer intresserad publik än vad flertalet av alla fotoklubbsbilder som tas med semiproffesionella eller instegsmodeller även om klubbilderna med största säkerhet håller högre hantverksmässig kvalitet.

Det ligger en hel del i det du skriver. Även om kompaktkameran kanske inte är kapabel att prestera ett resultat jämbördigt med systemkamerans, så betyder det ju inte att den är dålig. Inte ens sämre än systemkameran om tänker på vad den är avsedd för. Det stora flertalet är nöjda med vad kompaktkameran presterar och gör sällan några stora förstoringar. Tittar de inte på sina bilder i dator så blir det som regel 11*15-bilder som beställs från något fotolab.

Dessutom så är det väl med den kamera som man har tillhands som man tar de bästa bilderna med. En stor och jättebra systemkamera med toppoptik som ligger hemma ger ju ingen bild alls, medan den lilla kompaktkameran som finns med i fickan gör det.

Man skall absolut inte se ner på de enkla och lätthanterliga kompaktkamerorna. De vardagsbilder som tas med dem kan betyda mer än de tekniskt perfekta foton som tas med en systemkamera. Och vad är det som säger att det inte går att åstadkomma verkligt bra resultat med en kompaktkamera under de förhållande som den är avsedd att arbeta under?

Jag har både en kompakt- och en systemkamera och ser dem som komplement till varandra. Otaliga är de gåmger då kompakten får följa med istället för systemaren. Varför? Smidigheten. Och de bilder jag tar med den är ganska opretentiösa, men har i gengäld bringat glädje och goda minnen på ett sätt som de mer seriöst tagna bilderna från systemaren.

Beträffande artikeln i Aftonbladet så är det väl en typisk "kvällspress-sommarartikel", som man inte skall ta alltför allvarligt på. Troligen är artikeln inte skriven av någon med några större kunskaper om fotografering och så finns alltid ett kommersiellt syfte med artikeln. Man vill ju sälja fler ex av tidningen.
 
Nästa steg är när tonårstjejer vill ha en systemkamera för att ta bättre bilder.
Dvs 100-tals bilder på sin spegelbild i autoläge.

Dotterns kompis fick en Nikon systemkamera och hon tar bara på autoläge och jag frågade henne varför hon bara tar på autoläge och hon svarade att hon inte kunde ställa in nåt annat.
Då tyckte jag att det hade varit bättre med en enklare kamera men hon ville ha en systemkamera

Systemkameran är ju för många en statuspryl, precis som den "rätta" mobiltelefonen. Om det sedan är den lämpligaste kameran verkar tyvärr mer eller mindre sakna betydelse. Jag misstänker att många använder sin systemkamera inställd på det gröna fullautomatläget och aldrig med någon annan inställning. Kort sagt den används som en "peka och knäpp" kompaktkamera. Och trivs de med det så låt dem fortsätta. Bättre att de får bilder än inga alls.
 
Nästa steg är när tonårstjejer vill ha en systemkamera för att ta bättre bilder.
Dvs 100-tals bilder på sin spegelbild i autoläge.

Dotterns kompis fick en Nikon systemkamera och hon tar bara på autoläge och jag frågade henne varför hon bara tar på autoläge och hon svarade att hon inte kunde ställa in nåt annat.
Då tyckte jag att det hade varit bättre med en enklare kamera men hon ville ha en systemkamera

Jag tycker ändå det kan vara ett rätt val, att använda en systemkamera på autoläge istället för en kompakt. För kortare skärpedjup och bättre brusegenskaper har du nytta av iaf. Så jag tycker du har fel.
 
När man visar sin D90 för folk blir alltid första frågan hur många megapixlar den har.Sen brukar dom fråga om "den tar bra kort".Svarar man då att det är upp till mig som står bakom kameran om det blir bra eller ej då svarar samma person: Ja man du säger ju att kameran är så bra då ska den väl ta bra bilder ! Då har man nästan inga svar kvar att ge eller så orkar man bara inte att argumentera .

Frågan är inte dum alls. Min 5d mk ii tar bättre bilder än min 40d. Varför släpps det nya, förbättrade kameror som var och varannan köper om det nu inte är så att kamerorna blir bättre!?
 
Frågan är inte dum alls. Min 5d mk ii tar bättre bilder än min 40d. Varför släpps det nya, förbättrade kameror som var och varannan köper om det nu inte är så att kamerorna blir bättre!?

Det måste hela tiden komma nya kameror. Ekonomin bygger på det. Kamerorna får heller inte bli för bra för då är det ingen som vill köpa nya men de måste vara tillräckligt o lagom bra. Marknadskrafternas hjul måste snurra hela tiden, och fortare.
 
Självklart är det en kombination. En duktig fotograf kan ta bättre bilder än en dålig fotograf, men en duktig fotograf som är begränsad av en alltför simpel utrustning kan inte alltid ta de bilder han har förmåga att "se" i sitt inre, redan innan de är tagna. Den enkla kameran kan vara för långsam, ha för dålig vidvinkel eller för kort tele, klara svagt ljus för dåligt, inte tillåta styrning av extern blixt, inte tåla miljön där bilden ska tas - det finns ett antal begränsningar som kan göra den typiska kompaktkameran oanvändbar för den intention den duktiga fotografen har. Därför skaffar han sig en systemkamera, så inte verktyget begränsar möjligheterna mer än tvunget.

Det är fortfarande fotografen som tar bilden, men verktyget (kameran) gör det möjligt.
 
Jag kan som vanligt bara ställa mig frågan; varför i hela friden läser folk Aftonbladet? Är ni helt brända i roten?
 
Läste denna nygamla nyhet på AF ! http://www.aftonbladet.se/pryl/article7128362.ab

"Fler megapixlar på kompaktkameror gör att man kan ta bättre bilder"
"Ta lika bra bilder som proffsen med kompaktkamera för 2000kr "
"Systemkameran har bättre zoomfunktion" -var sitter den ?

Vilka argument för att lura folk att antal megapixlar gör allt. Men det är kul när folk sitter och diskuterar megapixlar på sina mobiler/kompakter och skryter vem som har flest och när man sen tittar på bilderna: -mörk bakgrund,kritvita ansikte och stora röda ögon ,då inser man att det nog ändå skulle räcka med 2 megapixlar.Men det sorgliga är att folk vet inte ens vad ordet megapixel betyder.Tycker man ska sluta lura folk så här.Har läst att eftersom nästan alla äger någon form av kamera räknas foto som världens största hobby och tycker själv det är synd att inte fler lägger lika mycket för en bra kamera som man gör med allt annat och framför allt-lär sig att fotografera då inser dom snabbt att det inte har med antal MP att göra !


Hej!

Visst kan man tycka att några av formuleringarna i artikeln är lite kul, men som helhet tycker jag det är ganska orättvist att säga att artikeln luras. Vad de säger är i grund och botten

1) Du behöver inte en dyr och klumpig systemkamera för att ta bra bilder
2) Dagens små kompaktkameror tar faktiskt riktigt bra bilder.

Sedan har de kanske fått orsak och verkan lite om bakfoten, men vad kan vi förvänta oss när en allmänjournalist på Aftonbladet gör en intervju med en kille som jobbar på prisjakt.nu (som, om jag får gissa, vet mer om priser på kameror än om kamerorna själva).

Faktum är att dagens kompaktkameror överlag är riktigt bra. Jag har testat kameror i flera år och dagens kompaktkameror exponerar smartare, vitbalanserar bättre och hanterar hög-/lågdagerkombinationer bättre än kompakter gjorde för några år sedan. Dessutom ger antalet megapixel tillsammans med bättre (faktiskt) optik generellt mer detaljrika bilder. Jag skall inte påstå att en genomsnittlig kompaktakameras 14-megapixelsbild är speciellt vacker granskad i 100 % - men lite av poängen med så många megapixel är att du bara extremt sällan behöver betrakta pixlarna på så nära håll. Ser du till hur en 20x30-utskrift blir med en modern 14-megapixelskompakt så blir de på i stort sett alla sätt bättre än de vi tog på till exempel 5 megapixel (jag äger en sådan gammal kompakt sjäv :) på den gamla onda tiden. Största skillnaderna ligger i andra saker än antalet megapixel förstås, men de är trots allt med och bidrar lite.

Visst ger systemkameror mycket mer möjligheter, inget snack om den saken. Visst ger systemkameror överlag bättre bilder: mest tack vare mindre brus (även på låga iso) och bättre optik. Men en kompaktkamera i handen tar alltid bättre bilder än en tio gånger dyrare systemkamera som ligger på hemma eftersom den kändes för klumpig att ha med.

Så, i det stora hela tycker jag artikeln ändå får med det viktigaste, sedan får man ha lite överseende med att det kanske brister lite i detaljerna ... Det är ju ändå Aftonbladet.
 
En allmän fundering om det här med hur människor kommenterar ens utrustning ...

En del av mitt jobb består i att fotografera sport vilket gör att jag ofta rör mig bland människor med fotoutrustning som (beroende på vem man frågar) kan se imponerande, skräckinjagande eller i alla fall dyr ut. En annan del av mitt jobb är att testa fotogrejer vilket ofta kan orsaka samma typ av reaktioner.

Toppexemplet hittills är nog när jag stod på Johanneshov och fotade Djurgården - Luleå med Sigma 200-500/2,8. Det monstret väcker onekligen uppmärksamhet ... Det var rejält många (typ köbildning) som kom fram i periodpauserna och ställde frågor. Plus en del vänliga pikar om det möjligen var så att jag behövde kompensera för något ... :)

Visst är många frågor man får okunniga, men jag tycker nog det kommer fram en lite dryg arrogans här i tråden ... Jag skulle nog säga att de flesta som säger något i stil med "oj, det där var en stor kamera, den måste ta bra bilder" är nog mest bara lite nyfikna, men vill vara lite artiga och försöker inleda en konversation med någon slags komplimang. Okunnigt? Jovisst, men handen på hjärtat, har vi inte alla områden vi är nyfikna på men inte vet så mycket om ...? Någonstans skall man ju börja ett samtal och är någon nyfiken på vad det är för fotogrejer man har så får man väl ta till den samtalsinledning som ligger nära till hands.

Några av de roligare (i mina öron) kommentarerna jag har hört om fotoutrustning kommer ofta från en helt annan kategori av människor ... De dyker upp ibland när jag är ute och testar kompaktkameror då män (alltid) med en systemkamera på magen (ofta med batterigrepp, nästan alltid med objektivlocket på, och sällan verkar kameran användas till något ...) halvt i smyg kommenterar för närstående hur patetiskt det är med sådana där småkameror eller ifrågasätter hur den där idioten kan tro att man kan få en bild på det där viset ... (Som när jag stoppade ned en vattensäker kompakt i fontänen utanför stadshuset och tog bilden länkad nedan :)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2061107.htm
 
Jag kan som vanligt bara ställa mig frågan; varför i hela friden läser folk Aftonbladet? Är ni helt brända i roten?

Jag hade som nyårslöfte för många år sedan att aldrig läsa AB/Expressen/GT vare sig i pappersform eller på nätet. Det har fungerat utomordentligt bra. Istället läser jag nyttig information såsom foruminlägg om Aftonbladetartiklar ;-)
 
Angående kommentarer på en utrustning så tycker jag att det är jobbigt. Jag förstår att det är nyfikenhet, men jag får prestationsångest istället. Jag tycker att många förutsätter att bra utrustning = bra bilder, så kan jag få höra sådana half-spydiga kommentarer som tidigare nämndes att "den där vinkeln är ju riktigt ointressant" mm! Vill helst vara osynlig när jag är ute på grund av att folk ger alla olika typer av kommentarer och vill gärna besserwissra med sina kunskaper. Borde skaffa mig en gammal Leica rangefinder ;)

Andra gånger blir jag frustrerad; när människor i ens omgivning förutsätter att man kan lära dem att fota, bara för att man själv har det som intresse - och sedan när man gör en ansträngning att förklara alla dess olika funktioner och termer så får de helt tomma ansiktsuttryck, och jag inser att de befinner sig någon helt annanstans.
 
En allmän fundering om det här med hur människor kommenterar ens utrustning ...

En del av mitt jobb består i att fotografera sport vilket gör att jag ofta rör mig bland människor med fotoutrustning som (beroende på vem man frågar) kan se imponerande, skräckinjagande eller i alla fall dyr ut. En annan del av mitt jobb är att testa fotogrejer vilket ofta kan orsaka samma typ av reaktioner.

Toppexemplet hittills är nog när jag stod på Johanneshov och fotade Djurgården - Luleå med Sigma 200-500/2,8. Det monstret väcker onekligen uppmärksamhet ... Det var rejält många (typ köbildning) som kom fram i periodpauserna och ställde frågor. Plus en del vänliga pikar om det möjligen var så att jag behövde kompensera för något ... :)

Visst är många frågor man får okunniga, men jag tycker nog det kommer fram en lite dryg arrogans här i tråden ... Jag skulle nog säga att de flesta som säger något i stil med "oj, det där var en stor kamera, den måste ta bra bilder" är nog mest bara lite nyfikna, men vill vara lite artiga och försöker inleda en konversation med någon slags komplimang. Okunnigt? Jovisst, men handen på hjärtat, har vi inte alla områden vi är nyfikna på men inte vet så mycket om ...? Någonstans skall man ju börja ett samtal och är någon nyfiken på vad det är för fotogrejer man har så får man väl ta till den samtalsinledning som ligger nära till hands.

Några av de roligare (i mina öron) kommentarerna jag har hört om fotoutrustning kommer ofta från en helt annan kategori av människor ... De dyker upp ibland när jag är ute och testar kompaktkameror då män (alltid) med en systemkamera på magen (ofta med batterigrepp, nästan alltid med objektivlocket på, och sällan verkar kameran användas till något ...) halvt i smyg kommenterar för närstående hur patetiskt det är med sådana där småkameror eller ifrågasätter hur den där idioten kan tro att man kan få en bild på det där viset ... (Som när jag stoppade ned en vattensäker kompakt i fontänen utanför stadshuset och tog bilden länkad nedan :)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2061107.htm

Det är inte arrogans utan uppgivenhet som gör att jag ogärna inleder konversationer med andra om utrustningen. Jag pratar gärna om fotografering ("Svartvita porträtt är fint", "Det är kul att fota konserter") men inte om utrustningen eftersom det ofelbart slutar med fokus på fel saker: storleken, priset, "bra bilder" eller som en gång när jag var på krogen och flera olika personer frågade vem jag jobbade för och om jag inte kunde ta några bilder av just dem (de trodde väl att bilderna skulle hamna på nätet). Det är verkligen inte heller roande att försöka förklara varför min kamera kostade 55.000 kronor men "bara" har 12 MP när någon har en kompakt på 14 MP för en bråkdel av det priset.

När förutsättningarna för en vettig diskussion saknas är det helt enkelt lika bra att avstå. Det samma har jag genom årens lopp lärt mig när folk undrar över varför jag äter vegetariskt. Jag sätter gränser utifrån vad jag uppfattar som intressant dialog eller ej. Sedan får folk uppfatta det som arrogant eller vad som helst men det är deras problem inte mitt. Andra måste respektera vad jag vill prata om och när liksom jag måste respektera andras gränser. Ömsesidighet är nyckeln till bra dialog. Det är inte andras nyfikenhet som skall styra min kommunikation.
 
Senast ändrad:
Det är inte arrogans utan uppgivenhet som gör att jag ogärna inleder konversationer med andra om utrustningen. Jag pratar gärna om fotografering ("Svartvita porträtt är fint", "Det är kul att fota konserter") men inte om utrustningen eftersom det ofelbart slutar med fokus på fel saker: storleken, priset, "bra bilder" eller som en gång när jag var på krogen och flera olika personer frågade vem jag jobbade för och om jag inte kunde ta några bilder av just dem (de trodde väl att bilderna skulle hamna på nätet). Det är verkligen inte heller roande att försöka förklara varför min kamera kostade 55.000 kronor men "bara" har 12 MP när någon har en kompakt på 14 MP för en bråkdel av det priset.

När förutsättningarna för en vettig diskussion saknas är det helt enkelt lika bra att avstå. Det samma har jag genom årens lopp lärt mig när folk undrar över varför jag äter vegetariskt. Jag sätter gränser utifrån vad jag uppfattar som intressant dialog eller ej. Sedan får folk uppfatta det som arrogant eller vad som helst men det är deras problem inte mitt. Andra måste respektera vad jag vill prata om och när liksom jag måste respektera andras gränser. Ömsesidighet är nyckeln till bra dialog. Det är inte andras nyfikenhet som skall styra min kommunikation.

Hej Tore!

Nu var det inte direkt dina inlägg jag tänkte på. Generellt håller jag med dig om vad du säger - att diskutera utrustning med (i synnerhet berusade) personer under eventfotograferingar eller andra arrangemang brukar jag också undvika - det ger inget varken för dem eller mig.

Vad jag mer ville få fram var att många som ställer till synes okunniga frågor ofta bara vill vara artiga - ungefär som att människor gärna ställer (lika okunniga) frågor om en ovanlig bil man kör.

Med tanke på hur sällan det är som folk (i alla fall här i Stockholm :) spontant börjar prata med främlingar tycker jag det känns synd att avskräcka de få som i alla fall försöker :)
 
Hej Tore!

Nu var det inte direkt dina inlägg jag tänkte på. Generellt håller jag med dig om vad du säger - att diskutera utrustning med (i synnerhet berusade) personer under eventfotograferingar eller andra arrangemang brukar jag också undvika - det ger inget varken för dem eller mig.

Vad jag mer ville få fram var att många som ställer till synes okunniga frågor ofta bara vill vara artiga - ungefär som att människor gärna ställer (lika okunniga) frågor om en ovanlig bil man kör.

Med tanke på hur sällan det är som folk (i alla fall här i Stockholm :) spontant börjar prata med främlingar tycker jag det känns synd att avskräcka de få som i alla fall försöker :)

Det händer att även jag pratar med okänt folk om kamerautrustning. Det hände senast för ett par veckor sedan. Haken är att jag vill göra det bara när jag har lust precis som när det gäller alla andra samtalsämnen. Det motsatta gäller givetvis också: Jag skall inte påtvinga någon att prata med mig om något bara för att jag vill det. Det handlar om ömsesidig respekt. Bara för att någon tar kontakt med mig betyder det inte att jag vill ha kontakt med den personen helt oavsett vad kontakten handlar om: kamerautrustning, mobiltelefonerbjudanden, Jehovas Vittnen eller insamling till Röda Korset. Gränser som sätts skall respekteras.
 
Så ska det kanske vara. Fast jag tycker nog att mänskligheten i största allmänhet borde ta fler tillfällen att kommunicera, när någon medmänniska verkar vilja det. Hade nog varit färre konflikter i denna värld, om det fungerade så.
Det kan ju vara så att även vilt främmande människor faktiskt inte är elaka eller korkade, bara för att man inte känner dem. Än.

Jag raljerade inte. Jag konstaterade bara att om ett samtal spårar ur kan det finnas mer än en anledning.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar