Urr
Aktiv medlem
Magnus Fröderberg skrev:
"Som gammal dagisfotograf tycker jag att det är tråkigt att det finns så många fotoföretag som inte satsar på kvalitet. Nya fotografer rekryteras varje höst. Det blir ingen kvalitet av det.
Därför är det viktigt att be att få samma fotograf som man var nöjd med förra året. Det ställer press på både skolan och skolfotoföretaget.
Den interna utbildningen av fotograferna på företagen kunde ofta varit bättre. Men tyvärr vet sällan de som utbildar så mycket om bildkomposition, psykologi eller fototeknik."
Jag kan hålla med om detta. Jag jobbade drygt ett år som skolfotograf på 80-talet. Alla skolor vill bli plåtade precis i början av höstterminen. Skolfotoföretaget tog in massor med fotografer som fick jobba tre månader. Stressen var enorm dessa månader. En klass på trettio elever skulle man klara på 30 min inkl gruppbild. Ibland även gruppbild till katalog. Vi fick kanske en timmes genomgång av tekniken, som var mycket enkel. Viktigast var: "Kör alltid på samma avstånd. Tejpa tid och bländare, så att det inte kan bli fel i brådskan." Kamerorna vi använde var nämligen mekaniska och manuella.
På vissa skolor hade man inte heller en chans att välja bakgrund till gruppfotot, men när man hade det gick man ju runt och tittade.
Att plåta dagis var kul, för då hade man mer tid, men skolorna var löpande bandet på högsta hastighet. Jobbet handlar om att kunna handskas med människor på ett bra sätt, även om man själv egentligen inte har den tid man behöver.
Nu är jag förälder och vet att alla skolfotografer inte är lika duktiga. Bilderna blir inte lika bra varje år. men jag brukar handla ändå, och tänker på alla som inte själva fotar så mycket. För dem är det viktigt att få några porträtt tagna att ge till farfar och farmor, till hyfsat pris. För till ateljén har de inte råd att gå.
"Som gammal dagisfotograf tycker jag att det är tråkigt att det finns så många fotoföretag som inte satsar på kvalitet. Nya fotografer rekryteras varje höst. Det blir ingen kvalitet av det.
Därför är det viktigt att be att få samma fotograf som man var nöjd med förra året. Det ställer press på både skolan och skolfotoföretaget.
Den interna utbildningen av fotograferna på företagen kunde ofta varit bättre. Men tyvärr vet sällan de som utbildar så mycket om bildkomposition, psykologi eller fototeknik."
Jag kan hålla med om detta. Jag jobbade drygt ett år som skolfotograf på 80-talet. Alla skolor vill bli plåtade precis i början av höstterminen. Skolfotoföretaget tog in massor med fotografer som fick jobba tre månader. Stressen var enorm dessa månader. En klass på trettio elever skulle man klara på 30 min inkl gruppbild. Ibland även gruppbild till katalog. Vi fick kanske en timmes genomgång av tekniken, som var mycket enkel. Viktigast var: "Kör alltid på samma avstånd. Tejpa tid och bländare, så att det inte kan bli fel i brådskan." Kamerorna vi använde var nämligen mekaniska och manuella.
På vissa skolor hade man inte heller en chans att välja bakgrund till gruppfotot, men när man hade det gick man ju runt och tittade.
Att plåta dagis var kul, för då hade man mer tid, men skolorna var löpande bandet på högsta hastighet. Jobbet handlar om att kunna handskas med människor på ett bra sätt, även om man själv egentligen inte har den tid man behöver.
Nu är jag förälder och vet att alla skolfotografer inte är lika duktiga. Bilderna blir inte lika bra varje år. men jag brukar handla ändå, och tänker på alla som inte själva fotar så mycket. För dem är det viktigt att få några porträtt tagna att ge till farfar och farmor, till hyfsat pris. För till ateljén har de inte råd att gå.
