Nä, det handlar inte längre bara om bas-ISO. Jag håller annars helt med (även om Ola säkert inte gör det
- jag nojar aldrig över DR för det är länge sedan den blev så pass bra i mina kameror att jag slutat bry mig. Däremot tycker jag det varit ett fantastiskt lyft med lågljusegenskaperna och brusnivåerna i min A7 III. För att inte tala om de AF-funktioner vi har idag.
TS fråga, som en del tydligen gått igång på mest för att den ställdes av Jonas och ingen annan behöver väl inte sågas innan vi faktiskt tagit den till oss och försökt förstå vad den innebär. Är en fråga som den verkligen irrelevant? Jag tycker inte det.
Hade inte Canon släpat i sensorutvecklingen och sin introduktion av spegellösa FF skulle aldrig A7 III sålt lika bra och lite bättre än både Canons och Nikons alla spegellösa FF-modeller tillsammans i Japan när man kollade för ett litet tag sedan. KonicaMinolta hade kanske kring 5 % av DSLR-marknaden och det gick tungt för Sony ända tills man satsade på A7
rna. För oss som hade Sony innan det lyfte fanns i princip ingen andrahandsmarknad och utbudet av Sony var allmänt uselt även i Stockholm. Jag tvingades länge köpa objektiv från EU och USA, inte för att det var billigare utan för att ingen hade grejorna i Sverige.
Det var ju med A7r II som Sony (trots taskig batteritid och kritik för dålig ergonomi och uselt menysystem) lyckades attrahera allt fler Canon-fotografer. Utan avhoppade Canon-fotografer så skulle vi aldrig haft det Sony vi har idag! Så det är klart att detta har kostat Canon en hel del. Jag tror att Canon kanske underskattat hur lågt ribban faktiskt hamnat för migration till Sony och A7 III-hus. Ingen behöver ju sälja sina fina objektiv om de vill migrera. Allt funkar ju fint rakt av från dag ett hur smidigt som helst. Canons inlåsningsmurar finns inte längre. Det är precis som med Berlin-muren. Nu kan man vandra fritt mellan både öst och väst och Canon och Sony. Canon verkar inte riktigt ha tagit till sig detta.
Om vi istället för att bara göra kvantitativa referenser istället surfar in på de stora säljkedjorna (Amazon, B&H Photovideo eller kanske Adorama) och söker fram A7 III, A7r III eller möjligen A7r II, så är det rätt vanligt med vittnesmål om folk som migrerat från just Canon till Sony och skälet är att många inte bara hört till leda länge om Canons sensorutveckling som inte varit helt i par med konkurrenterna utan man har även fattat att många tydligen konstaterat att Canon- och Sigma-glas ofta presterat bättre med Sonys AF än med Canons eget trots att man haft adapter (exv. MC-11) emellan. Bättre precision och fokus på ögon istället för näsor eller öron.
Är det någon som på allvar tror att Canon-fotografer skulle ens bevärdiga Sony-prylar med annat än en nedlåtande blick om det inte faktiskt vore så att de saknade något i det erbjudande de faktiskt fått över tid från Canon. Det borde väl inte vara särskilt kontroversiellt att påstå att man betalat ett visst pris för att många med rätta eller ej tyckt sig se att de får mer i form av bildstabilisering, AF-funktionalitet, precision och speed och sensorprestanda från Sony eller Nikon också för den delen. När Canon släppte R så hade den ingen IBIS men det bjöd Nikon på och Nikon har ju även fått till Eye AF hyfsat med en FW-uppdatering. Inget sådant har kommit till Canon än vad jag vet.
Jag vet inte om det beror på sensorerna men det vet kanske andra. Om jag inte minns fel så beter sig inte Canons spegellösa som Sonys eller Fujis som mäter både exponering och AF med konstant öppen bländare mellan fullt öppet och ned till F11. Detta är fundamentala förutsättningar för snabb och precis AF. Det måste ju också rimligen påverka hur snabbt AF kan arbeta. Jag vet inte men det kan ju vara så att de faktiskt i så fall behöver ompröva delar av det tänk de släpat med sig från DSLR-världen.